Förtrollande nationer: varumarknad, folktro och nationalism i skandinavisk skönlitteratur 1830-1850
Syftet med projektet är att bryta upp vår tids nationalism inifrån nationalismens egen historia. Grundläggande aspekter - vad som utgör en nation, nationens roll i en kristen utvecklingstanke, skandinavismen som bärande idé samt själva incitamentet till att formulera en nation - skiljer det tidiga 1800-talets nationsbegrepp från vårt. Skönlitteraturen var en viktig form för hur nationalismen spreds och väckte känslor. Tidens populära författare som Bremer, Flygare-Carlén, Almqvist, von Knorring och Wetterbergh är avgörande för utvecklingen av nationalism i Sverige. Trots det har dessa författarskap inte studerats i ljuset av modern, kritisk nationsforskning. En undersökning av det tidiga 1800-talets nationalism i Sverige måste också inbegripa finska diktare som Runeberg, Topelius och Sara Wacklin, liksom den norska nationalmytens grundare, Wergeland, samt Welhaven och Hanna Winsnes, som alla tvingades förhålla sig till den alltmer obekväma personalunionen med Sverige.
De frågeställningar projektet utgår ifrån är: vad innebär nationen? Vad skiljer och vad förenar nationstanken hos norska, svenska och finska författare? Hur relateras kristendom, fornnordisk myt och folktro till föreställningen om nationen? Hur kopplas konsumtionsmönster till nationellt medvetande? Hur förstås medborgarskap i relation till genus? Hur gestaltas spänningen mellan individ och nation? Hur skapar skönlitteraturen en nationell känsloekonomi?
De frågeställningar projektet utgår ifrån är: vad innebär nationen? Vad skiljer och vad förenar nationstanken hos norska, svenska och finska författare? Hur relateras kristendom, fornnordisk myt och folktro till föreställningen om nationen? Hur kopplas konsumtionsmönster till nationellt medvetande? Hur förstås medborgarskap i relation till genus? Hur gestaltas spänningen mellan individ och nation? Hur skapar skönlitteraturen en nationell känsloekonomi?
Slutredovisning
Det tidiga 1800-talets nationstanke är på flera sätt främmande för vår egen tids idé om nationen. Syftet med projektet har varit att undersöka nationalism i svensk, norsk och finsk skönlitteratur under perioden 1830–1850. Skönlitteraturen ger en metodisk fördel i att synliggöra kvinnor som politiska aktörer, och i att formulera grundläggande tankefigurer och framtidsvisioner, samtidigt som den frilägger sina egna möjlighetsvillkor. Studiet av skönlitteratur kan lyfta fram komplexitet och för nutiden förvånande sammanställningar, exempelvis magi och medborgarskap, som blir svåråtkomliga i annat historiskt material. 1800-talets skönlitteratur främmandegör nationalismen.
Resultat
Projektets viktigaste resultat samlas kring tre teman: produktionen av medborgare, betydelsen av religiösa förhandlingar, samt hur litterära genrer formade nationstanken.
Projektet visar att diskussionen om och åskådliggörande av medborgarskap var central för nationstanken i skandinavisk skönlitteratur under denna period, när medborgarskapet ännu inte var kodifierat. I den svenska 1840-talsroman har en nationalistisk förståelse av landskapet slagit igenom – ett kartografiskt projekt pågår: romanen beskriver ett realistiskt landskap och uppsöker territoriella gränser, som i sin tur genererar berättelser om medborgarskap. Gränsen intensifierar antingen nationens löften till medborgaren om liv och gemenskap, eller hotar tvärtom livet genom vild natur, och lagens och moralens sammanbrott. Samtidigt beskrevs den sociala ordningen som en ekonomisk ordning, både i bemärkelsen hur ordningen förvaltas och hur den utgör ett särskilt område, en marknad. Den kapitalistiska marknaden, som romanen själv är del av, bestämmer också villkoren för hur mänskliga relationer organiseras som mätbara ekonomiska relationer i romanen, liksom villkoren för gestaltning av medborgarskap. Den svenska romanen framställde varuformen som grund för nationellt identitetsskapande i konsumtion av exempelvis flaggor eller nya utgåvor av fornnordisk litteratur, men även människor framställdes enligt en varulogik som fetischerad yta, vilken möjliggjorde cirkulation av känslor. Étienne Balibar (1994, 2017) pekar på att medborgarsubjekt produceras genom att kollektiviseras. J.L. Runebergs Fänrik Ståls sägner (1848) synliggör hur relationen mellan individ och kollektiv, folk och armé regleras; den manlige medborgaren produceras på olika sätt genom kollektiv. Dikterna är publicerade i fredstid, men medborgaren formas som ett patriotiskt subjekt i krig.
