Avsiktlighet och agentperspektiv
Projektets arbetshypotes är att agentperspektivet snarare präglar sättet på vilket avsikten hålls, d.v.s. dess "form", "kvalitet" eller "modus", än dess innehåll.
Projektet syftar till att klargöra begreppet om modus i funktionella termer och att tillämpa idén om agentperspektivet som en del av avsikters modus på andra relevanta problem. Ett av dessa problem handlar om gränsdragningen mellan genuint kollektiva handlingar och blotta samlingar av individuella handlingar. Den distinktionen har i sin tur betydelse för frågor om ansvar och den är en nyckel till hur man ska förstå sociala institutioners status. En annan tillämpning rör sambanden mellan avsiktlighet, planeringsförmåga och självmedvetande. Det har i sin tur betydelse för vår syn på små barn och vissa icke-mänskliga djur.
2011-2016
Detta handlingsfilosofiska projekt kritiserar den vanliga uppfattningen att ett begrepp om agenten, d.v.s. den som handlar, måste figurera i en avsikts innehåll. Huvudsyftet är att ge en tydlig förklaring i funktionella termer av det alternativa synsättet att agentperspektivet snarare är en egenskap hos avsiktens form, kvalitet eller modus än ett element i dess innehåll. Angreppssättet ger nya sätt att klargöra en del kontroversiella handlingsfilosofiska frågor och det kan hjälpa oss att förstå vissa empiriska resultat. Den viktigaste tillämpningen av modellen rör distinktionen mellan genuint kollektiva handlingar och blotta summor av individuella handlingar. Denna distinktion är i sin tur av betydelse för frågor om distribution av ansvar, och den är central för förståelsen av sociala institutioners status. Genom att relatera den moderna diskussionen om kollektiva handlingar till mer generella teorier om attityders modus och innehåll (i språkfilosofi, klassisk fenomenologi, och medvetandefilosofi), och särskilt till François Recanatis teorier om perspektiviskt tänkande, ger projektet en klarare bild av vad det betyder att avse något i ett vi-modus än vad som hittills föreslagits av t ex John Searle eller Raimo Tuomela.
Projektets övergripande syfte att klargöra distinktionen mellan modus och innehåll och dess betydelse för kollektiva avsikter har förblivit oförändrad under projektperioden. När det gäller vidare tillämpningar av modellen har ett nytt perspektiv tillkommit. En intressant aspekt av teorin om kollektivt modus rör dess implikationer för standardproblem i social beslutsteori, som "fångens dilemma". Denna aspekt diskuteras nu i en av projektpublikationerna (under bedömning hos Review of Philosophy and Psychology sedan november -15). Denna smärre förändring inspirerades av Tuomelas spelteoretiska ambitioner med avseende på vi-moduset i en bok som utkom under projektperioden. En konsekvens av att detta perspektiv tillkommit är att några empiriska tillämpningar som nämndes i ansökan har ägnats mindre uppmärksamhet.
TRE VIKTIGASTE RESULTAT
1. Det finns ett lovande alternativ till standardpositionerna när det gäller att förstå kollektivt handlande och kollektiv intentionalitet.
Enligt standardindelningen tillhör teorier om kollektiva intentioner en av följande tre kategorier: De som hävdar att kollektiva intentioner har ett speciellt innehåll, de som menar att kollektiva intentioner har ett särskilt modus, och de som tänker sig att det är subjektet som gör intentionerna kollektiva. (Se "Collective Intentionality" Stanford Encyclopedia of Philosophy). Ett av projektresultaten är att denna taxonomi är missvisande, och att det finns ett rimligt synsätt som överbrygger distinktionen mellan de två senare kategorierna. Synsättet innebär att subjektet är en komponent i intentionen utan att vara en del av dess innehåll. Denna tanke har framförts av några tidigare, t.ex. Hans Bernhard Schmid men projektets bidrag är att det ger en klar funktionalistisk analys av den, med hjälp av Recanatis teori om perspektiviskt tänkande. Detta kan komma att förändra det teoretiska landskapet på området.
