2012-2015

Projektledare Museichef Per Karsten
Lunds universitets Historiska Museum
Lunds universitet

Syftet med projektet var att skanna de fotografiska negativ rörande medeltidsarkeologi som förvaras i Lunds universitets historiska museums magasin. Denna samling är unik dels på grund av dess värde som arkeologiskt och historiskt källmaterial, dels på grund av dess mycket stora omfattning. Projektet påbörjades för ungefär ett decennium sedan, men avslutades inom kort då finansieringen löpte ut. Samlingen blev skannad till ungefär en femtedel. I det tidigare projektet skannades emellertid huvudsakligen negativ tillhörande den förhistoriska delen av samlingen, och endast en förhållandevis liten del av den medeltida samlingen. För projektet som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond är därför målsättningen att fokusera på den medeltida delen av samlingen. Den innefattar såväl interiör och exteriör dokumentation av skånska kyrkor, primärt utförd under 1800-talets slut och 1900-talets första hälft. Vidare innefattar den dokumentation av arkeologiska undersökningar av såväl kyrkobyggnader som dess omgivningar, huvudsakligen kyrkogårdar. Detta källmaterial, som tills nu endast har använts och publicerats i en mycket begränsad omfattning, är ett ovärderligt komplement till Historiska museets medeltidsarkeologiska samlingar, samt inte minst av yttersta vikt för förståelsen av Skånes kyrkliga historia. Eftersom negativen sällan har kopierats har den historiska kunskapen kring undersökningarna ofta blivit lidande.

1. Projektet följde den ursprungliga planen och ändrade aldrig inriktning. Vid projektets avslutande hade 3466 glasplåtar skannats. Den inledande uppskattningen om att 7200 negativ skulle skannas under ett års tid visade sig vara svår att uppnå, utan att ha gett avkall på bildernas goda upplösning. I det äldre projekt som utfördes för ett decennium sedan, användes en mycket lägre upplösning på i snitt 60 kilobit, vilket innebar att varje negativ tog betydlig kortare tid att skanna. För detta nya projekt valdes en betydligt högre upplösning på i genomsnitt 40 megabit. Eftersom detta ger en mycket högupplöst och detaljerad bild, tar också själva skanningsprocessen per bild en längre tid i anspråk. Skulle däremot en lägre upplösning väljas kan fler negativ skannas, men värdet av en sådan bild skulle onekligen bli avsevärt mycket lägre, eftersom detaljerna då inte kommer att vara möjliga att uppförstora med önskvärd detaljrikedom. Efter en rengöring av negativet skannas det, varpå det emballeras i ett syrafritt kuvert. Den skannade bilden ges ett inventarienummer, varpå den efterbehandlas, eftersom exponeringen ofta är för hög eller låg. Slutligen måste bilden lagras i en lågupplöst variant i museets föremålsinformationssystem MuseumPlus, så att en kopia av bilden medföljer inventarienumret, då den eftersökes i databasen. Tempot för skanningsarbetet har således vissa begränsningar. Dessutom inleddes projektet med en månads inlärningsperiod i hur skannern och bildbehandlingsprogrammet Adobe Photoshop fungerade. Samtliga glasplåtsnegativ i museets medeltida samling kommer inte att kunna skannas under de resterande fem månaderna, men åtminstone de som i detta skede kan bedömas vara av störst intresse för museet, forskarvärlden och allmänheten.

2. Projektet har genererat flera nya frågeställningar. Exempelvis skannades en större serie negativ som samtliga visade interiöra avbildningar, tagna från skånska kyrkors västportaler mot koren i öster. Dessa var alla utförda i början av 1900-talet, säkerligen dess första decennium. Intressant nog var interiörerna, med ett fåtal undantag, ytterst spartanska och karga. Inga kalkmålningar var synliga och i princip samtliga kyrkor saknade medeltida inventarier. Detta står i en märkbar kontrast till dagens något mer brokiga och utsmyckade, flera med framtagna medeltida kalkmålningar. Framför allt står det i kontrast till den relativt stora mängd medeltida föremål som trots allt har bevarats, och som i dag kan beskådas i både kyrkor och på museer. Bildernas kala interiörer visar de medeltida föremålens ursprungliga miljöer och ger ledtrådar till var de ursprungligen var placerade, samt till deras ursprungliga funktion och användning i kyrkorna.

Var förvarades då alla dessa bevarade medeltida inventarier, som för ett sekel sedan uppenbarligen inte visades i kyrkorna och ej heller förvarades på museer i någon större utsträckning? En rimlig ledtråd ges av den genomgripande inventering av Skånes medeltida inventarier, med påföljande utställning i samband med den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Skrivelser gick ut till de skånska församlingsprästerna och stora mängder dittills tydligen undangömda och illa medfarna föremål transporterades till Malmö, under översyn av museiföreståndare professor Otto Rydbeck. Efter Baltiska utställningens avslut överfördes en stor del av dessa inventarier till Historiska museet. De bildar än i dag stommen för den medeltida samlingen, så som den bland annat visas i den så kallade Kyrksalen, nästintill orörd sedan 1918. Ur museets arkivalier kan utläsas att museiantikvarierna, vid deras besök ute i socknarna för upphämtning av föremål, ofta återfann de medeltida inventarierna undanstoppade i lador, hönshus, trädgårdar och på vindsutrymmen. Negativseriens fotografier av tomma interiörer berodde således på att församlingarna, enligt dåtidens krav på kyrkorummets sparsamma gestaltning, hade avlägsnat alla medeltida föremål. Hade man väntat ytterligare några decennier med insamlingen hade säkerligen de flesta av föremålen vid det laget varit bortom all räddning.
Vidare upptäcktes ett fotografi av en numera förseglad krypta under Barkåkras kyrka. Tack vare den högupplösta skanningen kunde knappt synbara detaljer uppförstoras med bibehållen skärpa och detaljrikedom. Det visade sig då att det på golvet i kryptan låg ett par förmultnade epitafier eller gravvapen. Dessa motsvarade ett par inventarier på museet som länge hade varit av okänd härkomst. Tack vare de mycket sparsamma resterna av vapensköldsmålningar samt initialer, kombinerat med den nyupptäckta uppgiften att de kom från Barkåkra, kunde också identiteten fastslås på de personer som var knutna till epitafierna, nämligen amiral Gabriel Kruse till Engeltofta (död före 1647) och Agnete Thott (död 1640). En intressant uppgift gällande Gabriel är att epitafiet innehåller årtalet 1642, vilket ifrågasätter den tidigare, men osäkra, uppgiften kring årtalet för hans död.

