Mediemedborgarens fostran och skolans medialisering: läroplaner, läromedel, lärarutbildning
På senare tid har skolans syn på medieliteracitet knutits till frågor om demokrati, yttrandefrihet, källkritik - ofta under begreppet medie- och informationskunnighet (MIK). Riktlinjer har utarbetats av UNESCO i en särskild MIK-läroplan för lärarutbildning som nu diskuteras alltmer också i Sverige; där skolpolitiska aktörer (kommuner, lärarfack, SKL) i ökande grad samverkar med kommersiella intressenter (Apple, Google) i satsningar på IKT (informations- och kommunikationsteknologi). Samtidigt präglas såväl IKT- som MIK-området av historisk omedvetenhet och brist på oberoende forskning. Områdets drivs av "eldsjälar" och externa organisationer, och kunskapsintresset är ofta policyorienterat och kortsiktigt; mediesynen växlar mellan determinism (teknik är grunden till social förändring) och instrumentalism (teknik "i sig" är neutral). I kontrast studerar detta projekt mediernas inflytande på skolans fostran av "mediemedborgaren": (kritiskt tänkande, historiskt medvetna, och demokratiskt deltagande. Avsikten är att studera denna process historiskt i skärningspunkten mellan två forskningstraditioner: medialiseringsteori och läroplansteori. Projektet omfattar tre delstudier som granskar läroplaner, läromedel och lärare (i utbildning) under perioden 1962-2016.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Detta projekt har syftat till att med ett historiskt perspektiv undersöka mediernas inflytande på skolan med avseende på träning och socialisation av framtidens ”mediemedborgare” (ett samhälleligt subjekt vars kritiska förmågor, historiska medvetande och beredskap för demokratiskt deltagande är medieberoende). På detta sätt har projektet velat problematisera presentistiska och instrumentella resonemang som annars tenderar dominera i diskussioner om förhållandet mellan medier och skola, exempelvis då det gäller digital kompetens och medie- och informationskunnighet (MIK). Teoretiskt har projektet utgått från en kombination av medialiseringsteori och läroplansteori. Frågor gällande hur mediers teknologier, institutioner och logiker inverkar på skolan har knutits till tre empiriska delstudier: läroplaner, (lgr 62 till lgr11); läromedel och lärarhandledningar avseende mediekunskap; samt lärares föreställningar om framtidens mediemedborgare.
Projektet fick finansiering för tre år men sträcktes ut ett år (2015–2019). Under denna tid har det skett empiriskt arbete och även en teoretisk fördjupning, vilket framgår av den slutvolym som är i färdigställande (Forsman, Ericson, kommande) och i artiklar som har publicerats under projektets gång (ex. Ericson, 2019; Forsman 2018a, 2019a) samt i ett par lärobokstexter (Ericson, 2020; Forsman 2017, 2020). Till detta kan läggas Forslers (2020) avhandling som har vuxit fram parallellt med projektet, med de båda projektforskarna som handledare.
Projektets viktigaste resultat och slutsatser
Projektet har som utgångspunkt antagit att det finns en historisk kontinuitet i hur tänkande om medier i skolan och skolans mediekunskap, har kommit till uttryckt i läroplaner, läromedel och lärarutbildning. Dock har gränserna mellan medier och skola förskjutits och delvis upplöst i de framtidsbilder av skola och mediemedborgaren som numera görs i anslutning till begrepp som digitalt medborgarskap digital kompetens, medie- och informationskunnighet (MIK) (se Forsman, 2018a, 2019a, 2020 u.u).
Projektet har visat på förbindelserna mellan den progressiva pedagogiska traditionen (Dewey m.fl) och att tilltron till ny kommunikationsteknologi varit signifikant i läroplaner, läromedel och föreställningar om framtidens mediemedborgare sedan lgr 62, samt hur en rad externa aktörer har erbjudit träning av lärare och elever i att använda medier som läromedel, uttrycksformer och demokratiska fora (Forsman, Ericson, 2020). I detta har mediekunskap och kopplingar till samtidens medieteknologier varit en konstant. Det har dock funnits en dubbelhet i hur ny medieteknologi dels har införlivas som undervisningsteknologi i klassrummet, med löfte om förbättringar, dels diskuterats i mer negativ bemärkelse i relation till elevernas fritid, kamratgrupper etc. I detta har läroplaner och pedagogiska material i stort följt dominerande uppfattningar inom samtida mediedebatt och medieteori, avseende de risker och möjligheter som särskilt ”nya medier” kan ge och hur mediekunskap bidrar till att skydda och stärka eleverna.
