Att fotografera har ofta jämförts med att skjuta. Ett exempel på detta är sporten kamerajakt, som p.g.a. ökade naturskyddshänsyn växte fram kring sekelskiftet 1900 som ett alternativ till fritidsjakten. Dagens svenska naturfotografer, som precis som då nästan uteslutande är män, bevarar fortfarande kamerajägarnas ideal: att få bevittna och med kameran föreviga det vilda djurets beteende när det är omedvetet om människans närvaro. Bara om betraktaren kan känna sig säker på att fotografen inte råkat influera djurets beteende kan bilden uppfattas som en autentisk naturskildring. Men denna definition av hur mötet mellan djuret och fotografen ska gå till skapar inte bara en förståelse av vad ett riktigt djur bör vara - vilt och opåverkat av kontakt med människor - utan också av vad fotografen själv bör vara. Idealet kräver t.ex. disciplin, tålamod och omsorg om naturen. Projektets syfte är att förstå hur den svenska modernitetens parallella produktion av föreställningar om vilda djur och om maskulinitet har förändrats i relation till naturfotografins utveckling ca 1890 - 1970. Projektet motiveras av behovet att undersöka vilka uttryck denna problematik tagit sig i ett lokalt sammanhang som skiljer sig från det amerikanska, som tidigare forskning framför allt har undersökt. Studien utförs genom arkivstudier, tidskriftsgenomgång, intervjuer med nu levande aktörer samt text- och bildanalys, och avslutas genom skrivandet av en monografi.