Vetenskaplig stat eller statlig vetenskap? Välfärdsforskningens och välfärdspolitikens kunskapsformer 1911–2015.
Ett nära samarbete mellan beslutsfattare, experter och forskare anses känneteckna framväxten av det moderna Sverige. Några historiker talar till och med om den svenska välfärdsstaten som en institutionaliserad "vetenskaplig stat". Samtidigt visar forskningen att samarbetet inte varit utan friktion och att det bl.a. finns en konflikt mellan en politikerstyrd uppdragsforskning och den av forskare idealiserade fria forskningen.
Syftet med projektet är att analysera skärningspunkter och spänningar mellan forskningens och politikens kunskapsformer på det välfärdspolitiska området, närmare bestämt på missbrukspolitikens område. Med teoretisk inspiration av science-policy-nexus-forskning och vetenskapshistoria undersöks kopplingar mellan policy och forskning över tid och kontextuellt, från 1910-talet fram till idag. Med empiri och arkivmaterial från olika arenor undersöks de olika sätt som politiker, myndigheter och forskare har definierat fältets kunskapsbas. Tre olika delstudier planeras, om kunskapsproduktion och de sociala forskningsråden; kunskapsspridning och statlig alkoholpolitik; och kunskapsanvändning i Stockholms lokalpolitik. I en fjärde syntetiserande studie jämförs resultaten. Vilka ansträngningar har gjorts för att tillgodose policymakarnas behov av forskningsbaserad kunskap och hur har forskarna svarat upp? På vilka sätt har forskningens status som politiskt reforminstrument förändrats under en period av 100 år?
Syftet med projektet är att analysera skärningspunkter och spänningar mellan forskningens och politikens kunskapsformer på det välfärdspolitiska området, närmare bestämt på missbrukspolitikens område. Med teoretisk inspiration av science-policy-nexus-forskning och vetenskapshistoria undersöks kopplingar mellan policy och forskning över tid och kontextuellt, från 1910-talet fram till idag. Med empiri och arkivmaterial från olika arenor undersöks de olika sätt som politiker, myndigheter och forskare har definierat fältets kunskapsbas. Tre olika delstudier planeras, om kunskapsproduktion och de sociala forskningsråden; kunskapsspridning och statlig alkoholpolitik; och kunskapsanvändning i Stockholms lokalpolitik. I en fjärde syntetiserande studie jämförs resultaten. Vilka ansträngningar har gjorts för att tillgodose policymakarnas behov av forskningsbaserad kunskap och hur har forskarna svarat upp? På vilka sätt har forskningens status som politiskt reforminstrument förändrats under en period av 100 år?
Slutredovisning
Projektets syfte samt utveckling
Projektets syfte, att analysera skärningspunkter och spänningar mellan forskningens och politikens kunskapsformer på det välfärdspolitiska området i allmänhet och missbrukspolitikens område i synnerhet, har under hela projektperioden väglett de tre delprojekten och den syntetiserande slutrapport som färdigställs under hösten 2022. De tre delprojekten har i sina empiriska undersökningar fokuserat på kompletterande teman, vilka i slutrapporten beskrivs som kunskap, strategisk okunskap och motkunskap. Empiriskt motsvarar detta undersökningar av forskningssfären, politiken respektive berusningspolitikens bredare diskursiva förankring.
Bergmans undersökningar av forskningssfären har utgått från framväxten av svensk samhällsvetenskaplig missbruksforskning och har under projektperioden breddats både empiriskt och kronologiskt till att täcka perioden från 1960-talet och framåt i undersökningar av alkoholskadornas och rattonykterhetens mätbarhet, 1960-talets naturliga experiment inom fältet och ungdomsberusningens hantering.
Erikssons delprojekt har fokuserat på politiskt kunskapsbruk i hanteringen och debatten av skadereducerande åtgärder. Även detta delprojekt har förlängt undersökningsperioden bakåt till 1960-talet och undersöker bl.a. legalförskrivningsprojektet, 1960-talets kunskapsmässiga formulering av narkotikaprojektet, hjärnsjukdomsmodellens lansering i Norden (tillsammans med Winter) och 2000-talets politiska konflikter om skadereduktion.
