Klimat och hållbarhet i utvecklingsländer
Hållbar ekonomisk och social utveckling - i synnerhet vad gäller klimatfrågan - spelar en allt viktigare roll i policydiskussioner världen över. Samtidigt växer övertygelsen att de mest sårbara områdena finns i låginkomstländer. Tyvärr är dock forskningen om de troliga skador som uppstår i låginkomstländer och deras förmåga att anpassa sig till ett ändrat klimat begränsad. Viktigast av allt är att det knappt finns någon systematisk forskning som utvärderar olika policyalternativ, både vad gäller hur man bäst kan begränsa klimatförändringarna i låginkomstländer och förbättra anpassningen till dem. Föreliggande forskningsprogram syftar just till att bygga ett sammanhållet ramverk för en sådan policyutvärdering.
Programmet är unikt på så sätt att makro- och utvecklingsekonomer kommer samarbeta mot ett gemensamt mål. De förra är experter på att bygga systematiska ramverk för policyanalys; de senare bidrar med expertis för fältstudier med experimentella metoder. Centralt i programmet är att bygga ett makroekonomiskt ramverk som är baserat på detaljerade mikroekonomiska studier av bl.a. jordbruksmarknaderna, teknikanvändning, migration, och skador av klimatförändringar. Den modell som således kommer att arbetas fram kan sedan användas till att utvärdera konkreta policyförslag för att begränsa skadorna och öka graden av anpassning från global uppvärmning.
Programmet är unikt på så sätt att makro- och utvecklingsekonomer kommer samarbeta mot ett gemensamt mål. De förra är experter på att bygga systematiska ramverk för policyanalys; de senare bidrar med expertis för fältstudier med experimentella metoder. Centralt i programmet är att bygga ett makroekonomiskt ramverk som är baserat på detaljerade mikroekonomiska studier av bl.a. jordbruksmarknaderna, teknikanvändning, migration, och skador av klimatförändringar. Den modell som således kommer att arbetas fram kan sedan användas till att utvärdera konkreta policyförslag för att begränsa skadorna och öka graden av anpassning från global uppvärmning.
Slutredovisning
Programmet angav, som ett överordnat mål, ambitionen att erhålla "en bättre förståelse för rollen av klimatförändringar och, mer generellt, hållbarhetsfrågor i underutvecklade länder" samt att inleda ett nära samarbete mellan makroekonomer och utvecklingsekonomer. Åtminstone enligt vår egen bedömning har dessa mål uppnåtts på ett mycket tillfredsställande sätt.
För det första har vi publicerat många artiklar i prestigefyllda tidskrifter och vi har utvecklat de forskningsverktyg vi avsåg att utveckla. Vi betraktar denna forskning som viktiga steg framåt inom relevanta litteraturer och inte bara som marginella bidrag. Samarbetet mellan makroekonomer (med fokus på klimat) och utvecklingsekonomer – ett unikt samarbete inom ekonomi, i vid bemärkelse – pågår för fullt och har levererat mycket lovande insikter.
För det andra har vi utvecklat doktorand- och masterkurser inom klimat och ekonomi.
För det tredje angav programmet också i sin ansökan att det strävade efter att "nå beslutsfattare med ett viktigt verktyg, insikter och konkreta råd". Här har vi också varit mycket framgångsrika, åtminstone när det gäller påverkan på politiken i Sverige. Det tydligaste uttrycket för påverkan är förmodligen John Hasslers rapport till regeringen (Sveriges klimatstrategi), som inte bara bygger på insikter som genererats i vår forskning utan också har lett till faktiska förändringar i Sveriges politik, efter det att rapporten presenterades.
För det fjärde, även om det inte var ett angivet mål i vår ansökan, har vårt program också visat sig vara en utmärkt grund som vi framgångsrikt har kunnat söka forskningsanslag för på andra håll och som nu hjälper oss att driva forskningen framåt. Två ERC-anslag (Jakob Svensson och Ingvild Almås) samt ett Wallenberg Scholar fortsättningsanslag (Per Krusell) påbörjas nu, och andra, mindre anslag har också mottagits.
Vi ger nu mer detaljer om de olika delprojekten och deras respektive forskningsresultat.
