Skillnader i utbildningsnivåer och human kapital mer generellt anses av många som den viktigaste förklaringen till de stora inkomstskillnader vi ser mellan länder. Över de senaste två decennierna har andelen barn som går i skolan ökat dramatiskt i utvecklingsländer. Tyvärr ser vi inte samma positiva mönster i lärandet. Många barn i låginkomstländer lär sig lite i skolan och avslutar sin skolutbildning utan grundläggande kunskaper i språk och matematik.

De senaste årens forskningsresultat har visat att mer resurser i form av skolböcker och annat material inte leder till förbättrade skolresultat men att lärarkvalitén verkar spela en stor roll. Lärarkvalité är dock ett vitt begrepp och vi vet betydligt mindre om vilka specifika dimensioner som är av störst betydelse eller hur pass väl grundskolelärare i låginkomstländer presterar i dessa dimensioner.

Dessa fakta är startpunkten för ett stort och pågående forsknings- och datainsamlingsprogram om kvalitén i primärskolan i låginkomstländer som påbörjade redan 2010 och som jag aktivt deltagit i. Programmet administreras för närvarande av Världsbanken och har fram till nu samlat in representativ och kvantitativ data från primärskolor från sju afrikanska länder som representerar nästan 40 procent av regionens befolkning. Dessa skolundersökning är genomförda med nya innovativa metoder, inklusive direktobservationer, oannonserade besök, och test av både elever och lärare.

I och med stödet från Riksbankens Jubileumsfond har jag tillsammans med forskare på forskningsavdelningen på Världsbanken och Tessa Bold (IIES) fått möjligheten att sammanställa och analysera den data som hittills samlats in. Vistelsen på Världsbankens forskningsavdelning i Washington var mycket produktiv och intellektuellt stimulerande. Den har också resulterat i två färdigställda forskningsrapporter, varav en nyligen publicerades, men har också genererat nya relaterade forskningsfrågor som vi hoppas kunna jobba vidare med.

Den första uppsatsen (”Enrollment without Learning: Teacher Effort, Knowledge, and Skill in Primary Schools in Africa”) kvantifierar och beskriver vad grundskolelärare gör (under skoltid) och vad de kan (ämneskunskap och pedagogik). Uppsatsen inkluderar även en längre diskussion om hur resultaten ska tolkas och en diskussion kring de bakomliggande orsakerna. De sista revideringarna av uppsatsen gjordes i september 2017 och uppsatsen är nu publicerades i Journal of Economic Perceptives. Artikeln ger forskarsamhället viktig kunskap för att förstå och tolka de varierande resultaten från den senaste årens experimentella forskning om hur man bäst förbättrar utbildningsnivåer i låginkomstländer.

Givet att man med goda grunder kan hävda att skillnader i utbildning (eller mer generellt human kapital) är en av de viktigaste förklaringarna till de stora inkomstskillnader vi ser mellan länder, och då human kapital ackumulation troligtvis är en av de mest effektiva metoderna för (långsiktig) fattigdomsbekämpning och för ökad ekonomisk mobilitet, så är resultaten vi presenterar i uppsatsen deprimerande. Vi visar, till exempel, att grundskolelärare (låg- och mellanstadielärare mer specifikt) i länderna vi har data från undervisar ungefär hälften av den schemalagda tiden, i stor utsträckning på grund av att lärarna, även när de är i skolan, inte är i klassrummen och undervisar. Troligtvis än mer problematiskt finner vi också att deras ämneskunskaper (i språk och matematik) är mycket låga. Till exempel visar vi att i genomsnitt har lärarna som undervisar i årskurs 4 en kunskapsnivå som motsvarar vad en elev, enligt läroplanen, borde klara av efter 3-4 års skolgång.  

Forskningsrapporten diskuterar även policy rekommendationer och här är det viktigt att skilja mellan strukturella reformer som lär ta lång tid båda att genomföra och för att få effekter, och reformer och policyåtgärder som kan implementeras betydligt snabbare.

Den andra forskningsrapporten (”The Lost Human Capital: Teacher Knowledge and Student Achievement in Africa”) tar som startpunkt det faktum att de flesta elever i Afrika lär sig väldigt lite i skolan. Det första bidraget i uppsatsen är att utnyttja den unika data vi har tillgång till för att dokumentera kunskapsnivå för elever (i årskurs 4). Då vi har nationellt representativ data för sju afrikanska länder och då kunskapstesterna vi genomförde kan länkas till olika nivåer på läroplanen kan vi således mäta, och använda läroplanen som måttstock, hur pass långt eleverna har kommit i sin kunskapsinhämtning efter fyra års studier. Vi finner att i genomsnitt har eleverna, efter fyra år i primärskolan, kunskaper som motsvarar ett och halvt års studier. En fjärdedel av studenterna klarar inte de mest basala uppgifter (dvs läroplanen för första årkurs) i språk och en tredjedel av studenterna klarar dem inte i matematik.

I uppsatsen försöker vi därefter att med kvasi-experimentella metoder kvantifierar i vilken utsträckning elevernas låga kunskapsnivåer kan förklaras av lärarnas låga kunskapsnivåer. Resultaten kan sammanfattas med ett kontrafaktiskt experiment, nämligen hur många år av effektiv skolgång – ett mått på hur pass väl man behärskar det man bör enligt läroplanen – eleverna skulle klarat av om deras lärare hade en kunskapsnivå som motsvarar det man bör behärska när man gått ut grundskolan (vilket också är det formella minimikravet för låg- och mellanstadielärare). Enligt våra estimat skulle då eleverna kunskapsnivå vara ungefär ett år högre (efter fyra års skolgång), vilket i sin tur innebär att utbildningsgapet efter fyra år, alltså gapet mellan kunskaperna enligt läroplanen och den faktiska kunskapsnivån, skulle minskat med en tredjedel. Med andra ord, och givet att det finns en mängd faktorer, både på efterfråge- och utbudssidan, som delvis kan förklara varför barn lär sig för lite, tyder våra resultat på att den låga kunskapsnivån bland lärarna är en central förklaringsfaktor för de svaga utbildningsresultat vi observerar.

Stödet från Riksbankens jubileumsfond och vistelsen på Världsbankens forskningsavdelning har också resulterat i nya projekt, bland annat ett med direkt koppling till forskningsuppsatserna som diskuterats ovan. Mer specifikt har vi börjat forska kring möjligheterna att gå vidare i kvantifieringen och analysen av skol- och lärarkvalité, med fokus nu på grundskolelärares pedagogiska färdigheter i klassrummet och management strukturen i skolan. Utgångspunkten här är forskning, framförallt med fokus på företag, som finner ett starkt samband management strukturen och produktivitet. Frågan vi vill försöka besvara är om liknande mönster och samband existerar inom primärskolor. Liksom projektet ovan kommer detta forskningsprogram att inkluderar både utvecklandet av nya mätmetoder och via kvasi-experimentella och/eller experimentella metoder försöka estimera de kausala effekterna och dess kvantitativa betydelse.