Edmans och Winters undersökningar av den politiska legitimeringen av kunskap inom berusningsfältet täcker en dryg hundraårsperiod, från 1910-talet till idag. Även detta delprojekt har breddats empiriskt bl.a. genom undersökningar av folkhälsoargumentet och efterkrigstidens pressdebatt om sjukdomsmodellen. I de senast avslutade undersökningarna om bl.a. det tidiga 1900-talets förbudsdebatt, efterkrigstidens alkoholliberaliseringar och 2000-talets alkohollobbyism tydliggörs den alkoholpolitiska bredden i kunskapslegitimering där forskning endast spelar en mindre roll vid sidan av argument som utgår från alltifrån en förmodad folkvilja till en vagt definierad folkhälsa.
Kort om genomförandet
Projektet har både bedrivits solitärt inom de tre respektive delprojekten och gemensamt i form av presentationer och publikationer från ett par eller alla delprojekt. Projektet har även haft visst samarbete med ett annat projekt inom programmet – Förpacka, förhandla, förändra: Att översätta kunskap till praktik – vilket har resulterat i workshops, gemensam konferenspresentation och ett förhoppningsvis snart publicerat gemensamt temanummer i Science & Technology Studies. Samtliga delprojekt – som empiriskt har famnat brett och täckt bl.a. offentligt tryck, arkivmaterial, debattlitteratur och pressmaterial – har avslutats under 2022. En del studier är fortfarande opublicerade, däribland och främst den syntetiserande slutrapport som kommer att färdigställas i form av en monografi under hösten 2022.
Projektets tre viktigaste resultat, samt ett resonemang om projektets slutsatser
Utifrån ett av delprojektens fokus på forskningens roll har projektet kunnat visa på konsekvenserna av den samhällsvetenskapliga alkoholforskningens framväxt på bekostnad av den tidigare etablerade medicinska alkoholforskningen, något som försköt forskningens fokus från alkoholens effekter på problemdrickarna till samhället i stort. Dessa resultat går också att tolka som en del av en generell utveckling av välfärdspolitiken och välfärdsforskningen under delar av efterkrigstiden, från individorienterade förklaringar och lösningar till mer strukturella perspektiv. Andra studier inom projektet visar också hur denna utveckling förbyts i mer individorienterade problembeskrivningar under 2000-talet (Storbjörk, Eriksson & Winter 2022), samtidigt som en kollektivistisk diskurs fortfarande äger giltighet i dagens liberaliseringssträvanden (Winter & Edman 2022).
Ett andra viktigt forskningsresultat utgår från forskningens roll som politiskt legitimerande, främst illustrerat av projektets undersökningar av de politiska striderna om skadereducerande insatser från 1960-talet fram till idag. Här tydliggörs både det impressionistiska bruket av forskning i det politiska arbetet med berusningsfrågan, hur talet om evidensbaserad politik tenderar att landa i politikbaserad evidens, men också hur ifrågasättande av ett förhållandevis samstämmigt forskningsläge medger en politisk resurs som närmast kan liknas vid strategisk okunskap.
Ett tredje centralt forskningsresultat utgår från det politiska kunskapsbruket inom alkoholpolitiken där projektet har visat på en förskjutning från en ideologiskt driven nykterhetspolitik under förra delen av 1900-talet, där politiker och politiskt tillsatta utredare tog forskningen i bruk för att genomdriva reformer även mot identifierade starka partsintressen, till efterkrigstidens mer följsamma inlyssnande av opinioner där forskningen har fått legitimera politiskt pragmatiska beslut.
Projektets syntetiserande slutsatser är både begreppsliga och teoretiska. Här har vi för det första funnit att både vetenskap och kunskap är för trånga begrepp för att besvara våra frågor, varför vi också har laborerat med de analytiska kategorierna motkunskap och strategisk okunskap. Teoretiskt har våra studier av berusningspolitikens kunskapsbruk kunnat kopplas till och utveckla STS-influerat teoretiserande om kunskapsproduktion och kunskapsförflyttande i relationer mellan exempelvis expertis, allmänhet, stat och medborgare.
