Forskningskommunikation riktad till baspersonal inom äldre- och funktionshinderomsorg samt deras chefer
Projektet vill verka för kunskapsspridning om forskning innanför socialtjänstens ramar, mer specifikt äldre- och funktionshinderomsorg, riktad till baspersonalen och deras chefer inom dessa grupper. Många kommuner går med underskott. Det gör ofta att kostnader för fortbildning och kompetensutveckling hamnar långt ned i prioriteringsordningen för vad verksamhetens budget ska räcka till. Man har också stora problem med att rekrytera personal med högre utbildning. Kontaktytor med universitetet och forskning blir därmed mycket begränsade. Genom att erbjuda en möjlighet att möta aktuell forskning som är relevant för äldre- och funktionshinderomsorgen kan vi förhoppningsvis ge ett givande inslag i arbetet genom kunskapsspridning och därigenom bidra till en bättre omsorg. Projektet riktar sig främst till mindre orter i glesbygden och genomförs i ett begränsat geografiskt område om ett antal kommuner i Västerbotten. Metoden för projektet är att hålla föredrag på plats hos organisationerna med efterföljande frågestund. Föredragen filmas och tillgängliggörs via en publik webbplats, frågor och svar som uppkommer under frågestunden kommer att dokumenteras, anonymiseras och sammanställas som komplement till filmerna. Den förmedlade kunskapen kan därmed nå såväl den personal som inte kan närvara på grund av oregelbundna arbetstider som en intresserad allmänhet.
Slutredovisning
Redovisning av projektet “Forskningskommunikation riktad till baspersonal inom äldre- och funktionshinderomsorg samt deras chefer” med dnr KOM18-1359:1.
Projektets syfte och utveckling
Syftet med projektet har varit att utföra universitetets tredje uppgift; att nå ut med Institutionen för socialt arbetes forskning till allmänheten. Mer specifikt till målgruppen baspersonal inom äldre- och funktionshinderomsorgen samt deras chefer. Valet föll på denna målgrupp då det är en grupp som sällan har möjlighet till fortbildning och ofta saknar en relation till universitetet. Eftersom man inom socialt arbete bedriver forskning inom dessa personers arbetsområde ville vi gärna delge både frågeställningar och resultat, förmedlade på ett för målgruppen intressant sätt. Det har varit särskilt viktigt att projektet ska vara anpassat för målgruppen vad gäller språkbruk och allmänt tilltal – med andra ord: inte för akademiskt och teorityngt. Viktigt var också att vi tillsammans med målgruppen samt deras chefer hade en dialog innan vårt besök för att det skulle bli ett så bra genomförande som möjligt. Vi valde att genomföra projektet under två år i stället för ett, för att få utrymme att skapa goda relationer och planera med vår målgrupp innan besöket. Projektets konkreta genomförande kom att justeras och utvecklas på grund av covidpandemin men syftet har förblivit detsamma.
Kort om genomförandet samt en diskussion om projektets mål nåddes
Projektet beviljades medel hösten 2018, och vi hade vårt uppstartsmöte vårvintern 2019 med medverkande forskare. Tillsammans med FoU Västerbotten (Forskning och Utveckling) vid Region Västerbotten planerades och genomfördes hösten 2019 en informationsträff i Lycksele i ett chefsnätverk för funktionshinderomsorgen. Med FoUI Norrbotten (Forskning och Utveckling/Innovation) vid Norrbottens Kommuner genomfördes en digital motsvarighet. Dorotea och Vilhelmina kommuner visade intresse efter träffen i Lycksele och bjöd in oss våren 2020. Inför den planerade träffen hade vi digitala möten med cheferna där de fick berätta om sina önskemål och behov och vi försökte möta dessa samt anpassa innehållet utifrån våra kunskapsområden där resultatet blev ett heldagsprogram med titeln "Från psykisk ohälsa till psykisk hälsa; Hur forskare tänker - vad praktiker gör och vad vi kan lära oss av varandra". Träffen var planerad till den 1 april i Vilhelmina med 120 deltagare anmälda, lokalen bokad och program spikat, men allt ställdes in på grund av Covid. Projektet pausades på obestämd tid i mars 2020. Hösten 2022 återupptogs planeringen och vi ansökte om att få justera vissa delar i genomförandet av projektet men med samma mål; att i första hand åka ut och besöka arbetsplatserna men om det inte går, genomföra projektet digitalt. Vi bytte också forskargrupp att samarbeta med eftersom de forskare som tidigare engagerat sig inte längre hade möjlighet att delta. En forskargrupp som nyligen publicerat en artikel och var angelägna om att sprida sina resultat tog därför vid. Deras ämne: "Intim omsorg i hemtjänst och personlig assistans - brukares och personalens erfarenheter" stämde väl överens med vårt projekts målgrupp. Vi kontaktade inledningsvis samma kommuner som tidigare visat intresse men fick ingen respons av dem varpå vi i stället vände oss till FoUI Norrbotten. Där deltog vi på två nätverksträffar för chefer inom funktionshinderomsorgen och äldreomsorgen, för att hitta chefer som var intresserade av projektet. Här fick vi god respons, där en chef från Kiruna var mest angelägen och vi bokade en resa dit i början av mars 2023 och det blev ett väldigt lyckat resultat. (Se nedan för utvärdering och reflektioner från detta tillfälle.) Senare under våren visade ytterligare sju chefer från Norrbotten intresse och vi föreslog en digital träff med dessa, dock utan att hitta ett gemensamt datum som fungerade för en träff inom ramen för projektet då det avslutades vid halvårsskiftet 2023, eventuellt blir det en digital träff under hösten i stället.
