Mobilitet, informellt lärande och medborgarskap i mobila förskolor
Barns levnadsvillkor och mobilitet har förändrats i våra städer samtidigt som utrymmet för barn minskar. Ett aktivt deltagande i staden är dock väsentligt för barn och då inte enbart utifrån att vara fysiskt aktiva utan även för att kunna få tillgång till staden och erhålla rumslig kompetens genom att navigera i stadens olika delar och lära sig att möta såväl olika människor som platser. Detta är särskilt viktigt eftersom den ökade skol- och boendesegregationen har lett till delade städer där barn från olika bakgrunder sällan möts. Numer erbjuder lokala skolmarknader ytterligare ett nytt fenomen och valmöjlighet vid val av förskola, nämligen den mobila förskolan. Hittills finns emellertid lite kunskap om förskolebarns mobilitet samt om hur yngre barn erfar och kan utöva sin medborgerliga rätt till staden. Den mobila förskolan är en verksamhet på en buss som dagligen åker till olika platser i och kring staden, där nya lärmiljöer erbjuds. För att förstå barns mobilitet i offentliga miljöer, lärande och medborgarskap är projektets syfte att kartlägga och granska de sätt på vilket den mobila förskolan erbjuder barn möjligheter att navigera, delta i och lära från stadens olika miljöer. Utifrån teorier om mobilitet, lärande och medborgarskap kommer vi att genomföra en etnografisk studie med multipla metoder, inklusive en nationell enkätundersökning. Forskningsgruppen har väldokumenterad expertis inom fältet barns geografier och pedagogik.
Slutredovisning
Projektet Mobilitet, informellt lärande och medborgarskap i mobila förskolor startade den 1 februari 2015 vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.
Projektets syfte samt utveckling
För att förstå barns mobilitet i offentliga miljöer, lärande och medborgarskap har det övergripande syftet med projektet varit att kartlägga fenomenet mobila förskolor samt att granska hur mobila förskolor möjliggör barns navigerande, deltagande och lärande i stadens olika rum. Hur organiserar olika kommuner i Sverige mobila förskolor och vilka sociala och kulturella anledningar för och konsekvenser av denna organisation finns det? Vilka platser i det offentliga rummet besöker mobila förskolor och hur navigerar och deltar barn och pedagoger i dessa platser? Vilka möjligheter och begränsningar för barns lärande och aktiva medborgarskap finns det i mobila förskolor?
Projektets huvudsakliga materialinsamling gjordes med hjälp av en långvarig ”mobil etnografi” i tre olika mobila verksamheter lokaliserade i; Vårby gård, norra Uppsala och Malmö innerstad. Fältarbetet bestod av deltagande observationer, video och (informella) samtal i förskolebussarnas dagliga resor för att studera dess mobila praktiker. I all etnografi görs kontinuerliga metodologiska och etiska överväganden, exempelvis avstod vi från planerad gps-mätning av barnens rörelser då mätare visade sig besvära barnen. Den initialt planerade enkäten till Sveriges kommuner för kartläggning av mobila förskolans uppkomst och bakomliggande orsaker ersattes av en kombination av en mini-enkät till samtliga svenska kommuner, intervjuer med verksamhetsansvariga tjänstemän och pedagoger i de kommuner som har mobila förskolor, samt en analys av workshopsdiskussioner med ca 70 pedagoger och verksamhetsansvariga i mobil förskola. Som en del av kartläggningen genomförde vi även telefonintervjuer med föräldrar till barn i mobil förskola.
Projektets viktigaste resultat
1) Mobila förskolors framväxt skall förstås i relation till kommunala strategier för att tillgodose lokalförsörjning, strategier för att uppnå pedagogiska mål samt för att arbeta med integration. Det finns idag ca 55 mobila förskolor. Verksamheten ökar och beskrivs vara populär bland barn, pedagoger och föräldrar. Beslutet att införskaffa en buss föranleds ofta av akut platsbrist i kommunens förskolor på grund av demografiska orsaker och/eller undermåliga lokaler. Parallellt lyfts de pedagogiska fördelarna fram av att med buss kunna ta sig till nya och ”bättre” lärmiljöer för att ägna sig åt pedagogisk verksamhet. Särskilt naturmiljöer anses vara lämpade för detta samt för att främja en rad medborgarskapskompetenser. Mobil förskola ses också som en potential för integration av barn med utländsk bakgrund genom att bussen ger möjlighet att ta barnen till platser utanför förorten för att se andra delar av samhället samt arbeta med språkutveckling.
