Fram till 1965 var i svensk straffrätt tillräknelighet (ansvarsförmåga) ett villkor för straffrättsansvar. Med Brottsbalkens införande 1965 utmönstrades tillräknelighet som villkor för straffrättsansvar. Envar som uppsåtligen, i förekommande fall med oaktsamhet, begår brottslig gärning hålls sedan dess straffansvarig - försåvitt någon ansvarsfrihetsgrund, t.ex. nödvärn, inte föreligger. För att kunna dömas till påföljden fängelse uppställs dock särskilda villkor. Från 1965 och fram till 1992 var ett sådant villkor att brottet inte hade begåtts under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. 1992 ändrades villkoret till att brottet inte hade begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Den ordning som råder i dag är från 2008. I enlighet med den ska den som begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning i första hand dömas till annan påföljd än fängelse. Fängelse får utdömas endast om det finns synnerliga skäl. Det råder dock ett förbud mot att till fängelse döma den som till följd av den allvarliga psykiska störningen endera saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt - givet att den allvarliga psykiska störningen inte är självförvållad.

Det som redogjorts för ovan utgör bakgrunden till projektet. Projektets syfte har inte ändrats under projektets gång. Detta syfte har tre delar: en deskriptiv, en analytisk respektive en normativ del.

Den deskriptiva delen utgörs av en jämförelse av de tillräknelighetskriterier som föreslagits av svenska statliga utredningar, närmare bestämt Psykansvarskommittén (SOU 2002:3) och Psykiatrilagsutredningen (SOU 2012:17), med de kriterier som uppställts i andra straffrättssystem. Bland de mest kända av dessa kan nämnas M'Naghten-testet, ALI-testet och Durham-testet.

Den analytiska delen av syftet är att precisera innehållet hos vissa andra begrepp som hänger samman med tillräknelighetsbegreppet i dettas olika varianter. Bland dessa associerade begrepp finns i första hand fri vilja, ansvar och skuld, men också insikt, handlingskontroll och självförvållande. De senare begreppen är också intimt förbundna med begrepp som uppsåt och oaktsamhet. I nu gällande ordning är "allvarlig psykisk störning" en central term. Hur den förhåller sig till begreppet tillräknelighet är också det mycket angeläget att utreda.

Den normativa delen av projektets syfte utgörs av utarbetandet av ett förslag till hur ett kriterium för straffansvar, alternativt för tillåtande av fängelsestraff, bör vara utformat.

Projektets tre viktigaste resultat:
Ett resultat av undersökningen är ståndpunkten att begreppet allvarlig psykisk störning bör utmönstras ur svensk straffrätt. De främsta problemen med begreppet är dess dubbla karaktär av medicinskt och legalt begrepp samt avsaknaden av en explicit definition. Begreppet är av lagstiftaren tänkt att vara gemensamt för straffrätten och den psykiatriska tvångsvården. Den straffrättsliga bestämningen av begreppet måste dock som utgångspunkt ha andra syften än de som ligger till grund för den tvångsvårdspsykiatriska bestämningen. Detta visar sig bl.a. i det förhållandet att psykiska störningar som bedöms kunna innebära allvarlig psykisk störning inom ramen för den ena rättsliga sfären inte bedöms kunna innebära allvarlig psykisk störning inom ramen för andra, och vice versa.

Ett annat resultat av undersökningen är att begreppet tillräknelighet inte är enhetligt bestämt. Bestämningen av det ser olika ut i olika rättsordningar och över tid. Konsekvenserna av detta är något att noga beakta när internationellt straffrättssamarbete diskuteras, förordas, initieras och genomförs (jämför också punkten Nya forskningsfrågor).

Ett tredje resultat av undersökningen är konstaterandet att det officiella utmönstrandet av tillräknelighetstänkandet ur svensk straffrätt, och därmed av en ideologi grundad på tanken om rättvis vedergällning, inte innebar att en värderingsfri rationalitet tog dess plats. De flesta förespråkarna för reformerna i riktning bort från tillräknelighet vägleddes av en explicit eller implicit teleologisk grundsyn i etiken, och dessa grundvärderingars avgörande roll behöver lyftas fram bättre i den moderna debatten.

