En dubbel ögonrörelsemätningsstudie av interaktion mellan spädbarn och föräldrar: tidig utveckling och konsekvenser på längre sikt
Spädbarns tidiga interaktion med föräldrar utgör en fundamental plattform för barnets utveckling. Vid utvecklingsavvikelser, t.ex. autismspektrumtillstånd (AST), har det föreslagits att tidiga riskfaktorer kan förstärkas genom de interaktionsmönster de ger upphov till. Mer kunskap behövs avseende vilken roll tidig interaktion spelar vid både typisk och avvikande utveckling, men att studera detta är förknippat med metodologiska svårigheter. Vanligtvis används manuell videokodning, vilket är tidskrävande och har begränsad precision. Jag föreslår därför ett helt nytt sätt att studera interaktion, genom dubbel ögonrörelsemätning (dual eye tracking) i realtid. Med denna metod är det möjligt att spela in barns och föräldrars blickbeteenden medan de interagerar med varandra. Detta möjliggör en undersökning med mycket hög precision av vilken roll blickbeteenden spelar under interaktion, samt hur dessa beteenden förhåller sig till egenskaper hos individerna. Genom att använda en longitudinell design kommer jag också att undersöka utveckling över tid. Specifikt kommer hypotesen att spädbarn genom sina tidiga blickbeteenden är med och skapar sin primära omgivning (d.v.s. påverkar föräldrabeteenden) att testas. Slutligen kommer jag, genom att inkludera både barn som förväntas ha en typisk utveckling och barn med förhöjd sannolikhet för AST, också att undersöka möjliga kopplingar mellan tidig interaktion och senare utvecklingsavvikelser.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Autismspektrumtillstånd (AST) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär begränsningar i förmågan till social interaktion samt förekomst av repetitiva beteenden. AST har en prevalens på 1-2 % och diagnostiseras sällan före 2-3 års ålder, varför kunskapen om den tidiga utvecklingen är begränsad. Det huvudsakliga syftet med detta projekt var att undersöka blickbeteenden under interaktion med vuxna hos små barn med och utan förhöjd sannolikhet för AST. Genom detta ville vi ta reda på dels hur barn och vuxna påverkar varandra via sådana blickbeteenden, dels vilken roll sådana tidiga beteenden ev. spelar för förekomsten av en senare diagnos. Det ursprungliga syftet var att fokusera på blickbeteenden under interaktion med föräldrar. Under studiens gång har detta utvidgats till att också omfatta interaktion med okända vuxna. Projektet har i nuläget genererat fyra vetenskapliga publikationer, varav två i den ledande tidskriften Biological Psychiatry, och beräknas generera ytterligare publicerade artiklar de kommande åren.
Genomförande
Projektet har i stora drag följt projektplanen, men en del förändringar har skett, både av nödvändighet och i syfte att stärka studiens design. Covid-19 pandemin innebar omfattande förseningar i datainsamlingen, vilket medfört att den longitudinella studien av barn- och föräldrainteraktion med mätning av blick hos båda parter ännu inte är avslutad. All data är insamlad från tidpunkterna 10, 14 och 18 månader, men vi inväntar fortfarande data avseende senare diagnostiskt utfall, vilket kommer att vara tillgängligt för samtliga deltagare under senare delen av 2024. I projektets inledande fas fattades ett beslut om att samarbeta med Projekt Småsyskon, ett större projekt som följer barn med förhöjd sannolikhet för AST och andra utvecklingsavvikelser. Detta samarbete möjliggör uppföljning vid 24 månader i stället för, som ursprungligen planerat, 18 månader. Även om detta medför en viss ytterligare försening innebär det främst en betydande fördel, då det vid 24 månader är möjligt att relatera de tidiga blickmåtten till diagnostisk status (barnen genomgår vid denna ålder en full klinisk bedömning) snarare än till resultat på ett diagnostiskt test. Vidare har vi utökat antalet mättillfällen från två till tre (vid 10, 14 och 18 månader), vilket genererar mer data per deltagande dyad (barn + förälder) och möjliggör mätning av tidseffekter med bättre precision. Samarbetet med Projekt Småsyskon har även inneburit att jag kunnat analysera befintlig data relaterad till projektets övergripande syfte, vilket varit en stor fördel då pandemin begränsade möjligheterna till ny datainsamling. Den dubbla ögonrörelsemätning som ursprungligen planerades visade sig inte generera data med tillräcklig tillförlitlighet och precision, och vi har därför i stället använt oss både av ’live eye tracking’ - då en persons blickbeteenden spelas in under interaktion - och av videokodning av flera interagerande personers blickbeteenden. Denna ändring medför inga skillnader vad gäller statistisk analys eller vilka frågeställningar som kan besvaras.
