Konstnär eller forskare? Tradition eller innovation? Om musikerutbildning i förändring.
Högre musikutbildning i Europa står inför tuffa utmaningar. Kravet på anställningsbarhet innebär att högre musikutbildning förväntas utbilda kompetenta musiker som, å ena sidan, kan bära traditioner och, å andra sidan, är entreprenörer som kan driva ett mindre företag. Högre musikutbildning utmanas därtill av akademisering och förändringar i samhällets musikliv. För att realisera de nya akademiska uppgifterna måste musikinstitutioner stimulera forskning inom ramen för konstnärlig praktik. En komplex väv av frågor uppstår: konstnärlig praktik kontra vetenskaplig forskning; samhällsrelevans kontra konstens autonomi. Detta leder till starka diskussioner som utmärks av motstridiga åsikter.
Det övergripande syftet med detta projekt är att undersöka hur processer av akademisering påverkar musikerutbildningar i Europa. För att uppnå syftet utforskar projektet skilda uppfattningar om musikers kompetens och mandat i samhället. Empirin baseras på officiella dokument samt intervjuer med institutionsledare och lärare i Sverige, Norge och Tyskland. För att analysera vilka föreställningar om musikeryrket, kompetens och forskning som förhandlas och omförhandlas, kombinerar vi diskursanalys med professionsteorier. Analyserna utförs mot bakgrund av olika traditioner, värderingar och institutioner. På detta sätt har vi möjlighet att jämföra motsättningar, likheter och skillnader på institutionell, nationell och internationell nivå.
Det övergripande syftet med detta projekt är att undersöka hur processer av akademisering påverkar musikerutbildningar i Europa. För att uppnå syftet utforskar projektet skilda uppfattningar om musikers kompetens och mandat i samhället. Empirin baseras på officiella dokument samt intervjuer med institutionsledare och lärare i Sverige, Norge och Tyskland. För att analysera vilka föreställningar om musikeryrket, kompetens och forskning som förhandlas och omförhandlas, kombinerar vi diskursanalys med professionsteorier. Analyserna utförs mot bakgrund av olika traditioner, värderingar och institutioner. På detta sätt har vi möjlighet att jämföra motsättningar, likheter och skillnader på institutionell, nationell och internationell nivå.
Slutredovisning
PROJEKTETS SYFTE SAMT UTVECKLING
Studiens övergripande syfte har varit att undersöka hur processer av akademisering påverkar musikerutbildningar i Europa. För att uppnå det övergripande syftet har vi identifierat och analyserat hur föreställningar om (i) kompetens, kunskap och forskningsaktiviteter samt (ii) musikerprofessionen förhandlas och omförhandlas. Vi har även, mot bakgrund av olika traditioner, (iii) jämfört motsättningar, likheter och skillnader på institutionell, nationell och internationell nivå.
Syfte och frågeställningar har blivit oförändrade jämfört med ansökan. Däremot har det empiriska materialet kompletterats med en svensk delstudie baserad på bland annat intervjuer med masterstudenter och multimodal analys av hemsidor. Materialet har möjliggjort en jämförande analys mellan studenters respektive ledare och lärares uppfattningar kring musikerutbildning och konstnärlig praktik i relation till forskning.
Delstudien blev möjlig då vi genom rektors strategiska medel kunnat knyta en doktorand vid Örebro universitet till DAPHME-projektet. Till projektet har genom fakultetsmedel även en forskaranställd knutits till den tyska delstudien. Att projektet vidgades något har bidragit till en både förstärkt och fördjupad analys av det samlade empiriska materialet.
GENOMFÖRANDE
Empiriskt har studien omfattat följande; (i) djupintervjuer med 36 ledare och lärare vid 10 musikhögskolor i Sverige, Norge och Tyskland, (ii) djupintervjuer med 6 studenter på svensk musikerutbildning, masternivå, (iii) multimodal analys av hemsidor, (iv) en systematisk forskningsöversikt av diskursteoretiskt orienterade studier inom musikpedagogik (v) genomgång av självvärderingar, kurs- och utbildningsplaner samt policydokument vid samtliga deltagande musikhögskolor (vi) kartläggning av europeiska policydokument som Polifonia working group papers samt Polifonia forskningskatalog.
