Professor Margareta Hydén
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier
Linköpings universitet, Campus Norrköping

2010-2015

Projektet är en intervjustudie med barn och unga som bevittnat våld i hemmet, med viktiga personer i deras sociala nätverk, samt intervjuer med involverade socialarbetare. Projektet tar sin teoretiska utgångspunkt i en förståelse av våldet som en social händelse som äger rum i en specifik social kontext, bestående av familj, släkt, vänner och bekanta, dvs. de sociala relationer som brukar beskrivas som sociala nätverk.

Våldshandlingen utlöser responser i det sociala nätverket. Genom en kombination av kvantitativt baserad social nätverksanalys och kvalitativ narrativ analys, utforskar projektet sociala nätverks sätt att respondera, de strukturer dessa processer skapar, samt den potential nätverken rymmer att utgöra en arena för förändring för barnen.

Projektets viktigaste resultat
Våld mot kvinnor i nära relationer brukar ofta beskrivas som ett "dolt" våld med höga "mörkertal". En sådan beskrivning kan ge en rättvisande bild ur ett myndighetsperspektiv, men ger en missvisande bild av våld i nära relation som socialt fenomen. Flera av de nätverk som studerats i projektet innehåller över 50 personer som responderat på våldet på olika sätt. Ur nätverkens perspektiv var det snarare så att "alla" kände till våldet än att det var dolt.

Termen "responsnätverk" har utvecklats i projektet som analytiskt begrepp för att avgränsa de delar av det större nätverket som aktivt responderar på våldet. I vissa av responsnätverken förekom subsystem som bidrog till att stoppa våldet och förhindra att det upprepades. Männen var ofta aktivt involverade i försöken att stoppa våldet. Om det misslyckades, kontaktades polisen, men polisen var inte något förstahands val. Sociala myndigheter kontaktades inte direkt, men kunde informeras genom polisen. Flera responsnätverk utvecklade subsystem för att stödja barnen. De responsnätverk som var optimala för barnen innehöll såväl stoppande som stödjande subsystem.

Forskare har diskuterat om barn som växer upp med våld ska betraktas som "vittnen" eller som "exponerade" för våld. På senare tid har barnen lyfts fram i sin egenskap av "anhöriga" och tillerkänts en rättslig position som ger dem rätt till information, råd och stöd enligt Hälso- och sjukvårdslagen. De har även tillskrivits status av "brottsoffer" med rätt till ersättning enligt Brottsskadelagen. Det är viktigt att barnen synliggörs och skrivs in i kategorier som gör dem berättigade till vuxensamhällets institutionaliserade stöd. Att placera dem i sociala kategorier som "vittnen", "exponerade", "anhöriga" eller "brottsoffer" är dock alltför reducerande när det gäller att förstå deras position i våldets sociala process och dess konsekvenser för barnens hälsa och utveckling.

Barnen intar en central ställning i flera av responsnätverken: De kan vara mottagare av andras stöd, de kan själva ingå i stödsubsystemet för att stötta varandra eller mamma. De kan försöka undkomma genom att dra sig undan, men misslyckas regelmässigt med att slippa höra våldet. På eget initiativ kan de ingå i det stoppande subsystemet och de kan motvilligt dras in i det av de vuxna. Detta gäller speciellt tonårssönerna. Barnens position i responsnätverket kan betecknas som "multi-responderande" barn" i en situation de inte själva valt. Konsekvenserna för barnen av att leva med en mamma som utsatts för våld relaterar sig således inte endast till själva våldshändelsen, utan även till den efterföljande sociala responsprocessen. Så är exempelvis barnens välbefinnande beroende av ett fungerande stoppande subsystem och av ett subsystem som stöttar dem, men även av ett subsystem som stöttar deras föräldrar.

Viktiga personer i barnens stöttande subsystem är far- och morföräldrar. Under förutsättning att de inte är indragna i familjens konflikter är de viktiga i flera av barnens liv. Det mest positiva för barnen i projektet var att deras far-och morföräldrar alltid "var där", vilket möjliggjordes av att de levde inom samma landsbygdsområde. De gav finansiellt, materiellt och känslomässigt stöd och kunde också spela en central roll som "spindeln i nätet" genom att upprätthålla kontakten mellan olika delar i barnens sociala nätverk.

En särskild delstudie ägnades skolans roll i barnens liv. Det visade sig att lärarna var mycket medvetna om vilka barn som levde i social utsatthet och försökte att stötta dem, officiellt och inofficiellt. Lärarna utgjorde en stabil, kontinuerlig del av barnens liv. De tog emot dem varje dag i veckan och välkomnade dem till en strukturerad och förutsägbar verksamhet.

Nya forskningsfrågor
Projektet har genererat en rad forskningsfrågor, som exempelvis: Vad betyder positionen i nätverket för den enskildes möjligheter att stoppa och stödja? Är centralitet av betydelse, eller kan det vara tvärtom, att mer perifera nätverksmedlemmar har störst möjlighet? För att empiriskt besvara dessa frågor har forskningssamarbete inletts med Stockholms Stadsmission, en organisation som intar såväl en perifer som en central ställning i många utsatta människors nätverk.