Eventuellt nya forskningsfrågor
Projektet har under de år det bedrivits genererat ett antal nya forskningsfrågor som också har kunnat besvaras i våra delstudier, som bl.a. frågorna om den strategiska okunskapens roll och den mycket rymliga politiska legitimering som exempelvis hänvisningar till folkhälsan medger. Vissa av de forskningsfrågor som förekommer redan i projektplanen har också visat sig så pass fruktbara att de förtjänar ytterligare studier, det gäller inte minst den övergripande frågan om vilket slags kunskap som politiska utspel och politiskt beslutsfattande vilar på inom andra politikområden än berusningspolitiken.
Hur projektgruppen har spridit forskningen och resultaten samt om och hur samverkan skett
Forskningen har primärt spridits genom forskningspublikationer, konferenspresentationer, argumenterande och recenserande artiklar i populär- och dagspress samt som presentationer i specifika sammanhang som inte minst RJ varit behjälpliga med att arrangera. Tydligast samverkan har skett med det inom programmet finansierade projektet Förpacka, förhandla, förändra: Att översätta kunskap till praktik.
Projektets syfte, att analysera skärningspunkter och spänningar mellan forskningens och politikens kunskapsformer på det välfärdspolitiska området i allmänhet och missbrukspolitikens område i synnerhet, har under hela projektperioden väglett de tre delprojekten och den syntetiserande slutrapport som färdigställs under hösten 2022. De tre delprojekten har i sina empiriska undersökningar fokuserat på kompletterande teman, vilka i slutrapporten beskrivs som kunskap, strategisk okunskap och motkunskap. Empiriskt motsvarar detta undersökningar av forskningssfären, politiken respektive berusningspolitikens bredare diskursiva förankring.
Bergmans undersökningar av forskningssfären har utgått från framväxten av svensk samhällsvetenskaplig missbruksforskning och har under projektperioden breddats både empiriskt och kronologiskt till att täcka perioden från 1960-talet och framåt i undersökningar av alkoholskadornas och rattonykterhetens mätbarhet, 1960-talets naturliga experiment inom fältet och ungdomsberusningens hantering.
Erikssons delprojekt har fokuserat på politiskt kunskapsbruk i hanteringen och debatten av skadereducerande åtgärder. Även detta delprojekt har förlängt undersökningsperioden bakåt till 1960-talet och undersöker bl.a. legalförskrivningsprojektet, 1960-talets kunskapsmässiga formulering av narkotikaprojektet, hjärnsjukdomsmodellens lansering i Norden (tillsammans med Winter) och 2000-talets politiska konflikter om skadereduktion.
Edmans och Winters undersökningar av den politiska legitimeringen av kunskap inom berusningsfältet täcker en dryg hundraårsperiod, från 1910-talet till idag. Även detta delprojekt har breddats empiriskt bl.a. genom undersökningar av folkhälsoargumentet och efterkrigstidens pressdebatt om sjukdomsmodellen. I de senast avslutade undersökningarna om bl.a. det tidiga 1900-talets förbudsdebatt, efterkrigstidens alkoholliberaliseringar och 2000-talets alkohollobbyism tydliggörs den alkoholpolitiska bredden i kunskapslegitimering där forskning endast spelar en mindre roll vid sidan av argument som utgår från alltifrån en förmodad folkvilja till en vagt definierad folkhälsa.
Kort om genomförandet
Projektet har både bedrivits solitärt inom de tre respektive delprojekten och gemensamt i form av presentationer och publikationer från ett par eller alla delprojekt. Projektet har även haft visst samarbete med ett annat projekt inom programmet – Förpacka, förhandla, förändra: Att översätta kunskap till praktik – vilket har resulterat i workshops, gemensam konferenspresentation och ett förhoppningsvis snart publicerat gemensamt temanummer i Science & Technology Studies. Samtliga delprojekt – som empiriskt har famnat brett och täckt bl.a. offentligt tryck, arkivmaterial, debattlitteratur och pressmaterial – har avslutats under 2022. En del studier är fortfarande opublicerade, däribland och främst den syntetiserande slutrapport som kommer att färdigställas i form av en monografi under hösten 2022.