Besöket i Kiruna
Inför besöket i Kiruna spelade forskargruppen in en 20 minuter lång film där de berättade om sina forskningsresultat på ett för målgruppen relevant sätt samt inkluderade reflektionsfrågor att fundera över och sedan diskutera vid träffen. I inbjudan uppmanade vi deltagarna att förbereda sig med att se filmen innan vårt besök. Genomförandet var lyckat: 11 personer ur baspersonalen samt två chefer kom till den fysiska möteslokalen i Kiruna stadshus, ca 18 personer fanns med på länk. Det var en bra sammansättning av grupp, både från hemtjänst, personlig assistans, och äldreboende. Chefen som bjöd in oss var en engagerad person som också varit behjälplig med att boka lokal på plats, vi hade därför goda förutsättningar rent praktiskt. Det var en lagom stor grupp på plats, diskussionen blev öppen och deltagarna vågade dela sina erfarenheter med oss och varandra. Vår medföljande forskare som också medverkade i den förinspelade filmen såg till att skapa bra förutsättningar genom att samtala med deltagarna när de droppade in och skapade genom att ställa initierade och intresserade frågor till dem ett tryggt rum för dem att vistas i, vilket nog var ett gott skäl till att de sedan ställde frågor och delade sina erfarenheter med oss.
Något som var mindre bra men som vi kan förbättra till en annan gång är hur vi arrangerar träffen när den är i hybridform. Det kräver mer av mötesledaren då interaktion är svårt när det är deltagare både på länk och i rummet. Det blir bättre kvalitet för alla om man har träffen antingen digitalt eller på plats. Samtidigt gjorde lösningen att fler kunde delta. Teknik spelar roll, och om det varit självklart för alla att ha kameran påslagen hade det varit en större känsla av gemenskap om alla kunde se varandra: både i rummet och på länk. Nu hade vi två personer som skötte chatten och vi fick många bra inspel men då utan att vi kunde se varandra. Det blir ett större motstånd att prata och fråga om man sitter med på länk, och därmed svårare för oss i rummet att interagera med dem vi inte såg.
Deltagarnas utvärdering
Endast de 11 personerna på plats gjorde en utvärdering. Den visar att deltagarna var väldigt nöjda med dagen. Många upplevde att de fick lära sig mer om olika intima situationer från olika arbetsområden och att de bär med sig vidare att lära sig mer av varandra och delge egna tips om hur de lyckas med intima situationer inom arbetslaget. Mycket av det vi pratade om möter de i sitt dagliga arbete och det bekräftade också deras erfarenheter, men gav också ny kunskap som de kan ha användning av. Det vi kunde ha gjort bättre var att presentera forskningen (ännu) lättsammare och förklara mer, samt använda färre svåra/akademiska ord, samt burit mikrofoner för bättre ljud. Det fanns också önskemål om fler diskussionsfrågor och mer tid. Det framkom också önskemål om att en annan gång prata mer om brukarna och att ta fram material i form av bilder och video att visa för ny personal och vikarier. Deltagarna reflekterade också över egna sätt att introducera nyanställda, dela erfarenheter sinsemellan och önskemål om mer kontakt med sjuksköterskan och önskemål om mer tid för att hinna ta hand om brukarna och lägga tid på svåra/intima situationer.
Erfarenheter och lärdomar
Att låta vårt projekt ta tid och planera för ett genomförande på två i stället för ett år var en bra strategi (bortsett från att en pandemi förlängde tiden ytterligare) eftersom det tar tid att hitta ett datum för både en pressad omsorgsverksamhet som ska matcha en forskargrupps utrymmen för den här typen av uppgift. Att gå via FoU-enheterna vid Region Västerbotten samt Norrbottens Kommuner var också en framgång, att få lov att sprida information i redan etablerade nätverk gjorde att vårt budskap togs väl emot och vi behövde inte övertyga någon om våra avsikter. Vår projektidé är möjlig att utveckla även inom andra forskningsområden och våra erfarenheter från projektet kom väl till pass när institutionen skickade i en ansökan till Formas kommunikationsutlysning 2021 på temat social hållbarhet där vi sedan fick medel för projektet "Inkluderande social samhällsplanering – samverkan för kunskapsbaserad och hållbar samhällsutveckling".