Den makroekonomiska perspektivet
Ett kärnmål med projektet var att konstruera en omfattande integrerad modell för klimat och ekonomi med mycket hög regional upplösning. Denna konstruktion har slutförts: jämfört med den tidiga pilotversionen som vi hade i början, har nu en fullständig modell satts samman. Huvudartikeln har skickats in till Econometrica där den nu genomgår en 2:a revision.
Med särskild fokus på utvecklingsländer har en central väg för forskningen varit att studera jordbruket och hur strukturen där, tillsammans med dess interaktion med resten av ekonomin, förändras när en ekonomi utvecklas. Särskilt kommer fokus på hur jordbrukssektorn kan anpassa sig till klimatförändringar. Med målet att karakterisera "den samlade jordbruksproduktionsfunktionen" på varje utvecklingsnivå har en central uppsats i vårt program utvecklat en metod för att mäta denna funktion i "reducerad form". En överraskande upptäckt är att jordbrukssektorn verkar vara långt mer kapabel än förväntat att anpassa sig till brist på mark och mer generellt till brist på insatsvaror. Artikeln är färdig.
Den nämnda artikeln har också genererat ett spännande nytt projekt, med särskilt intensivt samarbete mellan makroekonomer och utvecklingsekonomer, där man försöker finna de djupare, mikroekonomiskt baserade rötterna till produktionsfunktionens reducerade form. Tanken här är att undersöka hur allvarliga svårigheter för enskilda jordbrukare att anpassa sig till brister ändå kan leda till övergripande produktionsresultat med betydande substituerbarhet över faktorer. Detta arbete kommer att fortsätta långt bortom programmets avslutande.
Slutligen har vi genomfört vissa policy- och kontrafaktiska experiment med vår IAM (integrerade ekonomi-klimatmodellen), i stor utsträckning motiverat av resultaten i den mikroekonomiska utvecklingslitteraturen. Vi beskriver mikrobidragen från programmet först och IAM-resultaten sist.
Det mikroekonomiska perspektivet
De mikroekonomiska delarna av forskningen är avgörande för att skapa en förståelse för de grundläggande mekanismerna som bakom hur fattiga länder reagerar på klimatförändringar. Att bygga en förståelse för hur detta fungerar innebär dock att fördjupa vår förståelse för hur de fattiga ekonomierna fungerar mer allmänt. Delprojekten berör ett antal viktiga aspekter. Resultaten från dessa studier är många och mycket välpublicerade. De ligger till grund för den bredare, makroekonomiska modelleringen som vi rapporterar här, men inte när det gäller specifika insikter i modelleringen. Det gemensamma makro-mikroarbete som pågår utvecklar dock sådana specifika insikter; detta är inte helt färdigställd forskning.
Vi beskriver nu mycket kortfattat de viktigaste mikroprojekten. Ett projekt – publicerat i American Economic Review – studerar interaktionen mellan efterfråge- och utbudsfaktorer för att få högkvalitativa produkter att användas på marknaden i sub-sahariska Afrika. Artikeln visar, med hjälp av RCT-metoder, att efterfrågesidans begränsningar ("saknade marknader"), som ofta förbises i litteraturen, spelar en viktig roll för att förhindra att mer avancerade produkter och teknik anammas. Ett annat projekt utvecklar en ny metod för jämförelser mellan länder avseende människors syn på ojämlikhet och rättvisa. En artikel, publicerad i Journal of Political Economy, använder den nya metoden för att jämföra USA och Norge och finner betydande skillnader i attityder till rättvisa men inga skillnader när det gäller effektivitet. En annan artikel, i Proceedings of the National Academy of Sciences, granskar global evidens om människors syn på i vilken utsträckning själviskhet driver ojämlikhet och finner stöd för stora skillnader mellan länder. Motiverat av oro för att det finns fattigdomsfällor där låga inkomster, genom låg näring, blir självgenererande, studerar ett projekt RCT:er med villkorslösa kontantöverföringar till låginkomsthushåll på landsbygden i Kenya och mäter större effekter på näring och matintag än i tidigare studier, vilket stärker oron för fällor. Ett annat projekt, bestående av flera artiklar, bland dem en i Econometrica och två handbokskapitel, syftar till att fastställa om transfereringar till kvinnor är mer effektiva för att producera gynnsamma resultat för barn än transfereringar till män (eller till familjen). Här har det visat sig vara svårt att hitta signifikanta effekter i många fall, men om detta resultat avspeglar att mödrars och fäders preferenser är likadana eller om mödrars makt i hushållet är låg har ännu inte fastställts. Ännu ett projekt, inskickat för publicering, ger de första RCT-baserade uppskattningarna av effekter av att stärka hälso- och sjukvårdssystemet och drar slutsatsen att även om ett varmare klimat kan förstärka barnadödligheten är hälso- och sjukvårdsprogram mycket värdefulla om de genomförs effektivt. Dock visar uppföljningsartikeln att uppskalning av sådana hälso- och sjukvårdsprogram är utmanande och att en "anpassningsbar" genomförandeansats är viktig. Slutligen studerar ett projekt effekterna av värme på mänskligt beteende med identiska experiment som genomförs i Berkeley och i Nairobi. Studien finner inga effekter alls av värme på ekonomiskt beteende, men den finner effekter på "destruktivt beteende" i Nairobi men inte i Berkeley, vilket antyder att global uppvärmning själv kan ge upphov till en ökad grad av konflikt och krig, även utan minskning av resurser. Artikeln kommer snart i Economic Journal.