Resultat och slutsatser
Då vi inväntar data på diagnostiskt utfall är resultaten av den longitudinella studien av barn-föräldrainteraktion med mätning av blickbeteenden hos båda parter ännu inte färdiga, och bl.a. har hypotesen om barns påverkan på föräldrars blickbeteenden inte kunnat prövas ännu. Däremot har flera studier av barns tidiga blickbeteenden under interaktion i relation till senare AST genomförts och jag fokuserar här på de resultat som redan är publicerade.
Social uppmärksamhet, d.v.s. hur barn tittar på sociala stimuli såsom ansikten, mäts oftast genom experiment där barnen tittar på bilder eller filmer av okända individer. Då den ekologiska validiteten av detta har ifrågasatts ville vi undersöka hur mycket 10-månader gamla barn tittar mot sina föräldrars ansikten under fri lek (Thorup et. al., 2024). Resultaten visade att barnen endast tittade mot föräldrarna under ca 3 % av tiden, vilket är betydligt mindre än vad skärmbaserade studier vanligtvis rapporterar. Dessutom tittade barn med ett äldre syskon med AST, och därmed egen förhöjd sannolikhet för senare diagnos, mer sällan mot sina föräldrars ansikten än vad barn utan förhöjd sannolikhet för AST gjorde. Detta kunde inte förklaras av skillnader i autistiska drag hos föräldrarna som deltog i interaktionen. Det var inte heller någon skillnad mellan de barn med förhöjd sannolikhet som senare uppfyllde diagnoskriterierna för AST och de barn med förhöjd sannolikhet som inte gjorde det. Studien bidrar till fältet genom att visa hur barn tittar på sina sannolikt vanligaste interaktionspartners – föräldrarna - under vardaglig interaktion.
I en annan studie undersöktes tendensen att följa blick mellan 10 och 18 månader i relation till senare AST (Thorup et. al., 2021). I denna studie var vi intresserade av hur barnen följde blick då ett tydligt målobjekt saknades. Därför inkluderades en betingelse där en vuxen tittade mot ett tomt hål och en betingelse där den vuxne tittade mot en handdocka som uppenbarade sig i hålet. Resultaten visade att barn med senare AST följde blick i samma utsträckning som andra barn i samtliga betingelser, men att de snabbare än andra barn tittade tillbaka mot den vuxnes ansikte då handdockan saknades. Detta skulle kunna indikera en annorlunda uppfattning av den kommunikativa aspekten av blick hos barn med senare AST.
I en relaterad studie kartlade vi utvecklingen av två aspekter av delad uppmärksamhet (eng. joint attention) i förhållande till senare AST (Nyström, Thorup et al., 2019). Studiens resultat visade att utvecklingen av respons till delad uppmärksamhet (tendens att följa blick) inte skiljde sig åt mellan barn med och utan senare AST. Däremot initierade barn med senare AST delad uppmärksamhet via blicken i lägre utsträckning vid 10 månader än barn utan senare diagnos, och utvecklingen av detta beteende mellan 10 och 18 månader följde olika kurvor i grupperna. Resultaten indikerar att initiering av delad uppmärksamhet kan vara ett viktigt område för tidig intervention.
Utöver empiriska studier kan nämnas att projektet möjliggjort författande av en översiktsartikel om social uppmärksamhet (till största del baserad på studier av den typ av blickbeteenden som projektet undersöker) i relation till AST och tidig utveckling (Falck-Ytter et al., 2023).
Nya forskningsfrågor
Gällande interaktion mellan barn och föräldrar i relation till senare AST hos barnet bör framtida forskning sträva efter att utvärdera och skilja mellan olika möjliga förklaringsmodeller. Vi har t.ex. visat att små barn med förhöjd sannolikhet för AST tittar mer sällan mot sina föräldrars ansikten under interaktion jämfört med andra barn (Thorup et al., 2024), men frågan om vad detta beror på är fortfarande öppen. Handlar det om tidiga tecken på det som brukar betecknas Broader Autism Phenotype, d.v.s. drag som är vanligare både hos individer med AST och deras odiagnostiserade släktingar? Eller är barnens blickbeteenden en konsekvens av skillnader i föräldrabeteenden? T.ex. skulle man kunna tänka sig att föräldrar som har ett äldre barn med AST har anpassat sin interaktion på ett sätt som också påverkar interaktionen med småsyskonet. Ett annat viktigt område för framtida forskning är hur den typ av fynd som projektet har genererat kan appliceras för att vara till nytta för barn med AST och deras familjer. Kan fynden användas för att utveckla program för tidig intervention, och kan deltagande i sådan intervention påverka barnens senare utveckling?
