Projektet syftar till att analysera och jämföra verksamheter rörande mission och välfärdsarbete i norra Sverige samt i norra Afrika från sekelskiftet 1900 fram till idag.


Vita västerländska kvinnor ansågs ha ett ansvar att höja ”De andra” kvinnornas värde gentemot männen i deras kulturer. Här finns tendenser till en slags kolonial feminism. Missionen skapade därmed en potentiell offentlighet för kvinnor, vars möjligheter på många andra samhällsområden var starkt kringskurna. Frågan är hur dessa kvinnliga aktörer agerade i mötet med kvinnor i de kulturer de verkade inom.


I fokus för undersökningen står organisationen KMA (Kvinnliga Missions Arbetare) som verkade i och utanför Sverige under åren 1894-2004. Ett ålderdomshem för samer i västra Jämtland samt ett barnhem för tunisiska flickor i staden Bizerte, 6 mil från Tunis, utgör projektets empiriska bas.


Vilken inverkan har dessa möten mellan samer, nordafrikaner och missionärer haft på föreställningar om det ”svenska”, det ”samiska”, det ”muslimska” samt det ”kvinnliga” respektive ”manliga”? Vilken betydelse har det frivilliga sociala arbetet inom den svenska kristna missionens haft för den offentliga välfärdspolitiken?


Projektet kommer att undersöka hur det koloniala tänkandet kan ha präglat såväl det sociala arbetet som den missionerande verksamheten. Detta kan ha påverkat både välfärdsstatens utveckling samt frågor om nationell identitet och mänskliga rättigheter.