Vredens kanalisering: Socialdemokratin och den politiska emotionaliteten
Detta projekt anknyter till ny historisk och samhällsvetenskaplig forskning om känslors betydelse i politiken. Det handlar om att problematisera hur känslor påverkar politiska processer samt hur känslor skapas och formas i och genom politiska sammanhang.
Primärt är det den svenska socialdemokratin som ska undersökas, med fokus på viktiga politiska tal från Hjalmar Branting till Göran Persson. Projektet tar avstamp i Peter Sloterdijks analys av vredens betydelse för socialismen. Sloterdijk menar att socialister under 1800- och 1900-talet använt olika strategier för att förmera och ta tillvara vredeskänslor.
Min hypotes är att den svenska socialdemokratin på olika sätt behövt hantera den politiska vreden: för att själva dra nytta av den, för att begränsa den eller för att omforma den till andra sorters känslolägen.
Studiens syfte är tvådelat: dels att nå en allmänt djupare förståelse av känslors roll i politiken, dels att kartlägga känslornas politiska betydelse i särskilt den socialdemokratiska kontexten.
Redovisning Jens Ljunggren
Projekt: Vredens kanalisering: Socialdemokratin och den politiska emotionaliteten, P09-0881:1-E.
Projektets syfte samt utveckling under projektperioden
Forskningsprojektet har haft som syfte att undersöka känslor roll och betydelse för politik. Närmare bestämt har i projektet analyserats hur känslopolitik har bedrivits inom svensk socialdemokrati över en hundraårsperiod från 1880- till 1980-talet. Undersökningens empiriska bas har i någon mån justerats under arbetets gång men i övrigt har den uppgjorda planen kunnat följas. Även teori och metodik har vidareutvecklats.
Kort om genomförandet
Den huvudsakliga delen av forskningen har genomförts från 2011 till 2015 då resultaten presenterades i form av en monografi. Därefter har forskningsprojektet utvecklats i en annan riktning och resulterat i en antologi om 1970-talets känslohistoria. Några artiklar från projektet har också publicerats.
Projektets tre viktigaste resultat och bidrag till den internationella forskningsfronten, samt ett resonemang kring detta
1. Svensk socialdemokrati har under den undersökta perioden framgångsrikt bedrivit känslopolitik genom att skickligt både appellera till bestämda känslor och sätta ramar för människors känslouttryck.
2. Det finns i politiken en känslopolitisk dimension som består i att politiska aktörer kämpar om att få definiera människors känslor. Känslopolitiken både skapar känsloregler och påverkar hur människor gestaltats som politiska subjekt och agerar politiskt.
3. 1970-talet var en emotionshistorisk brytpunkt.
Undersökningen visar att det i svensk politik har funnits en tydlig känslopolitisk dimension och att politiska aktörer har både agerat för, och inbördes stridit om, att få definiera vad och hur människor ska känna i politiken; dvs. vilka känslor som ska råda, vem som ska känna vad vid vilka tillfällen samt på vilka sätt känslor bör, och inte bör, ges uttryck. Arbetsrörelsens tidiga agitatorer bedrev "emotionell navigering" för att bekräfta, underblåsa och legitimera arbetarnas vrede. Det var viktigt för dem att erövra vreden åt arbetarna, men snart uppstod inom arbetarrörelsen en kamp om vreden. Dess reformistiska falang ville tona ned vreden och omforma den till andra känslor. De legitimerade människors oro, som en känsla för att uppleva socialt missnöje, och appellerade till stolthet, istället för vrede, för att värna och möjliggöra upplevelser av mänsklig värdighet. Under efterkrigstiden tycktes det tack vare reformpolitiken råda ett orosunderskott i samhället och tillochmed diskuterades bland intellektuella om samhället hade blivit för tryggt. Detta innebar en utmaning för SAP som på olika sätt försökte hantera dessa känslostämningar. På 1960- och 70-talet artikulerades på nytt i svensk politik mycket vrede, som reformistiskt sinnade socialdemokratiska partiledare hade att bemöta och handskas med genom att bedriva emotionell navigering.
I antologin om 1970-talets känslohistoria har jag tillsammans med flera andra kollegor prövat tesen att 1970-talet, närmare bestämt tiden ca 1865-80 var en i emotionshistorisk mening viktig brytningstid då nya normer sattes för hur och vad människor skulle känna i olika sammanhang: politik, kärlek, sexualitet, arbete osv.
Nya forskningsfrågor som genererats genom projektet
Forskningsprojektet har gett upphov till generella frågor om känslors politiska betydelse och det känsloanalytiska perspektivets förklaringsvärde. Frågan i vilken mån det känsloanalytiska perspektivet kan bidra till att förklara politiska skeenden har på senare tid blivit mycket aktuell, inte minst med avseende på populistiska rörelsers framgångar. Under forskningsprocessen har också historievetenskapliga frågor om hur och varför känslokulturer har förändrats under 1900-talet samt vad sådana förändringar har betytt för politik, kultur och samhällsförändring aktualiserats. Många frågor om historisk metod, vad känslor är, hur man avgränsar dem från andra fenomen och hur man bär sig åt när man forskar om känslor har dykt upp under vägen. Forskningsprojektet har i viss mån varit metodutvecklande.
Projektets internationella dimensioner, exempelvis kontakter, material och så vidare
Projektet har presenterats både i Sverige och internationellt i samband med föredrag och konferenser. Resultaten har publicerats både på svenska och på engelska.
Hur projektgruppen har spridit resultaten till andra forskare och grupper utanför vetenskapssamhället, samt om och hur samverkan har skett
Ja, forskningen har presenterats bland annat i radio, tidningsintervjuer, läromedel, webb-tv, bokmässan samt ytterligare olika föredrag för allmänheten.