2) Möjligheterna och begränsningarna för barns lärande och aktiva medborgarskap hänger samman dels med de specifika praktiska och pedagogiska implikationerna av mobila förskolans tidsrumsliga organisering, dels med idéer om vilken typ av mobilitet och platser som anses vara ”bra” för yngre barn. Den vardagliga mobiliteten och val av platser är centralt i mobila förskolans vardagliga organisering. En variation av offentliga miljöer besöks med hjälp av bussen samt promenader för att genomföra lärande-, omsorgs- och rutinaktiviteter. Våra resultat visar på tre övergripande anledningar till hur platser väljs. För det första väljs platser utifrån de möjligheter till att uppfylla intentionerna av läroplanen för förskolan som de anses ge. Platser ses som specifika lärmiljöer relaterade till teman i läroplanen (vad barnen ska lära sig), och med en viss typ av lärande (förkroppsligat, upplevelsebaserat lärande som involverar alla sinnen). Pedagoger och barn etablerar lärandeinnehåll tillsammans över tid och med utgångspunkt i delade upplevelser på olika platser. Inom ramen för mobil förskoleverksamhet tillägnar barn sig en mängd olika färdigheter och kompetenser, som till exempel motoriska färdigheter, att gå-på-led i varierade miljöer på säkert sätt, samt omvärldskännedom. För det andra väljs platser utifrån föreställningar om såväl vad som utgör en god barndom som om vad barn får för lite av i dagens samhälle (platser som förknippas med natur, uppmuntrar till fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil). För det tredje väljs platser utifrån idéer om att skapa goda framtida medborgare; där barnen tillägnar sig kompetenser som uthållighet, nyfikenhet, beredskap för det oväntade samt platsbaserat säkerhetstänkande/-görande. När det gäller barn med utländsk bakgrund konstrueras valet av platser även i relation till hur dessa platser anses kompensera barnen och deras föräldrar för det som ses som bristande kunskaper om och erfarenheter av det svenska samhället. Genom att ta barnen till platser förknippade med ”svenskhet” anses mobila förskolan kunna hjälpa dem att bli fullvärdiga svenska medborgare.
3) Mobilitet i mobil förskola sker inom ramen för lokala mobilitetsarrangemang, och skall förstås som en kollektiv process; som görs av barn, pedagoger och bussen gemensamt, i relation till erfarenheter av och föreställningar om platser samt idéer om yngre barns kompetens att hantera platser i det offentliga rummet. Mobila förskolor främjar barns urbana medborgarskap genom att de synliggör yngre barn i det vuxendominerade offentliga rummet samt möjliggör barns vardagliga deltagande här. Barn kan skapa sina egna relationer till dessa platser genom interaktion med det och dem som finns där vilket resulterar i en mängd kunskaper och färdigheter i relation till dessa platser, liksom i platsanknytning. Barn och pedagoger navigerar i platserna som en samspelt och sammanhållen grupp, präglad av ömsesidig kommunikation och tydlig disciplin som görs och upprätthålls (mer eller mindre lekfullt) av barn och pedagoger gemensamt. Detta ”kollektiva förkroppsligande” möjliggör yngre barns mobilitet i det offentliga rummet samt yngre barns appropriering av sin demokratiska rätt till det offentliga rummet. Att gå-på-led är en central del av mobiliteten och dessa led ska inte ses som bara ”transporter” utan som viktiga sociala rum och rum för lärande. Inom ramen för mobila förskolans ”kollektiva kropp” sker ständigt pågående förhandlingar om hur långt man får gå, vad man får göra just här och hur man får göra detta. Varje mobilitetssituation samt plats har tydliga förhållningsregler vilka även (om-)förhandlas beroende på situation. På vissa platser och vissa situationer har barnen friare tyglar och den kollektiva kroppen kan breda ut sig och ta mer plats än på andra platser. Vilka platser detta är och hur det görs skiljer sig mellan mobila förskolor, bland annat i relation till normer och föreställningar om barns kompetens att hantera risker i naturmiljöer och trafik. Det skiljer sig avsevärt mellan de studerade förskolorna avseende hur barnen tillåts ta platser i anspråk beroende på hur pedagogerna ”gör säkerhet” inom ramen för det lokala mobilitetsarrangemanget.
