Projektets övergripande syfte har varit att undersöka mobilitet och marginalisering bland ursprungsfolk i Indiens nordöstra region. Som vi formulerade det i den ursprungliga ansökan utgår studien från fyra interrelaterade frågor;

-    vilken betydelse har de speciella rättigheterna (affirmative action) för sk. listade stamfolk med avseende på migration och fattigdom i Nordöstra Indien,

-    vilken typ av migration och migrationscykler skapas i regionen och vad säger de om framväxten av fattigdom och välstånd,

-    på vilket sätt påverkar landägande mönster och förändrade landanvändningsregimer politiken runt resursutnyttjande och utveckling,

-    hur hanterar ursprungsfolken i Nordöstra Indien dessa förändringar


Generellt sett kan vi sägas ha arbetat med samtliga frågekomplex, men mer än något annat har vi kommit att koncentrera oss på frågor rörande migration från regionen till Indiens storstäder.

I detta sammanhang har vi börjat ringa in och formulera en generell teori om ursprungsfolks migration, där vi menar att denna form av migration skiljer sig i viktiga avseenden från övrigs migrationsströmmar. En central aspekt här rör relationen till mark och traditionella landområden, där fortsatt ansvar förväntas och eftersträvas från både de som migrerar och de som stannar kvar. Den mycket omfattande migrationen från nordöstra Indien, speciellt bland ungdomar har möjliggjorts av ett stort behov av engelskspråkig arbetskraft inom den snabbt växande service sektorn i Indiens storstäder.

Förutom goda kunskaper i engelska så har ungdomarna från nordöstra Indien både kulturella och utseende mässiga fördelar vilka gör dem speciellt attraktiva för arbeten inom hotell, restaurang, shopping centers och flygbolag. Vi analyserar den typ av service arbeten med termen ”affective labor”, där arbetaren kan sägas producera/tillhandhålla omvårdnad. För att fungera inom service sektorn krävs en viss typ av kropp och de unga migranterna får lära sig hur de ska gå, stå, tala, äta, tvätta sig, sminka sig, klä sig osv. Denna kroppsliga förvandling påverkar deras självbild och förväntningshorisont, samt har vidare inverkan på relationerna till familj och samhälle.

De yngre vill ut i världen och lämna byn och ett liv präglat av småskaligt jordbruk bakom sig. Det finns inge klar slutstation och inte heller någon återvändo; vi talar om detta som ”wayfinding”. Trots rörelsen ut, finns en stark koppling till ursprungsfolksgruppen hemma och de flesta unga migranter är djupt engagerade i olika typ av etniska diasporaorganisationer som är engagerade i politiska och kulturella frågor. De unga migranterna lever ett utsatt liv i de indiska storstäderna, där deras icke-indiska utseende, klädstil, mat och kultur bemötts med diskriminering och rasism.

Migrationsforskningen har förstående nog exploderat under senare år, detta bland annat som en konsekvens av den så kallde ”migrationskrisen”, med ett stort antal flyktingar och migranter som med desperata medel försöker ta sig in i Europa. Mycket av forskningen kommer då sålunda att handla om politiken kring internationella gränser, samt hur EU och enskilda medlemsstater handskas med de olika migrantgrupperna.

Vårt projekt behandlar inget av detta utan här handlar det om migranter inom landet, det vill säga inom Indien. I den mån vissa av ungdomarna söker sig utomlands är detta vanligen genom arbetstillstånd eller studentvisum. Att migranterna inte korsar någon internationell gräns innebär dock inte en mobilitet över betydande geografiska och kulturella gränser. De ursprungsfolk som studeras har en längre historia av rörelser över områden som idag är olika nationsstater, Indien, Burma, Bhutan, Bangladesh och China/Tibet. Detta pågår fortfarande. Det som är nytt är i stället den omfattande migrationen till Indiens storstäder och speciellt de i södra Indien. Denna migration skiljer sig också från den tidigare studerade cykliska migrationen bland stamfolk vilka under jordbrukets lågsäsong tar anställning på plantager, byggarbetsplatser, vägbyggen, tegelbruk och annat, och sedan efter några månader återvänder hem till arbetet på fälten.

