Projektets syfte har varit att analysera den optimala regleringen av flera föroreningar genom att undersöka (1) effekterna av flernivåstyrning av reglering av flera föroreningar, (2) kopplingar mellan incitament till produktion och miljöpolitiska åtgärder vid flernivåstyrning.
Vi har arbetat med båda frågorna i linje med projektets syfte. De hittills mest betydande projektresultaten beskrivs nedan
•    Vi har empiriskt analyserat effekterna av de två pelarnas samverkan – marknad  och miljömässiga åtgärder – av Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy) på lantbrukares omställning till ekologiskt jordbruk. Vi har visat att marknadsstöd har en negativ effekt på omställningen till ekologiskt jordbruk. Resultaten har publicerats i American Journal of Agricultural Economics.
Jaime, M., Coria, J. and X. Liu (2016). Interactions between CAP Agricultural and Agri-Environmental Subsidies and Their Effects on the Uptake of Organic Farming. American Journal of Agricultural Economics 98(4):1114-1145.
•    Vi har analyserat samverkan mellan politiska åtgärder som syftar till att kontrollera klimatförändringar och lokala luftföroreningar. De två typerna av föroreningar samverkar i kostnadsfunktionen av utsläppsminskning för förorenande företag genom stordriftsfördelar eller stordriftsnackdelar. De regleras av separata tillsynsmyndigheter (globala eller lokala) med potentiellt olika styrmedel som är designade efter någon specifik agenda.
Vi visar (utan några internationella åtaganden om växthusgaser) att varje enskilt land har ett egenintresse av att minska sina växthusgasutsläpp när det finns stordriftsfördelar från minskning av växthusgaser och lokala luftföroreningar, även om varje enskilt land har en försumbar effekt på globala växthusgasutsläpp. Vid stordriftsnackdelar har länder däremot inte något egenintresse av att minska växthusgasutsläpp, och politiska åtgärder för att minska lokala luftföroreningar kan rentutav leda till högre växthusgasutsläpp.
När växthusgasutsläpp är reglerat i ett internationellt avtal har valet av styrmedel betydelse. Om länder förväntar sig att växthusgasutsläpp kommer regleras i framtiden genom kostnadseffektiva utsläppstak – liknande Kyotoprotokollet – har dem incitament att förvanska striktheten i deras inrikes reglering av lokala luftföroreningar för att erhålla högre utsläppstak. Om regleringen är för strikt eller för svag beror på om det finns stordriftsfördelar eller stordriftsnackdelar relaterat till arbetet med utsläppsminskningar. Även om utsläppstaken sätts kostnadseffektivt ex post (efter att inrikes reglering av lokala luftföroreningar har implementerats) är de förvanskade: samma mål av globala växthusgaser nås till en högre kostnad. I detta fall är bieffekten av regleringen negativ för klimatet. Liknande förvanskningar på lokala luftföroreningar kan uppstå vid beskattning av växthusgaser när enskilda länder behåller skatteintäkterna inom landet. För att undvika en sådan förvanskning bör skatteintäkterna från beskattningen av växthusgaser tilldelas ett land oberoende av sitt egna bidrag (t.ex. som en klumpsumma). Vidare bör allokeringen av utsläppstak vara oberoende av kostnader för utsläppsminskning, exempelvis per capita eller BNP.
Artikeln visar även att den strategiska förvanskningen av en klimatpolicy på striktheten av lokala regleringar är dämpad för länder som har en signifikant effekt på globala växthusgasutsläpp. Stora utsläppare av växthusgaser skulle delvis internalisera hur deras val av lokala luftföroreningar påverkar växthusgasutsläpp, vilket underminerar den strategiska effekten. Detta håller dock endast för icke handlingsbara utsläppsrätter, men inte för handlingsbara utsläppsrätter: ett stort land kan förvanska sin reglering av lokala luftföroreningar för att manipulera priset på utsläppsrätter. Hur detta avviker från det ”första bästa” alternativet beror på det dominanta landets bieffekter från kostnader för utsläppsminskning (såsom stordriftsfördelar eller stordriftsnackdelar) och om landet är en  nettoköpare eller nettosäljare av utsläppsrätter. Till exempel kan vi konstatera att ett dominant land som är nettoköpare av utsläppsrätter kommer minska lokala luftföroreningar mer (mindre) än vad som behövs när det finns stordriftsfördelar (stordriftsnackdelar) för att sänka priset på utsläppsrätter. Incitamenten är omvända när det dominanta landet är nettosäljare av utsläppsrätter.
