De viktigaste målsättningarna för mitt forskningsprojekt har varit att förstå kort- och långsiktiga elektorala konsekvenser av stora partiers positionsförflyttningar på vänster-högerskalan i avancerade industriella demokratier. Den största utveckling under projektets gång har varit ett ökat fokus på multi-dimensionell partikonkurrens och sambandet mellan partipositionering på två dimensioner: vänster-höger och den socio-kulturella dimensionen.

Mitt huvudsakliga argument är att partianhängare reagerar annorlunda än mer ombytliga väljare på partiers ideologiska moderering och/eller brist på ideologisk överenstämmelse. För att kunna testa detta var det nödvändigt att ha tillgång till information om partiers positioner, partianhängares preferenser och preferenser hos väljarkåren som helhet. En substansiell del av projektet bestod därför av insamling, kombination och analys av nationella väljarundersökningar från 16 västliga demokratier under åren 1980-2015. Dessa data innehåller information om medborgarpreferenser som var nödvändiga för att kunna förstå elektorala effekter på partiers policymoderering över ett stort antal länder och över tid. För att kunna genomföra projektet var det dessutom nödvändigt för mig att samla in ett nytt dataset över partipositioner i Europa – Chapel Hill Exptert Survey (CHES) 2014 och 2017, vilket tillsammans med tidigare surveyomgångar innebär att det nu finns en samlad trendfil för åren 1999-2017. Jag har dessutom samlat in helt ny originaldata över partimedlemmars preferenser, genom den svenska partimedlemsundersökningen 2015. Flera av mina publikationer kombinerar den den svenska partimedlemsundersökningen med jämförbara partimedlemsundersökningar i andra nordiska och nordeuropeiska demokratier. Sammantaget bidrar dessa unika datamängder med omfattande information om partipolitiska positioneringar runt om i Europa, samt detaljerade enkätresultat från partimedlemmar, vilka jag hypoteserade skulle vara mest avogt inställda till sitt partis ideologiska moderering. De flesta av mina publikationer från det här forskningsprojektet grundas i analyser av dessa tre typer av data, och undersöker relationen mellan parti-väljare eller parti-medlem, och i vilken mån överensstämmelse mellan två olika ideologiska dimensioner påverkar politiskt beteende.

Projektets resultat visar att (1) politiska partiers ideologiska moderering kan leda till negativa elektorala konsekvenser på lång sikt; men att (2) konsekvenserna av dessa modereringar skiljer sig åt mellan stora partier till vänster respektive till höger; och att (3) kärnväljare reagerar annorlunda på dessa modereringsstrategier än mer ombytliga väljare, och dessutom finns det skillnader i väljarkonkurrens på vänster-högerdimensionen och den sociokulturella dimensionen.

Moderering på vänster-högerdimensionen, både på kort och lång sikt, kan leda till stora fördelar för stora högerpartier. Detsamma gäller dock inte för socialdemokratiska partier, där kortsiktiga vinster av ideologisk moderering försvinner och omvandlas till valförluster på lång sikt. En sådan ideologisk moderering minskar också sannolikheten för att kärnväljare till vänster kommer att rösta på samma stora vänsterparti i flera efter varandra följande val. Det motsatta gäller för stora högerpartier, där vänster-höger-moderering ökar sannolikheten för att mer ombytliga högerväljare fortsätter att rösta på samma stora högerparti vid flera val, utan att dessa partiers kärnväljare påverkas negativt. Sådan vänster-högermoderering verkar inte heller leda till att fler väljare till höger avstår från att rösta eller röstar blankt. Medan ekonomiskt orienterad policymoderering (vänster-högerdimensionen) verkar vara en vinnande strategi för stora högerpartier men inte för stora vänsterpartier,  går det inte att se vare sig stora vänster- eller högerpartier vinner framgångar i val på grund av motsvarande positionsmodereringar på den socio-kulturella dimensionen.

Dessa substantiella resultat är viktiga bidrag till internationell forskning, och de ger dessutom ytterligare bidrag baserat på forskningsdesign och metod. För det första, resultaten behandlar tid seriöst i analyser av hur den elektorala länken mellan parti-väljare fungerar, och visar att vad som kan framstå som en vinnande strategi på kort sikt kan visa sig ha en helt annan effekt över en längre tidsperiod. För det andra belyser dessa resultat vikten av att komplettera analyser på aggregerad nivå (partiers röstandelar) med data på individnivå. Utöver att underlätta analyser på lång sikt, så hjälper oss data på individnivå att klargöra skillnaderna i reaktion på ideologisk positionsmoderering hos partianhängare jämfört med mer ombytliga väljare. Till sist, det multidimensionella upplägget är avgörande för att kunna förstå partikonkurrens som rör politiska sakfrågor som inte alltid går att placera utifrån vänster-högerideologi, så som migrationspolitik.

