Biologiskt och socialt släktskap speglat i genom ifrån medeltida svenska flerpersonsgravar.
Flerpersonsgravar har varit av stort intresse för arkeologer och antropologer. Gravar av denna typ är ovanliga på medeltida gravplatser i Skandinavien. Även om vuxna (av samma eller olika kön) påträffas i flerpersonsgravar är det vanligare att de inkluderar barn. Detta leder till frågor kring hur barndom uppfattades, ålder för övergången till vuxenlivet och barns sociala status. Analyser av biologiskt kön, men också av släktskap, hos barn begravda tillsammans kan ge värdefull information om begravningspraxis, trosföreställningar samt social och rättslig status för den avlidne. Inom arkeologin har hitintills tillförlitliga metoder för köns- och biologisk släktskapsbestämning från framförallt barn saknats, vilket har försvårat demografi- och relationsanalyser. Den senaste utvecklingen inom molekylär genetik och bioinformatik tillhandahåller emellertid nya verktyg som nu med säkerhet kan tillämpas för testning av konkreta hypoteser. Det föreslagna projektet syftar till att tillämpa dessa tekniker för analyser av mer än 100 individer från vikingatida och medeltida flerpersonsgravar i Skandinavien. Målet är framförallt att förstå relationen (som biologisk eller social) mellan individer begravda tillsammans. Analyser av släktskapsmönster hos flickor och pojkar i flerpersonsgravar ger en möjlighet att förstå sociokulturella fenomen och gör det möjligt att undvika ogrundade antaganden om biologiska relationer eller genderförhållanden, vilket har relevans för framtida forskning.
Slutredovisning
SYFTE MED PROJEKTET
Det ursprungliga syftet med studien var att undersöka biologiska och sociala släktskap i svenska flerpersonsgravar från medeltiden. I första hand ville vi använda genomiska analyser för att undersöka om biologiskt släktskap styrt deponeringen av flera individer i samma grav – en ovanlig praxis i kristna sammanhang. I andra hand, eftersom många av dessa gravar innehåller barn och unga för vilka könsidentifiering inte kan erhållas tillförlitligt från osteologiskt material, hoppades vi kunna använda molekylär könsbestämning för att identifiera pojkar och flickor. Denna information skulle kasta mer ljus över behandlingen av barn och addera ny kunskap till det växande fältet barndomsarkeologi. Resultaten skulle därmed kartlägga eventuella skillnader i behandling eller olika socialiseringsprocesser av pojkar och flickor under medeltiden.
KORTFATTAD BESKRIVNING AV GENOMFÖRANDET
Vi har prov tagit och analyserat totalt 120 individer från 50 flerpersonsgravar från fyra orter i Sverige (Sigtuna, Fjälkinge, Västerhus och Lund). De undersökta individerna genomgick DNA-extraktion och flera omgångar av helgenomsekvensering, vilket möjliggör ackumulering av tillräckligt med data (via shotgun sequencing) för identifiering av kön och släktskap. Efter validering slogs resultaten samman med tidigare genererade svenska forntida mänskliga genom från de aktuella platserna för att användas för jämförande analyser. Datauppsättningen har sedan analyserats med hjälp av ett antal statistiska tester. Totalt analyserade vi 150 individer (med en genomtäckning från 0,01X till 21X) för att identifiera korrelationer mellan olika individuella sammansättningar i flerpersons gravar och kombinera informationen med identifiering av släktskap för att svara på två grundläggande frågor inom studien: kan vi använda genetiska data från könsbestämning av unga för att lära oss mer om medeltida grav traditioner och eventuellt identifiera särbehandling av pojkar och flickor?
Kan biologiska släktskapsmönster förklara, eller uteslutas som förklaring, till att två eller flera individer delade grav efter döden.
PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT OCH BIDRAG TILL DEN INTERNATIONELLA FORSKNINGSFRONTEN
De viktigaste resultaten i studien inkluderar observationer om att: a) majoriteten av sambegravningarna består av vuxna och barn av samma kön, det vill säga individernas kön tycks ha avgjort var människor begravdes i termer av lokalisering i förhållande till kyrkan. Detta är en välkänd begravningstradition för vuxna som härmed kan bekräftas ha gällt även för unga. Det tycks alltså inte funnits någon period i livet ens före puberteten, där pojkar och flickor behandlades som "könlösa". Denna observation gäller till stor del för båda de biologiska könen, men det verkar ha funnits en viss grad av variation för flickor som uppvisar en något mer utbredd spridning; b) något nära biologiskt släktskap mellan de personerna som delade samma grav kunde dock inte observeras. Faktum är att vi hittat (i) få individer som är nära biologiskt besläktade i gravarna, istället detekterades biologiska släktband mellan dessa. Detta tyder på att sociala och sannolikt praktiska faktorer spelade en viktig roll i praktiken. Vi kan inte heller utesluta att det fanns andra typer av familjeband än ett biologiskt mellan individerna (t.ex. fosterbarn). Alternativt (ii) skulle detta resultat också kunna återspegla skillnader mellan urbana och rurala begravningstraditioner eftersom nära biologiska sambegravningar observerades i högre grad i det medeltida (urbana) Sigtuna; c) vi har även noterar att åtminstone i Västerhus är kyrkogården organiserad kring dominerande antavlor (släkter), med individer som representerar den mest dominerande delen av genealogin begravda närmast själva kyrkobyggnaden. d) Slutligen understryker resultaten i vårt projektbehovet av att analysera hela gravplatser snarare än att välja specifika individer eftersom ny information riskerar att förbises. Med andra ord, analyser av hela gravplatser möjliggör bättre rekonstruktioner av hela släkter med minimalt bortfall av data. Detta kan, i sin tur blottlägga ytterligare blodsband mellan till synes orelaterade individer som begravts tillsammans eller i individuella gravar. Huvudartikeln som diskuterar de ovan nämnda resultaten kommer att lämnas in för publicering senare i år, men vi har noterar att frågorna som behandlas i studien är av stort intresse för kollegor och allmänheten. Denna observation är baserad på det faktum att den första publicerade fallstudien från projektet (Krzewinska et al. 2021) nyligen framhölls som en av de tio mest nedladdade artiklarna från Journal of Archaeological Science: Reports under 2021.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR GENERADE GENOM PROJEKTET
Genom samarbeten med andra forskare och ytterligare analyser utförda på data som tagits fram inom ramen för denna studie fann vi att mycket få individer som testades var bärare av patogena mikrober som kunde identifieras som möjlig dödsorsak. Detta är något förvånande eftersom många av de analyserade individerna var barn vars tidiga död rimligen bör kunna relateras till sjukdom, och infektioner är den vanligast antagna orsaken. Detta kan bero på en slags "osteologisk paradox" på molekylär nivå, eller att de nyutvecklade verktygen för mikrobiell upptäckt inte är tillräckligt känsliga. En ytterligare förklaring kan vara en alltför liten datamängd eller olämpligt inmatningsmaterial, dvs fel skelettelement för en tillförlitlig detektering. Provtagningsbias bör övervägas när molekylär patologi beaktas. Testerna väcker fler frågor, inte bara om de faktiska individerna som studerats utan utgör också en utmaning som kan driva på utvecklingen av nya analytiska verktyg.
