Individuella skillnader i multitasking: Teori och data
Många dagliga aktiviteter kräver en simultan samordning av multipla uppgifter. Vi utför allt fler till synes parallella och skiftande arbetsuppgifter, och denna ökning har varit markant under de senaste decennierna. Även om ständigt skiftande mellan olika uppgifter är en central del av dagens digitala samhälle är våra kunskaper om multitasking mycket begränsad. Varför är vissa personer bättre än andra att hålla många bollar i luften? Kan dessa skillnader reduceras med hjälp av stöd och träning? Föreliggande projektets syfte är att utveckla och testa en teori om individuella skillnader i multitasking. Projektets sex empiriska studier, som baseras på beteende- och hjärnavbildningsdata, testar centrala prediktioner av en modell där multitasking antas återspegla individuella skillnader både i kognitiva kontrollfunktioner och spatiala färdigheter. Utifrån denna spatiotemporala modell, testas hypoteserna att multitasking (a) återspeglar oberoende effekter av spatial förmåga och exekutiva funktioner, (b) försämras av konkurrerande spatiala uppgifter, men (c) kan förbättras genom träning av exekutiva funktioner och specifika spatiala färdigheter. I en relaterad serie av studier undersöks effekter av ökad media multitasking på individens kognitiva funktioner och välbefinnande. Sammantaget har projektets resultat både praktiska och teoretiska implikationer för förståelsen av individuella skillnader i multitasking.
Slutredovisning
Syftet med detta projekt var att undersöka kognitiva och neurala mekanismer som ligger till grund för individuella skillnader i multitasking. En central hypotes av projektet och dess empiriska studier var att multitasking återspeglar individuella skillnader i tre grundläggande kognitiva funktioner. I denna modell betraktas domänspecifik expertis (dvs. semantiskt minne) och kognitiva kontrollfunktioner (sk. exekutiva funktioner) som de primära källorna till individuella skillnader i multitasking. Ett centralt antagande för projektet var att multitasking återspeglar individuella skillnader, inte bara i semantiskt minne och exekutiva funktioner, utan också i spatial (rumslig) förmåga. Centrala antaganden för projektet var att målinriktade kognitiva uppgifter är alltid tidsbaserade genom att planering, samordning och övervakning målinriktade uppgifter och intentioner sker på en tidsskala, samt att samordning av multipla intentioner kräver en hög grad av kognitiv kontroll. En central hypotes, som prövades i projektets delstudier, var att dessa kognitiva kontrollkrav kan reduceras genom temporala relationer representeras rumsligt. Enligt denna ”tiden i rummet” hypotes, kan individer med effektiva spatiala förmågor avlasta exekutiv kontrollfunktioner genom att representera komplexa temporala relationer i rumsliga termer. Enligt vår hypotes om kognitiv avlastning, kan höga krav på kognitiv kontroll reduceras antingen genom träning (så att samordning av uppgifterna kan koordineras och styras genom inlärda kunskapsstrukturer) eller att tidsrelationer representeras i rumsliga termer. Centrala prediktioner av denna hypotes om individuella skillnader i multitasking undersöktes i en tematiskt relaterad serie av studier.
Centrala resultat
Projektets empiriska studier gav ett entydigt stöd för hypotesen om spatial avlastning: Individuella skillnader i multitasking återspeglar oberoende effekter av exekutiva funktioner och spatiala förmågor. I linje med hypotesens prediktioner, spatial förmåga (främst mental rotation) och multitasking var positivt korrelerade i alla våra studier. Dessa effekter var också oberoende av individuella skillnader i exekutiv funktion (främst uppdatering av arbetsminne och inhibition). Ett relaterat resultat var att konkurrerande spatiala uppgifter försämrade multitasking hos alla deltagare, men att dessa effekter accentuerades hos individer med begränsad spatial kompetens. Projektets andra huvudresultat var att könshormoner påverkade både spatial förmåga och multitasking. Kvinnor som testades under den luteala fasen av menscykeln (då östrogennivån är förhöjd) visade sämre prestation i dessa uppgifter än män och kvinnor som testades under menstruationsfasen (med låg östrogennivå). Dessa hormonmedierade effekter på multitasking var också relaterade till uppgifter som baserades på metriska, snarare än kategoriska, spatiala relationer. Ett relaterat fynd var att könsskillnader i eliminerades i alla kognitiva uppgifter efter att skillnader i östrogennivå beaktades. Projektets tredje huvudresultat gav nya insikter om neurokognitiva mekanismer kring individuella skillnader i multitasking. Med hjälp av funktionell hjärnavbildning fick vi ytterligare stöd för hypotesen om spatial avlastning genom resultat som visade att multitasking (och andra uppgifter som kräver komplex samordning av tidsrelationer) aktiverade samma kortikala områden som uppgifter som ställde krav på mental rotation. Sammantaget ger projektets empiriska studier starkt stöd för hypotesen att samordning av simultana uppgifter med tidsfrister styrs av exekutiva kontrollfunktioner (i kombination med andra kunskapsstrukturer), men att kognitiva kontrollkrav på tidshantering kan avlastas genom effektiva spatiala förmågor.