Diskussion om kvinnligt medborgarskap, som fördes av både manliga och kvinnliga författare över hela Skandinavien, komplicerar förståelsen av medborgarskap. Under 1840-talet aktualiserades fortfarande såväl ett äldre, patriotiskt ideal om ”den nyttige medborgaren” som ett modernt, liberalt medborgarskapsbegrepp i gestaltningen av kvinnors bidrag till nationen. Gemensamt för de kvinnliga författarna var emellertid föreställningen om ett moraliskt medborgarskap. Modern feministisk teori har uppfattat offentlighet som enda vägen till frigörelse, vilket skymt sikten för äldre, radikalt feministiska förståelser av samhällsdeltagande. För att fånga in Fredrika Bremers distinktion mellan att verka för det privata och för det politiska, räcker det inte med att, som statsvetaren Ruth Lister (1997), vidga medborgarskapsbegreppet till att inkludera status och praktik. Enligt Bremer är själva inställningen till en handling avgörande: om den tar sikte enbart på den egna familjen eller tvärtom på det allmänna. Det liberala, moraliska medborgarskapet erkände kvinnors samhällsuppgifter som självständiga, politiska bidrag till nationen.
Religiösa förhandlingar blev en viktig angelägenhet, eftersom nationen uppfattades inom ramen för en kristen evolutionstanke, samtidigt som nationens ursprung lokaliserades till hednisk tid. Spänningen förstärktes av kallelsenationalism, idén att det nationella folket var utvalt av Gud; exempelvis hävdade Topelius och Grundtvig att det finska respektive danska folket hade uppgiften att värna lutherdom mot ortodoxi och katolicism. Projektet har undersökt hur detta gav utslag i antikatolicism i Bremers och Topelius självframställningar. Det tidiga 1800-talets koppling mellan estetik och politik blir särskilt tydlig i de protestantiska författarnas avvisande av en föregivet katolsk estetik, framställd som antidemokratisk. Samtidigt uppvisar deras egna litterära och religiösa praktiker ett tydligt katolskt inflytande.
Ett stort antal häxor uppträder i svensk och finsk litteratur vid mitten av 1800-talet. Till skillnad från tidigare och senare perioder ger häxan här röst åt antingen det nationella folkets historia eller dess karakteristika, åt naturens hedniska visdom som ska leda in i framtiden eller tvärtom åt ett övervunnet stadium i nationens utveckling mot upplysning. Från att ha varit förbunden med satan och representera ondska, omdefinierades nu häxan till att representera nationen, vilket krävde en redistribuering av känslor. I skönlitteraturen utfördes denna redistribuering av emotioner genom ett skifte i modus: gotiska genredrag växlades om till sentimentala och melodramatiska drag.
Romanens betydelse för spridning av nationalism har lyfts fram inte minst av Benedict Anderson (1983), som förstår den realistiska romanens ”tomma tid” som förutsättning för nationen som föreställd gemenskap. Antirealistiska genrer hade emellertid en avgörande funktion för att väcka känslor för nationen. ”Förtrollande nationer” har utvecklat nya insikter i hur antirealistiska genredrag formade nationstanken. Romanen är en hybrid form, som förmår inkorporera inte bara olika genredrag, utan också remediera i princip alla andra mediala former för nationalistisk pedagogik. Bremers roman I Dalarna (1845) är ett exempel på hur folklivsskildring kombinerades med gotiska drag: nationen skrivs genom skilda sätt att producera mening, som båda kan kopplas till en marknadsbaserad identitetsmodell där yttre framträdelseformer döljer ett förlorat ursprung. Allmogen i romanen ses aldrig arbeta, utan framställs istället som ett skådespel av gruppuppvisningar och processioner, liksom massproducerade, identiskt förpackade objekt, som passerar på löpande band. De gotiska karaktärerna, däremot, framstår som ogenomskinliga, svårtydda, och samtidigt substanslösa och efemära. De synliggör bytesvärdets svårbegripliga och fluktuerande kvalitet. Etnografiska insamlingar av muntlig tradition, nationell historieskrivning och utgivning av medeltida handskrifter är andra exempel på nationalistisk pedagogik, som laddades med emotioner i romanformen. Drag av melodram, den gotiska romanen och allegori tillåter känslor att fästa vid det nationalistiska projektet, och dessa genrer hänvisar alla till en översinnlig verklighet och transcendent temporalitet. I motsättning till Anderson visar ”Förtrollande nationer” att en temporalitet präglad av prefiguration var en förutsättning för cirkulering av nationalistiska emotioner.