2. En funktionalistisk analys av kollektivt modus visar att "kollektivistiska" analyser av kollektiva avsikter inte behöver vara teoretiskt mer komplexa än reduktionistiska individualistiska teorier.
Begreppslig och ontologisk enkelhet är oomtvistliga metodologiska dygder. Teorier om ett kollektivt modus, som Searles eller Tuomelas, inför i allmänhet något oanalyserbart kollektivistiskt element för att kunna ta steget från individuellt till kollektivt. Ockhams rakkniv tycks därför ge en fördel åt reduktionistiska teorier som Michael Bratmans, i vilka alla påståenden om kollektiva intentioner kan förstås som påståenden om vanliga individuella intentioner, låt vara med ett ovanligt komplext innehåll. Denna uppfattning om reduktionistiska teoriers metodologiska övertag är vanlig när det gäller kollektiva intentioner, och anspråket är ett centralt tema i Bratmans senaste bok (2014). Det är berättigat i jämförelsen mellan Bratman och t.ex. Searle. Den teori om kollektivt modus som presenteras i föreliggande projekt åberopar dock inga "primitiva" eller oanalyserbara begrepp om kollektivitet. Teorin är liksom Bratmans reduktionistisk i den meningen att den förklarar kollektiva avsikter i termer av icke-kollektivistiska begrepp som vi har oberoende skäl att godta (om än inte i termer av vanliga individuella avsikter). Enkelhetsargumentet biter därför inte på denna analys av "vi-modus".
3. Några av de mest inflytelserika teorierna om kollektiv intentionalitet kan inte fånga det som Michal Bacharach kallar "team reasoning", d.v.s. den kollektiva förändring av agentskapet som krävs för att vissa sociala koordinationsproblem ska kunna undvikas. Projektets angreppssätt erbjuder en mer lovande grund för "team reasoning".
Projektet undersöker relationen mellan formella spelteoretiska modeller av "team reasoning" hos agenter som står inför traditionella spelteoretiska problem (som Hi-Lo eller Fångens dilemma). Teorier om kollektiv intentionalitet kan ses som en form av underbyggnad, vilken kan ge den formella modellen större förklaringskraft och normativ relevans. Bacharach visar att "team reasoning" av rätt slag kräver en genuin förändring av agentskapet, inte bara av agenternas preferenser. En innehållsorienterad teori som Bratmans kan inte göra denna sorts förändring rättvisa, vilket Tuomela påpekat. Ett av projektets resultat är att det emellertid också är tveksamt ifall Tuomelas egen analys av vi-modus kan göra detta. Det är däremot tydligt att den perspektiviska analys av vi-modus som föreslås i projektet just beskriver den sorts agentskapsförändring som krävs.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR
Ett antal frågeställningar för möjlig framtida forskning har genererats av projektet.
Några av dem rör utmaningar för det teoretiska ramverket. Två exempel: Ett standardproblem för analyser av 'kollektiv handling' som appellerar till en särskild typ av avsikter är hur man ska undvika att referera till kollektiva handlingar när man karakteriserar dessa avsikter. Det skulle leda till oacceptabel cirkularitet i analysen. I projektets modell är problemet att beskriva framgångsvillkoren för vi-avsikter - de betingelser under vilka sådana attityder skulle vara tillfredsställda - utan att använda det begrepp om kollektivitet som ska analyseras. En tanke som bör undersökas är om vi kan göra detta genom att använda ett mera basalt rent kausalt begrepp om kollektiva aktiviteter, snarare än ett begrepp om kollektiv handling. En annan teoretisk utmaning rör standardproblem angående ömsesidig kunskap, t.ex. regressproblem, och om projektets modell kan undvika dessa.
