Den digitala nyhetsproduktionens epistemologier
Nyhetsjournalistiken tillhör de inflytelserika kunskapsproducerande institutionerna i samhället. Höga sanningsanspråk, anspråk på att kunna förmedla saklig och granskad information, är utmärkande för nyhetsjournalistik. Journalistiken genomgår samtidigt omfattande förändringar med avsevärda implikationer för hur information processas, särskilt vad gäller utvecklingen av digitala medieteknologier.
Projektet fokuserar på två pågående förändringar av stor betydelse för journalistikens epistemologier; dvs. hur journalister vet det de vet, vilka kunskapsanspråk som uttrycks och hur nyheter rättfärdigas som tillräckligt tillförlitliga för att publiceras. För det första, datajournalistik där kvantitativa och dator-processade data utgör en central komponent i research och publicering. För det andra, i deltagande journalistik där journalister delvis släppt på sin kontroll över publiceringsprocessen, och öppnat för att medborgare kan delta mer i skapandet av nyheter.
Projektets övergripande fråga är: Hur påverkas nyhetsjournalistikens kunskapsanspråk, normer och praktiker för att bedöma och kontrollera fakta, av dessa förändringsprocesser i den digitala nyhetsproduktionen? Projektet avser studera konkreta bedömningar och praktiker i distinkta faser i nyhetsproduktionens processer. Syftet är att undersöka denna övergripande fråga genom en kombination av observationer, djupintervjuer och analyser av publicerade nyheter, vid ett tidningsföretag och ett etermedieföretag i Sverige.
Projektet fokuserar på två pågående förändringar av stor betydelse för journalistikens epistemologier; dvs. hur journalister vet det de vet, vilka kunskapsanspråk som uttrycks och hur nyheter rättfärdigas som tillräckligt tillförlitliga för att publiceras. För det första, datajournalistik där kvantitativa och dator-processade data utgör en central komponent i research och publicering. För det andra, i deltagande journalistik där journalister delvis släppt på sin kontroll över publiceringsprocessen, och öppnat för att medborgare kan delta mer i skapandet av nyheter.
Projektets övergripande fråga är: Hur påverkas nyhetsjournalistikens kunskapsanspråk, normer och praktiker för att bedöma och kontrollera fakta, av dessa förändringsprocesser i den digitala nyhetsproduktionen? Projektet avser studera konkreta bedömningar och praktiker i distinkta faser i nyhetsproduktionens processer. Syftet är att undersöka denna övergripande fråga genom en kombination av observationer, djupintervjuer och analyser av publicerade nyheter, vid ett tidningsföretag och ett etermedieföretag i Sverige.
Slutredovisning
Projektets syfte, utveckling och genomförande
Nyhetsjournalistiken tillhör de mest inflytelserika kunskapsproducerande institutionerna i samhället, och utmärks av höga sanningsanspråk. Journalistiken genomgår samtidigt omfattande förändringar med avsevärda implikationer för hur information processas och publiceras. Detta projekt har fokuserat på journalistikens epistemologier; dvs. hur journalister vet det de vet, vilka kunskapsanspråk som uttrycks och hur nyheter rättfärdigas som tillräckligt tillförlitliga för att publiceras. Projektets övergripande fråga är: Hur påverkas nyhetsjournalistikens kunskapsanspråk, normer och praktiker för att bedöma och kontrollera fakta av framväxande förändringsprocesser i den digitala nyhetsproduktionen? Projektets genomförande beskrivs här som tre faser.
Fas 1: Forskningsorientering (2017-2022)
Projektet påbörjades hösten 2017 genom fördjupning i forskningsfältets utveckling. Vi agerade gästredaktörer för specialnummer i två internationella tidskrifter, med tematiker direkt kopplade till projektets frågeställningar. Vi genomförde en online workshop kring epistemologi, med öppen inbjudan för konferenspaper samt särskilt inbjudna talare. Vi hade ett tjugotal medverkande i workshopen. Flera bidrog sedemera till specialnumret i New Media & Society, samt panel kring epistemologi via ICA konferensen i Prag. Vi samförfattade två tidskriftsartiklar kring journalistik, epistemologi, deltagande journalistik och plattformar.
