Behandling av social fobi med virtual reality (Oculus Rift)
Social fobi är vanligt, men endast ett fåtal söker hjälp. Såväl medicin som psykologisk behandling kan ge biverkningar. Ett alternativ, helt utan dessa negativa upplevelser, är Cognitive Bias Modification (CBM). Teorin bakom är att personer med social fobi ofta har en automatiserad ovana (bias) att rikta sin uppmärksamhet mot emotionellt laddade stimuli snarare än neutrala dito. Genom att tränas med det så kallade dot-probe paradigmet har man i två studier från år 2009 visat på häpnadsväckande behandlingsresultat vid social fobi. Dessa framgångar har dock inte enkelt kunnat replikeras vilket gjort att CBM ifrågasatts som behandlingsmetod. Men vid en noggrann analys har det framkommit att de studier som visat på positiva resultat alltid skilt sig på minst två avgörande punkter. Det är tydligt att studier som under datorträningen lyckats med att ändra en persons bias också alltid haft en emotionellt positiv påverkan på symtomen. Studierna som däremot inte visat någon skillnad i symtomnivå har samtliga misslyckats med att ändra bias. Det vill säga, för att få en signifikant symtomsänkning krävs även en förändring i bias. Studierna med nollresultat har med andra ord levererat en dålig träning. Vi skulle i en serie experiment vilja förbättra CBM-träningen bland annat genom att använda oss av virtual reality (VR). Detta för att ge en mer uppslukande ("immersive") upplevelse. Vi vill även testa ett nyutvecklat träningsparadigm som är mer robust än dot-probe (person identity match).
Slutredovisning
Social fobi är vanligt, men endast ett fåtal söker hjälp. Såväl medicin som psykologisk behandling kan ge övergående biverkningar. Ett alternativ, i teorin helt utan dessa negativa upplevelser, är Cognitive Bias Modification (CBM). Teorin bakom är att personer som har social fobi ofta har en automatiserad ovana (bias) att rikta sin uppmärksamhet mot vissa emotionellt stimuli snarare än neutrala dito. Genom att träna personer med det så kallade dot-probe paradigmet har man i två studier från år 2009 visat på häpnadsväckande behandlingsresultat vid social fobi. Dessa framgångar har dock inte enkelt kunnat replikeras vilket gjort att CBM ifrågasatts. Men vid en noggrann analys har det framkommit att de studier som visat på resultat alltid skilt sig på minst två avgörande punkter. Det är tydligt att studier som under datorträningen lyckats med att ändra en persons bias också alltid haft en emotionell positiv påverkan på symtomen. Studierna som däremot inte visat någon skillnad i symtomnivå har samtliga misslyckats med att ändra bias. Det vill säga, för att få en signifikant symtomsänkning krävs även en förändring i bias. Man kan med andra ord säga att studierna med nollresultat har levererat en dålig träning. Vi skulle i en serie experiment vilja förbättra CBM-träningen bland annat genom att använda oss av virtual reality (VR). Detta för att ge en mer uppslukande (”immersive”) upplevelse. Vi vill även testa ett nyutvecklat träningsparadigm som är mer robust än dotprobe.
Det nu avslutade projektet syftade till att undersöka effektiviteten hos VR-baserad metod för att minska uppmärksamhetsförskjutning och social ångest. I studie 1 försökte vi replikera tidigare fynd om att en dotprobe-uppgift kan minska uppmärksamhet i bias och ångest. Vi jämförde också 3D mot 2D-stimuli för att se om det var några skillnader i träningsresultat. I studie 2 undersökte vi effektiviteten hos en ny och förbättrat paradigm som kallas person-identitet-matchning (PIM). En ytterligare studie planerades i början av projektet som syftade till att jämföra stimuli bestående av dynamiska videosekvenser mot statiska bilder, men kunde inte slutföras.
SAMMANFATTNING AV GENOMFÖRANDE
Studiens design och specifikation för de två första studierna (dot-probe [studie 1] och PIM [studie 2]) inleddes i september 2016. VR-programutvecklingen avslutades i juni 2017. Utvecklingen av dynamisk videosekvensstimul för den tredje planerade studien var så småningom övergivna på grund av höga kostnader och tekniska begränsningar.
Datainsamling för de två studierna genomfördes samtidigt mellan juli 2017 och februari 2018. Totalt rekryterades 200 deltagare med förhöjd social ångest från den allmänna befolkningen för att delta i de två studierna. Den första artikeln om dot-probe studien skickades in i mars 2019 och publicerades i november 2019. Den andra artikeln (PIM-studien) skickades in till vetenskaplig tidskrift i april 2020 och publicerades i juni 2020.