Det här projektet motiverades av frågor som relaterar till representationsmässig överensstämmelse mellan politiska partier och väljare i europeiska demokratier. Detta fokus har bibehållits, men också expanderats till att även omfatta nya och fördjupande forskningsfrågor om överensstämmelse mellan partier och deras väljare på flera dimensioner och sakfrågor, dvs ekonomiska (vänster-höger) och kulturella dimensioner av politisk partikonkurrens, samt överensstämmelse i uppfattningar om exempelvis den europeiska unionen (EU). På det stora hela är överensstämmelsen mellan partier och deras väljare ganska hög på vänster-högerdimensionen, men trots det är förtroendet för, och nöjdheten med, de politiska partierna fortsatt låg, och mainstream-partier fortsätter att förlora röstandelar. Mot slutet av projektet började jag undersöka om ett kumulativt mått på parti-väljar-överensstämmelse, som kombinerar flera dimensioner och sakfrågor, bättre kunde konceptualisera den viktiga relationen mellan partier och väljare. Jag har dessutom börjat undersöka möjligheten att intresseorganisationer skulle kunna fylla de luckor som lämnats av politiska partier.

En annan sak som har blivit tydlig under projektets gång är att de slutsatser vi drar om den dynamiska relationen mellan politiska partier och väljare är väldigt starkt beroende av de datakällor som vi använder i analyserna. Vi vet mycket mindre än vi borde om hur våra olika sätt att skatta partiers positioner och mäta medborgares preferenser påverkar våra forskningsresultat. I mitt senaste arbete har jag börjat att bemöta detta genom att kombinera en större bredd av information om politiska aktörer för att testa robustheten i våra centrala resultat gällande dynamisk representation över olika datamängder och tidsperioder.

Till sist, samhällsvetare har nu tillräckligt långa tidsserier för att börja studera hur relationen mellan partier och väljare fungerar i de nyare demokratierna i Central- och Östeuropa (CEE). Huvuddelen av vår kunskap om den interaktiva relationen mellan partipositionering, medborgarpreferenser och partival kommer från Västeuropa. Är detta resultat som är applicerbara även i en CEE-kontext, eller fungerar representationen annorlunda i denna region? Snabba förändringar i CEE-partisystem och oro över en urholkning av demokratiska normer i detta område innebär att dessa frågor är viktigare än någonsin. Min senaste forskning undersöker likheter och skillnader i länkning mellan partier och väljare i västra och östra delarna av Europa.

Projektet har varit extremt internationellt i såväl innehåll som utförande. Forskargruppen bakom CHES består av medverkande forskare från ett urval av europeiska och amerikanska universitet. Som medprojektledare för den här gruppen har jag ett brett internationellt nätverk av medverkande forskare. Jag är också medgrundare av partiforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet som bjuder in internationella forskare från olika europeiska och amerikanska universitet till sin seminarieserie. Jag organiserade även en internationell workshop om inom-parti politik i Göteborg 17-18 september 2015. Workshopens deltagare var forskare baserade i många Europeiska lander och USA. Mer nyligen var jag ansvarig för det vetenskapliga programinnehållet i 2018 års konferens för Svenska nätverket för Europaforskning i Statsvetenskap som bl.a. innehöll keynote-anföranden av framstående europeiska forskare baserade i England och Schweiz, utöver en stor mängd andra internationella deltagare. Till sist delar jag i år (2018) ordförandeskapet för en av divisionerna (Comparative Politic: Advanced Industrial Societies) på den årliga konferensen för American Political Science Association. I denna roll har jag planerat programmet för 13 paneler, och gått igenom och valt ut medverkande från hundratals ansökningar från hela världen. Dessutom har jag ett flertal medförfattare från andra universitet i Europa och USA. Sammantaget är mitt arbete mycket synligt i den internationella forskargemenskapen, och drar stor nytta av dessa nätverk.

Projektets resultat har spridits till andra forskare genom publikationer i peer-review tidskriftsartiklar, bokkapitel, internationella konfererenser, seminariepresentationer och i form av fritt tillgängliga Working Papers. Jag publicerade forskning som Working Papers via hemsidan för CERGU före publicering i internationella peer-review tidskrifter, vilket underlättar kommunikation med forskare och en bredare publik. CERGU har omfattande kontakter med forskare och grupper utanför akademin och arbetar för att sprida forskningsresultat via olika mediakanaler, inklusive sociala medier. Dessa Working Papers är fritt och publikt tillgängliga. Jag har även skrivit populärvetenskapliga sammanfattningar av mina forskningsartiklar för hemsidor som fokuserar på att sprida forskningsresultat till en bredare allmänhet. Den här sortens kanaler hjälper mig att nå ut och få kontakt med bredare forskningsgrupper än de som finns inom akademins formella gränser.