Nya forskningsfrågor har öppnat sig under projektet, särskilt i relation till emotionshistoria. I mars 2018 organiserade Anna Bohlin och Katarina Leppänen ett internationellt symposium (finansierat av RJ:s stödform forskningsinitiering) om hur olika emotioner konstruerade föreställningar om förlust i 1800-talsnationalismer i Östersjöområdet. Proposal för konferensvolymen har accepterats av Brill.
Under 1800-talet blev också det nationella landskapet heligt – en tankefigur som i sekulariserad form kom att driva ut första världskrigets massarméer. ”Förtrollande nationer” har inlett en undersökning av sakraliseringen av det nationella territoriet genom att analysera hur kroppsvätskor på olika sätt förbinder himmel och jord i tidiga texter av Wergeland och Almqvist. Anna Bohlin samarbetar med konstvetaren Tonje H. Sørensen om ett nordiskt symposium för att utveckla ett tvärvetenskapligt studium av ”Når landet ble hellig”.
Spridning och samverkan
Projektet har lett till omfattande nationella och internationella kontakter och samarbeten. Resultat har presenterats vid ett antal nationella och internationella konferenser vid Stockholms universitet, i Sydney, Australien, vid Lunds universitet, på Schæffergaarden, Danmark, vid UCLA, USA, Universiteit van Amsterdam, l’Université de Strasbourg, Háskóli Íslands, Reykjavík, samt Høgskulen i Volda, Norge. Forskningsresultat har kommunicerats till allmänheten i en understreckare i Svenska Dagbladet, en populärvetenskaplig artikel i en tidskrift utgiven av Svenska kyrkan, föredrag vid Svenska Institutet i Stockholm, Carl Larsson-gården i Sundborn, Svenska Teatern i Helsingfors samt panelsamtal i Nationalmuseum, Stockholm.
Resultat har också spridits genom undervisning. Caroline Haux har utformat och undervisat en kurs vid Stockholms universitet. Anna Bohlin har utvecklat och undervisat en kurs vid Universitetet i Bergen. Kursen genererade en masteruppsats om nationstanken i Camilla Colletts författarskap.
Vi har haft förmånen att få diskutera projektet på forskningsseminarier vid svenska och utländska universitet i Oxford, Edinburgh, Berlin, Helsingfors, Stockholm, Göteborg, Uppsala, Oslo och Bergen. Dessutom har projektet organiserat ett tvärvetenskapligt heldagssymposium tillsammans med religionsvetare vid Stockholms universitet, ”Religiösa förhandlingar: hur äldre religion inkorporeras i ny religiös kontext”, samt ett tvärvetenskapligt symposium med deltagare från alla fem nordiska länder vid Universitetet i Bergen, ”Nation som kvalitet: 1800-talets litterära offentligheter och folk i Norden”. Publikationsstöd för konferensvolymen har erhållits från RJ. Caroline Haux har genom kontakt med prof. em. Paul Patton inbjudits som ”Visiting fellow” en termin till College of Humanities, Flinders University i Adelaide. Anna Bohlin har med projektet byggt upp ett internationellt kontaktnät, som manifesteras i de tre antologier hon är redaktör för.
Resultat
Projektets viktigaste resultat samlas kring tre teman: produktionen av medborgare, betydelsen av religiösa förhandlingar, samt hur litterära genrer formade nationstanken.
