Camilla Orjuela

Att skipa rättvisa efter massvåld: Migranters engagemang i transitionell rättvisa

Projektet studerar hur migranter deltar i och formar processer kring transitionell rättvisa. Medan diasporors påverkan på väpnade konflikter i sina tidigare hemländer har fått relativt stor akademisk uppmärksamhet har den alltmer betydelsefulla roll som migranter spelar i initiativ för rättvisa i relation till grymheter som begåtts under konflikter inte studerats systematiskt. Inte heller det inflytande som initiativ för transitionell rättvisa kan få på diasporors organisation och identitetsskapande processer har undersökts närmare. Detta projekt fokuserar på två fall - Rwanda och Sri Lanka - där sökandet efter rättvisa och sanning efter folkmordet respektive inbördeskriget har lett till motstridigheter och en mobilisering av diasporagrupper. Forskningen kommer att bygga på djupintervjuer med förövare, offer och aktivister i dessa länders diasporor, i tillägg till observationer och analys av sekundärkällor. Projektets huvudsakliga bidrag är att fördjupa den teoretiska diskussionen om transitionell rättvisa och globalisering genom att diskutera implikationerna av den deterritorialisering av transitionell rättvisa som sker i och med diasporagruppers ökade inblandning. Projektet kommer också att bidra med insikter kring hur transitionell rättvisa är nära sammanflätat med processer i diasporan kring minne, historieskrivning och identitetsskapande över generationsgränserna.

Slutredovisning

SYFTE

Samhällen som gått igenom folkmord och krig står inför stora utmaningar vad gäller rättskipande, minne och försoning. Det här projektet har uppmärksammat och undersökt det faktum att dessa processer – som går under namnet transitional justice (TJ) eller övergångsrättvisa – också äger rum utanför det våldsdrabbade landet i fråga. Migration har bidragit till att offer, förövare, anhöriga och aktivister finns på olika håll i världen. Det innebär att det engagemang och de konflikter som uppstår kring TJ-processer även utspelar sig i diasporan. Att migranter kan spela en roll för utvecklingen i sina forna hemländer har tidigare beforskats. Däremot har det funnits mycket begränsad kunskap om diasporors roll i rättskipande, minneshållande och försoning efter massvåld.

Syftet med forskningsprojektet har därför varit att utifrån två fall – Rwanda och Sri Lanka – undersöka hur individer och grupper i diasporan engagerar sig i övergångsrättvisa. Projektet har fokuserat på tre forskningsfrågor:

(1) På vilka sätt initierar och deltar människor i diasporan i TJ-processer?
(2) I vilken utsträckning kan diaspora-aktörer påverka TJ-processer?
(3) Hur bidrar engagemanget i övergångsrättvisa till identitetsskapande i diasporan?

GENOMFÖRANDE

De tre ursprungliga forskningsfrågorna har varit vägledande under hela projekttiden och projektet har i stort genomförts som planerats. Metodologiskt undvek projektet att låsa sig till vissa länder för studiet av diasporans aktiviteter. I stället anlades ett globalt perspektiv, som satte aktörer och initiativ i fokus och lät dessa styra datainsamlingen.

Totalt genomfördes 56 djupintervjuer med personer som på olika sätt varit centrala för initiativ för övergångsrättvisa i relation till Rwanda och Sri Lanka. Bland dessa fanns ledare för diasporaorganisationer och oppositionspartier, arrangörer av minnesstunder och personer som engagerat sig i rättsfall, politiskt påverkansarbete och dokumentation av människorättsbrott. Intervjuerna ägde rum i Belgien, Kanada, Schweiz, Storbritannien, Sverige och USA 2015-2018. Under samma tidsperiod genomfördes även omfattande observationer av minnesstunder, demonstrationer, möten med diasporaorganisationer och domstolsförhandlingar. Observationerna möjliggjorde en djupare förståelse för hur initiativen utformades i praktiken, hur det förflutna framställdes och hur inblandade personer skapade mening i relation till dessa initiativ. Parallellt studerades också nyhets- och sociala media, vilket bidrog till att identifiera relevanta respondenter, samt att ge bakgrundsinformation till intervjuer och aktiviteter. Intervjuer och observationer gav i sin tur uppslag till andra skriftliga källor.

