Rögnvaldur Ingthorsson

Vetenskaplig essentialism: Aristotelianismen moderniserad

Vetenskaplig Essentialism (vetenskapligt informerad Aristotelianism) är återigen i fokus inom metafysiken. Särskild uppmärksamhet får idén att fysiska egenskaper bäst förstås som förmågor att påverka eller bli påverkade, samt vilka konsekvenser denna idé har för orsaksbegreppet.

Problemet är att man i dag som regel förutsätter -- i enlighet med den Aristoteliska traditionen -- att all påverkan är ensidig, d.v.s. att kausalsamband kännetecknas av att ting med aktiv förmåga att påverka (agenten) verkar på ett ting som blott har en passiv förmåga att bli påverkat (patienten). Så som jag påpekat i min tidigare forskning, så är det ett väl etablerat faktum inom modern fysik att ensidig påverkan inte existerar: all påverkan sker i form av ömsesidig växelverkan. Detta faktum ifrågasätter giltigheten av distinktionen mellan aktiva/passiva förmågor samt mellan agenter/patienter, vilket i sin tur betyder att dagsaktuell metafysik utgår ifrån idéer som potentiellt är vilseledande för utforskningen av orsaksbegreppet.

Projektet går ut på att med utgångspunkt från min tidigare forskning kritiskt granska nyliga försök att utveckla orsaksbegreppet utifrån idén att egenskaper är förmågor, och samtidigt vidareutveckla min egen teori om kausalitet, som till skillnad från andra teorier utgår ifrån att all påverkan är ömsesidig.

Projektet har stark anknytning till internationell forskning generellt och involverar samarbete med välrenommerade forskargrupper i Oxford och Durham.
Slutredovisning

Projektets syfte samt utveckling under projektperioden

Projektets syfte var att klargöra och lösa ett centralt problem med rådande uppfattningar om sambandet mellan egenskaper, kausalsamband och lagbundenheter hos de filosofer som förespråkar så kallade ”powers-based” uppfattningar om kausalitet (för enkelhets skull här kallad "kausalrealism". Det problem som står i fokus är att dagsaktuell kausalrealism förutsätter—i enlighet med den Aristoteliska traditionen—att all påverkan är ensidig; att kausalsamband kännetecknas av att företeelser med förmågan att utöva påverkan (agenten) verkar på en annan företeelse som enbart har förmågan att motta påverkan (patienten). Så som huvudsökanden uppmärksammat i sin tidigare forskning, och som filosofen Mario Bunge tidigare påpekat, så existerar inte ensidig påverkan enligt modern fysik. Istället anses det vara vetenskapligt bevisat all påverkan är fullständigt ömsesidig (påverkan förekommer endast som växelverkan). Om detta stämmer så dras kausalrealismen med en allvarlig bias, som hotar att påverka karaktäriseringen av egenskapsbegreppet, orsaksbegreppet och hur dessa berör frågan om lagbundenheter.

Projektet har i stort sett utvecklats enligt plan, förutom att frågan om kausal nödvändighet och frågan om lagbundenhet har förenats till en och samma frågeställning, och att projektet nu också inkluderar frågan om hur den kausalmodell som huvudsökanden tidigare utvecklat kan användas för att ge en kausal förklaring av materiell konstitution—d.v.s. hur materiella ting konstitueras av sina delar—och hur sådana ting består över tid.

Kort om genomförandet

Under projektets första halva färdigställde huvudsökande manus till uppsatserna ”An Aristotelian Defense of Causal Necessity”, ”A Critique of Counterfactual Theories of Causation”, och ”Substance and Process; Contrary or Complementary Views?”, samtidigt arbetet med en monografi påbörjades. På grund av att det gick långsamt att få artiklarna publicerade så ändrades strategin från att först skriva den planerade monografins kapitel i form av artiklar, till att i stället fokusera helt på att färdigställa en monografi. Dock blev huvudsökande inbjuden att skriva bidrag till två antologier, vilket gav anledning att skriva två spin-off artiklar som bygger på monografins innehåll (se publikationslistan).

Under perioden 2014-12-01 till 2015-06-30 hade huvudsökande status som Academic Visitor vid universitetet i Oxford, och var då involverad i projekten Power Structuralism in Ancient Ontologies och The Metaphysics of Entanglement vid universitetet i Oxford ledda av Prof. Anna Marmodoro. Sammantaget hade båda projekten gemensamma aktiviteter varje vecka, antingen i form av läsgrupper, manusgranskning, eller gästföreläsningar. Huvudsökande fick där i uppdrag att fungera som moderator vid flera seminarier, vara kommentator till en plenarföreläsning på en workshop, och ge föredrag i projektets Visiting Speaker Series. Ett planerat samarbete med The Durham Emergence Project begränsades till slut till medverkan som talare i en av projektets konferenser.

Projektets tre viktigaste resultat och bidrag till forskningsfronten

Huvudsökanden har klargjort den begreppsliga utveckling som skett från Aristoteles dagar fram till dagsaktuell kausalrealism, på ett sätt som förklarar varför kausalrealismen i dag finner det svårt att formulera en adekvat idé om hur orsaker frambringar verkningar. Det är för att kausalrealister I dag, försöker formulera den på basis av en kausalmodell—som huvudsökanden kallar ”relationell realism”—som populärt uppfattas höra till den Aristoteliska traditionen, men som på ett avgörande sätt härrör lika mycket från empirismen. Empiristerna försökte aktivt avveckla idén om kausal påverkan. Introduktionen av relationell realism i den kontemporära debatten har spårats till Russells inflytelserika uppsats ‘On the Notion of Cause’ (1913), där han felaktigt presenterar denna uppfattning som en kausalrealism. Huvudsökanden föreslår att om man vill utveckla en adekvat idé om kausal production, så måste man överge relationell realism och återvända till den äldre modellen där påverkan utövas mellan beständiga ting snarare än mellan två i tiden åtskilda händelser. Ännu bättre, att adoptera huvudsökandes moderniserade variant som beskriver kausal produktion i termer av ömsesidig växelverkan