Barnens position och interaktion med övriga nätverksmedlemmar är av avgörande betydelse för deras fysiska och psykiska hälsa och hur den sociala situation utvecklas. Detta är ett resultat som är viktigt att empiriskt undersöka vidare med utgångspunkt från forskningsfrågan: Vad är den ultimata nätverksstrukturen och de ultimata responserna i nätverket, ur barnets perspektiv?

Projektet har tydliggjort behovet av att utveckla en multi-metodologi för studiet av responsnätverk, där matematiskt baserad social nätverksanalys tillämpas tillsammans med kvalitativt baserad narrativ analys. Ett sådant projekt har initierats av Margareta Hydén och David Gadd, The University of Manchester, i samarbete med Thomas Grund, University College Dublin.

Projektets internationella förankring
År 2010 tog Margareta Hydén initiativ till att etablera Responses to Interpersonal Violence International Network (RIV), ett tvärvetenskapligt samarbetsprojekt där ett tjugotal forskare från olika delar av världen möts och studerar interpersonellt våld i olika kulturella sammanhang. RIV bedriver tillämpningsnära grundforskning som kan användas lokalt, nationellt och internationellt i syfte att bekämpa våld mellan människor. Projektet är en del av RIVs program.

Sedan hösten 2015 är Margareta Hydén gästprofessor i kriminologi vid Centre for Criminology and ?Criminal Justice, The University of Manchester.

Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället
Projektet har arrangerat symposier som "Barn som bevittnar våld i familjen - kunskap, utbildningsbehov och sociala responser" där forskningsresultaten presenterades för verksamma inom det sociala arbetets praktikfält, presenterat resultat vid konferenser som Nordiska Barnavårdskongressen och Förbundet forskning i socialt arbetes årliga konferens, som samlar praktiskt verksamma och genom grund- och vidareutbildning för socionomer.

Projektets två viktigaste publikationer

Hydén, M, Gadd, D. & Wade, A. (2016) Response Based Approaches to the Study of Interpersonal Violence. London: Palgrave Macmillan

Boken samlar forskare och praktiker inom det tvärvetenskapliga och internationella RIV nätverket, som öppnar ett nytt forskningsfält där social responser på våld undersöks med avseende på deras intension, betydelse och resultat, med särskilt fokus på vad som är "responsible" och "responsive" responses. Projektet bidrar med två kapitel.


Hydén, M. & Johansson, M. (2014) Skolans möjligheter att stödja barn med svåra uppväxtvillkor på landsbygd?En studie i professionalitet och medmänsklighet
Skolan är en viktig del av barns sociala nätverk. Lärarna berättar hur de genom "fix och trix" kan fungera som en kompenserande kraft grundad i professionalitet och medmänsklighet. Studien ger läsaren en förståelse för hur detta kan gå till och hur lärare och skolpersonal, med ytterst små medel, kan göra skillnad för barn som växer upp under svåra uppväxtvillkor. Den påvisar även flera utmaningar för att förverkliga barnens rättigheter. Mer forskning behövs om det sociala nätverkets och skolans betydelse för barn i utsatta livssituationer. Studien visar att lärare har kunskap om sin skyldighet att anmäla till socialtjänsten, men lyfter också fram svårigheter knutna till denna skyldighet. Rapporten tydliggör att det finns ett behov av att utveckla rutiner, arbetssätt och metoder för att förbättra samverkan skola och socialtjänst.

Projektets publiceringsstrategi
Projektet har tillämpat en bred publiceringsstrategi och genererat bidrag till en internationell antologi, internationellt publicerade vetenskapliga artiklar, samt en rapport på svenska.

Publikationer

Hydén, M. (2016) ”The Response Network”. I: M. Hydén, D. Gadd & A. Wade (2016) Response Based Approaches to the Study of Interpersonal Violence. London: Palgrave Macmillan. pp 77-97

Sandberg, L. (2016). ”Caught in-between: Grandparents Responding to Violence and Negotiating Family Roles and Responsibilities” I: M. Hydén, D. Gadd & A. Wade (2016) Response Based Approaches to the Study of Interpersonal Violence. London: Palgrave Macmillan. pp. 98-114

Hydén, M. & Johansson, M. (2014) Skolans möjligheter att stödja barn med svåra uppväxtvillkor på landsbygd
En studie i professionalitet och medmänsklighet. Stockholm: Allmänna Barnhuset. http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2014/12/Skolans-möjlighet.pdf

Sandberg, L. (2013). “Being There for my Grandchild: Grandparents’ Responses to Their Grandchildrens Exposure to Domestic Violence. Child and Family Social Work, Doi: 10.1111/cfs.12123.

Sandberg, L. (2013). ”Backward, dumb and violent hillbillies? Rural Geographies and Intersectional Studies on Intimate Partner Violence” Affilia Journal of Women and Social Work, 28: 350-365.
Awarded 2014 Affilia Award for Distinguished Feminist Scholarship and Praxis in Social Work.