Analys av materialet har skett dels kontinuerligt under projektets gång, dels mer systematiskt efter att all data samlats in. Tematisk analys har genomförts med assistans av programmet N’Vivo.

RESULTAT

1) Projektet har visat hur diasporan öppnat upp nya arenor för övergångsrättvisa. Diaspora-engagemanget fungerar i vissa fall som en förlängning och förstärkning av ”hemlandsstatens” officiella diskurs och politik kring minne, rättvisa och sanning – detta syns tydligt i Rwanda-fallet där den rwandiska staten mobiliserat diasporan till minneshållande av folkmordet och kamp mot folkmordsförnekelse. Samtidigt erbjuder de samhällen där diasporan lever möjligheter att utmana den dominerande synen på det förflutna. Till exempel kan tamiler i diasporan hedra krigets tamilska offer, medan rätten till detta starkt begränsats i Sri Lanka. Oppositionella rwandier i diasporan har arrangerat minnesstunder som flyttar fokus till andra offer och förövare än de som officiellt erkänns. Samtidigt framstår det tydligt att rådande maktstrukturer begränsar diasporans försök att påverka TJ-processer. Diasporans utmaningar är en nagel i ögat på hemlandsstaten och visar på alternativ, men lyckas inte generera en omsvängning av hela TJ-projektet. Vad gäller rättskipande har till exempel jakten på folkmordsförövare i diasporan – en prioritering för den rwandiska staten – varit framgångsrik, medan diasporans försök att ställa andra förövare till svars (i båda fall) misslyckats och enbart fått en symbolisk betydelse.

2) Projektet har visat att övergångsrättvisa som globalt projekt ger diasporor legitimitet och kraft att mobilisera och driva sina politiska frågor. Ett antal möjlighetsstrukturer (opportunity structures) öppnas upp i form av olika politiska och rättsliga arenor för diasporan att verka på, men också i form av diskurser som kan ge uppmärksamhet åt diasporors politiska kamp. Inom dessa strukturer kan diasporans ledare använda det förflutna för att skapa mening och föra kamper i nuet, och engagera en större grupp anhängare för vilket hanteringen av hemlandets våldsamma historia får både personlig och politisk mening.

3) Transitional justice-engagemang bidrar till identitetsskapande hos diasporan genom att framhäva, omformulera eller tysta traumatiska händelser av betydelse för människors tillhörighet till en diaspora. Centralt här är kategoriseringen i offer och förövare som upprätthålls eller utmanas i rättsprocesser, sanningssökande och minnesinitiativ. Kopplingen mellan offer och förövare och värdena god/ond är central i diasporors syn på sig själva och sin kamp, och kommer också till uttryck i den viktiga roll som begreppet folkmord har i mobiliseringen av diasporan. Minneshållande spelar också en roll för diasporans hemhörighet i de samhällen de lever i, något som manifesteras i initiativ till att etablera fysiska minnesmärken. Som exempel har projektet studerat konflikterna kring ett monument i Bryssel till åminnelse av folkmordet i Rwanda och planerna på en minnespark i Storbritannien för tamiler som dött i kriget i Sri Lanka. Slutligen visade projektet på hur den unga generationen har en speciell position när det gäller att minnas och hantera det förflutna och föra diasporaidentiteten vidare. Unga har varit viktiga för politiskt påverkansarbete i till exempel FN-systemet, och kan uppfattas som resurs - eller hot - av såväl etablerade diasporaorganisationer och hemlandsregeringarna.