I ett annat samarbetsprojekt har det noterats att en del av de individer som begravdes i Västerhus var bärare av några genetiska bevisen för den nord-sydliga befolkningsstruktur som är karakteristisk för dagens Skandinavien. Detta är viktigt då observationen gjordes på individnivå inom en familjeenhet som därmed skulle kunna vara ett direkt exempel på hur processen med nord-sydlig genetisk graderingsvariation gick till i Sverige. Dessa fynd är preliminära men kan möjligen fungera som utgångspunkt för vidare forskning med fokus på genetisk strukturering på den skandinaviska halvön
PROJEKTETS INTERNATIONELLA DIMENSIONER, SÅSOM KONTAKTER OCH MATERIAL
Vi har utvecklat nya samarbeten inom det aktuella projektet genom att bjuda in deltagare utifrån, men också genom att delta i andra studier som använder släktskap som ett sätt att förstå tidigare begravningstraditioner (Yaka et al. 2021, Linderholm et al. 2020, Krzewinska et al. 2018a; Krzewinska et al. 2018b). Dessa studier var avgörande eftersom de fokuserade på nya tekniker för identifiering av släktskap som senare användes för att genomföra det aktuella projektet (Yaka et al. 2021). Vissa av dessa samarbeten resulterade direkt i ett antal uppföljningsstudier. En sådan studie genomförs för närvarande som ett masterprojekt vid Center for Paleogenetics (CPG), vilken behandlar nyframtagna genomiska data från en rysk bronsålderslokal i södra Ural (Krzewinska et al. 2018). Masterprojektet fokuserar på identifiering av släktskapsmönster och stamtavlerekonstruktion som ett sätt att förklara varierande traditioner och sedvänjor på platsen. Ett annat genomfört samarbetsprojekt, bland annat baserat på släktskapsanalyser, möjliggjorde identifiering av nya begravningstraditioner bland individer från den polska snörkeramiska kulturen (Linderholm et al. 2020). Den nya studien fokuserar på kvinnors roll i samhällen under tidig bronsålder i södra Polen (Narodowe Centrum Nauki, anslag nr 2020/39/B/HS3/00454). Studien genomförs genom systematiska analyser av hela gravplatsen, ett optimalt tillvägagångssätt som alltså understrukits av vårt projekt. Slutligen ledde fokuseringen på släktskapsanalyser och stamtavlerekonstruktion till deltagande i NEOMATRIX-programmet för HORIZON2020 (bidragsavtal ID: 952317).
HUR PROJEKTTEAMET HAR SPRIDAT RESULTATEN TILL ANDRA FORSKARE OCH GRUPPER UTANFÖR DEN VETENSKAPLIGA SAMHÄLLET
Spridning av resultat utanför den vetenskapliga sfären var något begränsad på grund av Covid-19 och därmed färre möjligheter att delta i offentliga presentationer. De hittills publicerade resultaten från studien har dock lyfts fram genom intervjuer och publikationer i tidskrifter, sajter och nyhetskanaler som Atlas Obscura, Archaeology - A publication of the Archaeological Institute of America, Science Direct, Science Daily, Wikipedia och andra. Resultaten och dokumentationen från projektet har använts i undervisningen på kursen "Paleoekologi, genomik och mänsklig förhistoria" vid Stockholms universitet. Studenterna visade ett stort intresse för projektunderlaget och det har även använts av projektdeltagare under olika offentliga föreläsningar och presentationer.
Det ursprungliga syftet med studien var att undersöka biologiska och sociala släktskap i svenska flerpersonsgravar från medeltiden. I första hand ville vi använda genomiska analyser för att undersöka om biologiskt släktskap styrt deponeringen av flera individer i samma grav – en ovanlig praxis i kristna sammanhang. I andra hand, eftersom många av dessa gravar innehåller barn och unga för vilka könsidentifiering inte kan erhållas tillförlitligt från osteologiskt material, hoppades vi kunna använda molekylär könsbestämning för att identifiera pojkar och flickor. Denna information skulle kasta mer ljus över behandlingen av barn och addera ny kunskap till det växande fältet barndomsarkeologi. Resultaten skulle därmed kartlägga eventuella skillnader i behandling eller olika socialiseringsprocesser av pojkar och flickor under medeltiden.