Genom dessa akvitiviter positionerade vi projektet i fältet, och inviterades till att bidra till centrala samlingsverk. Vi samförfattade om epistemologi i fältets encyclopedi i journalistikforskning (Oxford University Press), samt om nyhetsproduktion i fältets handbok i journalistik (Routledge). Projektledaren inledde skrivsamarbete med en internationellt välkänd amerikansk forskare inom datajournalistik, sociala medier och deltagande (Oxford University Press). Vi gjorde också en systematisk genomgång och diskussion kring forskning på nyhetsredaktioner, med fokus på metod. Genom projektets gång har vi bidragit till att utveckla forskningsfronten kring den digitala nyhetsproduktionens epistemologier (Ekström, Lewis & Westlund, 2020), genom empiriska studier av mer specifika journalistiska praktiker (Ekström, Ramsälv & Westlund, 2021; 2022a, 2022b)
Fas 2: MittMedia studie (2018-2019)
Under 2018 gjorde vi fältarbete vid MittMedia och en av deras lokalredaktioner. Vi tillämpade projektets etnografiska metodansats genom observationer och intervjuer. Vi fick också tillgång till specifik kommunikation via e-post, Slack, och inspelade interna möten etc., samt journalisternas arbetsutkast och redaktörers redigeringsmaterial, liksom publicerade artiklar och videos. Genom nyhetsorganisationens öppenhet och ett omfattande arbete där tre forskare arbetade etnografiskt på redaktionen erhölls ett mycket unikt och mångfascetterat datamaterial kring den komplexa nyhetsproduktionen på och utanför redaktionen. Vi följde särskilt det mer intensiva arbetet vid online desken där man agerade snabbt för att identifiera händelser, verifiera information, samt publicera onlinenyheter. Vi studerade också deras mer komplexa koordinering av live-TV sändningar, genom vilka journalisterna skapade en deltagande närvaro på plats vid händelsernas centrum. Fältarbetet generade kunskap kring hur redaktionen konkret arbetade med olika slags nyhetsjournalistik, såväl textbaserad som audiovisuell, och vilken roll data och deltagande har i dessa epistemiska praktiker.
Fas 3: SVT studie (2020-2021)
Vi valde SVT för den andra delstudien, en public service organisation med rötter inom etermedierna, till skillnad från kommersiella MittMedia med sina rötter som tidningsföretag. Detta ger oss större heterogenitet bland våra fallstudier. Viktigast var dock att SVT gjort stora satsningar på sin datajournalistik och tagit en ledande position i Sverige. Under våren och sommaren 2020 genomförde vi upprepade intervjuer med representant från SVT ledningssgrupp, som gav kontext för hur SVT organiserat digital journalistik, samt strategiskt satsat på datajournalistik. Under hösten 2020 samt 2021 genomförde vi en serie intervjuer med SVT. P.g.a. pandemin genomfördes dessa digitalt. Intervjupersonerna delade bl a skärm och visade arbetet steg för steg, vilket gav ingående kunskaper om praktiken.Vi gjorde även kvalitativa analyser av den datajournalistik som SVT låtit publicera.
Projektets tre viktigaste resultat
En omvälvande förskjutning av innehåll och deltagande har skett i relationen mellan journalistiska institutioner och plattformsföretag. Deltagande journalistik handlar om hur nyhetsmedier möjliggör deltagande i journalistiska processer via sina egna plattformar, liksom via plattformar som de inte äger eller kontrollerar (Westlund & Ekström, 2018). Genom projektet har vi analyserat hur förskjutningen till sådana plattformar påverkar nyhetsjournalistikens möjligheter att infria sina kunskapsanspråk och ytterst hotar journalistikens legitimitet. Mer specifikt, utmaningar relaterade till spridningen av nyheter med oklara sanningsanspråk, källor i sociala medier, samt svårigheterna för publiker att värdera trovärdighet (Ekström & Westlund, 2019a). Projektets empiriska studier har fokuserat på betydelsen av data och deltagande i journalistikens olika former, så som live-rapportering, breaking news, samt längre reportage. Dessa former av journalistik skiljer sig väsentligt vad gäller uttryckta kunskaps- och sanningsanspråk, hur journalisterna vet vad de gör anspråk på att veta, samt hur anspråk rättfärdigas.