Empiriskt har projektet utgått från tre delstudier.
Delstudie 1 (läroplaner: lgr 62, lgr 69, lgr 80, lpo 94, lgr 11). Här kom Lgr 62 att få något av en nyckelposition för hela projektet, i och med att mål och riktlinjer här är så tydligt anpassade till en samhällelig förändringsprocess i vilken mediernas betydelse antas vara central, de pedagogiska ambitionerna antas också förutsätta en frekvent användning av audiovisuella hjälpmedel i klassrummet. En särskilt påtaglig “medialiseringseffekt” finns i de av Skolöverstyrelsens framtagna instruktionerna för utrustning och organisation av skolans “lektionsrum” (mörkläggning, antennuppkoppling, osv). Dessa åtgärder kan även kopplas till teman i samtida medieteori (Raymond Williams, Jürgen Habermas) och till den pedagogiska filosofi (John Dewey) som här genomsyrade moderniseringen av den svenska skolan (Ericson, 2019). Ett annat centralt case i denna delstudie blev lgr 11 då tillägg gällande digitala medier och digital kompetens gjordes parallellt med att projektet startade. Vilket bland annat föranledde en konceptanalys av ”digital kompetens” och en studie av hur detta begrepp gått från EU-dokument via svenska digitaliseringskommissioner till lgr 11 (Forsman 2018a, 2019a). Det kan också konstateras att med begrepp som digital kompetens har det tillkommit en instrumentalisering och marknadsanpassning i sättet att se på mediekunskap. Medan det i lgr 69 och lgr 80 talades om ”masskulturens påverkan” och i lpo 94 gjordes kopplingar mellan mediekunskap, Bildningstänkande och Kritisk teori i sättet att se på den unga mediepubliken som aktivt medskapande i (Forsman 2019b; Forsman 2020, u.u). (Forsman 2019a; 2020 u.u.). I detta har också ”kritiskt tänkande” framträtt som ett centralt begrepp för förståelsen av de dynamiska relationerna mellan mediesamhälle och skolans medieundervisning (Forsman kommande).
Delstudie 2 (läromedel). Här har projektets fokuserat på externa aktörer som i och med olika pedagogiskt upplägg och lärarhandledningar sökt fostra framtidens mediemedborgare i att förstås och använda medier på ”rätt sätt” (elever gör skoltidning, videofilm, websida, besöker lokaltidningen, osv.). Från denna del finns det ett omfattande, insamlat och bearbetat men ännu inte publicerat, empiriskt material (intervjuer, dokument etc.) bland annat gällande Tidningen i Skolan (TIS) som startades i samarbete mellan dåvarande Skolöverstyrelsen och branschorganet Tidningsutgivarna i anslutning till lgr 62 (Forsman, 2019a, Forsman 2020 u.u.). Ett annat case som också har studerats är Apple och Google’s online-fortbildningar och kurser för lärare, samt hur digitala lärplattformar kan sägas utgöra en ”dold läroplan” i socialisationen av mediemedborgaren som ”prosument” som ska bidra till mediebolagens kommersiellt grundande behov av data (Forsman, 2019b, 2019c).
Delstudie 3 avsåg studera hur lärare relaterar skolan till mediesamhället, vad de bedömer vara viktigt då det gäller medier i deras roll som framtida lärare, och hur de influeras av rådande läroplan och kursplan. Merparten av denna delstudie kom att genomföras inom ramen för Forslers (2020 u.u.) doktorsavhandling Enabling media. Infrastructures, imaginaries and cultural techniques in Swedish and Estonian visual arts education. Tanken var att delstudie 3 skulle fokusera på blivande lärare i svenska och samhällskunskap, men Forsler kom i stället i samråd med Forsman (huvudhandledare) och Ericson (biträdande handledare) att göra en undersökning av bildlärares föreställningar om teknologi, läroplan, framtid. Forsler bidrog även till metodutveckling genom sin användning av future-workshop och video walks.
