Nationella identiteter artikuleras och reproduceras i många olika sociala kontexter. I detta projekt om nationsbyggandet i det moderna Turkiet, står fredagspredikningarna (hutbe) i fokus. Ända sedan Republikens tillkomst 1923 har myndigheterna betraktat veckans huvudpredikan som ett viktigt medium för att nå ut till de breda massorna.

Predikningarna kombinerar förmaningar och allvarsord med olika narrativ, ofta med anknytning till välkända religiösa traditioner. I predikningarna blandas religiösa och moral-etiska spörsmål med frågor relaterade till familj, kvinnoförhållanden, hälsa; utbildning; ekonomisk företagsamhet och miljö. Även om politiska frågor, i sekularismens namn, hållits borta från landets moskéer, har frågor om hur man blir en bra medborgare, värdig den turkiska nationen, varit av största vikt. Turkiet präglas av starka sociala och politiska spänningar och rädslan för kaos och anarki är märkbar. Minnena från första världskriget och det öde som då drabbade det Osmanska riket är fortfarande levande. Uppmaningar till social, politisk och nationell enhet är därför ständigt återkommande teman, även om argument och strategier för att föra ut sådana budskap skiljer sig beroende på det tidsmässiga och diskursiva sammanhanget.

Projektets viktigaste resultat

• att det presenterar ett nytt forskningsfält, där den islamiska homiletikens roll i det moderna nationsbyggandet i Turkiet fokuseras;
• att det inom ramen för Turkiets moderna historia analyserar olika former för och innehåll av de predikningar som hållits inom ramen för fredagsbönen;
• att det uppmärksammar skillnaden mellan den form av statligt förmyndarskap som präglade den sekulära politiska ordningen (början av 1920-talet till slutet av 1990-talet) och det partistatsliknande system som från och med 2002 vuxit fram under det islamistiska Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP);
• att det analyserar inflytandet på det kollektiva medvetandet av urgamla religiösa ritualer (här fredagsbönen) och hur dessa mobiliseras i främjandet av moderna politiska lojaliteter och nationella identiteter;
• att det syntetiserar tre analytiska dimensioner av den officiella homiletiken: den religiösa ritualen; de politiska och ideologiska diskurserna; och den statliga kontrollen, såsom den utövas av den officiella religiösa institutionen Diyanet.

Studien grundar sig i huvudsak på predikotexter som använts för fredagsbönen (hutbe) sedan 1920-talet fram till slutet av 2010-talet. Som ett led i kontrollen av det religiösa utövandet har de turkiska myndigheterna motverkat att predikningar hålls 'ex tempore'. I stället har de krävt att predikningarna baseras på skrivna texter. Publiceringsformen och distributionen av texterna har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen: först som auktoriserade hutbe-samlingar i bokform; senare som specialskrivna artiklar i Diyanets officiella tidskrifter (en eller två nummer per månad); och slutligen, under de senaste decennierna, som texter (ofta inte överskridande en A-4 sida) sända via fax eller Internet. De officiella homiletiska texterna bärs upp av två institutioner: en urgammal religiös ritual, förankrad i den islamiska kanoniska lagen (sharia); och en statlig institution av senare datum, Directorate of Religious Affairs (Diyanet), den institution som ansvarar för distributionen av auktoriserade fredagspredikningar. I detta forskningsprojekt vävs således tre dimensioner av fredagsbönen samman: homiletiska texter från olika perioder och publiceringssammanhang; ritualen, dess historiska rötter och betydelse för att ge legitimitet åt nutidens predikningar; och, Diyanet, den kontrollinstans, som fungerar som en ibland mer, ibland mindre självständig gren av staten.

Projektet har genomförts i fem steg:

Steg 1 (hösten 2014): Närläsning av fredagspredikningar från republikens första årtionden, speciellt de texter som publicerades i en auktoriserad dubbelvolym från 1927 (utökad och nytryckt upplaga 1936). Denna analys har legat till grund för en systematisk presentation av ämnen och teman från mellankrigstiden.