Projektet har fortskridit enligt de fyra faser som beskrevs i ansökan, men p.g.a. sjukdom med viss utsträckning i tid. Coronapandemin under våren 2020 och framåt innebar därtill att planerat innehåll i den avslutande fasen fick reduceras (se punkt 5). Mellan 2016–2020 har DAPHME-gruppen haft två–tre projektseminarier, vardera om två–fyra arbetsdagar, per termin. Totalt 20 stycken; varav 13 fysiska möten och sju online. Seminariernas innehåll har följt projektets utveckling; från planering, diskussioner av delresultat, analysarbete till publiceringar. Planering av konferensbidrag har behandlats separat via e-post/online. DAPHME-gruppen har anordnat två workshops med den internationella referensgruppen, båda 2017, då gruppens inspel var som mest angelägna och relevanta.
PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT
DAPHME-projektets samlade resultat har i sig genererat ny kunskap av stor betydelse för internationell forskning. Aktiva inom det flertal europeiska nätverk som skapats kring konservatorieutbildning, lärande och relationen till ”musikindustrin” har publicerat praktikbaserade undersökningar, men det finns få vetenskapliga empiriska studier om klassisk musikerutbildning och musikerprofession.
1) Utbildningens funktion
Att utbildningen fortfarande ska utveckla tekniskt skickliga musiker med stor förmåga till konstnärligt uttryck anses fortfarande vara en självklarhet. Det som överraskar är hur starkt talet om språkliga kompetenser framträder i studien. Förmågan att kommunicera verbalt och skriftligt anses nödvändig i en entreprenöriell tid där musiker behöver skapa en unik profil och ”sälja sig själva”. En viktig, om än inte oväntad, aspekt av detta resultat är att utvecklingen av språkliga förmågor ska ske genom att studenten reflekterar över sin egen konstnärliga utveckling, personliga utmaningar och kommande yrkesroll. I fokus för reflektionen står alltså självobservation och individuell framgång, medan kritisk reflektion över sociala, politiska och etiska, men delvis även estetiska, frågor knutna till musik och scenområdet åsidosätts. Hållningen legitimeras genom en instrumentell rationalisering kopplad till marknadens krav, snarare än till musiker som en profession med expertis, kunskaps- och samhällsmandat. Artikuleringarna visar att marknadiseringen av högre utbildning gör att explicita resonemang kring kritisk reflektion är mer eller mindre frånvarande.
2) Forskningens funktion
Projektet visar centrala och betydelsefulla resultat på temat ”forskningens funktion”. För det är första är skillnaderna mellan deltagande länder stora. I det svenska, och till viss del det norska, materialet motiveras konstnärlig forskning av dess potential att utveckla ett gemensamt professionellt kunskapsområde. I Tyskland förefaller det däremot irrelevant att tala om musikers konstnärliga praktik i termer av forskning. Snarare betraktas ’bildung’ som den grund från vilket ett professionellt musikerskap utvecklas. Vidare konstrueras forskning som en aktivitet för lärare och konstnärliga forskare, medan idéer om dess funktion i utbildning på grund- och avancerad nivå i stort sett är frånvarande.
Konstnärlig forskning framställs som etablerat i Sverige, men bilden måste problematiseras. Det finns spänningar mellan olika idéer om vad som utgör valid kunskap, vilka bäst sammanfattas som ”förhandlad konsensus”. Häri ligger en diskursiv begränsning; det är inte längre politiskt korrekt att öppet kritisera förändringen. I Norge finns tydligare spänningar mellan konstnärligt skapande, teknisk skicklighet och forskning. För att forskningen ska ha ett värde framhålls vikten av att den genomförs av namnkunniga musiker. Samtidigt finns ett starkt tvivel till att musikalisk spets kan bibehållas om krav på en tredelad kompetens som musiker-lärare-forskare realiseras. Åsikterna artikuleras i termer av avprofessionalisering där de konstnärliga högskolorna sägs förlora både prestige och kompetens.