DE VIKTIGSTE RESULTAT OCH BIDRAG
• Båda studierna misslyckades med att upptäcka någon uppmärksamhets-bias hos våra deltagare vid baslinjen. Dessutom observerade vi inga förändringar i bias efter ABM-träning. Vi misstänker att dessa resultat främst berodde på att vår nuvarande metod för att mäta uppmärksamhetsförskjutning (dot-probe) var extremt opålitlig. Vi drog slutsatsen att den mest angelägna frågan om ABM-forskning är att utveckla uppgifter som på ett tillförlitligt sätt kan mäta uppmärksamhetsförskjutning, eftersom alla försök att utveckla en effektiv ABM-behandling skulle vara meningslösa utan en bra uppskattning av variabeln den är utformad för att ändra. Kanske mer grundläggande kan begreppet uppmärksamhetsförskjutning som är en kausal faktor i ångestbesvär behöva omvärderas.
• Trots bristen på förändring i bias visade alla deltagare minskning i sina ångestpoäng vid efterträning och uppföljningar. När det gäller kliniskt signifikant förbättring uppnådde emellertid endast en liten del av deltagarna (9% i studie 1 och 4% i studie 2) klinisk signifikant förändring vid 3-månaders uppföljningen. Dessutom var ångestreduktionen inte specifik för ABM-träning - i båda studierna uppnådde deltagarna i placebogrupperna en jämförbar minskning av ångestsymptom som i de aktiva träningsgrupperna. Detta antyder att ångestreduktionen troligen inte är ett resultat av en uppmärksam förändring som ABM åstadkom. Ändå kan vissa komponenter i träningsprocedurerna ha viss terapeutisk effekt (t.ex. exponeringseffekt).
• Vår studie var den första som använde 3D-stimuli i en VR-miljö. Även om resultaten inte avslöjade några differentiella effekter mellan 2D- och 3D-stimuli i våra studier, måste användningen av mer uppslukande och ekologiskt giltiga stimuli i VR-terapier undersökas ytterligare.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR FRÅN
• Den viktigaste forskningsfrågan som uppstod mot bakgrund av våra resultat är hur man på ett tillförlitligt sätt kan mäta uppmärksamhetsförskjutning, eftersom detta är ett nödvändigt för att föra fältet framåt.
• Mekanismen som ligger till grund för den allmänna ångestreduktionen efter träningen för alla deltagare förblev svårfångad. Eftersom den aktuella studien inte hade en kontrollgrupp för väntelistan var det svårt att fastställa om detta konstaterande endast var en placeboeffekt. Att identifiera terapeutiska funktioner som inte tidigare antagits kan bidra till att utveckla bättre terapier.
• Medan vår studie inte systematiskt mätte deltagarnas attityder gentemot ABM eller VR-baserad behandling, rapporterade anekdotiska erfarenheter från experterna om ett brett spektrum av svar som sträcker sig från helt skeptisk / övertygad till extremt positiv. Hur dessa åsikter kan moderera VR-baserade behandlingsresultat motiverar utforskning.
INTERNATIONELLA DIMENSIONER AV PROJEKTET
De stimuli som användes i det aktuella projektet anpassades från den BP4D-spontana databasen, tillhandahållen av professor Lijun Yin och hans forskningsgrupp vid State University of New York i Binghamton. Uppgifterna som genererades i det aktuella projektet gjordes öppen åtkomst och lättillgängliga för allt samarbete.
SAMARBETE OCH PRESENTATION AV RESULTAT
VR-programmet utvecklades i samarbete med VR-företaget Mimerse. Den första studien genomfördes i samarbete med Linköpings universitet. Den andra studien genomfördes i samarbete med Linköpings universitet och Uppsala universitet.
Resultaten av projektet presenterades vid följande konferenser
• Svenska kongressen för internetinterventioner (SweSRII 2017, Linköpings universitet, Sverige)
• European Society for Cognitive Psychology (ESCOP 2019. Teneriffa, Spanien)
Det nu avslutade projektet syftade till att undersöka effektiviteten hos VR-baserad metod för att minska uppmärksamhetsförskjutning och social ångest. I studie 1 försökte vi replikera tidigare fynd om att en dotprobe-uppgift kan minska uppmärksamhet i bias och ångest. Vi jämförde också 3D mot 2D-stimuli för att se om det var några skillnader i träningsresultat. I studie 2 undersökte vi effektiviteten hos en ny och förbättrat paradigm som kallas person-identitet-matchning (PIM). En ytterligare studie planerades i början av projektet som syftade till att jämföra stimuli bestående av dynamiska videosekvenser mot statiska bilder, men kunde inte slutföras.