KORTFATTAD BESKRIVNING AV GENOMFÖRANDET
Vi har prov tagit och analyserat totalt 120 individer från 50 flerpersonsgravar från fyra orter i Sverige (Sigtuna, Fjälkinge, Västerhus och Lund). De undersökta individerna genomgick DNA-extraktion och flera omgångar av helgenomsekvensering, vilket möjliggör ackumulering av tillräckligt med data (via shotgun sequencing) för identifiering av kön och släktskap. Efter validering slogs resultaten samman med tidigare genererade svenska forntida mänskliga genom från de aktuella platserna för att användas för jämförande analyser. Datauppsättningen har sedan analyserats med hjälp av ett antal statistiska tester. Totalt analyserade vi 150 individer (med en genomtäckning från 0,01X till 21X) för att identifiera korrelationer mellan olika individuella sammansättningar i flerpersons gravar och kombinera informationen med identifiering av släktskap för att svara på två grundläggande frågor inom studien: kan vi använda genetiska data från könsbestämning av unga för att lära oss mer om medeltida grav traditioner och eventuellt identifiera särbehandling av pojkar och flickor?
Kan biologiska släktskapsmönster förklara, eller uteslutas som förklaring, till att två eller flera individer delade grav efter döden.
PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT OCH BIDRAG TILL DEN INTERNATIONELLA FORSKNINGSFRONTEN
De viktigaste resultaten i studien inkluderar observationer om att: a) majoriteten av sambegravningarna består av vuxna och barn av samma kön, det vill säga individernas kön tycks ha avgjort var människor begravdes i termer av lokalisering i förhållande till kyrkan. Detta är en välkänd begravningstradition för vuxna som härmed kan bekräftas ha gällt även för unga. Det tycks alltså inte funnits någon period i livet ens före puberteten, där pojkar och flickor behandlades som "könlösa". Denna observation gäller till stor del för båda de biologiska könen, men det verkar ha funnits en viss grad av variation för flickor som uppvisar en något mer utbredd spridning; b) något nära biologiskt släktskap mellan de personerna som delade samma grav kunde dock inte observeras. Faktum är att vi hittat (i) få individer som är nära biologiskt besläktade i gravarna, istället detekterades biologiska släktband mellan dessa. Detta tyder på att sociala och sannolikt praktiska faktorer spelade en viktig roll i praktiken. Vi kan inte heller utesluta att det fanns andra typer av familjeband än ett biologiskt mellan individerna (t.ex. fosterbarn). Alternativt (ii) skulle detta resultat också kunna återspegla skillnader mellan urbana och rurala begravningstraditioner eftersom nära biologiska sambegravningar observerades i högre grad i det medeltida (urbana) Sigtuna; c) vi har även noterar att åtminstone i Västerhus är kyrkogården organiserad kring dominerande antavlor (släkter), med individer som representerar den mest dominerande delen av genealogin begravda närmast själva kyrkobyggnaden. d) Slutligen understryker resultaten i vårt projektbehovet av att analysera hela gravplatser snarare än att välja specifika individer eftersom ny information riskerar att förbises. Med andra ord, analyser av hela gravplatser möjliggör bättre rekonstruktioner av hela släkter med minimalt bortfall av data. Detta kan, i sin tur blottlägga ytterligare blodsband mellan till synes orelaterade individer som begravts tillsammans eller i individuella gravar. Huvudartikeln som diskuterar de ovan nämnda resultaten kommer att lämnas in för publicering senare i år, men vi har noterar att frågorna som behandlas i studien är av stort intresse för kollegor och allmänheten. Denna observation är baserad på det faktum att den första publicerade fallstudien från projektet (Krzewinska et al. 2021) nyligen framhölls som en av de tio mest nedladdade artiklarna från Journal of Archaeological Science: Reports under 2021.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR GENERADE GENOM PROJEKTET
Genom samarbeten med andra forskare och ytterligare analyser utförda på data som tagits fram inom ramen för denna studie fann vi att mycket få individer som testades var bärare av patogena mikrober som kunde identifieras som möjlig dödsorsak. Detta är något förvånande eftersom många av de analyserade individerna var barn vars tidiga död rimligen bör kunna relateras till sjukdom, och infektioner är den vanligast antagna orsaken. Detta kan bero på en slags "osteologisk paradox" på molekylär nivå, eller att de nyutvecklade verktygen för mikrobiell upptäckt inte är tillräckligt känsliga. En ytterligare förklaring kan vara en alltför liten datamängd eller olämpligt inmatningsmaterial, dvs fel skelettelement för en tillförlitlig detektering. Provtagningsbias bör övervägas när molekylär patologi beaktas. Testerna väcker fler frågor, inte bara om de faktiska individerna som studerats utan utgör också en utmaning som kan driva på utvecklingen av nya analytiska verktyg.