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet:
Sverige har ratificerat Romstadgan för Internationella Brottmålsdomstolen. Med lag (2014:406) kan Sverige sägas ha inlemmat stadgan i svensk straffrätt. Stadgan stipulerar tillräknelighet som villkor för straffansvar, det gör inte svensk straffrätt. Ett antal av övriga stater som ratificerat stadgan uppställer visserligen tillräknelighet för straffansvar, men bestämningen är inte alltid den som görs i stadgan. De problem, av varierande slag, som detta kan medföra vore intressanta att närmare undersöka.

Psykansvarskommittén liksom Psykiatrilagsutredningen föreslår införandet av särskild samhällsskyddsåtgärd avseende bl.a. otillräkneliga lagbrytare; detta inom ramen för en straffrätt med tillräknelighet återinförd som villkor för straffansvar. I Förvaringslagen (1927:107) fanns en reglering avseende partiellt otillräkneliga lagbrytare. Intressant vore att undersöka vilka lärdomar som finns att dra från den forna lagen, och i vad mån dessa beaktats i de förslag som lämnats av de båda utredningarna.

Rättsinstitutet särskild utskrivningsprövning har funnits sedan 1992. Det generar en rad principiellt viktiga frågeställningar. En undersökning av i vilken utsträckning svenska psykiatrer anser sig medverka i vård som är i strid med Hawaiideklarationen är angelägen och vore även intressant ur vetenskaplig synvinkel.

Projektet internationella förankring:
Under tiden projektet löpt har jag deltagit i två internationella konferenser. En av dessa var 16th World Congress of Psychiatry, Madrid, Spain 2014, där en poster presenterades. I denna förutskickas och sammanfattas den andra av de artiklar som nämns under Work in progress.

Den andra konferensen var 14th International Conference for Philosophy and Psychiatry, Gothenburg, Sweden 2011. Den konferensen hade prof. Helge Malmgren, prof. Ingemar Engström och mig som huvudorganisatörer. På konferensen höll jag ett föredrag (se publikationslistan).

Dessa båda konferenser har inneburit att många internationella kontakter knutits.

Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället:
Under projekttiden har två offentliga föreläsningar har hållits till vilka en intresserad allmänhet har kunnat komma. En artikel har publicerats i en tidskrift som bl.a. vänder sig till en bildad allmänhet.

Projektets två viktigaste publikationer:
Den första artikeln (Svennerlind, submitted) vänder sig till en internationell läsekrets inom psykiatri, filosofi och juridik. Artikeln redogör i detalj för förändringarna över tid - drygt 100 år - av det svenska systemet för handhavandet av psykisk störda brottslingar. I artikeln diskuteras också begreppet allvarlig psykisk störning. Jag visar på hur begreppet de facto tolkats med hjälp av intuitioner om tillräknelighet, och beskriver de svårigheter som denna tolkning medfört. Förhoppningen är att läsaren, som kan förväntas vara obekant med svensk straffrätt, skall få en adekvat bild av det i internationell jämförelse unika svenska systemet, dess teoretiska bakgrund och (i någon mån) det praktiska utfallet av det historiska experimentet. Vidare framlägger jag argument för att avskaffa det medico-legala begreppet allvarlig psykisk störning, och antyder hur detta kan göras utan att man återgår till ett tillräknelighetstänkande av traditionellt slag. Dvs., artikeln adresserar alla de tre huvudsyftena med projektet.

Den andra artikeln (Svennerlind 2014) vänder sig till forskare i andra ämnen men också till en bildad allmänhet. Den redogör översiktligt för den svenska straffrättsregleringen, såväl under Strafflagens som under Brottsbalkens giltighetstid, av brott som begåtts av psykiskt störda gärningsmän. Artikeln fokuserar sedan på det s.k. Flinkfallet, och diskuterar några av de problem som domstolen ställdes inför när den hade att tillämpa Brottsbalken 30:6 i detta fall. Artikeln framhåller också likheterna mellan Flinkfallet och ett av de typfall som Psykansvarskommittén använder för att illustrera det tillräknelighetsrekvisit som föreslås i SOU 2002:3. Förhoppningen är att läsaren av artikeln skall se att (och på vilket sätt) några av problemen som domstolen hade hantera i Flinkfallet var nära förknippade med det oklara begreppet allvarlig psykisk störning, och att läsaren skall inse några av svårigheterna med att formulera ett tillräknelighetsrekvisit.