Andra utmaningar rör analysens vidare implikationer. En sådan implikation handlar om betingelser för medansvar och de attityder som gör individer till medlemmar av kollektivt ansvariga grupper. Ämnet berörs i en av projektpublikationerna och det kommer att utvecklas vidare i ett nyligen påbörjat VR-projekt där projektledaren för innevarande projekt ingår. Ett annat sådant område rör modellens applicerbarhet på andra attityder än avsikter. Kan vi förstå tal om kollektiva preferenser, trosföreställningar eller känslor i termer av ett vi-modus? Detta anknyter till projektledarens del av ett annat nyligen påbörjat RJ-projekt om begreppet 'skada'.
INTERNATIONELL FÖRANKRING
Projektresultat har presenterats vid åtta internationella konferenser/workshops. Projektledaren var inbjuden talare vid Collective Intentionality IX, University of Indiana 2014 och the Fourth Conference of the European Network for Social Ontology (ENSO IV), Palermo 2015. Dessa två konferensserier är de viktigaste på området. Samarbete med the International Social Ontology Society har lett till att projektledaren är värd för nästa ENSO-konferens 2017, i samarbete med Filosofiska institutionen i Lund och det nordiska nätverket Metaphysics & Collectivity för vilket projektledaren är kontaktperson - http://www.fil.lu.se/en/research/research-groups/548/ Det finns planer på ett större sameuropeiskt projekt om social ontologi inom ramen för HORIZON2020 (http://ec.europa.eu/programmes/horizon2020/), section "Europe in a Changing World - Inclusive, Innovative, and Reflective Societies" och projektledaren har tillfrågats om deltagande i detta.
DE TVÅ VIKTIGASTE PROJEKTPUBLIKATIONERNA
"Bratman, Searle, and Simplicity: Comments on Bratman, Shared Agency, A Planning Theory of Acting Together" (Journal of Social Ontology 1:1 2014) innehåller den första publicerade presentationen av projektets analys av kollektiva avsikter och visar på dess fördelar i termer av kvalitativ enkelhet. "Team Reasoning and Collective Intentionality" (insänd till Review of Philosophy and Psychology, November 2015) diskuterar viktiga implikationer av modellen i relation till Michael Bacharachs spelteoretiska modell av "team reasoning".
Samtliga publicerade och kommande publikationer inom projektet publiceras med Open Access.
Publikationer
Articles
2013 "Co-responsibility and Causal Involvement", Philosophia, 41, 847-866
2014 ”Bratman, Searle, and Simplicity : Comments on Bratman, Shared Agency, A Planning Theory of Acting Together”, Journal of Social Ontology 1(1).
2016 “Team Reasoning and Collective Intentionality” submitted 2015, Review of Philosophy and Psychology
2016 “We-mode Worries”, to be submitted
2016 “A General Sense of Common Interest”, to be submitted
Conference papers
2012 "Overdetermination, responsibility and causal involvement", Ethical Theory and Practical Ethics Workshop, Amsterdam
2012 "Co-responsibility and Causal Involvement", Metaphysics & Collectivity Workshop, Lund
2013 "Co-Responsibility and Causal Involvement", NNPE Conference on Applied Philosophy, Copenhagen (Invited)
2014 "Bratman, Searle, and Simplicity", Ethical Theory and Moral Practice Workshop, Lund
2014 "Bratman, Searle, and Simplicity. A Comment on Bratman's Shared Agency", Collective Intentionality IX (CollInt IX), Bloomington, Indiana (Invited)
2015 "An Ambiguity in Tuomela's 'We-mode'" The Fourth Conference of the European Network on Social Ontology (ENSO IV) Palermo 24-26 september (Invited)
2015 "Moral Progress and Hume's 'General Sense of Common Interest", Moral Progress, Amsterdam 24-25 juni (accepted after review)
2015 "A General Sense of Common Interest", Social Complexes II, Göteborg (Co-organizer)
2015 "A General Sense of Common Interest, Tackling We-Intentionality Workshop, Center for Subjectivity Research, Copenhagen, April (Invited)