3) Musikerns/musikens funktion i samhället
Ett tredje viktigt resultat är att den traditionella och förväntade spänningen mellan konstens autonomi och professionsbegreppets fokus på relevans är förhållandevis svag. Det finns tendenser att problematisera konstens egenvärde, dess frihet från instrumentellt nyttotänkande och samhällsrelevans i materialet, men konnoterar snarare till ett organisatoriskt "klimat" och motstånd mot universitetens byråkratiska system än till konstens kritiska funktion. I Tyskland används begreppet ’autentiska musiker’ och uppfattningen om musiker som konstnärer – vilka per definition står fria från marknadens krav – är i högsta grad levande. Begreppet håller dock på att byta innebörd. En autentisk musiker förväntas idka motstånd mot marknadsanpassning, men genom kvaliteter och egenskaper som bärs av en ’entreprenör’.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR SOM PROJEKTET GENERERAT
Medan projektet genererat ett gediget material kring etableringen av konstnärlig forskning och dess problemområden, finns ett stort behov av att vidare studera forskningens funktion i konstnärlig utbildning och profession.
En första viktig fråga är att fördjupa förståelsen kring forskningens funktion i utbildning på grund- och avancerad nivå och i studenters strävan att bli professionella musiker.
Därtill finns tre angelägna, närliggande frågor som är knutna till den politiska styrning och de kontextuella skillnader i olika länder som påverkar forskningsanknytning av skilda yrkespraktiker:
För det första att analysera politiska initiativ för kunskapsstyrning och -utveckling inom högre konstnärlig utbildning generellt och på vilka sätt dessa har påverkat olika ämnesområden inom och utanför akademin.
För det andra att undersöka hur akademiseringen av högre musikutbildning, och mer konkret musiker-forskarnas roll i den professionella verksamheten, uppfattas av företrädare för exv. konserthus, orkestrar och offentlig sektor.
För det tredje att utforska politiska dimensioner gällande den konstnärliga forskningens uppgift, dess samhällsfunktion och påverkan på kulturlivet.
PROJEKTETS INTERNATIONELLA FÖRANKRING OCH KUNSKAPSSPRIDNING
Projektet är ett internationellt samarbete som rönt stor uppmärksamhet inom flera nätverk för högre musikutbildning i Europa. Vi har efter inbjudan bland annat hållit en paneldiskussion samt en välbesökt workshop för rektorer och utbildningsledare vid institutioner anslutna till Association des Conservatoires, Académies de Musique et Musikhochschulen (AEC). Vid WS diskuterades projektets resultat först i mindre grupper och utifrån dessa i plenum. DAPHME-gruppen har även haft ett 30-tal accepterade papers vid ett drygt tiotal forskningskonferenser inom Europa och USA.
Anordnandet av en internationell konferens vid Örebro universitet som skulle avsluta projektet fick ställas in p.g.a. covid-19. Vi ansökte då och fick symposium vid en global konferens inom International Society for the Philosophy of Music Education beviljad. Tyvärr kom också denna att ställas in av samma skäl och endast doktoranddelen av konferensen kommer att hållas online.
Projektet har även presenterats för studenter och lärare vid ett stort antal seminarier inom flera ämnesområden vid skilda lärosäten. Projektet och dess resultat har dessutom presenterats för tjänstemän på myndigheter med ansvar för högre utbildning, bl.a. svenska UKÄ. Medverkan i svenska och brittiska medier är planerad till våren 2021.
Resultat från DAPHME publiceras i internationella tidskrifter och antologier med peer-review. Samtliga artiklar är publicerade med någon form av öppen ingång (Gold eller s.k. Green OA med parallellpublicering) så att alla kan ta del av forskningsresultaten utan tekniska, juridiska eller avtalsmässiga hinder.
Studiens övergripande syfte har varit att undersöka hur processer av akademisering påverkar musikerutbildningar i Europa. För att uppnå det övergripande syftet har vi identifierat och analyserat hur föreställningar om (i) kompetens, kunskap och forskningsaktiviteter samt (ii) musikerprofessionen förhandlas och omförhandlas. Vi har även, mot bakgrund av olika traditioner, (iii) jämfört motsättningar, likheter och skillnader på institutionell, nationell och internationell nivå.
Syfte och frågeställningar har blivit oförändrade jämfört med ansökan. Däremot har det empiriska materialet kompletterats med en svensk delstudie baserad på bland annat intervjuer med masterstudenter och multimodal analys av hemsidor. Materialet har möjliggjort en jämförande analys mellan studenters respektive ledare och lärares uppfattningar kring musikerutbildning och konstnärlig praktik i relation till forskning.