Projektet har stått för en teoretisk utveckling av medialiseringsteori genom att distansera sig från tänkande om medier som innehåll, transmission, verktyg, och stället intresserat sig för mediers spatiala och temporala organisation av erfarenhet och kommunikation. I detta har mediumteoretiska (McLuhan, Innis), medieekologiska (Postman, Mumford) och infrastrukturella perspektiv (Durham Peters, Kittler, Parks) knutits till några av medialiseringsteorins grundläggande antaganden (exempelvis gällande förändring). Från Science and Technology studies (STS) har begreppet ”sociotechnical imaginaries” lånats in i syfte att förstå hur ”nya medier” konceptuellt kopplas samman med framtidsprojektioner. I fråga om temporalitet och föreställningar om framtid, genom medieteknologi och lärande, har projektet befruktats av den tyske historikern Reinhart Kosselleck temporala hermeneutik och konceptanalys samt av Helge Jordheims vidareutveckling av denna i termer av synkronicitet, eller flerstämmiga tidslager (se ex. Forsman, 2018a, Ericson, 2019, se även Ericson & Niemeier, 2019).
Nya forskningsfrågor
Nya frågor för fortsatt forskning har vuxit fram genom teoretiska och analytiska kopplingar mellan progressiv pedagogik, medialisering och ett utvidgat mediumbegrepp som bland annat möjliggör studier av klassrum och lärplattformar som ”logistiska medier”. Andra frågor som har rests har gällt historisk forskning om ”undervisningsteknologi” i svensk skolkontext. Från detta har tre nya forskningsansökningar mejslats ut. "Det utbildningsteknologiska komplexet: ett projekt om lärorum och medieekologi" (VR, utb.vet 2019 [avslag]). "Myten om det medierade centret: televisionen och det utbildningsteknologiska komplexet 1962-1978" (Ericson, VR 2020, historia). "Framtidens klassrum: från skol-tv till VR" (Forsman, VR 2020 utb.vet.).
Spridning och samverkan
Hösten 2015 bjöd projektet in en grupp internationellt välrenommerade media literacy-forskare till en workshop. I och med detta kom Forsman att etablera sig i det internationella forskarsammanhanget kring media literacy (Forsman, 2019e, 2019f) medan Ericson under 2018-2019 var research fellow vid Centre for Advanced Studies (Norska Vetenskapsakademien)d där han ingick i en internationell forskningsgrupp som samlades under temat “In Synch: The Mediation of Collective Times, Then and Now”. Detta arbete leddes av Helge Jordheim och inkluderade framstående historiker, STS-forskare och medieforskare som Geoffrey Bowker, John Durham Peters, Lucian Höllscher. Gruppen kommer att redovisa sitt gemensamma arbete i en kommande antologi på MIT Press (där Ericson ingår med artikeln ”On flow: times, tides and maelstroms”).
Presentationer av projektets delar och resultat har gjorts vid fler än 10 internationella medieforskningskonferenser (ICA, ECREA, NORDMEDIA) och media literacy-konferenser (MES, IMLRS). Projektet har föranlett en masterkurs (Critical Media Literacy), gett avtryck i forskarutbildningskurser, och varit del av den internationell historiekonferensen "The Spaces of History" (Södertörns högskola, 2018). Mer utåtriktade presentationer och publika samtal har förts vid skolmässor (ex. Framtidens lärande), under symposier om desinformation, och vid Unesco-arrangemang gällande MIK.
Detta projekt har syftat till att med ett historiskt perspektiv undersöka mediernas inflytande på skolan med avseende på träning och socialisation av framtidens ”mediemedborgare” (ett samhälleligt subjekt vars kritiska förmågor, historiska medvetande och beredskap för demokratiskt deltagande är medieberoende). På detta sätt har projektet velat problematisera presentistiska och instrumentella resonemang som annars tenderar dominera i diskussioner om förhållandet mellan medier och skola, exempelvis då det gäller digital kompetens och medie- och informationskunnighet (MIK). Teoretiskt har projektet utgått från en kombination av medialiseringsteori och läroplansteori. Frågor gällande hur mediers teknologier, institutioner och logiker inverkar på skolan har knutits till tre empiriska delstudier: läroplaner, (lgr 62 till lgr11); läromedel och lärarhandledningar avseende mediekunskap; samt lärares föreställningar om framtidens mediemedborgare.
Projektet fick finansiering för tre år men sträcktes ut ett år (2015–2019). Under denna tid har det skett empiriskt arbete och även en teoretisk fördjupning, vilket framgår av den slutvolym som är i färdigställande (Forsman, Ericson, kommande) och i artiklar som har publicerats under projektets gång (ex. Ericson, 2019; Forsman 2018a, 2019a) samt i ett par lärobokstexter (Ericson, 2020; Forsman 2017, 2020). Till detta kan läggas Forslers (2020) avhandling som har vuxit fram parallellt med projektet, med de båda projektforskarna som handledare.