IAM-experimenten
Två huvudsakliga IAM-experiment genomfördes, båda byggande på den regionala heterogenitet som modellen tillåter. Ett innebar att använda olika koldioxidskattesatser i olika regioner. Det är välkänt att en ekonomiskt effektiv koldioxidpolitik, ur ett globalt perspektiv, är att beskatta koldioxid med samma belopp överallt (alternativt, ha en världsmarknad för utsläppsrätter så att utsläppskostnaderna är identiska per enhet koldioxid på alla utsläppsplatser). Och eftersom en enhet av utsläpp orsakar samma skada oberoende av var den släpps ut, bör koldioxidskatten vara densamma överallt. Därmed är användningen av olika skattesatser ineffektiv. Det hävdas dock ofta att lika skattesatser på koldioxid inte är rättvist: fattiga länder bör inte behöva betala så höga skatter. Vi fann också i vårt mikro-utvecklingsarbete att rättvisa och jämlikhet är viktiga drivkrafter för den allmänna opinionen, och det är därför förståeligt att sådana förslag har framförts. Vi använde således vår IAM för att undersöka hur stora kostnaderna för ojämlik koldioxidsbeskattning skulle vara. Resultaten var förvånansvärt stora förluster med den "rättvisare" politiken, så att stora globala förluster skulle uppstå om denna politik följdes. Vår slutsats är att det är bättre att ha en enhetlig global skatt och istället hjälpa de fattiga länderna med direkta transfereringar eller teknikstöd. I ett andra experiment undersökte vi effektiviteten av att ersätta koldioxidskatter med initiativ för grön teknik. Återigen, motiverat av mikrostudierna, är det inte uppenbart att grön teknik, även om den är tillgänglig gratis, kommer att anammas i utvecklingsländer. Detta experiment levererade också förvånande resultat. Det visade sig att huruvida den nya gröna tekniken sprider sig över hela världen eller inte är inte relevant för klimatförändringarna, eftersom grön teknik är ett dåligt substitut för koldioxidskatter. Grön teknik är alltså bra för att öka energianvändningen, men inte för att minska användningen av fossilbaserad energi. Således är olika energikällor så pass dåliga substitut att politik riktad mot enbart utveckling av grön teknik inte är värdefull för klimatet i frånvaro av koldioxidskatter. Huruvida denna gröna teknik sedan är tillgänglig i fattiga länder eller inte är därför oväsentligt. Dessa experiment ingår i artikeln i Econometrica.
För det första har vi publicerat många artiklar i prestigefyllda tidskrifter och vi har utvecklat de forskningsverktyg vi avsåg att utveckla. Vi betraktar denna forskning som viktiga steg framåt inom relevanta litteraturer och inte bara som marginella bidrag. Samarbetet mellan makroekonomer (med fokus på klimat) och utvecklingsekonomer – ett unikt samarbete inom ekonomi, i vid bemärkelse – pågår för fullt och har levererat mycket lovande insikter.
För det andra har vi utvecklat doktorand- och masterkurser inom klimat och ekonomi.
För det tredje angav programmet också i sin ansökan att det strävade efter att "nå beslutsfattare med ett viktigt verktyg, insikter och konkreta råd". Här har vi också varit mycket framgångsrika, åtminstone när det gäller påverkan på politiken i Sverige. Det tydligaste uttrycket för påverkan är förmodligen John Hasslers rapport till regeringen (Sveriges klimatstrategi), som inte bara bygger på insikter som genererats i vår forskning utan också har lett till faktiska förändringar i Sveriges politik, efter det att rapporten presenterades.