Projektets publiceringsstrategi:
De publikationer som projektet hittills genererat finns tillgängliga med open access för envar intresserad att ta del av. I publikationslistan finns länkar angivna genom vilka texten är åtkomlig. Även de publikationer som projektet kommer att generera hädanefter ska finnas tillgängliga open access.

Eftersom den planerade monografin i stor utsträckning avses bygga på de vetenskapliga artiklar och presentationer som projektet resulterar i, har jag prioriterat arbetet med de senare. Monografin föreligger nu som en utförlig disposition där alla tanketrådar som ska behandlas finns kort beskrivna, i de flesta fallen med referenser till relevanta ställen i mina övriga skrifter.

Publikationer

Svennerlind, C. (submitted), From being unaccountable to suffering from severe mental disorder and (possibly) back once again to being unaccountable. Submitted to Dialogues in Philosophy, Mental and Neuro Sciences.

Svennerlind, C. (2014): ”Allvarlig psykisk störning, tillräknelighet och Flinkfallet”, Arche – Tidskrift för psykoanalys, humaniora och arkitektur, Nr. 48-49 (augusti), 146–157. http://www.freudianska.org/tidskrift/48_49/Svennerlind-Arche-2014-4849.pdf

Svennerlind, C. & Malmgren, H. (2014), Accountability and social responsibility. Poster presentation at the 16th World Congress of Psychiatry, Madrid, Spain, August 14-18 2014. http://www.postersessiononline.eu/pr/aula_poster.asp?congreso=277111232

Svennerlind, C. (2014): “The Swedish Penal Law on Accountability and Severe Mental Disorder”, M. Kaså (ed.), Idées Fixes: A Festschrift Dedicated to Christian Bennet on the Occasion of His 607h Birthday, Gothenburg: Department of Philosophy, Linguistics and Theory of Science, Philosophical Communications, Web Series 61,101–116.
http://flov.gu.se/digitalAssets/1497/1497175_ideesfixes.pdf

Svennerlind, C. (2013): “God, Obligation, Right, and Utility”, F. Radovic & S. Radovic (eds.), Modus Tolland: en festskrift med anledning av Anders Tollands 60-årsdag, Göteborg: Philosophical Communications, Web Series 59, 57–72.
http://www.flov.gu.se/digitalAssets/1452/1452479_modus-tolland.-en-festskrift.pdf

Svennerlind, C. (2011), The Swedish Penal Law System on Criminal Intent in Relation to Severe Mental Disorder and Unaccountability. Oral presentation at the14th International Conference for Philosophy and Psychiatry, Gothenburg, Sweden. http://flov.gu.se/digitalAssets/1507/1507531_eee_abstracts2_v2.pdf

Public lectures:

Svennerlind, C. (2011), Svensk straffrätt om tillräknelighet och allvarlig störning, Kollegium SSKKII, Göteborgs Universitet.

Svennerlind, C. (2011), Begreppen tillräknelighet och allvarlig psykisk störning i svensk straffrätt, provföreläsning, Mittuniversitetet.

Non-public lectures:

Svennerlind, C. (2013), Tillräknelighet i svensk och annan straffrätt, Invited speech at the conference Olika bilder av mördaren 1910-2010. Göteborgs Universitet.

Svennerlind, C. (2011), Psykisk störning och svensk straffrätt, Special training education for physicians, Vänersborg.

Works in progress:

Höglund, P., Svennerlind, C. et al (2015), License to speak? First persons experiences of accountability. Near-finished manuscript, to be submitted shortly.

Svennerlind, C. & Malmgren, H., Ethics, will and punishment. The philosophical background to the Swedish way of handling mentally disturbed criminal offenders. Paper sequel to the Madrid poster, appr. 1/3 of the text written.

Svennerlind, C. Tillräknelighet i svensk straffrätt. Planned book, a detailed plan exists.