Fil. dr Anna Samuelsson
Centrum för genusvetenskap
Uppsala universitet

2010-2015

Syfte och eventuella ändringar
Projektets syfte var att undersöka hur människor och djur ställts ut i naturhistoriska museer under perioden 1800-2007, med fokus på taxidermi och anatomiska preparat. Hur har kroppar rekonstruerats, formats och framställts, vilka förändringar kan vi se över tid, och hur kan dessa tolkas i samhälls- kultur- och idéhistorisk kontext? Det övergripande perspektivet var att kategorier, klassifikationer och utställningar är föränderliga, formade av kulturella föreställningar och maktrelationer.
Det ursprungliga urvalet av museer har under projektets gång avgränsats så att det huvudsakligen är Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, Göteborgs naturhistoriska museum, de Biologiska museerna i Uppsala och Stockholm och Statens naturhistoriska museum i Köpenhamn som undersöks. Snarare än att täcka hela perioden i tid och rum, skulle valda fall och teman fokuseras, exempelvis anomaliernas betydelseförskjutningar, människans plats och omflyttningar av djurgrupper i dioramor. Bland annat ställdes frågor om hur förställningar om art, ras, kön, nation och normalitet kommit till uttryck och hur gränser mellan kategorier som människa och djur, kultur och natur, dragits. Undersökningens tidperiod har till viss del förlängts i de fall jag har "följt" vissa kroppars utställningshistoria också under projekttiden. En datorstöld mars 2013 innebar förlust av forskningsmaterial framför allt från perioden i Köpenhamn vilket innebar förlust av tid och en omformulering av projektets publikationsmål.

Projektets tre viktigaste resultat
Resultaten presenteras här som tre teman: Apor, Anomalier samt Rörelser i dioramor.
Det första temat behandlar stora apors utställningshistoria med utgångspunkt i de gorillor som samlades in och installerades i Riksmuseet 1906-1921. Undersökningen exemplifierar hur museerna deltog i koloniala nätverk samt hur synen på och formandet och iscensättandet av stora apor har förändrats; från hotande (stående) "monster" och legitima trofékroppar, till fredliga primater. Fallen exemplifierar också hur monterade djur presentera(t)s som av-individualiserade ikoner för sin art, habitat eller beteende, oavsett utställningssammanhang, men att dioramat ofta innebar en starkare anonymisering i och med att samlingsetikett samt andra spår av historiska och taxidermiska processer osynliggjorts i strävan efter att skapa en bild av "ren" natur. Undantag från denna anonymisering finns bland de som upplevts och klassificerats som individer i djurparker vilka i vissa fall också blir presenterade som sådana.

Det andra temat handlar om hur museerna tolkat och omtolkat anomalier, det vill säga kroppar som på olika sätt hamnat mellan kategorier. Kring 1800 började det som inte kunde kategoriseras som natur eller kultur eller inom Linnés system att marginaliseras. Linné var också misstänksam mot hybrider, det vill säga korsningar. En delundersökning som tar sin utgångspunkt i en grupp nu magasinerade varghundvalpar vilka insattes i Riksmuseets skådesamlingar år 1903, visar dock ett ökande intresse för korsningar under 1800-talet, vilket också hängde ihop med ärftlighetsläran som etablerades år 1900. Äldre vägledningar och årsböcker visar också hur museerna i de äldre systematiska utställningarna visade upp mer inomartslig variation än i senare dioramor, där endast idealtyper fick representera arten ifråga. Under hela 1900-talet har museerna ofta tolkat visandet av missbildningar som ovetenskapligt och spektakulärt, men nödvändigt för att locka publik. Ett konkret exempel är det s.k. Naturaliekabinettet, en mindre monter, som iordningställdes i Göteborgs naturhistoriska museum år 1963, och som syftade till att vara en reminiscens av det gamla museet, i kontrast till det moderna och framåtblickande. Här insattes de för Göteborgarna redan välkända sammanväxta tvillingarna (foster, Homo Sapiens) tillsammans med huvudena av en tvåhövdad kalv, dito orm med mera. Tvillingarnas utställningshistoria följs i tre steg: Från 1923 då de visades på läktaren i Valsalen i kontexten av jämförande däggdjursanatomi, till nämnda kabinett där de blev ett element i en fantasi om "det gamla museet", till år 2011 då de med etiska argument flyttandes till ett icke-publikt utrymme, vartill besökare kan få tillträde vid begäran. De blev element i ny diskurs om mänskliga kvarlevor även om en viss debatt kring dem hade förts under hela 1900-talet. Avlägsnandet av tvillingarna kan förstås på många plan men deras mänsklighet är ett skäl, annars skulle också de andra preparaten i kabinettet avlägsnats. Människans plats (eller frånvaro) i museerna är ett tema som behandlas med fler exempel i projektet.

Det tredje temat belyser de dioramor och panoramor som blev populära kring sekelskiftet 1900 och med vilka man ville visa djuren "i sitt biologiska sammanhang". I Sverige fick de två av sina mest pregnanta uttryck i Gustav Kolthoffs Biologiska museer på Djurgården i Stockholm (1893) och i Uppsala (1910). Medan tidigare forskning företrädesvis behandlat tillkomst samt kopplingarna till nationalromantik och tidigt naturskydd, studeras förändringar efter invigningarna: hur djur/monterade hudar omplacerats eller avlägsnats, hur kontextuell inramning förändrats med en rad omfattande restaureringar och vilka eventuella föreställningar om exempelvis kön och geografi som format arrangemangen fram till de senaste återinvigningarna 1993 respektive 2007. Ett generellt resultat är att originalarrangemangen och tidiga kompletteringar innebar fler "familjegrupper" bestående av hane, hona och unge/ar; framställda i den ordningen, både i text och komposition. Med de senaste renoveringarna utglesades och utgallrandes kroppar för att skapa överskådlighet, men detta innebar samtidigt att hanarna i flera fall förblev ensam norm för arten ifråga. Så står exempelvis dagens älgtjur i Djurgårdsmuseet ensam, medan han i originalversionen "åtföljs af sin ko". Även i de Biologiska grupper som infördes i Riksmuseet och i Göteborg kan liknande mönster utläsas.