Ett första resultat handlar om en diversifiering av den digitala journalistikens epistemologier genom data och deltagande. Nyhetsmedier kan å ena sidan arbeta utifrån en data-driven nyhetsproduktionsprocess där publiken deltar genom digitala fotspår och engagemeng som påverkar prioriteringar och processer. Data styr inledande prioriteringar av nyheter att arbeta med, och på vilket sätt,.När material väl är publicerat skapas aktivt deltagande genom spridning av nyhetsmaterial på sociala medier, vilket följs upp genom analysprogram. Nyhetsmedier kan å andra sidan arbeta med en datajournalistik som präglas av att journalister inhämtar och procesar offentligt tillgängliga dataset, och publicerar datavisualiseringar där publiken kan aktivt delta. Projektets forskning visar att datajournalistiken utvecklats med delvis olika epistemologier. Vi har särskilt studerat en datajournalistik relativt oberoende av traditionella nyhetsvärderingar, och som som producers av ett autonomt, resursstarkt och specialiserat projektteam. Studien visar att denna datajournalistik producerar en väsentligen annorlunda form av ’public knowledge’ och tillämpar andra verifieringsstandards
Ett andra resultat handlar om den digitala journalistikens kunskapsanspråk. Den datadrivna journalistiken kännetecknas av att journalisterna i sina artiklar balanserar sanningsanspråk i relation till mer uppseendeväckande formuleringar som lockar till läsning. Med data-drivna praktiker som grund prioriteras också att låta källor komma till tals i live-tv rapportering, liksom att reportar visuellt visar en händelseutveckling på plats. Avancerade publikmätningar somstyr alltmerde konkreta produktionsprocesserna och har lett till en allt starkare fokusering på paketering av nyheter, delvis på bekostnad av research och mer kvalificerade faktagranskningar. Datajournalistiken kommuniceras å ena sidan med höga kunskapsanspråk där datan visar hur verkligheten ser ut, såväl generellt som på mer detaljerade nivåer, och å ena sidan åtföljs den av journalistiska friskrivningar med hänvisning till datans begränsningar.
Journalistikens kunskapsanspråk är nära kopplat till ett tredje resultat som berör frågan om tillämpning av normer, standarder och metoder. Nyhetsjournalistikens normer och standarder präglas av att man väljer trovärdiga auktoritativa källor. Journalister använder intervjumetoder för att samla in information, och låta källor komma till tals. För datajournalistiken är tillgång till data avgörande, och att använda data från offentliga databaser är en återkommande standard. Sådana dataset bedöms som trovärdiga i sig, och metoder används primärt för att processa data in i datavisualiseringar, samt vara transparent genom att ge kontext och förklaringar till datan.
Nya forskningsfrågor
Forskningsfrågor krings standards, normer, metoder och kunskapsanspråk i digital journalistik är fortsatt viktiga. Mer specifikt uppmanar vi till att studera vidare, i olika organisationer och kontexter, vilka standards/normer som används i processandet av data i datajournalistik. Det bör också forskas kring konkreta praktiker och sanningsanspråk i audiovisuell innehåll som associeras med journalistik, så som podcasts samt videoklipp i sociala medier.
Forskningskommunikation
Projektet har resulterat i tio OA publikationer, varav sju är artiklar i internationella peer review tidskrifter (Q, JCR SSCI 2021). Vi har vid tio tillfällen presenterat projektforskning vid internationella konferenser, däribland blivit inviterade som huvudtalare vid onlinekonferenser. Vi har organiserat en online konferens samt en ICA panel. Vi har integrerat projektforskning i vår undervisning för våra studenter vid Göteborgs Universitet och Oslo Metropolitan University, samt flera andra universitet. Vi har också till våra kollegor kommunicerat implikationer av projektets forskning för vidareutveckling av utbildningsinsatser. Vi har t.ex. organiserat ett datajournalistikseminarium inom ramen för JMG’s seminarieserie som bryggar forskning, undervisning och praktik. Under projektets gång har vi etablerat samverkan med flera aktörer liksom skapat spinoffs. Det inkluderar ett projekt för utveckling av klimatvänliga onlinekonferenser, liksom ett nordiskt samverkansprojekt kring desinformation och fakta-checking som resulterat i ett nordiskt konsortium finansierat av EU.
Nyhetsjournalistiken tillhör de mest inflytelserika kunskapsproducerande institutionerna i samhället, och utmärks av höga sanningsanspråk. Journalistiken genomgår samtidigt omfattande förändringar med avsevärda implikationer för hur information processas och publiceras. Detta projekt har fokuserat på journalistikens epistemologier; dvs. hur journalister vet det de vet, vilka kunskapsanspråk som uttrycks och hur nyheter rättfärdigas som tillräckligt tillförlitliga för att publiceras. Projektets övergripande fråga är: Hur påverkas nyhetsjournalistikens kunskapsanspråk, normer och praktiker för att bedöma och kontrollera fakta av framväxande förändringsprocesser i den digitala nyhetsproduktionen? Projektets genomförande beskrivs här som tre faser.