Nya forskningsfrågor
Projektets centrala hypotes om kognitiv avlastning har genererat nya forskningsfrågor och prediktioner. Genom att bredda den ursprungliga projektplanen har vi nu inkluderat ett utvecklingsperspektiv genom att undersöka multitasking hos barn i skolåldern. Som en logisk förlängning av projektets fokus undersöker vi också individuella skillnader i samordning av multipla intentioner som är senarelagda (prospektiva) snarare än omedelbara.
Vår publikationsstrategi fokuserade på originalartiklar i kognitionsvetenskapliga tidskrifter. Vi har publicerat i centrala publikationer inom psykologi, inklusive öppen tillgång, och presenterat våra resultat på nationella och internationella konferenser.
Centrala resultat
Projektets empiriska studier gav ett entydigt stöd för hypotesen om spatial avlastning: Individuella skillnader i multitasking återspeglar oberoende effekter av exekutiva funktioner och spatiala förmågor. I linje med hypotesens prediktioner, spatial förmåga (främst mental rotation) och multitasking var positivt korrelerade i alla våra studier. Dessa effekter var också oberoende av individuella skillnader i exekutiv funktion (främst uppdatering av arbetsminne och inhibition). Ett relaterat resultat var att konkurrerande spatiala uppgifter försämrade multitasking hos alla deltagare, men att dessa effekter accentuerades hos individer med begränsad spatial kompetens. Projektets andra huvudresultat var att könshormoner påverkade både spatial förmåga och multitasking. Kvinnor som testades under den luteala fasen av menscykeln (då östrogennivån är förhöjd) visade sämre prestation i dessa uppgifter än män och kvinnor som testades under menstruationsfasen (med låg östrogennivå). Dessa hormonmedierade effekter på multitasking var också relaterade till uppgifter som baserades på metriska, snarare än kategoriska, spatiala relationer. Ett relaterat fynd var att könsskillnader i eliminerades i alla kognitiva uppgifter efter att skillnader i östrogennivå beaktades. Projektets tredje huvudresultat gav nya insikter om neurokognitiva mekanismer kring individuella skillnader i multitasking. Med hjälp av funktionell hjärnavbildning fick vi ytterligare stöd för hypotesen om spatial avlastning genom resultat som visade att multitasking (och andra uppgifter som kräver komplex samordning av tidsrelationer) aktiverade samma kortikala områden som uppgifter som ställde krav på mental rotation. Sammantaget ger projektets empiriska studier starkt stöd för hypotesen att samordning av simultana uppgifter med tidsfrister styrs av exekutiva kontrollfunktioner (i kombination med andra kunskapsstrukturer), men att kognitiva kontrollkrav på tidshantering kan avlastas genom effektiva spatiala förmågor.
Nya forskningsfrågor
Projektets centrala hypotes om kognitiv avlastning har genererat nya forskningsfrågor och prediktioner. Genom att bredda den ursprungliga projektplanen har vi nu inkluderat ett utvecklingsperspektiv genom att undersöka multitasking hos barn i skolåldern. Som en logisk förlängning av projektets fokus undersöker vi också individuella skillnader i samordning av multipla intentioner som är senarelagda (prospektiva) snarare än omedelbara.
Vår publikationsstrategi fokuserade på originalartiklar i kognitionsvetenskapliga tidskrifter. Vi har publicerat i centrala publikationer inom psykologi, inklusive öppen tillgång, och presenterat våra resultat på nationella och internationella konferenser.