I omlopp: auktoritet och aktörskap när museiföremål digitaliseras
Det här projektet undersöker museernas och allmänhetens auktoritet och aktörskap när kurering - att välja, organisera syntetisera och förevisa - meningsfulla förflutenheter delas av människor och teknik. De autentiska föremålen är basen för museernas kunskapsutveckling och kommunikation. Med digitaliseringen hamnar de i nya sammanhang av digitala koder, estetik, kulturhistoriska värden, upphovsrätt, sociala praktiker, politisk åsiktsbildning och personliga värderingar. Med hjälp av sociala medier blir föremålen och museets kunskap del av opinionsbildning kring nationalism, jämlikhet och sexualitet.
Projektet utgår från Historiska Museet och har en genomgående strimma av teori- och metodutveckling. Det startar med ett fältarbete som följer både hur olika yrkeskategorier kommunicerar föremål och kunskap digitalt och hur, var och när museibesökare cirkulerar bilder av föremål i sociala medier. Projektet fortsätter med fallstudier av hur bilder och videor delas, manipuleras och får nya sammanhang på tex. YouTube, Instagram och Pinterest. Här studeras samspelet mellan mänskliga aktörer och de digitala gränssnitt, koder och algoritmer som styr vad datorn gör. Denna fas innehåller även fallstudier av när museets auktoritet och expertroll utmanas på Wikipedia och Facebook. Avslutningsvis ställs de olika fallstudierna mot varandra i en bok som undersöker de digitala teknologiernas löfte om ett mer demokratiskt kulturarvsskapande.
Projektet utgår från Historiska Museet och har en genomgående strimma av teori- och metodutveckling. Det startar med ett fältarbete som följer både hur olika yrkeskategorier kommunicerar föremål och kunskap digitalt och hur, var och när museibesökare cirkulerar bilder av föremål i sociala medier. Projektet fortsätter med fallstudier av hur bilder och videor delas, manipuleras och får nya sammanhang på tex. YouTube, Instagram och Pinterest. Här studeras samspelet mellan mänskliga aktörer och de digitala gränssnitt, koder och algoritmer som styr vad datorn gör. Denna fas innehåller även fallstudier av när museets auktoritet och expertroll utmanas på Wikipedia och Facebook. Avslutningsvis ställs de olika fallstudierna mot varandra i en bok som undersöker de digitala teknologiernas löfte om ett mer demokratiskt kulturarvsskapande.
Slutredovisning
Projektets övergripande syfte har varit att beskriva och analysera framväxande former av aktörskap när kurering – att välja, organisera och förevisa – delas av människor och teknik i samband med att Historiska museets samling görs tillgänglig på nätet. Digitalisering av samlingsinformation stödjer demokratiseringen av kulturarv och främjar utvecklingen av reflexiva och postmoderna museipraktiker som utmanar museets traditionella auktoritet. Digitalisering bär med sig löften om delad kontroll av cirkulationen av samlingsinformation och digitala bilder. Den utmanar museernas makt att tolka och rama in den kunskap som produceras inom museet och om dess samlingar. Samtidigt kan samlingsinformation och bilder som cirkulerar på nätet bli del av kontroversiella agendor och opinionsbildning.
Projektet utvecklades och implementerades genom en rad delstudier som ledde fram till projektets slutpublikation, open access-boken Museum Digitalizations and Emerging Curatorial Agencies Online. Vikings in the Digital Age (2022). Under 2017 förbereddes två bokkapitel om hur museer förändrar sina praktiker för att tillgängliggöra samlingar digitalt.
Projektets huvudinriktning och slutpublikationens konturer utvecklades under 2018 när Sheenagh Pietrobruno och Fiona Cameron var gästprofessorer vid Linköpings universitet. Under 2018 hölls regelbundna möten på Historiska museet. Katherine Hauptman, chef för museet, bidrog med expertis inom arkeologi och museikurering. Deltagarna bestämde sig för att fokusera på digitaliseringar av museiföremål, born digital objects, och kunskap som aktualiserats av ny forskning om gamla fynd på föremål daterade till vikingatiden. För Historiska museet innebär vård, studier och visning av en samling som vanligen tillskrivs vikingar särskilda utmaningar som har att göra med vikingars historiska och samtida användning för att legitimera nationalism eller till och med extremism.
Bodil Axelsson genomförde ett kortare fältarbete på Historiska museet 2017 och Sheenagh Pietrobruno gjorde fältarbete och intervjuer i samband med att Historiska Museets vandringsutställning We Call them Vikings visades på Château des Ducs de Bretagne, i Nantes. Under projektets gång etablerade Bodil Axelsson kontakt med expertis inom språkteknologi vid Institution för information och datavetenskap, Linköpings universitet samt SWE-CLARIN och CLARIN konsortium.