Fas 1: Forskningsorientering (2017-2022)
Projektet påbörjades hösten 2017 genom fördjupning i forskningsfältets utveckling. Vi agerade gästredaktörer för specialnummer i två internationella tidskrifter, med tematiker direkt kopplade till projektets frågeställningar. Vi genomförde en online workshop kring epistemologi, med öppen inbjudan för konferenspaper samt särskilt inbjudna talare. Vi hade ett tjugotal medverkande i workshopen. Flera bidrog sedemera till specialnumret i New Media & Society, samt panel kring epistemologi via ICA konferensen i Prag. Vi samförfattade två tidskriftsartiklar kring journalistik, epistemologi, deltagande journalistik och plattformar.
Genom dessa akvitiviter positionerade vi projektet i fältet, och inviterades till att bidra till centrala samlingsverk. Vi samförfattade om epistemologi i fältets encyclopedi i journalistikforskning (Oxford University Press), samt om nyhetsproduktion i fältets handbok i journalistik (Routledge). Projektledaren inledde skrivsamarbete med en internationellt välkänd amerikansk forskare inom datajournalistik, sociala medier och deltagande (Oxford University Press). Vi gjorde också en systematisk genomgång och diskussion kring forskning på nyhetsredaktioner, med fokus på metod. Genom projektets gång har vi bidragit till att utveckla forskningsfronten kring den digitala nyhetsproduktionens epistemologier (Ekström, Lewis & Westlund, 2020), genom empiriska studier av mer specifika journalistiska praktiker (Ekström, Ramsälv & Westlund, 2021; 2022a, 2022b)
Fas 2: MittMedia studie (2018-2019)
Under 2018 gjorde vi fältarbete vid MittMedia och en av deras lokalredaktioner. Vi tillämpade projektets etnografiska metodansats genom observationer och intervjuer. Vi fick också tillgång till specifik kommunikation via e-post, Slack, och inspelade interna möten etc., samt journalisternas arbetsutkast och redaktörers redigeringsmaterial, liksom publicerade artiklar och videos. Genom nyhetsorganisationens öppenhet och ett omfattande arbete där tre forskare arbetade etnografiskt på redaktionen erhölls ett mycket unikt och mångfascetterat datamaterial kring den komplexa nyhetsproduktionen på och utanför redaktionen. Vi följde särskilt det mer intensiva arbetet vid online desken där man agerade snabbt för att identifiera händelser, verifiera information, samt publicera onlinenyheter. Vi studerade också deras mer komplexa koordinering av live-TV sändningar, genom vilka journalisterna skapade en deltagande närvaro på plats vid händelsernas centrum. Fältarbetet generade kunskap kring hur redaktionen konkret arbetade med olika slags nyhetsjournalistik, såväl textbaserad som audiovisuell, och vilken roll data och deltagande har i dessa epistemiska praktiker.
Fas 3: SVT studie (2020-2021)
Vi valde SVT för den andra delstudien, en public service organisation med rötter inom etermedierna, till skillnad från kommersiella MittMedia med sina rötter som tidningsföretag. Detta ger oss större heterogenitet bland våra fallstudier. Viktigast var dock att SVT gjort stora satsningar på sin datajournalistik och tagit en ledande position i Sverige. Under våren och sommaren 2020 genomförde vi upprepade intervjuer med representant från SVT ledningssgrupp, som gav kontext för hur SVT organiserat digital journalistik, samt strategiskt satsat på datajournalistik. Under hösten 2020 samt 2021 genomförde vi en serie intervjuer med SVT. P.g.a. pandemin genomfördes dessa digitalt. Intervjupersonerna delade bl a skärm och visade arbetet steg för steg, vilket gav ingående kunskaper om praktiken.Vi gjorde även kvalitativa analyser av den datajournalistik som SVT låtit publicera.
Projektets tre viktigaste resultat
En omvälvande förskjutning av innehåll och deltagande har skett i relationen mellan journalistiska institutioner och plattformsföretag. Deltagande journalistik handlar om hur nyhetsmedier möjliggör deltagande i journalistiska processer via sina egna plattformar, liksom via plattformar som de inte äger eller kontrollerar (Westlund & Ekström, 2018). Genom projektet har vi analyserat hur förskjutningen till sådana plattformar påverkar nyhetsjournalistikens möjligheter att infria sina kunskapsanspråk och ytterst hotar journalistikens legitimitet. Mer specifikt, utmaningar relaterade till spridningen av nyheter med oklara sanningsanspråk, källor i sociala medier, samt svårigheterna för publiker att värdera trovärdighet (Ekström & Westlund, 2019a). Projektets empiriska studier har fokuserat på betydelsen av data och deltagande i journalistikens olika former, så som live-rapportering, breaking news, samt längre reportage. Dessa former av journalistik skiljer sig väsentligt vad gäller uttryckta kunskaps- och sanningsanspråk, hur journalisterna vet vad de gör anspråk på att veta, samt hur anspråk rättfärdigas.