Projektet utgör ett viktigt bidrag till aktuell internationell forskning om barns mobilitet samt om barns möjligheter till delaktighet i det offentliga rummet med kunskap om yngre barns mobilitetspraktiker och medborgarskapspraktiker.
Till forskning om förskolan bidrar projektet med kunskap om hur idéer om yngre barns kompetenser, lärande och medborgarskap är sammankopplade med mobilitetspraktiker inom ramen för förskoleverksamhet, samt med kunskap om hur pedagogiska aktiviteter tar form i samspel mellan pedagoger och barn på sätt som adresserar mer generella frågor om undervisningspraktiker i förskolan.
Till forskning om samhällsplanering och social och miljömässig hållbarhet bidrar projektet med kunskap om hur kommunala planeringsbeslut i en sektor (lokalförvaltning- och försörjning) samspelar med andra sektorer (utbildning och transporter) på ibland oväntade sätt. Etableringen av mobila förskolor möjliggör deltagande och lärande i det offentliga livet utanför förskolebyggnaden och gården för barn i mobil verksamhet. Samtidigt upprätthåller strategin med mobil förskola som lösning på förskoleplatser en bilburen mobilitet.
Slutligen bidrar projektet med kunskap till forskning om skolval genom att illustrera att även om föräldrars val av förskola är kopplat till strukturella aspekter som tillgänglighet, är det också kopplat till samhälls- och utbildningsdiskurser om vad barn behöver lära sig och hur mobila förskolan svarar upp mot dessa behov.
Nya forskningsfrågor som genererats genom projektet handlar om yngre barns mobilitets- och medborgarskapspraktiker i det offentliga rummet i andra sammanhang än mobila förskolor. Hur ser till exempel hur barns tillgång till det offentliga rummet i ”stationära” förskolor ut? Mot bakgrund av att många förskolor med innerstadslägen idag saknar eller enbart har liten förskolegård, är det angeläget att se hur dessa förskolors mobilitets- och medborgarskapspraktiker ser ut och hur de kan ta platser i staden i anspråk för förskoleverksamhet.
Projektets internationella dimensioner – Diskussioner har förts med en internationell referensgrupp bestående av framstående forskare med kompetens i mobilitet, offentliga rum och yngre barn i interna workshops samt på internationella konferensen. Referensgruppen har även gjort studiebesök på en mobil förskola.
Spridning av resultat och samverkan har skett genom vetenskapliga artiklar i en rad olika internationella tidskrifter, en populärvetenskaplig rapport, genom deltagande i nationella såväl och internationella konferenser samt genom intervjuer i radio och fackpress. Samverkan har skett med professionen inom ramen för en konferens för pedagoger och verksamhetsansvariga från mobila förskolor i hela Sverige.
Projektets syfte samt utveckling
För att förstå barns mobilitet i offentliga miljöer, lärande och medborgarskap har det övergripande syftet med projektet varit att kartlägga fenomenet mobila förskolor samt att granska hur mobila förskolor möjliggör barns navigerande, deltagande och lärande i stadens olika rum. Hur organiserar olika kommuner i Sverige mobila förskolor och vilka sociala och kulturella anledningar för och konsekvenser av denna organisation finns det? Vilka platser i det offentliga rummet besöker mobila förskolor och hur navigerar och deltar barn och pedagoger i dessa platser? Vilka möjligheter och begränsningar för barns lärande och aktiva medborgarskap finns det i mobila förskolor?
Projektets huvudsakliga materialinsamling gjordes med hjälp av en långvarig ”mobil etnografi” i tre olika mobila verksamheter lokaliserade i; Vårby gård, norra Uppsala och Malmö innerstad. Fältarbetet bestod av deltagande observationer, video och (informella) samtal i förskolebussarnas dagliga resor för att studera dess mobila praktiker. I all etnografi görs kontinuerliga metodologiska och etiska överväganden, exempelvis avstod vi från planerad gps-mätning av barnens rörelser då mätare visade sig besvära barnen. Den initialt planerade enkäten till Sveriges kommuner för kartläggning av mobila förskolans uppkomst och bakomliggande orsaker ersattes av en kombination av en mini-enkät till samtliga svenska kommuner, intervjuer med verksamhetsansvariga tjänstemän och pedagoger i de kommuner som har mobila förskolor, samt en analys av workshopsdiskussioner med ca 70 pedagoger och verksamhetsansvariga i mobil förskola. Som en del av kartläggningen genomförde vi även telefonintervjuer med föräldrar till barn i mobil förskola.