Projektet visar att diskussionen om och åskådliggörande av medborgarskap var central för nationstanken i skandinavisk skönlitteratur under denna period, när medborgarskapet ännu inte var kodifierat. I den svenska 1840-talsroman har en nationalistisk förståelse av landskapet slagit igenom – ett kartografiskt projekt pågår: romanen beskriver ett realistiskt landskap och uppsöker territoriella gränser, som i sin tur genererar berättelser om medborgarskap. Gränsen intensifierar antingen nationens löften till medborgaren om liv och gemenskap, eller hotar tvärtom livet genom vild natur, och lagens och moralens sammanbrott. Samtidigt beskrevs den sociala ordningen som en ekonomisk ordning, både i bemärkelsen hur ordningen förvaltas och hur den utgör ett särskilt område, en marknad. Den kapitalistiska marknaden, som romanen själv är del av, bestämmer också villkoren för hur mänskliga relationer organiseras som mätbara ekonomiska relationer i romanen, liksom villkoren för gestaltning av medborgarskap. Den svenska romanen framställde varuformen som grund för nationellt identitetsskapande i konsumtion av exempelvis flaggor eller nya utgåvor av fornnordisk litteratur, men även människor framställdes enligt en varulogik som fetischerad yta, vilken möjliggjorde cirkulation av känslor. Étienne Balibar (1994, 2017) pekar på att medborgarsubjekt produceras genom att kollektiviseras. J.L. Runebergs Fänrik Ståls sägner (1848) synliggör hur relationen mellan individ och kollektiv, folk och armé regleras; den manlige medborgaren produceras på olika sätt genom kollektiv. Dikterna är publicerade i fredstid, men medborgaren formas som ett patriotiskt subjekt i krig.
Diskussion om kvinnligt medborgarskap, som fördes av både manliga och kvinnliga författare över hela Skandinavien, komplicerar förståelsen av medborgarskap. Under 1840-talet aktualiserades fortfarande såväl ett äldre, patriotiskt ideal om ”den nyttige medborgaren” som ett modernt, liberalt medborgarskapsbegrepp i gestaltningen av kvinnors bidrag till nationen. Gemensamt för de kvinnliga författarna var emellertid föreställningen om ett moraliskt medborgarskap. Modern feministisk teori har uppfattat offentlighet som enda vägen till frigörelse, vilket skymt sikten för äldre, radikalt feministiska förståelser av samhällsdeltagande. För att fånga in Fredrika Bremers distinktion mellan att verka för det privata och för det politiska, räcker det inte med att, som statsvetaren Ruth Lister (1997), vidga medborgarskapsbegreppet till att inkludera status och praktik. Enligt Bremer är själva inställningen till en handling avgörande: om den tar sikte enbart på den egna familjen eller tvärtom på det allmänna. Det liberala, moraliska medborgarskapet erkände kvinnors samhällsuppgifter som självständiga, politiska bidrag till nationen.
Religiösa förhandlingar blev en viktig angelägenhet, eftersom nationen uppfattades inom ramen för en kristen evolutionstanke, samtidigt som nationens ursprung lokaliserades till hednisk tid. Spänningen förstärktes av kallelsenationalism, idén att det nationella folket var utvalt av Gud; exempelvis hävdade Topelius och Grundtvig att det finska respektive danska folket hade uppgiften att värna lutherdom mot ortodoxi och katolicism. Projektet har undersökt hur detta gav utslag i antikatolicism i Bremers och Topelius självframställningar. Det tidiga 1800-talets koppling mellan estetik och politik blir särskilt tydlig i de protestantiska författarnas avvisande av en föregivet katolsk estetik, framställd som antidemokratisk. Samtidigt uppvisar deras egna litterära och religiösa praktiker ett tydligt katolskt inflytande.
Ett stort antal häxor uppträder i svensk och finsk litteratur vid mitten av 1800-talet. Till skillnad från tidigare och senare perioder ger häxan här röst åt antingen det nationella folkets historia eller dess karakteristika, åt naturens hedniska visdom som ska leda in i framtiden eller tvärtom åt ett övervunnet stadium i nationens utveckling mot upplysning. Från att ha varit förbunden med satan och representera ondska, omdefinierades nu häxan till att representera nationen, vilket krävde en redistribuering av känslor. I skönlitteraturen utfördes denna redistribuering av emotioner genom ett skifte i modus: gotiska genredrag växlades om till sentimentala och melodramatiska drag.