Ett första resultat handlar om en diversifiering av den digitala journalistikens epistemologier genom data och deltagande. Nyhetsmedier kan å ena sidan arbeta utifrån en data-driven nyhetsproduktionsprocess där publiken deltar genom digitala fotspår och engagemeng som påverkar prioriteringar och processer. Data styr inledande prioriteringar av nyheter att arbeta med, och på vilket sätt,.När material väl är publicerat skapas aktivt deltagande genom spridning av nyhetsmaterial på sociala medier, vilket följs upp genom analysprogram. Nyhetsmedier kan å andra sidan arbeta med en datajournalistik som präglas av att journalister inhämtar och procesar offentligt tillgängliga dataset, och publicerar datavisualiseringar där publiken kan aktivt delta. Projektets forskning visar att datajournalistiken utvecklats med delvis olika epistemologier. Vi har särskilt studerat en datajournalistik relativt oberoende av traditionella nyhetsvärderingar, och som som producers av ett autonomt, resursstarkt och specialiserat projektteam. Studien visar att denna datajournalistik producerar en väsentligen annorlunda form av ’public knowledge’ och tillämpar andra verifieringsstandards
Ett andra resultat handlar om den digitala journalistikens kunskapsanspråk. Den datadrivna journalistiken kännetecknas av att journalisterna i sina artiklar balanserar sanningsanspråk i relation till mer uppseendeväckande formuleringar som lockar till läsning. Med data-drivna praktiker som grund prioriteras också att låta källor komma till tals i live-tv rapportering, liksom att reportar visuellt visar en händelseutveckling på plats. Avancerade publikmätningar somstyr alltmerde konkreta produktionsprocesserna och har lett till en allt starkare fokusering på paketering av nyheter, delvis på bekostnad av research och mer kvalificerade faktagranskningar. Datajournalistiken kommuniceras å ena sidan med höga kunskapsanspråk där datan visar hur verkligheten ser ut, såväl generellt som på mer detaljerade nivåer, och å ena sidan åtföljs den av journalistiska friskrivningar med hänvisning till datans begränsningar.
Journalistikens kunskapsanspråk är nära kopplat till ett tredje resultat som berör frågan om tillämpning av normer, standarder och metoder. Nyhetsjournalistikens normer och standarder präglas av att man väljer trovärdiga auktoritativa källor. Journalister använder intervjumetoder för att samla in information, och låta källor komma till tals. För datajournalistiken är tillgång till data avgörande, och att använda data från offentliga databaser är en återkommande standard. Sådana dataset bedöms som trovärdiga i sig, och metoder används primärt för att processa data in i datavisualiseringar, samt vara transparent genom att ge kontext och förklaringar till datan.
Nya forskningsfrågor
Forskningsfrågor krings standards, normer, metoder och kunskapsanspråk i digital journalistik är fortsatt viktiga. Mer specifikt uppmanar vi till att studera vidare, i olika organisationer och kontexter, vilka standards/normer som används i processandet av data i datajournalistik. Det bör också forskas kring konkreta praktiker och sanningsanspråk i audiovisuell innehåll som associeras med journalistik, så som podcasts samt videoklipp i sociala medier.
Forskningskommunikation
Projektet har resulterat i tio OA publikationer, varav sju är artiklar i internationella peer review tidskrifter (Q, JCR SSCI 2021). Vi har vid tio tillfällen presenterat projektforskning vid internationella konferenser, däribland blivit inviterade som huvudtalare vid onlinekonferenser. Vi har organiserat en online konferens samt en ICA panel. Vi har integrerat projektforskning i vår undervisning för våra studenter vid Göteborgs Universitet och Oslo Metropolitan University, samt flera andra universitet. Vi har också till våra kollegor kommunicerat implikationer av projektets forskning för vidareutveckling av utbildningsinsatser. Vi har t.ex. organiserat ett datajournalistikseminarium inom ramen för JMG’s seminarieserie som bryggar forskning, undervisning och praktik. Under projektets gång har vi etablerat samverkan med flera aktörer liksom skapat spinoffs. Det inkluderar ett projekt för utveckling av klimatvänliga onlinekonferenser, liksom ett nordiskt samverkansprojekt kring desinformation och fakta-checking som resulterat i ett nordiskt konsortium finansierat av EU.