Delstudien blev möjlig då vi genom rektors strategiska medel kunnat knyta en doktorand vid Örebro universitet till DAPHME-projektet. Till projektet har genom fakultetsmedel även en forskaranställd knutits till den tyska delstudien. Att projektet vidgades något har bidragit till en både förstärkt och fördjupad analys av det samlade empiriska materialet.
GENOMFÖRANDE
Empiriskt har studien omfattat följande; (i) djupintervjuer med 36 ledare och lärare vid 10 musikhögskolor i Sverige, Norge och Tyskland, (ii) djupintervjuer med 6 studenter på svensk musikerutbildning, masternivå, (iii) multimodal analys av hemsidor, (iv) en systematisk forskningsöversikt av diskursteoretiskt orienterade studier inom musikpedagogik (v) genomgång av självvärderingar, kurs- och utbildningsplaner samt policydokument vid samtliga deltagande musikhögskolor (vi) kartläggning av europeiska policydokument som Polifonia working group papers samt Polifonia forskningskatalog.
Projektet har fortskridit enligt de fyra faser som beskrevs i ansökan, men p.g.a. sjukdom med viss utsträckning i tid. Coronapandemin under våren 2020 och framåt innebar därtill att planerat innehåll i den avslutande fasen fick reduceras (se punkt 5). Mellan 2016–2020 har DAPHME-gruppen haft två–tre projektseminarier, vardera om två–fyra arbetsdagar, per termin. Totalt 20 stycken; varav 13 fysiska möten och sju online. Seminariernas innehåll har följt projektets utveckling; från planering, diskussioner av delresultat, analysarbete till publiceringar. Planering av konferensbidrag har behandlats separat via e-post/online. DAPHME-gruppen har anordnat två workshops med den internationella referensgruppen, båda 2017, då gruppens inspel var som mest angelägna och relevanta.
PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT
DAPHME-projektets samlade resultat har i sig genererat ny kunskap av stor betydelse för internationell forskning. Aktiva inom det flertal europeiska nätverk som skapats kring konservatorieutbildning, lärande och relationen till ”musikindustrin” har publicerat praktikbaserade undersökningar, men det finns få vetenskapliga empiriska studier om klassisk musikerutbildning och musikerprofession.
1) Utbildningens funktion
Att utbildningen fortfarande ska utveckla tekniskt skickliga musiker med stor förmåga till konstnärligt uttryck anses fortfarande vara en självklarhet. Det som överraskar är hur starkt talet om språkliga kompetenser framträder i studien. Förmågan att kommunicera verbalt och skriftligt anses nödvändig i en entreprenöriell tid där musiker behöver skapa en unik profil och ”sälja sig själva”. En viktig, om än inte oväntad, aspekt av detta resultat är att utvecklingen av språkliga förmågor ska ske genom att studenten reflekterar över sin egen konstnärliga utveckling, personliga utmaningar och kommande yrkesroll. I fokus för reflektionen står alltså självobservation och individuell framgång, medan kritisk reflektion över sociala, politiska och etiska, men delvis även estetiska, frågor knutna till musik och scenområdet åsidosätts. Hållningen legitimeras genom en instrumentell rationalisering kopplad till marknadens krav, snarare än till musiker som en profession med expertis, kunskaps- och samhällsmandat. Artikuleringarna visar att marknadiseringen av högre utbildning gör att explicita resonemang kring kritisk reflektion är mer eller mindre frånvarande.
2) Forskningens funktion
Projektet visar centrala och betydelsefulla resultat på temat ”forskningens funktion”. För det är första är skillnaderna mellan deltagande länder stora. I det svenska, och till viss del det norska, materialet motiveras konstnärlig forskning av dess potential att utveckla ett gemensamt professionellt kunskapsområde. I Tyskland förefaller det däremot irrelevant att tala om musikers konstnärliga praktik i termer av forskning. Snarare betraktas ’bildung’ som den grund från vilket ett professionellt musikerskap utvecklas. Vidare konstrueras forskning som en aktivitet för lärare och konstnärliga forskare, medan idéer om dess funktion i utbildning på grund- och avancerad nivå i stort sett är frånvarande.