NYA FORSKNINGSFRÅGOR

Nya forskningsfrågor har uppkommit utifrån projektets insikter kring hur vissa traumatiska händelser i det förflutna lyfts upp och blir del av den nationella identiteten genom processer för övergångsrättvisa, medan andra tystas. Orjuela kommer (med stöd från Vetenskapsrådet 2019-2022) att studera hur svält kan förstås som massvåld av liknande paritet som folkmord och krig, och hur och när ansvariga ställs till svars och offer hedras. En del av studien kommer att titta på historiska fall av hungersnöd i Europa, Asien och Afrika, medan en del kommer att analysera nutida försök att driva frågan om ansvarsutkrävande och minne i relation till svält.

Att den unga generationen i diasporan är viktiga aktörer för politisk förändring och minneshållande är något som också väckt nya forskningsfrågor. I ett nytt (ännu ofinansierat) projekt kommer Orjuela att fokusera specifikt på unga i diasporan och deras roll i relation till repressiva stater, som både ser dem som potentiella anhängare och utmanare. Detta kommer att utforskas utifrån ny forskning om transnationell repression och teorier om ”postmemory”, dvs. andra generationens ärvda ”minne” från ett våldsamt förflutet i deras föräldrars tidigare hemländer. Den platsflexibla datainsamlingsmetod som utprövats i RJ-projektet kommer här att utvecklas ytterligare.


INTERNATIONELLA DIMENSIONER

Studien är till sitt upplägg internationell med fältarbete i ett flertal länder. Intervjuer och observationer ägde rum i Danmark (2015), Sverige (2015, 2016, 2017, 2018), Storbritannien (2015, 2016, 2018), Belgien (2016, 2017), USA (2016), Kanada (2016) och Schweiz (2017). Utöver detta har besök i Rwanda (2015) och Sri Lanka (2016, 2018) (ej på RJs bekostnad) möjliggjort en fördjupad kontextuell förståelse av fallen, samt nätverkande, diskussion och (informell) presentation av projektet för akademiker och praktiker där.
Internationella kontakter har också odlats genom deltagande i seminarium på London School of Economics (2015), arbetsmöten vid universitetet i Leuven (2015), samt på konferenser och workshops på Warwick University (2015, 2017), School of Oriental and African Studies, London (2016), International Studies Association, San Francisco (2018). Även konferensdeltagande och presentationer i Sverige har bidragit till att upprätthålla internationella kontakter.

Resultaten har framför allt publicerats (eller är på väg att publiceras) i välrenommerade internationella referee-granskade tidskrifter och böcker på väletablerade internationella förlag.

SPRIDNING AV RESULTATET

Spridning av resultatet har i huvudsak skett till akademiker, men också en intresserad allmänhet och diasporaaktivister. Genom val av tidskrifter för publicering och presentationer på vetenskapliga konferenser har flera olika akademiska kretsar nåtts. En speciellt viktig målgrupp har varit forskare intresserade av diaspora-mobilisering. Här har ett nära samarbete med ett ERC-finansierat projekt lett av Maria Koinova på Warwick University varit fruktbart, med flera konferenser och en special issue i Journal of Ethnic and Migration Studies där Orjuela deltagit. 2016 bjöds Orjuela in som huvudtalare på en workshop på School of Oriental and African Studies, London, som förde samman diaspora-forskare med forskare som sysslar med övergångsrättvisa. Forskningsresultaten har också presenterats på konferenser för utvecklingsforskning (Göteborg 2017, 2018), freds- och konfliktforskning (Malmö 2016, Lund 2018), på en internationell workshop om minneshållande av folkmord (Göteborg 2017), på konferenser fokuserade på migration (Stockholm 2015, Colombo 2018, Göteborg 2019), samt på International Studies Association (San Fransisco 2018). Orjuela har också presenterat forskningsresultatet för diaspora-aktivister i samband med stora tamilska diaspora-konferenser (New Jersey 2016, Ottawa 2018).

Populärvetenskapliga presentationer har hållits Warwick (2015), Göteborg (2016) och Lund (2016). Forskningens lärdomar har också aktivt används i undervisning vid Göteborgs universitet på kandidat-, masters- och forskarnivå (2015-2019).

Bidragsförvaltare
Göteborgs universitet
Diarienummer
P14-0648:1
Summa
SEK 1 737 000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER)
År
2014