Bilder av manlighet och manlighetens förvandling i polsk prosa under perioden 1884 - 1939
Litteraturen har alltid haft en unik position i Polen och under vissa perioder har den spelat en oerhört betydelsefull roll vad gäller värnandet om det hotade nationella arvet, de kristna värderingarna och de patriotiska känslorna. Under den långa period (1795-1918) när Polen raderades bort från Europas karta, var litteraturens roll att bevara och förstärka den polska identiteten. Eftersom dåtidens litteratur uppfyllde en viktig identitetsskapande funktion, skulle det vara relevant att ställa sig frågan huruvida de litterära förebilderna har kunnat påverka konstruktionen av ett manligt genus. Projektet syftar till en kartläggning av mansgestalter i valda kanoniska litterära verk, skrivna i slutet av 1800-talet och det begynnande 1900-talet, och en undersökning av manlighet i förändring under samma tid, genom en komparativ diskursanalys mot bakgrund av den utveckling som sker i den tidens kultur och samhälle. I fokus står manlighet/maskulinitet som en diskursiv konstruktion, såsom den gestaltas i litteraturen under den givna perioden. Min huvudtes är att det någon gång vid sekelskiftet 1900, i och med modernismens framfart, sker en förändring i det manliga genusparadigmet, en förändring i den diskursiva formation inom vilken den då rådande manlighetens diskurs skapas. Denna problematik kommer att studeras genom an analys av olika textfragment, dels med utgångspunkt i Foucaults diskursbegrepp, dels mot den teoretiska bakgrund som kan sammanfattas under rubriken ”Genus- och maskulinitetsstudier”.
Renata Ingbrant, Slavisa institutionen, Stockholms universitet
2010-2014
Syftet med mitt projekt var ursprungligen att kartlägga mansgestalter i valda polska klassiska litterära verk skrivna i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet för att undersöka maskulinitet i förändring under samma tid mot bakgrund av den politiska och socioekonomiska utvecklingen som ägde rum i dåtidens samhälle.
Den ursprungliga tanken, att genom en diskursanalys studera manlighet/maskulinitet som diskursiv konstruktion, övergavs efter ett uppföljningsmöte på RJ i oktober 2012, då jag fick rådet att precisera min frågeställning och avgränsa mina analyser till en mer renodlad maskulinitetsforskning. Under arbetets gång bestämde jag mig även för att begränsa det undersökta materialet till romaner som skrivits mot 1800-talets slut.
Maskulinitetskrisen under fin de siècle har ofta setts som ett resultat av en större kulturkris och ett sökande efter nya modeller - stöd för detta kan man finna i litteraturen. I stället för dekadensen och "maskulinitetskrisen" som andra forskare redan har studerat, fokuserar jag på en annan modell av maskulinitet gestaltad i en ny typ av romanhjälte, "den Nya Mannen" - nykomlingen i det nya kapitalistiska samhället.
I mitt projekt, In Search of the "New Man": Changing Masculinities in Late Nineteenth-Century Prose har jag således undersökt hur "det manliga" tar sig uttryck i följande polska klassiker: Henryk Sienkiewiczs Bez dogmatu [Utan fäste] (1891), Boles?aw Prus Lalka [Dockan] (1887-89), Stefan ?eromskis Ludzie bezdomni [De hemlösa] (1899), och Wac?aw Berents Fachowiec [Specialisten] (1895). Gemensamt för romanerna är att de alla är skrivna i slutet 1890-talet och handlingen utspelas i Warszawa i Kungadömet Polen som då var en del av det ryska imperiet. Denna period i den polska litteraturhistorien kallas för "mogen (eller psykologisk) realism". De nya modellerna för maskulinitet, de "Nya Männen" är (förutom Sienkiewicz dekadenta anti-hjälte, aristokraten Leon P?oszowski) nykomlingarna Stanis?aw Wokulski, Tomasz Judym and Kazimierz Zaliwski. Alla fyra romaner har kritiserats för "problematiska sprickor" både i handlingen och i konstruktionen av huvudpersonerna.