För det fjärde, även om det inte var ett angivet mål i vår ansökan, har vårt program också visat sig vara en utmärkt grund som vi framgångsrikt har kunnat söka forskningsanslag för på andra håll och som nu hjälper oss att driva forskningen framåt. Två ERC-anslag (Jakob Svensson och Ingvild Almås) samt ett Wallenberg Scholar fortsättningsanslag (Per Krusell) påbörjas nu, och andra, mindre anslag har också mottagits.
Vi ger nu mer detaljer om de olika delprojekten och deras respektive forskningsresultat.
Den makroekonomiska perspektivet
Ett kärnmål med projektet var att konstruera en omfattande integrerad modell för klimat och ekonomi med mycket hög regional upplösning. Denna konstruktion har slutförts: jämfört med den tidiga pilotversionen som vi hade i början, har nu en fullständig modell satts samman. Huvudartikeln har skickats in till Econometrica där den nu genomgår en 2:a revision.
Med särskild fokus på utvecklingsländer har en central väg för forskningen varit att studera jordbruket och hur strukturen där, tillsammans med dess interaktion med resten av ekonomin, förändras när en ekonomi utvecklas. Särskilt kommer fokus på hur jordbrukssektorn kan anpassa sig till klimatförändringar. Med målet att karakterisera "den samlade jordbruksproduktionsfunktionen" på varje utvecklingsnivå har en central uppsats i vårt program utvecklat en metod för att mäta denna funktion i "reducerad form". En överraskande upptäckt är att jordbrukssektorn verkar vara långt mer kapabel än förväntat att anpassa sig till brist på mark och mer generellt till brist på insatsvaror. Artikeln är färdig.
Den nämnda artikeln har också genererat ett spännande nytt projekt, med särskilt intensivt samarbete mellan makroekonomer och utvecklingsekonomer, där man försöker finna de djupare, mikroekonomiskt baserade rötterna till produktionsfunktionens reducerade form. Tanken här är att undersöka hur allvarliga svårigheter för enskilda jordbrukare att anpassa sig till brister ändå kan leda till övergripande produktionsresultat med betydande substituerbarhet över faktorer. Detta arbete kommer att fortsätta långt bortom programmets avslutande.
Slutligen har vi genomfört vissa policy- och kontrafaktiska experiment med vår IAM (integrerade ekonomi-klimatmodellen), i stor utsträckning motiverat av resultaten i den mikroekonomiska utvecklingslitteraturen. Vi beskriver mikrobidragen från programmet först och IAM-resultaten sist.
Det mikroekonomiska perspektivet
De mikroekonomiska delarna av forskningen är avgörande för att skapa en förståelse för de grundläggande mekanismerna som bakom hur fattiga länder reagerar på klimatförändringar. Att bygga en förståelse för hur detta fungerar innebär dock att fördjupa vår förståelse för hur de fattiga ekonomierna fungerar mer allmänt. Delprojekten berör ett antal viktiga aspekter. Resultaten från dessa studier är många och mycket välpublicerade. De ligger till grund för den bredare, makroekonomiska modelleringen som vi rapporterar här, men inte när det gäller specifika insikter i modelleringen. Det gemensamma makro-mikroarbete som pågår utvecklar dock sådana specifika insikter; detta är inte helt färdigställd forskning.