Projektets viktigaste resultat
1) Mobila förskolors framväxt skall förstås i relation till kommunala strategier för att tillgodose lokalförsörjning, strategier för att uppnå pedagogiska mål samt för att arbeta med integration. Det finns idag ca 55 mobila förskolor. Verksamheten ökar och beskrivs vara populär bland barn, pedagoger och föräldrar. Beslutet att införskaffa en buss föranleds ofta av akut platsbrist i kommunens förskolor på grund av demografiska orsaker och/eller undermåliga lokaler. Parallellt lyfts de pedagogiska fördelarna fram av att med buss kunna ta sig till nya och ”bättre” lärmiljöer för att ägna sig åt pedagogisk verksamhet. Särskilt naturmiljöer anses vara lämpade för detta samt för att främja en rad medborgarskapskompetenser. Mobil förskola ses också som en potential för integration av barn med utländsk bakgrund genom att bussen ger möjlighet att ta barnen till platser utanför förorten för att se andra delar av samhället samt arbeta med språkutveckling.
2) Möjligheterna och begränsningarna för barns lärande och aktiva medborgarskap hänger samman dels med de specifika praktiska och pedagogiska implikationerna av mobila förskolans tidsrumsliga organisering, dels med idéer om vilken typ av mobilitet och platser som anses vara ”bra” för yngre barn. Den vardagliga mobiliteten och val av platser är centralt i mobila förskolans vardagliga organisering. En variation av offentliga miljöer besöks med hjälp av bussen samt promenader för att genomföra lärande-, omsorgs- och rutinaktiviteter. Våra resultat visar på tre övergripande anledningar till hur platser väljs. För det första väljs platser utifrån de möjligheter till att uppfylla intentionerna av läroplanen för förskolan som de anses ge. Platser ses som specifika lärmiljöer relaterade till teman i läroplanen (vad barnen ska lära sig), och med en viss typ av lärande (förkroppsligat, upplevelsebaserat lärande som involverar alla sinnen). Pedagoger och barn etablerar lärandeinnehåll tillsammans över tid och med utgångspunkt i delade upplevelser på olika platser. Inom ramen för mobil förskoleverksamhet tillägnar barn sig en mängd olika färdigheter och kompetenser, som till exempel motoriska färdigheter, att gå-på-led i varierade miljöer på säkert sätt, samt omvärldskännedom. För det andra väljs platser utifrån föreställningar om såväl vad som utgör en god barndom som om vad barn får för lite av i dagens samhälle (platser som förknippas med natur, uppmuntrar till fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil). För det tredje väljs platser utifrån idéer om att skapa goda framtida medborgare; där barnen tillägnar sig kompetenser som uthållighet, nyfikenhet, beredskap för det oväntade samt platsbaserat säkerhetstänkande/-görande. När det gäller barn med utländsk bakgrund konstrueras valet av platser även i relation till hur dessa platser anses kompensera barnen och deras föräldrar för det som ses som bristande kunskaper om och erfarenheter av det svenska samhället. Genom att ta barnen till platser förknippade med ”svenskhet” anses mobila förskolan kunna hjälpa dem att bli fullvärdiga svenska medborgare.