Spridning och samverkan
Projektet har utförts i samarbete med Projekt Småsyskon, ett större projekt som leds av professor Terje Falck-Ytter vid Development and Neurodiversity Lab (DiVE) och med Karolinska Institutet Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND), lett av professor Sven Bölte. För metodutveckling har vi samarbetat med Roy Hessels, Ignace Hooge och Niilo Valtakari vid Utrecht Universitet i Nederländerna. Resultat ifrån projektet har spridits genom publicering i vetenskapliga tidskrifter med Open Access samt delats på sociala medier. Resultat har presenterats vid den internationella konferensen International Society for Autism Research (INSAR) i Austin, Texas, 2022, och i Stockholm, 2023. Resultat har också presenterats vid seminarier vid institutionen för psykologi vid Lunds Universitet.
Autismspektrumtillstånd (AST) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär begränsningar i förmågan till social interaktion samt förekomst av repetitiva beteenden. AST har en prevalens på 1-2 % och diagnostiseras sällan före 2-3 års ålder, varför kunskapen om den tidiga utvecklingen är begränsad. Det huvudsakliga syftet med detta projekt var att undersöka blickbeteenden under interaktion med vuxna hos små barn med och utan förhöjd sannolikhet för AST. Genom detta ville vi ta reda på dels hur barn och vuxna påverkar varandra via sådana blickbeteenden, dels vilken roll sådana tidiga beteenden ev. spelar för förekomsten av en senare diagnos. Det ursprungliga syftet var att fokusera på blickbeteenden under interaktion med föräldrar. Under studiens gång har detta utvidgats till att också omfatta interaktion med okända vuxna. Projektet har i nuläget genererat fyra vetenskapliga publikationer, varav två i den ledande tidskriften Biological Psychiatry, och beräknas generera ytterligare publicerade artiklar de kommande åren.
Genomförande
Projektet har i stora drag följt projektplanen, men en del förändringar har skett, både av nödvändighet och i syfte att stärka studiens design. Covid-19 pandemin innebar omfattande förseningar i datainsamlingen, vilket medfört att den longitudinella studien av barn- och föräldrainteraktion med mätning av blick hos båda parter ännu inte är avslutad. All data är insamlad från tidpunkterna 10, 14 och 18 månader, men vi inväntar fortfarande data avseende senare diagnostiskt utfall, vilket kommer att vara tillgängligt för samtliga deltagare under senare delen av 2024. I projektets inledande fas fattades ett beslut om att samarbeta med Projekt Småsyskon, ett större projekt som följer barn med förhöjd sannolikhet för AST och andra utvecklingsavvikelser. Detta samarbete möjliggör uppföljning vid 24 månader i stället för, som ursprungligen planerat, 18 månader. Även om detta medför en viss ytterligare försening innebär det främst en betydande fördel, då det vid 24 månader är möjligt att relatera de tidiga blickmåtten till diagnostisk status (barnen genomgår vid denna ålder en full klinisk bedömning) snarare än till resultat på ett diagnostiskt test. Vidare har vi utökat antalet mättillfällen från två till tre (vid 10, 14 och 18 månader), vilket genererar mer data per deltagande dyad (barn + förälder) och möjliggör mätning av tidseffekter med bättre precision. Samarbetet med Projekt Småsyskon har även inneburit att jag kunnat analysera befintlig data relaterad till projektets övergripande syfte, vilket varit en stor fördel då pandemin begränsade möjligheterna till ny datainsamling. Den dubbla ögonrörelsemätning som ursprungligen planerades visade sig inte generera data med tillräcklig tillförlitlighet och precision, och vi har därför i stället använt oss både av ’live eye tracking’ - då en persons blickbeteenden spelas in under interaktion - och av videokodning av flera interagerande personers blickbeteenden. Denna ändring medför inga skillnader vad gäller statistisk analys eller vilka frågeställningar som kan besvaras.
Resultat och slutsatser
Då vi inväntar data på diagnostiskt utfall är resultaten av den longitudinella studien av barn-föräldrainteraktion med mätning av blickbeteenden hos båda parter ännu inte färdiga, och bl.a. har hypotesen om barns påverkan på föräldrars blickbeteenden inte kunnat prövas ännu. Däremot har flera studier av barns tidiga blickbeteenden under interaktion i relation till senare AST genomförts och jag fokuserar här på de resultat som redan är publicerade.