Projektet utvecklades även genom forskarutbildningskursen “Cultural Institutions, Online Collections and Digital Media: Critical Perspectives, Theories and Methods” i Norrköping 2018.
Dessutom har projektet gynnats av Fiona Camerons mångåriga arbete med att teoretisera digitalt kulturarv, manifesterat i monografin The Future of Digital Data, Heritage and Curation in a More-Than-Human World (2021). Camerons forskning har genomförts inom en serie av anslag från Australian Research Council (ARC) och i forskningsmiljön vid Institute for Culture and Society, Western Sydney University.
Projektet visar hur digital teknik har bidragit till en ökad internationell spridning av museikunskap. Digitalt tillgängliga museisamlingar är bara en del av den kunskap om museiföremål som cirkulerar på nätet. Lika viktiga är textbaserade onlineforum där användare kan delta i diskussioner; pressmeddelanden från universitet och museer och deras efterföljande spridning i online nyhetsartiklar, videor för pedagogik och marknadsföring, och från historiska underhållningskanaler, visuell dokumentation av kulturarvsturism och re-enactment, liksom som marknadsföring av kopior av museiföremål.
Det viktigaste resultatet av projektet är dess bidrag till teoretiska och metodologiska revideringar av begreppet kuratoriell agens. Genom en rad analytiska/tolkande snitt i online-cirkulationen av museikunskap, born digital objects, berättelser och digitaliserade museiföremål har projektet utforskat kuratoriellt aktörsköp i termer av moderering och inramning av ny arkeologisk forskning, mänsklig-maskinell kuration på sociala medieplattformar som YouTube och Pinterest, och som eko-kurering i planetariskt omspännande infrastrukturer. Vi har studerat kuratoriell agens (att välja, organisera och påverka) i termer av empiriskt synliga spår av moderering och som samspel mellan å ena sidan mänskliga val och tolkningar, och å andra sidan de personaliseringsalgoritmer och maskininlärningsmodeller (AI) som styr digitala flöden. Vi har också närmat oss kuratoriellt aktörskap i termer av immanenta eller ömsesidigt beroende processer som inkluderar en rad mer-än-mänskliga koordinater eller påverkare, från programvara, programmeringsspråk, matematiska ekvationer och beräkningsprocesser för urval och lagring, till elementära kemikalier inbäddade i datorers beräkningskapacitet, datacenters elektromagnetiska former av överföring, och de jordartsmetaller som fungerar som ledare av elektricitet.
Ett andra viktigt resultat av projektet är en djupare förståelse för hur vinstdrivande amerikanska sociala medieplattformar påverkar cirkulation av museikunskap. Dessa plattformar är instabila medier som kurerar genom att iterativt kalibrera relationer mellan användare, bilder av museiföremål, born digital objects och arkeologisk forskning. Å ena sidan multipliceras tolkningar av museibilder och berättelser när de cirkulerar på och mellan plattformar; å andra sidan ägs den data som då genereras av plattformarna. Dessa plattformar innehåller följaktligen enorma mängder data som potentiellt kan användas för att kartlägga användare och deras många olika tolkningar av museisamlingar utan användarens samtycke.
Det tredje viktiga resultatet av projektet är dess bidrag till en ökad medvetenhet om utmaningarna för museipedagogiken när förhoppningarna om en mer demokratisk museikultur sammanfaller med ett alltmer polariserat politiskt landskap, där frågor om ras, kön, medborgarskap och tillhörighet är offentligt debatterade. Onlinecirkulationen av museikunskap visar gränserna för museernas pedagogiska räckvidd och museianställdas sårbarhet.
Projektet har genererat produktiva epistemologiska och ontologiska spänningar mellan humanistiska konceptualiseringar av aktörskap i termer av mänskliga val och meningsskapande, och en post-humanistisk konceptualisering av agens i termer av materiella och mer än mänskliga influenser. Dessa spänningar kan utforskas och teoretiseras ytterligare. Projektet har också genererat nya frågor om effekterna av maskininlärning/AI för cirkulationen av museikunskap, till exempel när den används för att berika samlingsdata. En av de största utmaningarna med att förstå algoritmers och AI/maskininlärningsmodellers kurering från ett humanistiskt perspektiv härrör från komplexiteten hos de matematiska funktioner och statistiska formler som används för kategorisering, urval och förutsägelser av relevans.
Projektet inkluderade forskare från tre olika kontinenter: Europa, Kanada och Australien. Det har undersökt hur Historiska museets samling av vikingatidsföremål har fått en transnationell spridning, och det har presenterats på en rad internationella arenor.