Steg 2 (våren 2015): Genomgång av litteratur med särskild betoning på den del av muslimsk homiletik, som i ett osmanskt, men också bredare islamiskt historiskt perspektiv, är relaterad till den rituella fredagsbönen. Denna del av forskningen genomfördes vid Firestone Library, Princeton University, där jag vistades som 'visiting fellow' vid Department of Near Eastern Studies (januari-maj). Detta material ligger till grund för det första kapitlet i en kommande publikation (se avsnittet "Kommentarer").

Steg 3 (hösten 2015): Arkivforskning vid ISAM (Islam Araştırmaları Merkezi, Centrum för Islamisk Forskning), Istanbul. I detta fall var fokus på de fredagspredikningar, som publicerades i Diyanet Gazetesi, den tidskrift (varannanveckas) som 1968 började ges ut av Directorate of Religious Affairs, Diyanet. Under samma period genomfördes också längre intervjuer med teologer, predikanter, tjänstemän knutna till Diyanet, och olika åhörargrupper.

Steg 4 (våren 2016): Fördjupad forskning om Diyanet, den institution som ansvarar för de officiella fredagspredikningarna. Särskild tyngdvikt har lagts vid de förändringar som inträffade efter AKPs makttillträde 2002, både i användningen av media och i den ideologi eller diskurs som Diyanet då lanserade.

Steg 5 och 6 (hösten 2016-våren 2017): Skrivperiod, då jag var knuten till Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet som gästforskare.

Internationella dimensioner

Förutom Bilkent University i Ankara och Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, mina turkiska respektive svenska akademiska institutionsanknytningar, har jag stått i nära kontakt med Department of Cross-Cultural and Regional Studies vid Köpenhamns Universitet både för enskilda presentationer och seminarier. Delvis som en effekt av det samarbetet organiserade docent Simon Stjernholm, anställd vid nämnda institution, och jag själv en konferens med titeln "Modern Muslim Homiletics: Ritual, Discourse, and Ideology" (Köpenhamns Universitet, 10-13 maj 2018). Mitt bidrag har titeln "Officially Authorized Friday Sermons in a Secular State: Religious Institution-building in Modern Turkey and its Dilemmas." En antologi baserad på bidragen till denna konferens är under utarbetande. Som en av två redaktörer är jag medförfattare till denna publikations Introduktion och Epilog.

Hösten 2017 inbjöds jag till en konferens med titeln "The Political Regimes in Russia and Turkey: A Comparison" (Bonn 24-25 November, 2017), vilken organiserats av DGO (Deutsche Gesellschaft für Osteuropakunde e. V.). (Mitt bidrag: "Nationalism, Secularism and State-Religion Relationships in Turkey and Russia"). Denna konferens är nu dokumenterad i Heft 10-12 / 2018 i tidskriften Osteuropa (se publikationslista). 15-18 november 2018 deltog jag i den årliga konferens som arrangeras av Middle East Studies Association of North America (MESA) (2018 hölls denna i San Antonio, Texas) med ett 'paper' med titeln "Turkish Secularism in Retrospect: a Critical Appraisal." MESA-konferenserna kombineras med en omfattande bokmässa med möjligheter att etablera kontakter med kända bokförlag. Resultatet av dessa kontakter är att två publikationer nu är under utarbetande: en antologi baserad på Köpenhamnskonferensen (maj 2018) och en monografi baserad på min egen forskning.

När det gäller publikationer med inriktning på forskare och grupper utanför vetenskapssamhället har jag bidragit med några artiklar i Stockholmsbaserade Svenska Dagbladet och med ett häfte i serien Världspolitikens Dagsfrågor för Utrikespolitiska Institutet (se publikationslista). Dessa bidrag är inte direkt, utan endast mera indirekt relaterade till mitt pågående projekt. När jag nu samlar ihop resultaten av flera års arbete är det emellertid min intention att också denna forskning så småningom skall komma en bredare allmänhet till godo.