Ett konstruktikon kan enklast beskrivas som ett lexikon för grammatiska konstruktioner. Projektet Ett svenskt konstruktikon gick ut på att bygga upp ett sådant för svenska, i form av en fritt tillgänglig digital databas (http://spraakbanken.gu.se/konstruktikon). Resultatet efter fyra års projektarbete 2013–2016 är ett konstruktikon som omfattar ca 400 svenska konstruktioner och därutöver början till ett pedagogiskt stödmaterial för konstruktikonbaserad andraspråksundervisning, flera språkteknologiska tillämpningar samt en grundstruktur för att i samarbete med konstruktikonprojekt för andra språk utveckla ett flerspråkigt konstruktikon. I och med att konstruktikon är en ny typ av språkvetenskaplig resurs har utvecklingsarbetet också lett till teoretiska och metodologiska landvinningar inom flera områden, vilket har varit ett centralt syfte med projektet. Vidare har projektet hittills genererat 17 publikationer, ett stort antal projektpresentationer och över ett dussin studentuppsatser; ytterligare fem publikationer är på väg (dels en antologi, dels fyra av totalt nio kapitel i densamma; se nedan).

Urvalet av konstruktioner som behandlas är å ena sidan brett, i syfte att utveckla en beskrivningsmodell som kan hantera grammatiska konstruktioner av vitt skilda slag. Å andra sidan har urvalet också varit riktat, i så måtto att två typer av konstruktioner har ägnats extra intresse: dels konstruktioner med särskild relevans för andraspråksundervisning, dels s.k. partiellt schematiska konstruktioner. Med det sistnämnda menas språkliga mönster som har både grammatiska och lexikala egenskaper och därmed är svåra att hantera för renodlat grammatiska eller lexikala resurser. Ett konstruktikon bygger däremot på integrering mellan grammatik och lexikon, varför sådana strukturer hamnar i centrum i stället för som annars i periferin.

Genom sitt (partiella) fokus på partiellt schematiska konstruktioner täcker konstruktikonet just sådana mönster som tenderar att försummas i både grammatikor och ordböcker och som bl.a. av det skälet är problematiska för såväl språkundervisning som språkteknologi. Av detta följer också att fokus på partiellt schematiska konstruktioner och fokus på relevans för andraspråksinlärning i viss mån överlappar.

Konstruktikonet är uppbyggt för att vara en brett tillämplig databas, som kan användas för språkvetenskapliga, språkteknologiska och pedagogiska ändamål. Detta innebär dock samtidigt att det inte är specifikt inriktat på något av dessa användningsområden. Följaktligen är olika delar av beskrivningsformatet relevanta för olika syften, vilket vi försöker kompensera för genom ett flexibelt användargränssnitt; dessutom utvecklas ett kompletterande stödmaterial för språkundervisning. Språkteknologiska tillämpningar utgår i regel direkt från databasen och är därför mindre beroende av användargränssnittet, men har inte desto mindre inneburit vissa krav på beskrivningarnas grundstruktur, i synnerhet vad gäller formalisering.

En dimension som spelade liten roll i den ursprungliga projektidén men som har blivit alltmer central under projektets gång är internationellt samarbete. Vid projektets början fanns ett konstruktikon endast för engelska, därefter tillkom svenska, japanska och brasiliansk portugisiska ungefär samtidigt, och ytterligare något senare även ryska och tyska, vilka båda har tagit över beskrivningsformatet från det svenska konstruktikonet. Samarbetet har till att börja med främst handlat om metodutveckling, men efterhand också kommit att inriktas mot framtida utveckling av ett flerspråkigt konstruktikon. En gemensam konstruktikonantologi är i det närmaste färdig och kommer förhoppningsvis att publiceras under året. Denna volym – Constructicography: Constructicon development across languages – kan ses både som en slutrapport för projektet och som en utgångspunkt för framtida internationell konstruktikonutveckling.