Projektet ”Landscapes of Democracy” fokuserar på frågan under vilka omständigheter miljöstyrning urholkas och försvagas av konflikter och våld? Denna fråga är motiverad av en djup oro för att miljöförändringar verkar orsaka legitimitetskriser, konflikter och våld som underminerar Nepals skogsbruksprogram, vilken har utgjort en global modell för demokratiseringen av naturresursanvändning. Målet med sabbatsåret var att använda Nepals skogsbrukssektor som en empirisk lins för att förstå hur statens omvandling, auktoritetskris och legitimitet har växt fram under flera stora politiska omvälvningar sedan 1950. Sabbatsårets forskning fokuserades mestadels på perioden med medborgarstyrt skogsbruk (community forestry) från 1988 men går även tillbaks till 1960-talet och starten för skogsbruksdepartementet.

I en djupgående fallstudie sammanfördes skogsbruksdepartementet och internationella organisationers roller, genus och sociala ojämlikheter (”subjektiviteter”), användargruppers vardagliga arbete och ekologiska förändringar för att belysa bredare teoretiska frågeställningar om miljöstyrning kring konflikter, demokrati samt samhällelig och ekologisk omvandling. Forskningen inom sabbatsåret fokuserade på historisk och nutida forskning i Nepal om konflikter gällande skogspolitisk styrning. Forskningen under 2018 var särskilt aktuell eftersom valen i Nepal 2017 resulterade i en stor omstrukturering av hela den statliga styrningen med en uppdelning av nationen i sju provinser och en omfördelning av den lagstiftande makten inom centrala, provinsiella och lokalt styrande nivåer.

Boken använder en tvärvetenskaplig metodologi och väver samman historiska källor och kvalitativa data med biofysiska analyser. Den är baserad på kvalitativa intervjuer på olika nivåer inom det Nepalesiska samhället och staten, djupgående etnografi på bynivå, tolkning av flygfoto, vegetationsinventering och analys av skogsbrukspolicy som inkluderar historiska dokument från FNs Livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO, UN Food and Agriculture Organisation) och skogsbruksdepartementets dokument från 1957-1963 som specificerar den tidiga etableringen av skogsbrukskontor över landet. Semistrukturerade intervjuer gjordes även med fyra personer, vilka fortfarande var vid liv, som var starkt involverade i framtagandet av de ursprungliga skogssektorplanerna under tidigt 1960-tal och senare förnyelse av desamma under 1970- och 1980-talet. Intervjuer gjordes även med sex ledande personer från den kommunala skogssektorn som dels representerade tjänstemannasidan men även hade verkat som utvecklare inom internationellt finansierade projekt under 1990-talet och tidigt 2000-tal.

Den första mest betydande upptäckten var att särskilt den lokala styrningen har påverkats eftersom territorial och lagstiftande styrning har flyttats både uppåt (till provinsiell nivå) och nedåt (till nya kommuner). Med dessa förändringar var skogsbrukssektorn en av det mest omstridda och osäkra sektorerna. På nationell nivå tog skogsbruksdepartementet beslut om att deras aktiviteter skulle lokaliseras till provinsiell nivå hellre än kommunal, ett beslut som var politiskt möjlig genom flera konflikter inom relevanta lagar. Resultatet innebar att lokala skogsbrukare utsattes för osäkerhetsfaktorer, något som fortfarande pågår medan genomförandet av den statliga styrningen färdigställs. Genom att granska skogsbrukssektorn kunde forskningen förstå hur politisk makt och auktoritet ändrades i den nya strukturen. Maktkamper om politisk auktoritet har lämnat ett vakuum där lokalbefolkningen har tagit egna initiativ. På vissa håll, har dessa initiativ varit miljövårdsinriktade, men på andra håll har det tillåtits en signifikant ökning av förstörande och utarmande aktiviteter (skogsskövling, grusutvinning). Det går inte att generalisera vilken påverkan politisk förändring får eftersom effekterna har varit mycket olika i områdena, men det talar för en närmare utredning vilket forskningsgruppen identifierat planer att göra (se nedan).

Det andra mest betydande upptäckten var att skogar i ökad utsträckning ses som en källa till inkomster snarare än en miljö för att tillgodose individers uppehälle. Stora socioekonomiska och kulturella förändringar har över de senaste 20 åren haft stor inverkan på den politiska styrningen av skogsbruket. Idag utvandrar många unga för att söka arbete och utbildning, och de som inte gör det sysslar ofta med mer än bara jordbruk. Särskilt i närheten av små men växande urbana centrum i glesbygden, har skogsbruk varit allvarligt utmanat av dessa förändringar. Denna forskning har visat att medborgarstyrt skogsbruk har varit ett framgångsrikt program som har givit styrningen av skogsbruk över till brukargrupper i samhället, vilket under 25 års tid har lett till nationell ökning av skogsarealen med ca 25%. Efter inbördeskrigets slut 2006 blev skogen däremot mindre viktig som jordbruksresurs och ved. Istället blev den mer värdefull för kommersiell utvinning. I en fallstudie sedan tidigt 1990-tal framgår att den nutida skogsbruksledningen hellre är intresserad av att utvinna grus, och i vissa fall timmer från skogen, än att bevara skogens ekosystem för långsiktigt hållbart brukande. På andra ställen, med varierande förutsättningarna, var ändå spänningarna stora mellan de människor som använde skogen för sitt uppehälle och de som var intresserade av kommersiell utvinning.