I ett annat samarbetsprojekt har det noterats att en del av de individer som begravdes i Västerhus var bärare av några genetiska bevisen för den nord-sydliga befolkningsstruktur som är karakteristisk för dagens Skandinavien. Detta är viktigt då observationen gjordes på individnivå inom en familjeenhet som därmed skulle kunna vara ett direkt exempel på hur processen med nord-sydlig genetisk graderingsvariation gick till i Sverige. Dessa fynd är preliminära men kan möjligen fungera som utgångspunkt för vidare forskning med fokus på genetisk strukturering på den skandinaviska halvön
PROJEKTETS INTERNATIONELLA DIMENSIONER, SÅSOM KONTAKTER OCH MATERIAL
Vi har utvecklat nya samarbeten inom det aktuella projektet genom att bjuda in deltagare utifrån, men också genom att delta i andra studier som använder släktskap som ett sätt att förstå tidigare begravningstraditioner (Yaka et al. 2021, Linderholm et al. 2020, Krzewinska et al. 2018a; Krzewinska et al. 2018b). Dessa studier var avgörande eftersom de fokuserade på nya tekniker för identifiering av släktskap som senare användes för att genomföra det aktuella projektet (Yaka et al. 2021). Vissa av dessa samarbeten resulterade direkt i ett antal uppföljningsstudier. En sådan studie genomförs för närvarande som ett masterprojekt vid Center for Paleogenetics (CPG), vilken behandlar nyframtagna genomiska data från en rysk bronsålderslokal i södra Ural (Krzewinska et al. 2018). Masterprojektet fokuserar på identifiering av släktskapsmönster och stamtavlerekonstruktion som ett sätt att förklara varierande traditioner och sedvänjor på platsen. Ett annat genomfört samarbetsprojekt, bland annat baserat på släktskapsanalyser, möjliggjorde identifiering av nya begravningstraditioner bland individer från den polska snörkeramiska kulturen (Linderholm et al. 2020). Den nya studien fokuserar på kvinnors roll i samhällen under tidig bronsålder i södra Polen (Narodowe Centrum Nauki, anslag nr 2020/39/B/HS3/00454). Studien genomförs genom systematiska analyser av hela gravplatsen, ett optimalt tillvägagångssätt som alltså understrukits av vårt projekt. Slutligen ledde fokuseringen på släktskapsanalyser och stamtavlerekonstruktion till deltagande i NEOMATRIX-programmet för HORIZON2020 (bidragsavtal ID: 952317).
HUR PROJEKTTEAMET HAR SPRIDAT RESULTATEN TILL ANDRA FORSKARE OCH GRUPPER UTANFÖR DEN VETENSKAPLIGA SAMHÄLLET
Spridning av resultat utanför den vetenskapliga sfären var något begränsad på grund av Covid-19 och därmed färre möjligheter att delta i offentliga presentationer. De hittills publicerade resultaten från studien har dock lyfts fram genom intervjuer och publikationer i tidskrifter, sajter och nyhetskanaler som Atlas Obscura, Archaeology - A publication of the Archaeological Institute of America, Science Direct, Science Daily, Wikipedia och andra. Resultaten och dokumentationen från projektet har använts i undervisningen på kursen "Paleoekologi, genomik och mänsklig förhistoria" vid Stockholms universitet. Studenterna visade ett stort intresse för projektunderlaget och det har även använts av projektdeltagare under olika offentliga föreläsningar och presentationer.