Nya forskningsfrågor som genererats
En studie av besökares upplevelser skulle komplettera och nyansera resultaten. Djupare studier av fotografier och illustrationer skulle bidra till en mer heltäckande bild. Möjligheterna att zooma in i högupplösta fotografier innebär tillgång till detaljer vi inte tidigare kommit åt, vilka även har stor potential att besvara frågor om specifika kroppars historier. Hur samlingar och preparat flyttats mellan institutioner såsom medicinska, naturhistoriska, veterinärhistoriska och skolmuseer är ännu ett outforskat område. I flera städer fanns en mängd komparativt anatomiska, s.k. Zootomiska museer vilka skulle vara intressanta att studera inte bara ur vetenskaps- och kulturhistorisk synvinkel utan också i relation till frågor om jämförelser och relationer mellan människor och andra arter. Vidare finns ett intresse för att undersöka de avgjutningar, modeller och mannekänger som fick iscensätta folkslag, folktyper och raser samt tidiga representationer av människans och andra arters evolution. Efterkrigstidens utställningar på teman som hot mot arter och miljögifter väcker frågor om hur kroppar använts i miljögiftsforskning och utställningar om ämnet.

Projektets internationella förankring
Delar av projektet har presenterats vid internationella konferenser vid Advanced Cultural Studies Institute of Sweden (ACSIS) i Norrköping 2013 och 2015, International Society for Cultural History i Oslo 2011 samt vid Pufendorfinstitutets satsning Animal Turn i Lund, 2014. Under perioden har jag deltagit i The HumAnimal Group vid CFG samt deltagit i en internationell workshop på temat Animal Places. Projektet presenterades initialt vid gästforskarvistelser vid Medicinskt Museion, Köpenhamn och Center för Museologi, Aarhus.

Forskningsinformativa insatser
Utöver presentationer vid forskarseminarier har forskningen använts inom den internationella masterutbildningen i Global miljöhistoria vid Uppsala universitet 2013-2015. Publika föredrag har hållits vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala och vid Nasjonalbiblioteket i Oslo. En poster samt forskarprofilpresentation är publicerade. Fler föredrag är planerade under 2016.

Projektets två viktigaste publikationer och publiceringsstrategi
I "Zoo/mbie Spaces: Museums as Humanimal Places" diskuteras gorillor i Naturhistoriska riksmuseet, tvillingar i Göteborgs naturhistoriska museum och ett diorama med orangutanger i Köpenhamn. Den övergripande frågan är hur olika rumsliga sammanhang, iscensättningar och utställningstexter skapar olika betydelser och vilka aspekter som synliggörs och osynliggörs. Artikeln sammanfattar flera av projektets teoretiska och empiriska poänger genom att flera utställningsformer tas upp. Begreppet Zoo/mbie, en kombination av Zoologi och Zombie, utvecklas. Texten är ett antologibidrag i en kommande antologi på temat Animals Places. Kapitlets tillgänglighet säkerställs genom parallellpublicering.

I "Varghybriderna i museimagasinet: Om korsningar i museer och zoologiska parker" diskuteras med utgångspunkt i 7 monterade varghunds-valpar, inställda i Riksmuseets skådesamlingar år 1903, hur djurkorsningar ställdes ut i museer och zoologiska parker omkring 1900-1929. Artikeln diskuterar korsningarnas skiftande benämningar och betydelser ("bastard" var en vanlig benämning i guider, årsböcker och tidskrifter) men också Hybrid som metafor och materialiserad symbol för olika typer av gränsöverskridanden, historiskt och idag. Artikeln uppmärksammar flödet av kroppar mellan zoologiska parker och museer, i detta fall Skansen och Riksmuseet. Artikeln författas tillsammans med Ingvar Svanberg. Genom publicering i RIG nås den kulturhistoriskt intresserade publiken. Tidskriften tillämpar Open access med fördröjning men tillåter också publicering i öppna arkiv.

Utöver dessa finns fler artiklar under arbete vilka kommer att publiceras i tidskrifter med open access eller som tillåter parallellpublicering.

Publikationer

Publications
”Zoo/mbie Spaces: Museums as Humanimal Places”, Animals and Place, eds. Jacob Bull, Tora Holmberg, Cecilia Åsberg, Aldershot: Ashgate [forthcoming, 2016].
”Varghybriderna i museimagasinet: Om korsningar i museer och zoologiska parker” (med Ingvar Svanberg), RIG: Kulturhistorisk tidskrift [kommande, 2016].
Poster presentations (2015): http://files.webb.uu.se/uploader/207/Poster%20booklet.pdf (p. 7)
“Researcher profile: Anna Samuelsson” (2015), The 2014 annual report of the Centre for Gender Research, Uppsala University: Crossroads of knowledge: Annual report 2014 (pp. 30–32).
Works in Progress
Humans on Display in Natural History Museums (https://www.isak.liu.se/acsis/konferenser/in-the-making/1.637834/Programbok.pdf (p. 106))
”Apes in Museums: changing re-presentations and material-semiotic processes”
”Sekelskiftets dioramor i ny belysning”
”Den feminina vita älgtjuren: om genus och variation i naturhistoriska museer”
”Keillers björn”