SAMMANFATTNING AV GENOMFÖRANDE
Studiens design och specifikation för de två första studierna (dot-probe [studie 1] och PIM [studie 2]) inleddes i september 2016. VR-programutvecklingen avslutades i juni 2017. Utvecklingen av dynamisk videosekvensstimul för den tredje planerade studien var så småningom övergivna på grund av höga kostnader och tekniska begränsningar.
Datainsamling för de två studierna genomfördes samtidigt mellan juli 2017 och februari 2018. Totalt rekryterades 200 deltagare med förhöjd social ångest från den allmänna befolkningen för att delta i de två studierna. Den första artikeln om dot-probe studien skickades in i mars 2019 och publicerades i november 2019. Den andra artikeln (PIM-studien) skickades in till vetenskaplig tidskrift i april 2020 och publicerades i juni 2020.
DE VIKTIGSTE RESULTAT OCH BIDRAG
• Båda studierna misslyckades med att upptäcka någon uppmärksamhets-bias hos våra deltagare vid baslinjen. Dessutom observerade vi inga förändringar i bias efter ABM-träning. Vi misstänker att dessa resultat främst berodde på att vår nuvarande metod för att mäta uppmärksamhetsförskjutning (dot-probe) var extremt opålitlig. Vi drog slutsatsen att den mest angelägna frågan om ABM-forskning är att utveckla uppgifter som på ett tillförlitligt sätt kan mäta uppmärksamhetsförskjutning, eftersom alla försök att utveckla en effektiv ABM-behandling skulle vara meningslösa utan en bra uppskattning av variabeln den är utformad för att ändra. Kanske mer grundläggande kan begreppet uppmärksamhetsförskjutning som är en kausal faktor i ångestbesvär behöva omvärderas.
• Trots bristen på förändring i bias visade alla deltagare minskning i sina ångestpoäng vid efterträning och uppföljningar. När det gäller kliniskt signifikant förbättring uppnådde emellertid endast en liten del av deltagarna (9% i studie 1 och 4% i studie 2) klinisk signifikant förändring vid 3-månaders uppföljningen. Dessutom var ångestreduktionen inte specifik för ABM-träning - i båda studierna uppnådde deltagarna i placebogrupperna en jämförbar minskning av ångestsymptom som i de aktiva träningsgrupperna. Detta antyder att ångestreduktionen troligen inte är ett resultat av en uppmärksam förändring som ABM åstadkom. Ändå kan vissa komponenter i träningsprocedurerna ha viss terapeutisk effekt (t.ex. exponeringseffekt).
• Vår studie var den första som använde 3D-stimuli i en VR-miljö. Även om resultaten inte avslöjade några differentiella effekter mellan 2D- och 3D-stimuli i våra studier, måste användningen av mer uppslukande och ekologiskt giltiga stimuli i VR-terapier undersökas ytterligare.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR FRÅN
• Den viktigaste forskningsfrågan som uppstod mot bakgrund av våra resultat är hur man på ett tillförlitligt sätt kan mäta uppmärksamhetsförskjutning, eftersom detta är ett nödvändigt för att föra fältet framåt.
• Mekanismen som ligger till grund för den allmänna ångestreduktionen efter träningen för alla deltagare förblev svårfångad. Eftersom den aktuella studien inte hade en kontrollgrupp för väntelistan var det svårt att fastställa om detta konstaterande endast var en placeboeffekt. Att identifiera terapeutiska funktioner som inte tidigare antagits kan bidra till att utveckla bättre terapier.
• Medan vår studie inte systematiskt mätte deltagarnas attityder gentemot ABM eller VR-baserad behandling, rapporterade anekdotiska erfarenheter från experterna om ett brett spektrum av svar som sträcker sig från helt skeptisk / övertygad till extremt positiv. Hur dessa åsikter kan moderera VR-baserade behandlingsresultat motiverar utforskning.
INTERNATIONELLA DIMENSIONER AV PROJEKTET
De stimuli som användes i det aktuella projektet anpassades från den BP4D-spontana databasen, tillhandahållen av professor Lijun Yin och hans forskningsgrupp vid State University of New York i Binghamton. Uppgifterna som genererades i det aktuella projektet gjordes öppen åtkomst och lättillgängliga för allt samarbete.
SAMARBETE OCH PRESENTATION AV RESULTAT
VR-programmet utvecklades i samarbete med VR-företaget Mimerse. Den första studien genomfördes i samarbete med Linköpings universitet. Den andra studien genomfördes i samarbete med Linköpings universitet och Uppsala universitet.
Resultaten av projektet presenterades vid följande konferenser
• Svenska kongressen för internetinterventioner (SweSRII 2017, Linköpings universitet, Sverige)
• European Society for Cognitive Psychology (ESCOP 2019. Teneriffa, Spanien)