Projektets tre viktigaste resultat, samt ett resonemang om projektets slutsatser
Utifrån ett av delprojektens fokus på forskningens roll har projektet kunnat visa på konsekvenserna av den samhällsvetenskapliga alkoholforskningens framväxt på bekostnad av den tidigare etablerade medicinska alkoholforskningen, något som försköt forskningens fokus från alkoholens effekter på problemdrickarna till samhället i stort. Dessa resultat går också att tolka som en del av en generell utveckling av välfärdspolitiken och välfärdsforskningen under delar av efterkrigstiden, från individorienterade förklaringar och lösningar till mer strukturella perspektiv. Andra studier inom projektet visar också hur denna utveckling förbyts i mer individorienterade problembeskrivningar under 2000-talet (Storbjörk, Eriksson & Winter 2022), samtidigt som en kollektivistisk diskurs fortfarande äger giltighet i dagens liberaliseringssträvanden (Winter & Edman 2022).
Ett andra viktigt forskningsresultat utgår från forskningens roll som politiskt legitimerande, främst illustrerat av projektets undersökningar av de politiska striderna om skadereducerande insatser från 1960-talet fram till idag. Här tydliggörs både det impressionistiska bruket av forskning i det politiska arbetet med berusningsfrågan, hur talet om evidensbaserad politik tenderar att landa i politikbaserad evidens, men också hur ifrågasättande av ett förhållandevis samstämmigt forskningsläge medger en politisk resurs som närmast kan liknas vid strategisk okunskap.
Ett tredje centralt forskningsresultat utgår från det politiska kunskapsbruket inom alkoholpolitiken där projektet har visat på en förskjutning från en ideologiskt driven nykterhetspolitik under förra delen av 1900-talet, där politiker och politiskt tillsatta utredare tog forskningen i bruk för att genomdriva reformer även mot identifierade starka partsintressen, till efterkrigstidens mer följsamma inlyssnande av opinioner där forskningen har fått legitimera politiskt pragmatiska beslut.
Projektets syntetiserande slutsatser är både begreppsliga och teoretiska. Här har vi för det första funnit att både vetenskap och kunskap är för trånga begrepp för att besvara våra frågor, varför vi också har laborerat med de analytiska kategorierna motkunskap och strategisk okunskap. Teoretiskt har våra studier av berusningspolitikens kunskapsbruk kunnat kopplas till och utveckla STS-influerat teoretiserande om kunskapsproduktion och kunskapsförflyttande i relationer mellan exempelvis expertis, allmänhet, stat och medborgare.
Eventuellt nya forskningsfrågor
Projektet har under de år det bedrivits genererat ett antal nya forskningsfrågor som också har kunnat besvaras i våra delstudier, som bl.a. frågorna om den strategiska okunskapens roll och den mycket rymliga politiska legitimering som exempelvis hänvisningar till folkhälsan medger. Vissa av de forskningsfrågor som förekommer redan i projektplanen har också visat sig så pass fruktbara att de förtjänar ytterligare studier, det gäller inte minst den övergripande frågan om vilket slags kunskap som politiska utspel och politiskt beslutsfattande vilar på inom andra politikområden än berusningspolitiken.
Hur projektgruppen har spridit forskningen och resultaten samt om och hur samverkan skett
Forskningen har primärt spridits genom forskningspublikationer, konferenspresentationer, argumenterande och recenserande artiklar i populär- och dagspress samt som presentationer i specifika sammanhang som inte minst RJ varit behjälpliga med att arrangera. Tydligast samverkan har skett med det inom programmet finansierade projektet Förpacka, förhandla, förändra: Att översätta kunskap till praktik.