Kunskapen om människans språksystem är väldigt begränsad. I grova drag kan man säga att det finns två uppfattningar. Enligt den ena är språket ett självständigt system med egna regler och processer som inte används av andra kognitiva system. Enligt den andra uppfattningen är språket inte ett eget system utan resultatet av samverkan mellan övriga kognitiva system. De senaste forskningsrönen tyder på att många av de restriktioner som man tidigare antagit vara specifika för språket kanske kan härledas från generella kognitiva processer. I alla språk man känner till verkar det finnas restriktioner på när fraser kan uppträda utanför sin sats. Svenska är ett av få språk som kan ha en fras (såna böcker) utanför den relativsats (som-sats) som den tillhör:

1. Såna böcker känner John en kvinna som läser.
2. *Such books John knows a woman who reads.

Den svenska datan är kontroversiell eftersom den bryter mot det generella mönstret. Att meningar som 1 är oacceptabla i de flesta språk, cf. 2, beror enligt vissa på att de bryter mot språkets system-interna regler. Andra däremot menar att dessa meningar är oacceptabla därför att de överbelastar arbetsminnet. Båda förklaringsmodellerna stöter på problem när det gäller den svenska datan eftersom begränsningarna inte gäller där. Vårt projekt undersöker med hjälp av psykolingvistiska experminent vad språkbearbetning av meningar som 1 kan säga om restriktionernas eventuella universalitet och generellt om språksystemets självständighet.