Vetenskaplig redovisning

”Att lära ut dygd: Ett forskningskluster för studier av politik och pedagogik i det förmoderna Europa”, Stockholms universitet, Medeltidscentrum, Historiska institutionen.

Projektdeltagare: Andreas Hellerstedt (koordinator; idéhistoria), Erik Eliasson (filosofi), Stefano Fogelberg Rota (litteraturvetenskap), Biörn Tjällén (historia), Kristine Kolrud (konstvetenskap), Tania Preste (historia/idéhistoria), Jennie Nell (litteraturvetenskap), Mari Eyice (doktorand; historia), Michaela Vance (doktorand; engelsk litteraturvetenskap)   

Syftet med ”Att lära ut dygd” anges i ansökan som ”att föra samman forskare, doktorander, och studenter med expertis inom de förmoderna periodernas filosofi-, kultur- och idéhistoria i gemensam forskning, kurs-, seminarie- och konferensverksamhet i en kreativ forskningsmiljö.” Detta sker runt ett gemensamt forskningsproblem, nämligen dygdens utbildningshistoria – den ofta behandlade frågan huruvida dygden kan läras och i så fall hur. (Ansökan, s 3) Detta syfte har inte förändrats och i högsta grad förverkligats i projektets genomförda verksamhet. Projektets resultat kan delas in i två huvudavsnitt: å ena sidan (1.) arbetet med att bygga upp en kreativ forskningsmiljö, med samarbete och kontakter mellan studenter, doktorander och forskare som främsta fokus, å den andra sidan (2.) gruppens direkta forskningsresultat i form av publikationer och liknande.

1.    Forskningsmiljön
De viktigaste delarna i arbetet med att skapa en kreativ forskningsmiljö runt ”Att lära ut dygd” är den löpande seminarieserien, konferens- och workshopverksamhet, samt doktorand/masterkursen ”Dygdens historia”. Den sistnämnda gavs HT2015 med deltagande av projektets två doktorander, samt 8 masterstudenter (Historia/Idéhistoria); kursen var lyckad och uppskattad och ges återigen under VT2017. Seminarierna inom projektet (14 tillfällen maj 2013-dec 2016) har utgjort en del av Historiska institutionens stående kalendarium. Inbjudan till seminarierna har dels skett direkt till en utvald grupp (mailinglista), dels genom institutionens externa nyhetsbrev. Trots att institutionen utgjort projektets bas har dock såväl seminariedeltagarna som de inbjudna forskarna varit en högst blandad skara. Seminariet har bland andra lockat historiker, latinister, litteraturvetare, idéhistoriker, filosofer, konstvetare och teatervetare. De forskare som presenterat texter och föredrag har haft sin ursprungliga hemvist i samma ämnen; om något ämne varit oftare företrätt än ett annat så har det varit litteraturvetenskap. Projektdeltagarna har vid inbjudan av föreläsare haft ambitionen att göra inriktningen på förmodernitet rättvisa, och seminarier på teman som antik poesi i tidigmoderna dissertationer och Thomas av Aquino visar den kronologiska bredden. En större tonvikt på antika och medeltida ämnen hade kanske varit önskvärd, men den faktiska fördelningen motsvarar ungefärligen projektdeltagarnas periodinriktning.   

Ett centralt resultat i den miljöskapande verksamheten har varit utvecklandet av kontakter med andra forskare. Detta har skett genom (bl. a.) samarbetet med projektet ”Förmodernitet på scen”, (Teatervetenskap, Stockholms universitet). Tillsammans med dem anordnades en doktorandkurs på temat ”Truth, Beauty, Nature, and Imitation 1750-1800: Primary Text Studies in Aesthetic Theory of the Enlightenment”, vilken avslutades och examinerades genom en workshop 12-13 februari 2016 (arr. Jennie Nell & Magnus Tessing Schneider). En liknande, men mindre ambitiös, workshop, riktad mot SU:s ’förmoderna’ doktorander, anordnades i december 2016. På Försvarshögskolan anordnades en workshop på temat ”Modets militära habitus” (arr. Biörn Tjällén & Peter Haldén, ), som resluterat i en bok som f. n. föreligger i manusform (se publ. lista). Ur kontakter som skapats i projektet har också fötts nya forskningsansökningar, t. ex. har deltagare i ”Att lära ut dygd” och förmodernitetsprojektet ”Topos and Topography” arbetat fram en gemensam ansökan till RJ under titeln ”Eden and Arcadia”; bland andra Jennie Nell och Erik Eliasson har också skapat en ny men besläktad forskningsansökan med fokus på Jean-Jacques Rousseau. Seminarieserien har ofta fungerat som ett medel att skapa dessa kontakter; så ledde inbjudan av prof. Liana Cheney (University of Massachussets) till Stockholm till att flertalet av projektets deltagare fick möjligheten att delta i konferensen ”Arts and Politics: Rhetorical Quests in Cultural Imaging” (Bari, nov 2015) och där presentera projektet för en internationell publik. Den tvärvetenskapliga ambitionen har präglat flertalet arrangemang; ett gott exempel utgör workshopen ”Performing Virtue” (11/9 2014, arr. S. Fogelberg Rota, K. Kolrud, T. Preste), där dans-, konst-, teater-, musik- och litteraturvetenskap alla var representerade, tillsammans med historieämnet.