3) Mobilitet i mobil förskola sker inom ramen för lokala mobilitetsarrangemang, och skall förstås som en kollektiv process; som görs av barn, pedagoger och bussen gemensamt, i relation till erfarenheter av och föreställningar om platser samt idéer om yngre barns kompetens att hantera platser i det offentliga rummet. Mobila förskolor främjar barns urbana medborgarskap genom att de synliggör yngre barn i det vuxendominerade offentliga rummet samt möjliggör barns vardagliga deltagande här. Barn kan skapa sina egna relationer till dessa platser genom interaktion med det och dem som finns där vilket resulterar i en mängd kunskaper och färdigheter i relation till dessa platser, liksom i platsanknytning. Barn och pedagoger navigerar i platserna som en samspelt och sammanhållen grupp, präglad av ömsesidig kommunikation och tydlig disciplin som görs och upprätthålls (mer eller mindre lekfullt) av barn och pedagoger gemensamt. Detta ”kollektiva förkroppsligande” möjliggör yngre barns mobilitet i det offentliga rummet samt yngre barns appropriering av sin demokratiska rätt till det offentliga rummet. Att gå-på-led är en central del av mobiliteten och dessa led ska inte ses som bara ”transporter” utan som viktiga sociala rum och rum för lärande. Inom ramen för mobila förskolans ”kollektiva kropp” sker ständigt pågående förhandlingar om hur långt man får gå, vad man får göra just här och hur man får göra detta. Varje mobilitetssituation samt plats har tydliga förhållningsregler vilka även (om-)förhandlas beroende på situation. På vissa platser och vissa situationer har barnen friare tyglar och den kollektiva kroppen kan breda ut sig och ta mer plats än på andra platser. Vilka platser detta är och hur det görs skiljer sig mellan mobila förskolor, bland annat i relation till normer och föreställningar om barns kompetens att hantera risker i naturmiljöer och trafik. Det skiljer sig avsevärt mellan de studerade förskolorna avseende hur barnen tillåts ta platser i anspråk beroende på hur pedagogerna ”gör säkerhet” inom ramen för det lokala mobilitetsarrangemanget.
Projektet utgör ett viktigt bidrag till aktuell internationell forskning om barns mobilitet samt om barns möjligheter till delaktighet i det offentliga rummet med kunskap om yngre barns mobilitetspraktiker och medborgarskapspraktiker.
Till forskning om förskolan bidrar projektet med kunskap om hur idéer om yngre barns kompetenser, lärande och medborgarskap är sammankopplade med mobilitetspraktiker inom ramen för förskoleverksamhet, samt med kunskap om hur pedagogiska aktiviteter tar form i samspel mellan pedagoger och barn på sätt som adresserar mer generella frågor om undervisningspraktiker i förskolan.
Till forskning om samhällsplanering och social och miljömässig hållbarhet bidrar projektet med kunskap om hur kommunala planeringsbeslut i en sektor (lokalförvaltning- och försörjning) samspelar med andra sektorer (utbildning och transporter) på ibland oväntade sätt. Etableringen av mobila förskolor möjliggör deltagande och lärande i det offentliga livet utanför förskolebyggnaden och gården för barn i mobil verksamhet. Samtidigt upprätthåller strategin med mobil förskola som lösning på förskoleplatser en bilburen mobilitet.
Slutligen bidrar projektet med kunskap till forskning om skolval genom att illustrera att även om föräldrars val av förskola är kopplat till strukturella aspekter som tillgänglighet, är det också kopplat till samhälls- och utbildningsdiskurser om vad barn behöver lära sig och hur mobila förskolan svarar upp mot dessa behov.
Nya forskningsfrågor som genererats genom projektet handlar om yngre barns mobilitets- och medborgarskapspraktiker i det offentliga rummet i andra sammanhang än mobila förskolor. Hur ser till exempel hur barns tillgång till det offentliga rummet i ”stationära” förskolor ut? Mot bakgrund av att många förskolor med innerstadslägen idag saknar eller enbart har liten förskolegård, är det angeläget att se hur dessa förskolors mobilitets- och medborgarskapspraktiker ser ut och hur de kan ta platser i staden i anspråk för förskoleverksamhet.
Projektets internationella dimensioner – Diskussioner har förts med en internationell referensgrupp bestående av framstående forskare med kompetens i mobilitet, offentliga rum och yngre barn i interna workshops samt på internationella konferensen. Referensgruppen har även gjort studiebesök på en mobil förskola.
Spridning av resultat och samverkan har skett genom vetenskapliga artiklar i en rad olika internationella tidskrifter, en populärvetenskaplig rapport, genom deltagande i nationella såväl och internationella konferenser samt genom intervjuer i radio och fackpress. Samverkan har skett med professionen inom ramen för en konferens för pedagoger och verksamhetsansvariga från mobila förskolor i hela Sverige.