Karin Aggestam, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds Universitet
Daniel Naurin, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs Universitet

Projektets syfte har varit att studera utvecklingen mot en mer jämlik könsrepresentation i internationella förhandlingar och vilka effekter det kan leda till. Det finns förväntningar och förhoppningar om att en jämnare könsfördelning i internationella relationer skall påverka processer och utfall i en politisk kontext som traditionellt har varit manligt dominerad. Vi har studerat kvinnors och mäns närvaro som medlare och förhandlare i två olika internationella kontexter; inom fredsförhandlingar och inom den Europeiska Unionen (EU). Fokus har framförallt legat på att urskilja könsmönster i kvinnlig och manlig representation inom de här områdena, att studera olika beteendemönster hos kvinnliga och manliga förhandlare och medlare, och att analysera hur könsnormer och könsstereotyper präglar internationella förhandlingar. Projektet har samlat in en betydande mängd datamaterial, främst i form av intervjuer, som har analyserats med såväl kvalitativa som kvantitativa metoder, inklusive surveyexperiment.

När det gäller fredsförhandlingar har två större empiriska studier genomförts. Den första studien har kartlagt och analyserat 36 fall av kvinnliga medlare i internationella konflikter de senaste två årtiondena. Kartläggningen visar på en fördubbling av antalet kvinnliga medlare från år 2000, vilket är samma år som FN antog resolution 1325. Vidare visar resultaten på en överrepresentation av nordiska, amerikanska och afrikanska kvinnliga medlare i internationella konflikter. Resultaten är publicerade i boken Gendering Diplomacy and International Negotiations (Palgrave, 2018) som är en av våra viktigaste forskningsprodukter hittills i projektet. I boken återfinns även flera bidrag av internationella forskare som belyser hur kvinnors diplomatiska representation skiftat över tid och vilka framsteg som gjorts under de senaste årtiondena. Andra bidrag lyfter fram hur könsdynamiken avspeglar sig i olika förhandlingskontexter och förklarar varför kvinnliga förhandlare och medlare fortsätter att konfronteras med könshierarkier, maskulina normer och en övervägande homosocial förhandlingsmiljö.

I den andra studien av fredsförhandlingar, en intervju-undersökning av 55 globala fredsmäklare, har syftet varit att studera mer ingående hur könsnormer och strukturer möjliggör och begränsar kvinnors representation och inflytande i fredsförhandlingar. Studien har genererat flera policy-relevanta resultat som bland annat lyfter fram betydelsen av (1) process-design (2) intersektionalitet (3) fred-genus-dilemmat (jämställdhetsfrågor anses komplicera fredsförhandlingar) och (4) arbetsfördelningen mellan kvinnliga och manliga förhandlare. Studien har väckt stort intresse bland praktiker och därför presenterats vid flera ledande internationella policy-institut samt för det nordiska kvinnliga medlingsnätverket i Köpenhamn och för praktiker vid FN i New York.

När det gäller de multilaterala förhandlingarna inom EU:s ministerråd – som är den viktigaste beslutsfattande institutionen inom EU – har två omfattande surveyundersökningar genomförts med hjälp av telefonintervjuer. Sammanlagt har 476 representanter för EU:s samtliga 28 medlemsländer intervjuats vid två mättillfällen, 2015 och 2018. De intervjuade förhandlarna arbetar inom ett brett spektrum av EU:s olika politikområden. Våra studier visar att andelen kvinnor som medverkar i den här typen av internationella förhandlingar har ökat signifikant. Inom EU-systemet handlar det om nästan en fördubbling av andelen kvinnor som deltar i de förberedande förhandlingarna inför EU-ministrarnas möten. Under en femtonårsperiod, från 2003 till 2018, har andelen kvinnliga representanter ökat från 20 till 39 procent i de kommittéer och arbetsgrupper som projektet har undersökt. Samtidigt finns det ett könsmönster i representationen mellan olika policyområden som känns igen från nationella parlamentstudier: Kvinnor har en betydligt lägre representation i utrikes- och säkerhetspolitik och ekonomisk politik jämfört med till exempel miljöpolitik.

Flera av våra resultat pekar också på betydelsen av könsstereotypa föreställningar och normer i internationella förhandlingar. I en experimentstudie som vi genomförde i surveyundersökningen med EU-förhandlare, och som publiceras i tidskriften International Organization, visade det sig att stereotypa idéer om feminina och maskulina förhandlingsstilar kan påverka vilka kompromisser förhandlare är beredda att gå med på. I experimentet lät vi respondenterna ta ställning till en situation där de mötte en motpart vars förhandlingsbeteende var stereotypt feminint (emotionellt, vädjande). Resultatet visade att män med bakgrund från EU-länder med traditionellt starka könsroller (främst Syd- och Östeuropa) agerade annorlunda än såväl kvinnor som män från länder med svagare könsroller när de ställdes inför den här situationen. Männen ifrån länder med starkare könsroller blev mer villiga att gå med på en kompromiss när de mötte ett stereotypt feminint beteende, något vi kallar för en "chivaliersk" reaktion. Studien tyder på att även internationella förhandlare på elitnivå kan påverkas av sociala genusnormer – ibland på oväntade vis – och att det kan påverka utfallet av förhandlingarna.

Projektet har genererat flera nya forskningsfrågor. En fråga som vi har kommit att studera mer ingående i ett antal tidskriftsartiklar om genus, fredsdiplomati och utrikespolitik är hur vi kan förklara den internationella spridningen av jämställdhetsnormer i fredsdiplomatin och utrikespolitiken. Ett redigerat specialnummer på det här temat är under granskning för tidskriften Foreign Policy Analysis. En annan fråga som också framkommit är hur könsbalansen ser ut i internationella domstolar och vilken betydelse den har för en mer jämlik fördelning av domare i den här typen av institutioner. Ett redigerat specialnummer av tidskriften The Journal of Social Philosophy på temat Gender on the International Bench som studerar den senare frågan är under arbete.

Projektets internationella inriktning reflekteras både i själva ämnesområdet som studerats och i de forskningssamarbeten och den samverkan som de deltagande forskarna ingått i. Här kan till exempel nämnas forskningssamarbeten med Gender, Peace, Security (GPS) Centre, Monash University, Peace Research Institute in Oslo (PRIO) och European University Institute in Florence (EUI). Projektet har presenterats och diskuterats vid flera internationella konferenser och föreläsningar i USA, Australien och Europa, exempelvis vid Carnegie Council, United Nations, International Studies Association (ISA) och American Political Science Association Annual Conference (APSA). Projektet har publicerat sina resultat i internationella förlag och tidskrifter. Flera artiklar och rapporter är också under arbete. Projektet har också haft som ambition att nå ut till en bredare publik genom föreläsningar, arrangerade symposier och rapporter. Dit hör workshops och paneler i Sverige (inklusive Almedalen 2015), en nordisk medlingskonferens vid danska utrikesdepartementet (2018) och en workshop vid Förenta Nationerna i New York (2018). En rapport för Svenska Institutet för Europapolitiska Studier (SIEPS) kommer att presenteras under våren 2019.