Ett annat viktigt fynd är att flertalet av det som i dag uppfattas som starka argument mot kausal nödvändighet, riktar sig egentligen mot uppfattningar om kausalitet som ingen har försvarat. Humes argument är i dag irrelevant för kausalrealister, eftersom det bygger på meta-filosofiska antaganden som inte längre generellt accepteras. Russells argument från 1913 riktar sig bara mot relationell realism, som han förväxlar med den typ av kausalrealism som försvarat kausal nödvändighet. Det som kallas argumentet från interferens och prevention riktar sig på samma sätt mot en uppfattning av kausalitet som har mer med empirism än kausalrealism att göra. Till slut, Mumford och Anjums tillämpning av argumentet från interferens och prevention på “powers-based” uppfattningar, förutsätter att egenskaper utövar sina förmågor oberoende av de ting som uppbär egenskaperna. Återigen så är det en uppfattning som ingen har försvarat.

Projektet har bekräftat att dagsaktuell kausalrealism förutsätter att påverkan är ensidig, och att detta påverkar hur centrala begrepp formuleras, vilket gör att kausalrealismen förblir oförenlig med naturvetenskapen om den inte modifieras. Huvudsökanden är övertygad om att hans moderniserade version av den äldre kausalmodellen kommer att mötas av stort intresse bland filosofer. Faktiskt så har debatten om det problem som projektet synliggör redan börjat. Anna Marmodoro har i en nylig uppsats försvarat idéen om ensidig påverkan (på ett otillfredsställande sätt, enligt huvudsökanden).

Nya forskningsfrågor som genererats genom projektet

Som ovan nämnt så har projektet utvidgats till att också beröra frågor om materiella objekts konstitution och beständighet över tid. Det i sin tur har lett till klargörande av nya möjligheter i utvecklingen av det som kallas presentism i tidsfilosofin, uppfattningen att det bara är nuet som existerar; framtiden inte ännu och det förflutna inte längre. Det har i sin tur lett till utvecklandet av ett forskningsprojekt—”Presentism och problemet med tidsutsträckta relationer”—som huvudsökande nu söker finansiering för hos Vetenskapsrådet. Projektet involverar samarbete med två andra svenska forskare, samt tidsfilosofer i Nottingham (England), Siegen (Tyskland), och Helsinki (Finland).

Projektets internationella dimensioner

Huvudsökande hade status som Academic Visitor vid universitetet i Oxford från 1 december 2014 till 30 juni 2015, där han hade utbyte med forskare i projekten Power Structuralism in Ancient Ontologies och The Metaphysics of Entanglement, ledda av Prof. Anna Marmodoro. Huvudsökande blev också inbjuden att bidra med en föreläsning på konferensen Emergence and Causation organiserad av The Durham Emergence Project i september 2015.

Tillsammans med Jani Hakkarainen och Markku Keinänen organiserade huvudsökande en workshop om ”powers” vid universitetet i Tampere, i Mars 2016. Huvudsökande blev också inbjuden att föreläsa om teman relevanta för projektet på konferensen The Metaphysics of Properties i Helsinki (mars 2015), på den årliga konferensen för Italian Society for Analytic Philosophy (SIFA) i Pistoia (Sept. 2016), på det årliga mötet för Nordic Network for Metaphysics i Kristianstad, Norge (oct. 2016), på konferensen Aristotle Resurgent: Exploring Neo-Aristotelian Approaches to Ethics, Metaphysics and the Philosophy of Science vid Universitetet i Pittsburgh (May 2017), på konferensen Logic and Philosophy of Time: Themes from Prior i Köpenhamn (nov. 2017), på workshopen Contemporary Perspectives on Aristotle’s Physics vid universitetet i Lucerne (jan. 2018), på konferensen Change and Changemakers: New Perspectives on the Problem of Persistence i Köln (sept. 2018). Huvudsökande blev också inbjuden att föreläsa på Yongsei University i Seoul i nov 2018, men det blev inställt på grund av dödsfall i familjen.

Hur projektgruppen har spridit resultaten till andra forskare och grupper utanför vetenskapssamhället, samt om och hur samverkan har skett

Än så länge har resultaten spridits huvudsakligen genom konferensdeltagande där huvudsökanden har presenterat delar av projektet. Huvudsökanden har också presenterat material på forskningsseminarier vid filosofiska institutioner vid svenska lärosäten, bl.a. Stockholm, Södertörn, Lund, och Linköping, samt på ONTOFORMAT seminariet i Metafysik vid universitetet i Milano. Men se också publikationslista. En artikel är accepterad till volymen Logic and Philosophy of Time: Themes from Prior, som publiceras under 2019, och en annan är accepterad till Mario Bunge: A Centenary Festschrift som publiceras av Springer 2019. Den förra är Open Access, men en preprint kopia av den senare kommer vara tillgänglig på min Academia sida. Tre uppsatser har länge varit tillgängliga som drafts på min Academia sida, men är tillfälligt borttagna eftersom de NU genomgår peer-review granskning. Huvudsökanden var intervjuad av Richard Marshall för 3:am Magazine, och en hel del av den intervjun var utläggningar om idéer som utvecklas inom projektet. Tidskriften riktar sig mot en generell publik.

Bidragsförvaltare
Lunds universitet
Diarienummer
P14-0822:1
Summa
SEK 2 136 000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Filosofi
År
2014