Social uppmärksamhet, d.v.s. hur barn tittar på sociala stimuli såsom ansikten, mäts oftast genom experiment där barnen tittar på bilder eller filmer av okända individer. Då den ekologiska validiteten av detta har ifrågasatts ville vi undersöka hur mycket 10-månader gamla barn tittar mot sina föräldrars ansikten under fri lek (Thorup et. al., 2024). Resultaten visade att barnen endast tittade mot föräldrarna under ca 3 % av tiden, vilket är betydligt mindre än vad skärmbaserade studier vanligtvis rapporterar. Dessutom tittade barn med ett äldre syskon med AST, och därmed egen förhöjd sannolikhet för senare diagnos, mer sällan mot sina föräldrars ansikten än vad barn utan förhöjd sannolikhet för AST gjorde. Detta kunde inte förklaras av skillnader i autistiska drag hos föräldrarna som deltog i interaktionen. Det var inte heller någon skillnad mellan de barn med förhöjd sannolikhet som senare uppfyllde diagnoskriterierna för AST och de barn med förhöjd sannolikhet som inte gjorde det. Studien bidrar till fältet genom att visa hur barn tittar på sina sannolikt vanligaste interaktionspartners – föräldrarna - under vardaglig interaktion.
I en annan studie undersöktes tendensen att följa blick mellan 10 och 18 månader i relation till senare AST (Thorup et. al., 2021). I denna studie var vi intresserade av hur barnen följde blick då ett tydligt målobjekt saknades. Därför inkluderades en betingelse där en vuxen tittade mot ett tomt hål och en betingelse där den vuxne tittade mot en handdocka som uppenbarade sig i hålet. Resultaten visade att barn med senare AST följde blick i samma utsträckning som andra barn i samtliga betingelser, men att de snabbare än andra barn tittade tillbaka mot den vuxnes ansikte då handdockan saknades. Detta skulle kunna indikera en annorlunda uppfattning av den kommunikativa aspekten av blick hos barn med senare AST.
I en relaterad studie kartlade vi utvecklingen av två aspekter av delad uppmärksamhet (eng. joint attention) i förhållande till senare AST (Nyström, Thorup et al., 2019). Studiens resultat visade att utvecklingen av respons till delad uppmärksamhet (tendens att följa blick) inte skiljde sig åt mellan barn med och utan senare AST. Däremot initierade barn med senare AST delad uppmärksamhet via blicken i lägre utsträckning vid 10 månader än barn utan senare diagnos, och utvecklingen av detta beteende mellan 10 och 18 månader följde olika kurvor i grupperna. Resultaten indikerar att initiering av delad uppmärksamhet kan vara ett viktigt område för tidig intervention.
Utöver empiriska studier kan nämnas att projektet möjliggjort författande av en översiktsartikel om social uppmärksamhet (till största del baserad på studier av den typ av blickbeteenden som projektet undersöker) i relation till AST och tidig utveckling (Falck-Ytter et al., 2023).
Nya forskningsfrågor
Gällande interaktion mellan barn och föräldrar i relation till senare AST hos barnet bör framtida forskning sträva efter att utvärdera och skilja mellan olika möjliga förklaringsmodeller. Vi har t.ex. visat att små barn med förhöjd sannolikhet för AST tittar mer sällan mot sina föräldrars ansikten under interaktion jämfört med andra barn (Thorup et al., 2024), men frågan om vad detta beror på är fortfarande öppen. Handlar det om tidiga tecken på det som brukar betecknas Broader Autism Phenotype, d.v.s. drag som är vanligare både hos individer med AST och deras odiagnostiserade släktingar? Eller är barnens blickbeteenden en konsekvens av skillnader i föräldrabeteenden? T.ex. skulle man kunna tänka sig att föräldrar som har ett äldre barn med AST har anpassat sin interaktion på ett sätt som också påverkar interaktionen med småsyskonet. Ett annat viktigt område för framtida forskning är hur den typ av fynd som projektet har genererat kan appliceras för att vara till nytta för barn med AST och deras familjer. Kan fynden användas för att utveckla program för tidig intervention, och kan deltagande i sådan intervention påverka barnens senare utveckling?
Spridning och samverkan
Projektet har utförts i samarbete med Projekt Småsyskon, ett större projekt som leds av professor Terje Falck-Ytter vid Development and Neurodiversity Lab (DiVE) och med Karolinska Institutet Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND), lett av professor Sven Bölte. För metodutveckling har vi samarbetat med Roy Hessels, Ignace Hooge och Niilo Valtakari vid Utrecht Universitet i Nederländerna. Resultat ifrån projektet har spridits genom publicering i vetenskapliga tidskrifter med Open Access samt delats på sociala medier. Resultat har presenterats vid den internationella konferensen International Society for Autism Research (INSAR) i Austin, Texas, 2022, och i Stockholm, 2023. Resultat har också presenterats vid seminarier vid institutionen för psykologi vid Lunds Universitet.