Projektets internationalisering gynnades av Bodil Axelssons samarbete med projektet "Museum: A Culture of Copies", lett av Brita Brenna vid Universitetet i Oslo som anordnade en serie seminarier och workshops i Norge, Danmark och Storbritannien.
Forskningsresultat presenterades och diskuterades vid följande internationella konferenser:
Knowledge, Culture, Ecologies, 2017, Santiago, Chile
Knowledge Culture, Technology, 2018, Lüneburg, Germany
Heritage Across Borders, Association of Critical Heritage Studies, 4th Biennial Conference, 2018, Hangzhou, China
Futures, Association of Critical Heritage Studies, 5th Biennial Conference, 2020, London/online
CLARIN Annual Conference 2020, online.
Projektet har presenterats för museianställda vid flera tillfällen, till exempel på konferensen The Sharing is Caring Extension Open Data – Now what? Applying principles of openness and collaboration in strategy and practice, Nationalmuseet Stockholm, 2019; Digital Heritage and Oral History Workshop, 2018, på Nordiska museet, Stockholm, och The Collecting Contemporary Photo workshop, Nordiska museet, 2018.
Sheenagh Pietrobruno har bjudits in två gånger att tala vid policy-events:
Platforms on the Future of Cultural Heritage: A Problem-Solving Approach. Cultural Heritage in the Digital Age. Prague, October 7-8, 2019
G20 Culture Ministerial - Thematic Webinar 3 - Human Capital: The Driver of Culture-led Regeneration, Webinar 13 April 2021.
Projektet utvecklades och implementerades genom en rad delstudier som ledde fram till projektets slutpublikation, open access-boken Museum Digitalizations and Emerging Curatorial Agencies Online. Vikings in the Digital Age (2022). Under 2017 förbereddes två bokkapitel om hur museer förändrar sina praktiker för att tillgängliggöra samlingar digitalt.
Projektets huvudinriktning och slutpublikationens konturer utvecklades under 2018 när Sheenagh Pietrobruno och Fiona Cameron var gästprofessorer vid Linköpings universitet. Under 2018 hölls regelbundna möten på Historiska museet. Katherine Hauptman, chef för museet, bidrog med expertis inom arkeologi och museikurering. Deltagarna bestämde sig för att fokusera på digitaliseringar av museiföremål, born digital objects, och kunskap som aktualiserats av ny forskning om gamla fynd på föremål daterade till vikingatiden. För Historiska museet innebär vård, studier och visning av en samling som vanligen tillskrivs vikingar särskilda utmaningar som har att göra med vikingars historiska och samtida användning för att legitimera nationalism eller till och med extremism.
Bodil Axelsson genomförde ett kortare fältarbete på Historiska museet 2017 och Sheenagh Pietrobruno gjorde fältarbete och intervjuer i samband med att Historiska Museets vandringsutställning We Call them Vikings visades på Château des Ducs de Bretagne, i Nantes. Under projektets gång etablerade Bodil Axelsson kontakt med expertis inom språkteknologi vid Institution för information och datavetenskap, Linköpings universitet samt SWE-CLARIN och CLARIN konsortium.
Projektet utvecklades även genom forskarutbildningskursen “Cultural Institutions, Online Collections and Digital Media: Critical Perspectives, Theories and Methods” i Norrköping 2018.
Dessutom har projektet gynnats av Fiona Camerons mångåriga arbete med att teoretisera digitalt kulturarv, manifesterat i monografin The Future of Digital Data, Heritage and Curation in a More-Than-Human World (2021). Camerons forskning har genomförts inom en serie av anslag från Australian Research Council (ARC) och i forskningsmiljön vid Institute for Culture and Society, Western Sydney University.
Projektet visar hur digital teknik har bidragit till en ökad internationell spridning av museikunskap. Digitalt tillgängliga museisamlingar är bara en del av den kunskap om museiföremål som cirkulerar på nätet. Lika viktiga är textbaserade onlineforum där användare kan delta i diskussioner; pressmeddelanden från universitet och museer och deras efterföljande spridning i online nyhetsartiklar, videor för pedagogik och marknadsföring, och från historiska underhållningskanaler, visuell dokumentation av kulturarvsturism och re-enactment, liksom som marknadsföring av kopior av museiföremål.