Ett paradigmskifte - maskuliniteter i förändring - polska romanhjältar. Omdefinieringen av Mannen som skedde i dåtidens polska litteratur skiljde sig från den övriga europeiska s.k. "maskulinitetskrisen", och särskilt den s.k. dekadensen. Min studie börjar med en beskrivning av det paradigmskifte som sker i den polska litteraturen i och med övergången från romantiken till modernismen. Under den långa period när Polen var bortraderat från Europas karta (1795-1918) var litteraturens roll att bevara det polska nationella arvet och att förstärka den polska identiteten. Den polska litteraturen har därför uppfyllt en särskild funktion i konstruktionen av polsk identitet, men också av manlig identitet. Man kan utan tvekan säga att det är romantiken som har spelat den viktigaste rollen i skapandet av den polska nationella mytologin. Det politiska språket idag präglas fortfarande av en romantisk retorik, även om det under tidens gång har genomgått en omfattande reduktion och förenkling. Den polska romantiken i början av 1800-talet påverkades av den politiska situationen. Litteraturen skulle inspirera polackerna till kamp för ett självständigt Polen. Den romantiska hjälten var en frihetskämpe, en upprorsman som offrade sitt liv i kampen för Polens suveränitet. Nästan hela den polska litteraturen under romantiken var patriotiskt inriktad och poeterna deltog med sina verk i den stora politiska debatten. Polska maskuliniteter blev alltmer knutna till politik och till nationell och religiös identitet. De polska männen har tvingats att anta vissa roller: tappra riddare, landets försvarare, upprorsmän, soldater, maskulinitetsmodeller som jag kallar för "de fängslade/arresterade maskuliniteter" - andra vägar för manlig aktivitet har varit stängda.
När de polska rebellerna krossades av tsararmen i januariupproret 1864 krossades även polackernas hopp om Polen som oberoende stat. Ryssland svarade dessutom med omfattande repressalier, särskilt mot den polska adeln vars ställning försvagades. Många familjer förvisades till Sibirien, andras egendomar blev konfiskerade. Samtidigt avskaffades livegenskapen 1864, och därefter kom kapitalismen. Den nya medelklassen började ta form då adeln tvingades att skaffa sig yrken för att klara sig ekonomiskt.
Efter det misslyckade upproret 1863-1864 ersattes det romantiska projektet med det positivistiska. Man ville nu samla det blödande och splittrade folket i de tre ockuperade delarna kring ett gemensamt konstruktivt program med målet att förbättra den ekonomiska och sociala situationen, minska fattigdomen och okunskapen bland bönderna samt stärka folkets nationalkänsla. De tidigare så viktiga kämpande romantiska hjältarna, mystikerna och poeterna, skulle nu lämna plats åt nya hjältar såsom ingenjörer, köpmän, läkare, lärare och andra som var villiga att offra sina krafter och sin kunskap på att genomföra det nya reformprogrammet. Dessa var hjältarna i de s.k. tendensromanerna. Men under 1890-talet ifrågasattes även positivismen.
Den Nya Mannen och de modernistiska tendenserna i litteraturen. Huvudpersonerna i de romaner som jag har studerat är mer komplexa än exempelvis huvudpersonerna i positivistiska tendensromaner, bl.a. därför att de genom sin kluvenhet och sina personliga konflikter uttrycker författarens ambivalenta inställning till både positivismen och romantiken. Den nya socioekonomiska situationen som ledde till att människor sökte en ny identitet och som resulterade i en övergång från adelsklassens maskulinitetsmodeller till medelklassens, intelligentsians och arbetarklassens maskulinitetsmodeller kan ses som en stor utmaning för dåtidens litteratur. De "Nya Männen" hade en ambivalent inställning till det romantiska arvet, samtidigt som de framstår som oförmögna att bekräfta och definiera sig själva i den kapitalistiska verkligheten. För övrigt ger sig denna "ambivalens" (den "modernistiska tendensen") till känna på flera olika nivåer. Strukturellt präglas romanerna av en karaktäristisk inkoherens och en viss inkonsekvens i huvudpersonens "utveckling". Det till synes svårbegripliga i protagonisternas beteende har tidigare tolkats som författarnas skepsis mot positiva hjältar eller som en modernistisk tendens. Varje protagonist upplever en personlig kris som innebär antingen en kollaps av en tidigare framgångsrik karriär eller social degradering, fysisk och psykisk påfrestning eller - i åtminstone i två fall - självmord.