Projektets viktigaste resultat och slutsatser
Projektet har som utgångspunkt antagit att det finns en historisk kontinuitet i hur tänkande om medier i skolan och skolans mediekunskap, har kommit till uttryckt i läroplaner, läromedel och lärarutbildning. Dock har gränserna mellan medier och skola förskjutits och delvis upplöst i de framtidsbilder av skola och mediemedborgaren som numera görs i anslutning till begrepp som digitalt medborgarskap digital kompetens, medie- och informationskunnighet (MIK) (se Forsman, 2018a, 2019a, 2020 u.u).
Projektet har visat på förbindelserna mellan den progressiva pedagogiska traditionen (Dewey m.fl) och att tilltron till ny kommunikationsteknologi varit signifikant i läroplaner, läromedel och föreställningar om framtidens mediemedborgare sedan lgr 62, samt hur en rad externa aktörer har erbjudit träning av lärare och elever i att använda medier som läromedel, uttrycksformer och demokratiska fora (Forsman, Ericson, 2020). I detta har mediekunskap och kopplingar till samtidens medieteknologier varit en konstant. Det har dock funnits en dubbelhet i hur ny medieteknologi dels har införlivas som undervisningsteknologi i klassrummet, med löfte om förbättringar, dels diskuterats i mer negativ bemärkelse i relation till elevernas fritid, kamratgrupper etc. I detta har läroplaner och pedagogiska material i stort följt dominerande uppfattningar inom samtida mediedebatt och medieteori, avseende de risker och möjligheter som särskilt ”nya medier” kan ge och hur mediekunskap bidrar till att skydda och stärka eleverna.
Empiriskt har projektet utgått från tre delstudier.
Delstudie 1 (läroplaner: lgr 62, lgr 69, lgr 80, lpo 94, lgr 11). Här kom Lgr 62 att få något av en nyckelposition för hela projektet, i och med att mål och riktlinjer här är så tydligt anpassade till en samhällelig förändringsprocess i vilken mediernas betydelse antas vara central, de pedagogiska ambitionerna antas också förutsätta en frekvent användning av audiovisuella hjälpmedel i klassrummet. En särskilt påtaglig “medialiseringseffekt” finns i de av Skolöverstyrelsens framtagna instruktionerna för utrustning och organisation av skolans “lektionsrum” (mörkläggning, antennuppkoppling, osv). Dessa åtgärder kan även kopplas till teman i samtida medieteori (Raymond Williams, Jürgen Habermas) och till den pedagogiska filosofi (John Dewey) som här genomsyrade moderniseringen av den svenska skolan (Ericson, 2019). Ett annat centralt case i denna delstudie blev lgr 11 då tillägg gällande digitala medier och digital kompetens gjordes parallellt med att projektet startade. Vilket bland annat föranledde en konceptanalys av ”digital kompetens” och en studie av hur detta begrepp gått från EU-dokument via svenska digitaliseringskommissioner till lgr 11 (Forsman 2018a, 2019a). Det kan också konstateras att med begrepp som digital kompetens har det tillkommit en instrumentalisering och marknadsanpassning i sättet att se på mediekunskap. Medan det i lgr 69 och lgr 80 talades om ”masskulturens påverkan” och i lpo 94 gjordes kopplingar mellan mediekunskap, Bildningstänkande och Kritisk teori i sättet att se på den unga mediepubliken som aktivt medskapande i (Forsman 2019b; Forsman 2020, u.u). (Forsman 2019a; 2020 u.u.). I detta har också ”kritiskt tänkande” framträtt som ett centralt begrepp för förståelsen av de dynamiska relationerna mellan mediesamhälle och skolans medieundervisning (Forsman kommande).
Delstudie 2 (läromedel). Här har projektets fokuserat på externa aktörer som i och med olika pedagogiskt upplägg och lärarhandledningar sökt fostra framtidens mediemedborgare i att förstås och använda medier på ”rätt sätt” (elever gör skoltidning, videofilm, websida, besöker lokaltidningen, osv.). Från denna del finns det ett omfattande, insamlat och bearbetat men ännu inte publicerat, empiriskt material (intervjuer, dokument etc.) bland annat gällande Tidningen i Skolan (TIS) som startades i samarbete mellan dåvarande Skolöverstyrelsen och branschorganet Tidningsutgivarna i anslutning till lgr 62 (Forsman, 2019a, Forsman 2020 u.u.). Ett annat case som också har studerats är Apple och Google’s online-fortbildningar och kurser för lärare, samt hur digitala lärplattformar kan sägas utgöra en ”dold läroplan” i socialisationen av mediemedborgaren som ”prosument” som ska bidra till mediebolagens kommersiellt grundande behov av data (Forsman, 2019b, 2019c).