Konstnärlig forskning framställs som etablerat i Sverige, men bilden måste problematiseras. Det finns spänningar mellan olika idéer om vad som utgör valid kunskap, vilka bäst sammanfattas som ”förhandlad konsensus”. Häri ligger en diskursiv begränsning; det är inte längre politiskt korrekt att öppet kritisera förändringen. I Norge finns tydligare spänningar mellan konstnärligt skapande, teknisk skicklighet och forskning. För att forskningen ska ha ett värde framhålls vikten av att den genomförs av namnkunniga musiker. Samtidigt finns ett starkt tvivel till att musikalisk spets kan bibehållas om krav på en tredelad kompetens som musiker-lärare-forskare realiseras. Åsikterna artikuleras i termer av avprofessionalisering där de konstnärliga högskolorna sägs förlora både prestige och kompetens.
3) Musikerns/musikens funktion i samhället
Ett tredje viktigt resultat är att den traditionella och förväntade spänningen mellan konstens autonomi och professionsbegreppets fokus på relevans är förhållandevis svag. Det finns tendenser att problematisera konstens egenvärde, dess frihet från instrumentellt nyttotänkande och samhällsrelevans i materialet, men konnoterar snarare till ett organisatoriskt "klimat" och motstånd mot universitetens byråkratiska system än till konstens kritiska funktion. I Tyskland används begreppet ’autentiska musiker’ och uppfattningen om musiker som konstnärer – vilka per definition står fria från marknadens krav – är i högsta grad levande. Begreppet håller dock på att byta innebörd. En autentisk musiker förväntas idka motstånd mot marknadsanpassning, men genom kvaliteter och egenskaper som bärs av en ’entreprenör’.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR SOM PROJEKTET GENERERAT
Medan projektet genererat ett gediget material kring etableringen av konstnärlig forskning och dess problemområden, finns ett stort behov av att vidare studera forskningens funktion i konstnärlig utbildning och profession.
En första viktig fråga är att fördjupa förståelsen kring forskningens funktion i utbildning på grund- och avancerad nivå och i studenters strävan att bli professionella musiker.
Därtill finns tre angelägna, närliggande frågor som är knutna till den politiska styrning och de kontextuella skillnader i olika länder som påverkar forskningsanknytning av skilda yrkespraktiker:
För det första att analysera politiska initiativ för kunskapsstyrning och -utveckling inom högre konstnärlig utbildning generellt och på vilka sätt dessa har påverkat olika ämnesområden inom och utanför akademin.
För det andra att undersöka hur akademiseringen av högre musikutbildning, och mer konkret musiker-forskarnas roll i den professionella verksamheten, uppfattas av företrädare för exv. konserthus, orkestrar och offentlig sektor.
För det tredje att utforska politiska dimensioner gällande den konstnärliga forskningens uppgift, dess samhällsfunktion och påverkan på kulturlivet.
PROJEKTETS INTERNATIONELLA FÖRANKRING OCH KUNSKAPSSPRIDNING
Projektet är ett internationellt samarbete som rönt stor uppmärksamhet inom flera nätverk för högre musikutbildning i Europa. Vi har efter inbjudan bland annat hållit en paneldiskussion samt en välbesökt workshop för rektorer och utbildningsledare vid institutioner anslutna till Association des Conservatoires, Académies de Musique et Musikhochschulen (AEC). Vid WS diskuterades projektets resultat först i mindre grupper och utifrån dessa i plenum. DAPHME-gruppen har även haft ett 30-tal accepterade papers vid ett drygt tiotal forskningskonferenser inom Europa och USA.
Anordnandet av en internationell konferens vid Örebro universitet som skulle avsluta projektet fick ställas in p.g.a. covid-19. Vi ansökte då och fick symposium vid en global konferens inom International Society for the Philosophy of Music Education beviljad. Tyvärr kom också denna att ställas in av samma skäl och endast doktoranddelen av konferensen kommer att hållas online.
Projektet har även presenterats för studenter och lärare vid ett stort antal seminarier inom flera ämnesområden vid skilda lärosäten. Projektet och dess resultat har dessutom presenterats för tjänstemän på myndigheter med ansvar för högre utbildning, bl.a. svenska UKÄ. Medverkan i svenska och brittiska medier är planerad till våren 2021.
Resultat från DAPHME publiceras i internationella tidskrifter och antologier med peer-review. Samtliga artiklar är publicerade med någon form av öppen ingång (Gold eller s.k. Green OA med parallellpublicering) så att alla kan ta del av forskningsresultaten utan tekniska, juridiska eller avtalsmässiga hinder.