Baserat på vår analys kan vi konstatera att bieffekter från politiska åtgärder är positiva för klimatet vid frånvaro av internationella avtal om växthusgasutsläpp när det finns stordriftsfördelar (eller andra sidofördelar) i kostnader för utsläppsminskning. Vidare är samverkan mellan kostnader för lokala och globala föroreningar betydande vid valet av styrmedel för kontroll av växthusgaser på grund av anledningarna som förklarades ovan.
Resultaten har publicerats i Journal of Environmental Economics and Management.
Ambec, S. and J. Coria (2018). Policy Spillovers in the regulation of multiple pollutants. Journal of Environmental Economics and Management 87: 114-134.
Projektet nämnt ovan har även genererat nya forskningsfrågor om det informativa värdet av miljöskatter. En expanderade nationalekonomisk litteratur argumenterar för att marknadsbaserade styrmedel generellt är överlägsna tvingande styrmedel (command-and-control regulations), främst på grund av de relativa kostnadsbesparingar som marknadsbaserade styrmedel generellt medför. Sådana kostnadsbesparingar uppstår huvudsakligen på grund av att marknadsbaserade styrmedel hushåller med knapphändig information om kontrollkostnader och drar fördel av kostnadsskillnader mellan aktörer, vilket ger aktörer incitament att minimera kostnader relaterat till den nuvarande teknologin och ger en bas för miljömässig och kostnadseffektiv teknologisk innovation. Lagar gällande många miljömässiga problem - såsom frisk luft, rent vatten och hantering av farligt avfall – är i praktiken generellt implementerad och hanterad i alla nivåer av regeringen vilket innebär att många regleringar och styrmedel som täcker samma utsläppskällor överlappar varandra. Så är fallet i klimatpolitiken där alla länder och regioner har implementerat klimatmässiga regleringar som verkar förlita sig på flera styrmedel (som täcker samma utsläppskällor) istället för ett enda.
Användandet av flera styrmedel för att kontrollera ett specifikt föroreningsproblem har blivit berättigat av flera anledningar. Exempelvis kan ytterligare marknadsmisslyckanden, regleringsmisslyckanden eller beteendemässiga misslyckanden reducera den ekonomiska effektiviteten av marknadsbaserade styrmedel och därmed rättfärdiga ytterligare styrmedel. Syftet med den här artikeln är inte att diskutera dessa rättfärdiganden, utan att introducera och diskutera en annan anledning: det informativa värdet av överlappande styrmedel. Vi belyser särskilt det informativa värdet av en skatt på föroreningar på designen av andra miljömässiga regleringar när företags kostnader för utsläppsminskning är okänd av tillsynsmyndigheterna. Vi undersöker om och hur en exogent fastställd skatt kan hjälpa tillsynsmyndigheter att fastställa ett utsläppstak på förorenande utsläpp. Vår idé är att skatten avslöjar information om marginalkostnaden för efterlevnad av styrmedlet och att det kan användas för att sätta ett bättre utsläppstak baserat på företagens verkliga kostnad. Sammanfattningsvis utreder artikeln designen av miljömässiga åtgärder med flera styrmedel (utsläppsskatt och icke handlingsbara utsläppsrätter).
Stefan Ambec and Jessica Coria. (2018). The informational value of environmental taxes. Expected to be published as working paper at the end of the year 2018 after presentation in several conferences during the year.
Det här projektet utfördes som ett gemensamt arbete mellan forskare på Göteborgs Universitet och Toulouse School of Economics. För att förbättra och underlätta samarbetet har Jessica Coria (Stefan Ambec) besökt Toulouse School of Economics (Göteborgs Universitet) två gånger per år. Utbytet har utvidgat båda forskarnas nätverk och ökat interaktionen mellan forskare i Göteborg och Toulouse (exempelvis har andra forskare i Göteborg varit värdar för forskare från Toulouse och vice versa).
Resultaten av projekten listade ovan har även presenterats på följande seminarieserier och konferenser:
Jessica Coria presenterade på seminarieserien International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA), Österrike (19e februari 2015).
Jessica Coria presenterade på den 21a Annual Conference of the European Association of Environmental and Resource Economists (24e till 27e juni 2015).
Jessica Coria presenterade på Umeå Universitet (oktober 2016) i Sverige, Stirling University i Storbritannien (mars 2018) and på Luleå Universitet i Sverige (mars 2018).