Delstudie 3 avsåg studera hur lärare relaterar skolan till mediesamhället, vad de bedömer vara viktigt då det gäller medier i deras roll som framtida lärare, och hur de influeras av rådande läroplan och kursplan. Merparten av denna delstudie kom att genomföras inom ramen för Forslers (2020 u.u.) doktorsavhandling Enabling media. Infrastructures, imaginaries and cultural techniques in Swedish and Estonian visual arts education. Tanken var att delstudie 3 skulle fokusera på blivande lärare i svenska och samhällskunskap, men Forsler kom i stället i samråd med Forsman (huvudhandledare) och Ericson (biträdande handledare) att göra en undersökning av bildlärares föreställningar om teknologi, läroplan, framtid. Forsler bidrog även till metodutveckling genom sin användning av future-workshop och video walks.
Projektet har stått för en teoretisk utveckling av medialiseringsteori genom att distansera sig från tänkande om medier som innehåll, transmission, verktyg, och stället intresserat sig för mediers spatiala och temporala organisation av erfarenhet och kommunikation. I detta har mediumteoretiska (McLuhan, Innis), medieekologiska (Postman, Mumford) och infrastrukturella perspektiv (Durham Peters, Kittler, Parks) knutits till några av medialiseringsteorins grundläggande antaganden (exempelvis gällande förändring). Från Science and Technology studies (STS) har begreppet ”sociotechnical imaginaries” lånats in i syfte att förstå hur ”nya medier” konceptuellt kopplas samman med framtidsprojektioner. I fråga om temporalitet och föreställningar om framtid, genom medieteknologi och lärande, har projektet befruktats av den tyske historikern Reinhart Kosselleck temporala hermeneutik och konceptanalys samt av Helge Jordheims vidareutveckling av denna i termer av synkronicitet, eller flerstämmiga tidslager (se ex. Forsman, 2018a, Ericson, 2019, se även Ericson & Niemeier, 2019).
Nya forskningsfrågor
Nya frågor för fortsatt forskning har vuxit fram genom teoretiska och analytiska kopplingar mellan progressiv pedagogik, medialisering och ett utvidgat mediumbegrepp som bland annat möjliggör studier av klassrum och lärplattformar som ”logistiska medier”. Andra frågor som har rests har gällt historisk forskning om ”undervisningsteknologi” i svensk skolkontext. Från detta har tre nya forskningsansökningar mejslats ut. "Det utbildningsteknologiska komplexet: ett projekt om lärorum och medieekologi" (VR, utb.vet 2019 [avslag]). "Myten om det medierade centret: televisionen och det utbildningsteknologiska komplexet 1962-1978" (Ericson, VR 2020, historia). "Framtidens klassrum: från skol-tv till VR" (Forsman, VR 2020 utb.vet.).
Spridning och samverkan
Hösten 2015 bjöd projektet in en grupp internationellt välrenommerade media literacy-forskare till en workshop. I och med detta kom Forsman att etablera sig i det internationella forskarsammanhanget kring media literacy (Forsman, 2019e, 2019f) medan Ericson under 2018-2019 var research fellow vid Centre for Advanced Studies (Norska Vetenskapsakademien)d där han ingick i en internationell forskningsgrupp som samlades under temat “In Synch: The Mediation of Collective Times, Then and Now”. Detta arbete leddes av Helge Jordheim och inkluderade framstående historiker, STS-forskare och medieforskare som Geoffrey Bowker, John Durham Peters, Lucian Höllscher. Gruppen kommer att redovisa sitt gemensamma arbete i en kommande antologi på MIT Press (där Ericson ingår med artikeln ”On flow: times, tides and maelstroms”).
Presentationer av projektets delar och resultat har gjorts vid fler än 10 internationella medieforskningskonferenser (ICA, ECREA, NORDMEDIA) och media literacy-konferenser (MES, IMLRS). Projektet har föranlett en masterkurs (Critical Media Literacy), gett avtryck i forskarutbildningskurser, och varit del av den internationell historiekonferensen "The Spaces of History" (Södertörns högskola, 2018). Mer utåtriktade presentationer och publika samtal har förts vid skolmässor (ex. Framtidens lärande), under symposier om desinformation, och vid Unesco-arrangemang gällande MIK.