Det tredje mest betydande upptäckten var att förändringar på skogsbruksdepartementet och på användargruppsnivå speglar bredare sociala och politiska spänningar. Det finns betydande skillnader mellan prioriteringar och intressen av människor från olika generationer som har orsakat konflikter och även våld på lokal nivå. Våran forskning avslöjade att partipolitik formar hur dispyter på bynivå utvecklas lika väl som den är mycket omstridd på nationell nivå. Sådana politiska konflikter har direkt påverkan på naturresursstyrning. Skogsanvändning, kontroll över skogsbruksdriften och nivån på vilken beslut om skog tas, har alla varit betydande områden där man kämpat med implikationerna av den nya politiska strukturen. Dessa fynd visar var potentialen för politiska förändringar sker genom de strider som utkämpas i vardagen.

Sabbatsårets forskning har även lett till teoretisk utveckling av konceptet för den sociomiljöanpassade staten. Detta ramverk utgår från idén om gränsdragning för att avslöja var möjligheter till att återskapa var de offentliga myndigheterna och socionaturella områdena ligger, och därmed var potentialen uppstår för ett kreativt och stärkt svar på miljöutmaningarna. Ramverket tittar på tre fall av gränsdragning: i) gränsen mellan staten och lokalsamhället som uppstår ur omstridda försök att kompetensmässigt göra anspråk på att styra natur/resurser och kämpar för erkännandet av dessa anspråk; ii) gränsen mellan naturen och lokalsamhället som uppstår genom konkurrens om makten och strider om vem och vad som ingår, vilket omvandlar ”naturresurser” till något som existerar och vem som anses kapabel att styra över dem; iii) att utövande av makt inom ett politiskt miljöstyrt område öppnar upp nya medborgerliga ämnesgränser vilket involverar flytande subjektiviteter, nya former av inkluderande och exkluderande och möjligheter till omvandling. Dessa insikter ger ett utförandekoncept för resurser och stater för att bättre kunna ta hänsyn till relationella uppkomsten av miljöförändringar, styrning, subjektiviteter och statsformer. Genom att byta ut analysobjektet till att använda gränsdragning, visar konceptet hur den åsiktsmässiga mikropolitiken, den lokala resursanvändningen och det motsägelsefulla vidmakthållandet till och avståndstagande mot myndigheter och underkastelse bägge är skapade av och närs av bredare ekonomisk politik, socionaturella aspekter, styrning och politiska kamper.

Från detta arbete har följande nya forskningsfrågor uppkommit: i) vilka områden är problematiska; ii) vilka är de nya myndigheterna, subjektiviteterna och resurser som uppstår och iii) hur skapar mikropolitiken nya större problemområden och vice versa? Dessa forskningsfrågor bidrog till att erhålla nya forskningsmedel 2019 från Vetenskapsrådet för ett projekt inom området hållbarhet och motståndskraft (projekttitel: Styrning av klimatresilienta och rättvisa framtider: genus, resurshantering och konfliktlösning) som kommer fortsätta att utforska dess frågor kring resursstyrning och omvandling i Nepal, Kenya och Nicaragua och involverar internationella forskare från Norge, Australien, Nicaragua så väl som Sverige.

Kollegor i Nepal och internationellt, inkluderande Dr Dil Khatri, Dr Manohara Khadka, Dr Bharat Pokarel,Dr Hemant Ojha( Australia) och Dr Dinesh Paudel( USA) vilka konsulterades rörande upptäckter och nya ramverk. Denna grupp planerar att sammankalla en workshop för att diskutera vad som just nu händer inom medborgarstyrt skogsbruk och att skriva något gemensamt. Forskningen under mitt sabbatsår har avslöjat några oroväckande trender som motiverar oss att sammanställa vår kunskap.

Arbetet har fått sin spridning genom flera internationella publikationer och vid nationella och internationella seminarier: The POLLEN conference. Oslo (juni 2018); Perry World House Global Shifts Colloquium, University of Pennsylvania (april 2019); seminarier vid Stockholms universitet, Avdelningen för Antropologi (maj 2019); workshop vid Helsingfors universitet (maj 2019) ; och Nordic Geographers Meeting (juni 2019) Jag kommer också använda resultaten för en föreläsning vid German Geography Congress (september 2019). Ett bokmanuskript är under produktion av arbetet.

Utanför akademin har publicering skett i Current History, en populärvetenskaplig tidning 2018. En himalayansk Policy Lab organiserades i Katmandu i samarbete med Southasia Institute of Advanced Studies (dec 2018) för att debattera några av forskningsfynden tillsammans med andra frågor. En Policy Lab skapar en trygg mötespunkt där studenter och praktiker kan mötas och dela erfarenheter av forskning på olika nivåer, och att hitta sätt att kollektivt påverka policys. Vi planerar att följa upp med en till lab 2019.