Genom generös medfinansiering från Stockholms universitet har doktoranderna fått möjlighet att delta i konferenser, workshops och sommarskolor i Europa och Nordamerika. Michaela Vance har också fått möjlighet till handledning av en internationell expert på hennes område, Ian Haywood, Roehampton University, och till nödvändiga arkivstudier i bl. a. London.

2.    Gruppens forskningsresultat
Medan de enskilda deltagarnas forskning skiljer sig åt på många sätt finns några viktiga gemensamma resultat. För det första har diskussionerna inom projektet klarlagt att dygdeetikens historia innehåller en mångfald av filosofiska tankesystem och mindre artikulerade, mera vardagliga ideal. Samarbetet över period- och ämnesgränser har givit nya insikter i sammanhang som annars hade varit svåra att överblicka: Eliassons forskning om senantikens samspel mellan aristoteliska och platonistiska traditioner har t. ex. belyst reformationens kritik av dygdebegreppet (Eyice) liksom dess återkomst inom ramen för 1600-talets ståndsideologi (Hellerstedt, Fogelberg Rota, Nell, Preste). De pedagogiska diskussioner som fördes av 1500- och 1600-talets humanister lämnar spår fortfarande i det sena 1700-talets debatter om Rousseaus idéer. Kort sagt, det har blivit mer och mer tydligt att det är ohållbart att, som i tidigare studier ofta skett, reducera ”dygd” till att avse Aristoteles uppfattning i den Nichomachiska Etiken – en text som i sig innehåller motstridiga tendenser och öppnar för vitt skilda tolkningar. För det andra har flera av projektets forskare kommit att ledas in på nya fält tack vare dygdetemat. Detta gäller inte minst intresset för känslornas historia, som är framträdande hos flera deltagare, men kanske i synnerhet hos Eyice; det var centralt i workshopen ”Modets militära habitus” (se publ. lista). Dygdernas förhållande till känslorna är vidare bara ett exempel på ett större problemområde, som varit centralt för projektet, nämligen, hur den förvärvade dygden urskildes från naturliga egenskaper, givna från födseln. Relationen mellan dessa två, och därmed svaret på frågan som ställdes av Platon i Menon, uppfattas nästan i alla studerade fall som ett växelspel, inte sällan beskrivet som analogt med en odlad växt, som kräver näring, vatten och skydd för att frodas. I de fall där den ena eller andra sidan (natur/gudagiven ’talang’ resp. förvärvad skicklighet) helt överväger blev ofta konsekvenserna på ett motsvarande sätt extrema, såsom skedde under 1500-talets infekterade debatter om nåd och gärningar eller i upplysningsfilosofernas öppna framtid befolkad av en ny människa, grundligt förändrad genom utbildningens gränslösa möjligheter.

Avslutningsvis kan det vara lämpligt att framhålla hur de till synes världsfrånvända problem projektet ”Att lära ut dygd” behandlar enligt projektdeltagarnas samstämmiga uppfattning i själva verket står i centrum för dagens samhällsdebatt, låt vara att terminologin kraftigt skiftat. Om dygder är de positiva egenskaper en medborgare av ett samhälle bör ha för att lagarna ska följas utan ett ständigt hot om repression, är det då inte vår dygd vi sätter hoppet till då vi ser fram emot lösningar på den nya tidens ’moraliska’ problem, som klimathot och överkonsumtion? Och vad säger oss historien om trovärdigheten i sådana lösningar?

Publicering
Projektets resultat publiceras i huvudsak på två sätt: dels genom den gemensamma antologin Teaching Virtue, dels genom de två doktorandernas avhandlingar. Utöver detta har flera av deltagarna också publicerat artiklar i andra fora, då, som för undertecknad temat dygdeetikens pedagogik har givit upphov till många forskningsfrågor som inte fått utrymme i antologin (se separat publikationslista). Antologin Teaching Virtue har arbetats fram inom projektet och efter modell av den tidigare antologin Shaping Heroic Virtue (utg. 2015, men tillkommen med hjälp av initieringsbidrag 2011-2013). Texterna ventilerades vid en konferens i Rom våren 2016, till vilken två kommentatorer var inbjudna, prof. Mette Birkedal Bruun och prof. em. Bo Lindberg. Efter synpunkter som framförts vid denna konferens omarbetades texterna; Bo Lindberg kom också att själv medverka med en ambitiös artikel i volymen. Efter förhandling med förlaget, Amsterdam University Press, har de i kontrakt accepterat RJs villkor för OA-publicering med 6 månaders fördröjning (mot för AUP normala 12 månader).

Flera av deltagarna har vidare meddelat projektets resultat till en bredare publik genom populärvetenskapliga publikationer och föredrag (se till exempel Fogelberg Rotas publikationslista).