Den Nya mannen och homosocial karriär. Den värld som beskrivs i dessa romaner är "mannens värld", där de manliga huvudpersonerna söker sig till den patriarkala maktstrukturen som ligger utanför deras egna klassgränser och som domineras av mäns relationer med andra män. Inom ramen för Eve Kosofsky Sedgwicks teori om "manligt homosocialt begär" kan romanerna tolkas som berättelser om en misslyckad homosocial karriär. De studerade romanerna är utan tvekan de mest homosociala bland 1800-talets polska romaner, de skiljer sig dock från de västerländska romanerna om "social karriär" eftersom romanhjältarnas misslyckande i Polen har tolkats i romantiska termer. Huvudpersonen strävar efter att uppnå offentlig legitimitet genom finansiella, ekonomiska eller yrkesmässiga kontakter - ändå bedöms han alltid efter kriterierna för den maskulinitetsmodellen som råder för varje enskild samhällsklass. Salongen är den "halvoffentliga" homosociala sfär som åtskiljer "insiders" från "outsiders" och där nykomlingens homosociala trovärdighet förhandlas fram i förhållande till hans relation till andra män och kvinnor.
Girards triangulära kärleksmodell och de kvinnliga protagonisterna. I de analyserade romanernas värld spelar kvinnan en viktig roll i mannens homosocial karriär. I den romantiska traditionen skulle kvinnan inspirera mannen till att bli hjälte. Hennes kärlek och tillgivenhet var den eftersträvansvärda belöningen för mannens hjältemod. Även i dessa romaner är kvinnan åtråvärd så länge hon är ouppnåbar. Rene Girards gamla teori om det "mimetiska begäret" har visat sig användbar när man analyserar en rad klassiska kärlekshistorier där två aktiva män kämpar om en passiv kvinna. I de romaner jag har undersökt visar sig dock de kvinnliga protagonisterna vara långt ifrån det passiva "objektet för mannens begär". De har försetts med tillräckligt psykologiskt djup och åsikter för att uppträda som "ett talande subjekt". Det avgörande ögonblicket när en kvinna yttrar sina åsikter och initierar eller på annat sätt påverkar handlingens förlopp bidrar till en upplösning av den homogena romanformen - en utveckling som senare sker i modernistiska romaner.
Vad jag har kommit fram till är att Den Nya Mannen är en omöjlig konstruktion i den polska litteraturen p.g.a. den romantiska traditionen. Den nya typen av maskulinitet som den "Nya Mannen" representerar utmanar den romantiska modellen för maskulinitet, samtidigt som romanhjälten förblir fånge i den litterära konventionens grepp som tillskriver sina protagonister specifika genusroller.
Jag har presenterat mina analyser på flera internationella konferensen, bl.a. i Polen, USA, Norge och Spanien. Detta resulterade i två publikationer:
I juni 2014 publicerades min artikel "In Search of the New Man. Changing Masculinities in Late Nineteenth- Century Novels" i den vetenskapliga tidskriften The Polish Review. Tidskriften tillgängliggörs genom det digitala biblioteket JSTOR.
Ett annat avsnitt, The New Man and Male Homosocial Desire, kommer att publiceras i den internationella vetenskapliga tidskriften Mundo Eslavo i december 2014. Tidskriften publiceras i "Open Journal Systems 2.3.8.0" och är tillgänglig för allmänheten.
I sin helhet publiceras monografin i vår institutionsserie Stockholm Slavic Studies i "open access" under våren 2015, efter att den har språkgranskats av Ursula Phillips (UCL).
Publikationer
Projektet har hittills resulterat i två publikationer:
"In Search of the New Man: Changing Masculinities in Late-Nineteenth-Century Polish Novels", The Polish Review (Special issue on gender studies) Vol. 59, No 1, 2014.
http://www.jstor.org/stable/10.5406/polishreview.59.1.0035
I tryck:
"The New Man and Male Homosocial Desire", Mundo Eslavo 13 (2014), kommer ut i december, 2014
www.mundoeslavo.com