Genomförande
Vi övergav tidigt den ursprungliga idén om att utgår från två byar eller by-kluster och kom istället att utveckla en mer rörlig metodologi där vi istället valt ett antal strategiska platser där vi identifierat och följer ett antal migranter och deras familjer och vidare sociala nätverk. En sådan plats är ett träningscenter i Dimapur i delstaten Nagaland i Nordöstra Indien, dit ungdomar kommer för några månaders träning för arbete inom service sektorn. En annan sådan plats är turistorten Varkala i delstaten Kerala i södra Indien. Inom ramen för studien har också fyra delstudier av yngre forskare från Sverige och Indien genomförts, två i olika delar av Assam, en i Meghalaya och en i Nagaland. Dessa presenteras i separata uppsatser/rapporter, vilka utgör en bakgrund till den huvudsakliga stuiden vilken ska presenteras i form av en monografi. Vi var tvungen att överge den tidigare idén om en redigerad volym med bidrag från de yngre forskarna, detta var inte nog intressant för de förlag vi har kontakt med.

Viktigaste resultaten
De viktigaste resultaten relaterar spänningen inom dagens ursprungsfolkssamhällen i Nordöstra Indien mellan å ena sidan bundenhet till platsen och traditionella markområden och å andra den yngre generationens mobilitet och önskan att söka sig ut i världen och lämna livet i byn baserat på småskaligt jordbruk. Denna spänning utforskas genom enskilda människors erfarenhet av migration och dess sociala återverkningar hemma i byn och bland andra ungdomar i diasporan. Vi pekar på strukturella drag inom dagens omfattande migration ut från Nordöstra Indien; efterfrågan på engelskspråkig personal inom service sektorn, rasmässig profilering, och västerländsk kulturell disposition, vilken öppnar för ungdomarnas anställning, men hur detta samtidigt är en källa till diskriminering och rasism i Indien storstäder dit migranterna söker sig. Diaspora organisationer blir här viktiga sociala skyddsnät för migranterna. Indiska statens program för positiv särbehandling av de urspungsfolk som klassificeras som ”scheduled tribes” (ST) har ingen direkt påverkan här. De flesta unga vill fortsätta söka sig bort snarare återvända till de respektive delstater i Nordöst där de åtnjuter speciella rättigheterna som ST.

Nya forskningsfrågor
Den huvudsakliga frågan som genererats i projektet berör framtiden och hur de unga migranterna ska lyckas skapa en relation till den egna folkgrupp och traditionella territoriet efter en längre tids vistelse i storstadsregionerna. Hur kommer de att gestalta och leva sin identitet som ursprungsfolk? Vilka nya former av diasporisk identitetsskapande kommer vi att se bland de som väljer att fortsätta leva i metropoler som Bangalore, Mumbai, Hyderabad och Delhi? Vad händer när de unga migranterna blir äldre och bildar familj – väljer man då att flytta tillbaka till Nordöstra Indien och i så fall var?

Utöver detta är vi intresserad av de komparativa aspekten av projekten; i vilken mån är det mönster vi observerat för migranterna från Nordöstra Indien relevant också för andra ursprungsfolk i världen? Finns det några likheter och skillnader mot migrationen till storstäderna bland exempelvis Samiska ungdomar i norden eller ungdomar från något av de Nordamerikanska ursprungsfolken?

Internationell dimension
Projektet har en genomgående internationell dimension och bygger på samarbete med ett antal utländska forskare och universitet. Vi har genomgående samarbetat med professor Alpa Shah och hennes forskargrupp vid London School of Economics. Vi har vidare haft kontakter fortsatta kontakter med Stanford University, där Dolly Kikon disputera, med Duncan McDuie-Ra vid University of New South Wales, Vienna University, Amsterdam University och mer nyligen Tromsö Universitet och melbourne University. Den viktigaste samarbetspartner genomgående är dock Tata Institute of Social Sciences i Guwahati, Assam. TISS har fungerat som vår lokala partner institut.

Spridning av forskningsresultat
Vi har arbetat mycket ingående med att sprida våra forskningsresultat och öppna för samtal med en större allmänhet. I samband med utställningen Wayfinding som vi turnerat med i två månader i Indien och Nepal (finansierat genom ett extra RJ anslag) ordnade vi seminarier och bjöd in lokala intressegrupper för samtal. Under utställningen filmade vi också in intervjuer med migranter, vilka nu ska visas i en slututställning, förhoppningsvis vid Tromsö Museum. Denna utställning samt alla publikationer kommer att läggas upp på Zomianet.org, ett forskningsnätverk som vi är drivande i och som ska lanseras inom kort. Både Kikon och Karlsson har medverkat i ett flertal konferenser och bjudits in att tala om sin forskning vid olika universitet. En artikel är redan publicerad som open access, en annan är på väg. Monografin är ännu inte färdig men här finns också möjlighet att förhandla open access efter ett till två år efter publicering.