Vi beskriver nu mycket kortfattat de viktigaste mikroprojekten. Ett projekt – publicerat i American Economic Review – studerar interaktionen mellan efterfråge- och utbudsfaktorer för att få högkvalitativa produkter att användas på marknaden i sub-sahariska Afrika. Artikeln visar, med hjälp av RCT-metoder, att efterfrågesidans begränsningar ("saknade marknader"), som ofta förbises i litteraturen, spelar en viktig roll för att förhindra att mer avancerade produkter och teknik anammas. Ett annat projekt utvecklar en ny metod för jämförelser mellan länder avseende människors syn på ojämlikhet och rättvisa. En artikel, publicerad i Journal of Political Economy, använder den nya metoden för att jämföra USA och Norge och finner betydande skillnader i attityder till rättvisa men inga skillnader när det gäller effektivitet. En annan artikel, i Proceedings of the National Academy of Sciences, granskar global evidens om människors syn på i vilken utsträckning själviskhet driver ojämlikhet och finner stöd för stora skillnader mellan länder. Motiverat av oro för att det finns fattigdomsfällor där låga inkomster, genom låg näring, blir självgenererande, studerar ett projekt RCT:er med villkorslösa kontantöverföringar till låginkomsthushåll på landsbygden i Kenya och mäter större effekter på näring och matintag än i tidigare studier, vilket stärker oron för fällor. Ett annat projekt, bestående av flera artiklar, bland dem en i Econometrica och två handbokskapitel, syftar till att fastställa om transfereringar till kvinnor är mer effektiva för att producera gynnsamma resultat för barn än transfereringar till män (eller till familjen). Här har det visat sig vara svårt att hitta signifikanta effekter i många fall, men om detta resultat avspeglar att mödrars och fäders preferenser är likadana eller om mödrars makt i hushållet är låg har ännu inte fastställts. Ännu ett projekt, inskickat för publicering, ger de första RCT-baserade uppskattningarna av effekter av att stärka hälso- och sjukvårdssystemet och drar slutsatsen att även om ett varmare klimat kan förstärka barnadödligheten är hälso- och sjukvårdsprogram mycket värdefulla om de genomförs effektivt. Dock visar uppföljningsartikeln att uppskalning av sådana hälso- och sjukvårdsprogram är utmanande och att en "anpassningsbar" genomförandeansats är viktig. Slutligen studerar ett projekt effekterna av värme på mänskligt beteende med identiska experiment som genomförs i Berkeley och i Nairobi. Studien finner inga effekter alls av värme på ekonomiskt beteende, men den finner effekter på "destruktivt beteende" i Nairobi men inte i Berkeley, vilket antyder att global uppvärmning själv kan ge upphov till en ökad grad av konflikt och krig, även utan minskning av resurser. Artikeln kommer snart i Economic Journal.
IAM-experimenten
Två huvudsakliga IAM-experiment genomfördes, båda byggande på den regionala heterogenitet som modellen tillåter. Ett innebar att använda olika koldioxidskattesatser i olika regioner. Det är välkänt att en ekonomiskt effektiv koldioxidpolitik, ur ett globalt perspektiv, är att beskatta koldioxid med samma belopp överallt (alternativt, ha en världsmarknad för utsläppsrätter så att utsläppskostnaderna är identiska per enhet koldioxid på alla utsläppsplatser). Och eftersom en enhet av utsläpp orsakar samma skada oberoende av var den släpps ut, bör koldioxidskatten vara densamma överallt. Därmed är användningen av olika skattesatser ineffektiv. Det hävdas dock ofta att lika skattesatser på koldioxid inte är rättvist: fattiga länder bör inte behöva betala så höga skatter. Vi fann också i vårt mikro-utvecklingsarbete att rättvisa och jämlikhet är viktiga drivkrafter för den allmänna opinionen, och det är därför förståeligt att sådana förslag har framförts. Vi använde således vår IAM för att undersöka hur stora kostnaderna för ojämlik koldioxidsbeskattning skulle vara. Resultaten var förvånansvärt stora förluster med den "rättvisare" politiken, så att stora globala förluster skulle uppstå om denna politik följdes. Vår slutsats är att det är bättre att ha en enhetlig global skatt och istället hjälpa de fattiga länderna med direkta transfereringar eller teknikstöd. I ett andra experiment undersökte vi effektiviteten av att ersätta koldioxidskatter med initiativ för grön teknik. Återigen, motiverat av mikrostudierna, är det inte uppenbart att grön teknik, även om den är tillgänglig gratis, kommer att anammas i utvecklingsländer. Detta experiment levererade också förvånande resultat. Det visade sig att huruvida den nya gröna tekniken sprider sig över hela världen eller inte är inte relevant för klimatförändringarna, eftersom grön teknik är ett dåligt substitut för koldioxidskatter. Grön teknik är alltså bra för att öka energianvändningen, men inte för att minska användningen av fossilbaserad energi. Således är olika energikällor så pass dåliga substitut att politik riktad mot enbart utveckling av grön teknik inte är värdefull för klimatet i frånvaro av koldioxidskatter. Huruvida denna gröna teknik sedan är tillgänglig i fattiga länder eller inte är därför oväsentligt. Dessa experiment ingår i artikeln i Econometrica.