3. Projektets deltagare, Andreas Manhag, har medverkat vid en internationell konferens i Trondheim 2014, Religion and Money, som huvudsakligen berörde numismatik, men till stor del också medeltida kyrkliga inventarier och relaterade arkeologiska fynd. Andreas höll då ett föredrag, tillsammans med numismatiker Gitte Ingvardson, som handlade om 1800-talets omfattande förskingrande av kyrkliga inventarier, i det fallet korstolarna i Lunds domkyrka, samt de arkeologiska fynd som gjordes i samband med det.
Det ska också nämnas att tidigare inte uppmärksammade negativ visade sig vara avfotograferingar av föremål från det fyndet. Det har visat sig vara relevant på så vis att fyndet från korstolarna, som gjordes 1833, är ett av Sveriges äldsta kyrkliga arkeologiska fynd. Med tiden skingrades fyndet till flera museer. Det pågår för närvarande ett projekt som syftar till att rekonstruera och åter sammanföra detta unika fynd, och de nyupptäckta negativen är i det sammanhanget av stor vikt, eftersom föremålen i övrigt aldrig blev avfotograferade.

4. Nya forskningssamarbeten har enligt ovan genererats genom "Korstolsprojektet". Samarbetet sker i det mellan medeltidsarkeologi och numismatik. Huvudsakligen har samarbetet inkluderat museets egen numismatiker Ingvardson, men även andra nationella internationella numismatiker har bidragit med viktiga synpunkter och råd.
Ytterligare fördelaktiga effekter av arbetet har berört det nya ritningsarkiv som inom kort kommer att stå färdigt i Domkyrkomuseums lokaler, som ska skötas och vårdas av Historiska museets personal. Arkivet går under benämningen "Domkyrkoarkiv och Skånskt kyrkoarkiv" och omfattar dels material från Skånes sockenkyrkor, dels från Lunds domkyrka. Dessförinnan har detta ritningsmaterial från 1800- och 1900-talen, i regel utfört av samma arkitekter för både sockenkyrkorna och domkyrkan, förvarats i två separata lokaler. Efter en gemensam överenskommelse om samarbete mellan Historiska museet, Lunds domkyrkoråd och Landsarkivet i Lund beslutades att ett nytt och gemensamt arkiv skulle inrättas, enligt Riksarkivets strikta arkivariska krav. Eftersom forskare från universitet, arkitektfirmor och allmänheten flitigt besöker dessa arkiv, kommer digitaliseringen av de kyrkliga negativen att vara ett viktigt komplement i det nya arkivet. Den digitala skanningen av glasplåtarna förs över till universitetets och museets databas - MuseumPlus, som också kommer att vara tillgänglig i arkivet. Det innebär att forskare kan söka på såväl ritningsmaterial som därtill kompletterande fotografiskt material. Med tanke på de nya rön som har upptäckts under skanningsarbetet, då bilderna inte har studerats i större utsträckning, utan fokus har legat på själva skanningen, är det mycket troligt att andra fackmän, vid ännu noggrannare granskning av bilderna, också kommer att göra nya upptäckter som främjar forskningen kring Skånes kyrkor och dess inventarier.

5. Gällande ekonomin har inga avvikelser gjorts från projektplanen. Lön har utbetalats till antikvarie Andreas Manhag, först under en femmånaders period, och sedan juni 2014 för den slutliga sjumånadersperioden.

6. Projektet har flutit på utan större tekniska problem. Ett stycke in på den inledande fasen gick emellertid skannern sönder, antagligen på grund av att den hade några år på nacken samt att skanningen pågår under flera timmar i sträck. En ny kunde dock beställas och arbetet har därefter kunnat utföras enligt planeringen. Detta missöde innebar en fördröjning av ungefär en månad i själva skanningsmomentet. Denna tid kunde utnyttjas för andra moment av arbetet, såsom komprimering av bilder och överföring till MuseumPlus samt bidbearbetning i Photoshop.

7. Det skannade materialet lagras dels på Lunds universitets server i hög upplösning, dels på Historiska museets föremålsinformationssystem MuseumPlus. Det senare är en del av museets forskningsinfrastruktur och används på daglig basis av museipersonal, forskare och studenter. På så vis blir det skannade materialet en viktig del i den stora satsningen på det offentliga arkiv som skapas i samarbete mellan Historiska museet, Domkyrkorådet och Landsarkivet i Lund. Förhoppningen är att det nya arkivet, med dess bredare material och större tillgänglighet, når fler målgrupper och kommer till användning för andra institutioner både inom och utom Lunds universitet.
I Lunds universitets server har tillräckligt med plats säkerställts för att hela samlingen ska kunna skannas och digitalt förvaras däri. En stor och mycket viktig del av arbetet har kunnat utföras med det finansiella stöd som Riksbankens Jubileumsfond har avsatt, och det är museets förhoppning att detta omfattande skanningsarbete därför kan komma att avslutas inom en snar framtid.