Romanens betydelse för spridning av nationalism har lyfts fram inte minst av Benedict Anderson (1983), som förstår den realistiska romanens ”tomma tid” som förutsättning för nationen som föreställd gemenskap. Antirealistiska genrer hade emellertid en avgörande funktion för att väcka känslor för nationen. ”Förtrollande nationer” har utvecklat nya insikter i hur antirealistiska genredrag formade nationstanken. Romanen är en hybrid form, som förmår inkorporera inte bara olika genredrag, utan också remediera i princip alla andra mediala former för nationalistisk pedagogik. Bremers roman I Dalarna (1845) är ett exempel på hur folklivsskildring kombinerades med gotiska drag: nationen skrivs genom skilda sätt att producera mening, som båda kan kopplas till en marknadsbaserad identitetsmodell där yttre framträdelseformer döljer ett förlorat ursprung. Allmogen i romanen ses aldrig arbeta, utan framställs istället som ett skådespel av gruppuppvisningar och processioner, liksom massproducerade, identiskt förpackade objekt, som passerar på löpande band. De gotiska karaktärerna, däremot, framstår som ogenomskinliga, svårtydda, och samtidigt substanslösa och efemära. De synliggör bytesvärdets svårbegripliga och fluktuerande kvalitet. Etnografiska insamlingar av muntlig tradition, nationell historieskrivning och utgivning av medeltida handskrifter är andra exempel på nationalistisk pedagogik, som laddades med emotioner i romanformen. Drag av melodram, den gotiska romanen och allegori tillåter känslor att fästa vid det nationalistiska projektet, och dessa genrer hänvisar alla till en översinnlig verklighet och transcendent temporalitet. I motsättning till Anderson visar ”Förtrollande nationer” att en temporalitet präglad av prefiguration var en förutsättning för cirkulering av nationalistiska emotioner.
Nya forskningsfrågor har öppnat sig under projektet, särskilt i relation till emotionshistoria. I mars 2018 organiserade Anna Bohlin och Katarina Leppänen ett internationellt symposium (finansierat av RJ:s stödform forskningsinitiering) om hur olika emotioner konstruerade föreställningar om förlust i 1800-talsnationalismer i Östersjöområdet. Proposal för konferensvolymen har accepterats av Brill.
Under 1800-talet blev också det nationella landskapet heligt – en tankefigur som i sekulariserad form kom att driva ut första världskrigets massarméer. ”Förtrollande nationer” har inlett en undersökning av sakraliseringen av det nationella territoriet genom att analysera hur kroppsvätskor på olika sätt förbinder himmel och jord i tidiga texter av Wergeland och Almqvist. Anna Bohlin samarbetar med konstvetaren Tonje H. Sørensen om ett nordiskt symposium för att utveckla ett tvärvetenskapligt studium av ”Når landet ble hellig”.
Spridning och samverkan
Projektet har lett till omfattande nationella och internationella kontakter och samarbeten. Resultat har presenterats vid ett antal nationella och internationella konferenser vid Stockholms universitet, i Sydney, Australien, vid Lunds universitet, på Schæffergaarden, Danmark, vid UCLA, USA, Universiteit van Amsterdam, l’Université de Strasbourg, Háskóli Íslands, Reykjavík, samt Høgskulen i Volda, Norge. Forskningsresultat har kommunicerats till allmänheten i en understreckare i Svenska Dagbladet, en populärvetenskaplig artikel i en tidskrift utgiven av Svenska kyrkan, föredrag vid Svenska Institutet i Stockholm, Carl Larsson-gården i Sundborn, Svenska Teatern i Helsingfors samt panelsamtal i Nationalmuseum, Stockholm.
Resultat har också spridits genom undervisning. Caroline Haux har utformat och undervisat en kurs vid Stockholms universitet. Anna Bohlin har utvecklat och undervisat en kurs vid Universitetet i Bergen. Kursen genererade en masteruppsats om nationstanken i Camilla Colletts författarskap.
Vi har haft förmånen att få diskutera projektet på forskningsseminarier vid svenska och utländska universitet i Oxford, Edinburgh, Berlin, Helsingfors, Stockholm, Göteborg, Uppsala, Oslo och Bergen. Dessutom har projektet organiserat ett tvärvetenskapligt heldagssymposium tillsammans med religionsvetare vid Stockholms universitet, ”Religiösa förhandlingar: hur äldre religion inkorporeras i ny religiös kontext”, samt ett tvärvetenskapligt symposium med deltagare från alla fem nordiska länder vid Universitetet i Bergen, ”Nation som kvalitet: 1800-talets litterära offentligheter och folk i Norden”. Publikationsstöd för konferensvolymen har erhållits från RJ. Caroline Haux har genom kontakt med prof. em. Paul Patton inbjudits som ”Visiting fellow” en termin till College of Humanities, Flinders University i Adelaide. Anna Bohlin har med projektet byggt upp ett internationellt kontaktnät, som manifesteras i de tre antologier hon är redaktör för.