Det viktigaste resultatet av projektet är dess bidrag till teoretiska och metodologiska revideringar av begreppet kuratoriell agens. Genom en rad analytiska/tolkande snitt i online-cirkulationen av museikunskap, born digital objects, berättelser och digitaliserade museiföremål har projektet utforskat kuratoriellt aktörsköp i termer av moderering och inramning av ny arkeologisk forskning, mänsklig-maskinell kuration på sociala medieplattformar som YouTube och Pinterest, och som eko-kurering i planetariskt omspännande infrastrukturer. Vi har studerat kuratoriell agens (att välja, organisera och påverka) i termer av empiriskt synliga spår av moderering och som samspel mellan å ena sidan mänskliga val och tolkningar, och å andra sidan de personaliseringsalgoritmer och maskininlärningsmodeller (AI) som styr digitala flöden. Vi har också närmat oss kuratoriellt aktörskap i termer av immanenta eller ömsesidigt beroende processer som inkluderar en rad mer-än-mänskliga koordinater eller påverkare, från programvara, programmeringsspråk, matematiska ekvationer och beräkningsprocesser för urval och lagring, till elementära kemikalier inbäddade i datorers beräkningskapacitet, datacenters elektromagnetiska former av överföring, och de jordartsmetaller som fungerar som ledare av elektricitet.
Ett andra viktigt resultat av projektet är en djupare förståelse för hur vinstdrivande amerikanska sociala medieplattformar påverkar cirkulation av museikunskap. Dessa plattformar är instabila medier som kurerar genom att iterativt kalibrera relationer mellan användare, bilder av museiföremål, born digital objects och arkeologisk forskning. Å ena sidan multipliceras tolkningar av museibilder och berättelser när de cirkulerar på och mellan plattformar; å andra sidan ägs den data som då genereras av plattformarna. Dessa plattformar innehåller följaktligen enorma mängder data som potentiellt kan användas för att kartlägga användare och deras många olika tolkningar av museisamlingar utan användarens samtycke.
Det tredje viktiga resultatet av projektet är dess bidrag till en ökad medvetenhet om utmaningarna för museipedagogiken när förhoppningarna om en mer demokratisk museikultur sammanfaller med ett alltmer polariserat politiskt landskap, där frågor om ras, kön, medborgarskap och tillhörighet är offentligt debatterade. Onlinecirkulationen av museikunskap visar gränserna för museernas pedagogiska räckvidd och museianställdas sårbarhet.
Projektet har genererat produktiva epistemologiska och ontologiska spänningar mellan humanistiska konceptualiseringar av aktörskap i termer av mänskliga val och meningsskapande, och en post-humanistisk konceptualisering av agens i termer av materiella och mer än mänskliga influenser. Dessa spänningar kan utforskas och teoretiseras ytterligare. Projektet har också genererat nya frågor om effekterna av maskininlärning/AI för cirkulationen av museikunskap, till exempel när den används för att berika samlingsdata. En av de största utmaningarna med att förstå algoritmers och AI/maskininlärningsmodellers kurering från ett humanistiskt perspektiv härrör från komplexiteten hos de matematiska funktioner och statistiska formler som används för kategorisering, urval och förutsägelser av relevans.
Projektet inkluderade forskare från tre olika kontinenter: Europa, Kanada och Australien. Det har undersökt hur Historiska museets samling av vikingatidsföremål har fått en transnationell spridning, och det har presenterats på en rad internationella arenor.
Projektets internationalisering gynnades av Bodil Axelssons samarbete med projektet "Museum: A Culture of Copies", lett av Brita Brenna vid Universitetet i Oslo som anordnade en serie seminarier och workshops i Norge, Danmark och Storbritannien.
Forskningsresultat presenterades och diskuterades vid följande internationella konferenser:
Knowledge, Culture, Ecologies, 2017, Santiago, Chile
Knowledge Culture, Technology, 2018, Lüneburg, Germany
Heritage Across Borders, Association of Critical Heritage Studies, 4th Biennial Conference, 2018, Hangzhou, China
Futures, Association of Critical Heritage Studies, 5th Biennial Conference, 2020, London/online
CLARIN Annual Conference 2020, online.
Projektet har presenterats för museianställda vid flera tillfällen, till exempel på konferensen The Sharing is Caring Extension Open Data – Now what? Applying principles of openness and collaboration in strategy and practice, Nationalmuseet Stockholm, 2019; Digital Heritage and Oral History Workshop, 2018, på Nordiska museet, Stockholm, och The Collecting Contemporary Photo workshop, Nordiska museet, 2018.
Sheenagh Pietrobruno har bjudits in två gånger att tala vid policy-events:
Platforms on the Future of Cultural Heritage: A Problem-Solving Approach. Cultural Heritage in the Digital Age. Prague, October 7-8, 2019
G20 Culture Ministerial - Thematic Webinar 3 - Human Capital: The Driver of Culture-led Regeneration, Webinar 13 April 2021.