Framåtblick – hur kan vi använda våra erfarenheter framledes?
Vi har lärt oss att det är viktigt att ta reda på vem man ska träffa, så att man anpassar materialet till målgruppen. Utbytet blir bättre vid en fysisk träff, särskilt om man ska hantera intima och känsliga frågeställningar: att skapa ett tryggt och inkluderande rum ger förutsättningar för ett mer öppet samtal. Ett fysiskt mötesrum ger större möjlighet att skapa diskussioner medan ett digitalt eller hybrid möjliggör för fler att delta men man kan förlora en del av engagemanget i diskussionerna och utbytet mellan oss och målgruppen.
Under vårt besök i Kiruna hade vi förmånen att få tillbringa tid med chefen som bjudit in oss både före och efter vår träff med baspersonalen. Detta möte gav upphov till flera idéer för uppdragsutbildningar (fortbildning för personalen), ämnen för nya forskningsprojekt samt uppsatsämnen för våra studenter. Även efter vårt besök har vårt samtal fortsatt via mejl. Vi kommer att fortsätta berätta om våra såväl goda som mindre bra erfarenheter av vårt sätt att arbeta i projektet. Framför allt kommer vi att verka för att fler på vår institution ska jobba på liknande sätt med sina forskningsprojekt då det är applicerbart särskilt på de som jobbat med intervjuer i sina forskningsprojekt.
Webbsidor
https://www.umu.se/fokombas (Projektets hemsida)
Projektets syfte och utveckling
Syftet med projektet har varit att utföra universitetets tredje uppgift; att nå ut med Institutionen för socialt arbetes forskning till allmänheten. Mer specifikt till målgruppen baspersonal inom äldre- och funktionshinderomsorgen samt deras chefer. Valet föll på denna målgrupp då det är en grupp som sällan har möjlighet till fortbildning och ofta saknar en relation till universitetet. Eftersom man inom socialt arbete bedriver forskning inom dessa personers arbetsområde ville vi gärna delge både frågeställningar och resultat, förmedlade på ett för målgruppen intressant sätt. Det har varit särskilt viktigt att projektet ska vara anpassat för målgruppen vad gäller språkbruk och allmänt tilltal – med andra ord: inte för akademiskt och teorityngt. Viktigt var också att vi tillsammans med målgruppen samt deras chefer hade en dialog innan vårt besök för att det skulle bli ett så bra genomförande som möjligt. Vi valde att genomföra projektet under två år i stället för ett, för att få utrymme att skapa goda relationer och planera med vår målgrupp innan besöket. Projektets konkreta genomförande kom att justeras och utvecklas på grund av covidpandemin men syftet har förblivit detsamma.
Kort om genomförandet samt en diskussion om projektets mål nåddes
Projektet beviljades medel hösten 2018, och vi hade vårt uppstartsmöte vårvintern 2019 med medverkande forskare. Tillsammans med FoU Västerbotten (Forskning och Utveckling) vid Region Västerbotten planerades och genomfördes hösten 2019 en informationsträff i Lycksele i ett chefsnätverk för funktionshinderomsorgen. Med FoUI Norrbotten (Forskning och Utveckling/Innovation) vid Norrbottens Kommuner genomfördes en digital motsvarighet. Dorotea och Vilhelmina kommuner visade intresse efter träffen i Lycksele och bjöd in oss våren 2020. Inför den planerade träffen hade vi digitala möten med cheferna där de fick berätta om sina önskemål och behov och vi försökte möta dessa samt anpassa innehållet utifrån våra kunskapsområden där resultatet blev ett heldagsprogram med titeln "Från psykisk ohälsa till psykisk hälsa; Hur forskare tänker - vad praktiker gör och vad vi kan lära oss av varandra". Träffen var planerad till den 1 april i Vilhelmina med 120 deltagare anmälda, lokalen bokad och program spikat, men allt ställdes in på grund av Covid. Projektet pausades på obestämd tid i mars 2020. Hösten 2022 återupptogs planeringen och vi ansökte om att få justera vissa delar i genomförandet av projektet men med samma mål; att i första hand åka ut och besöka arbetsplatserna men om det inte går, genomföra projektet digitalt. Vi bytte också forskargrupp att samarbeta med eftersom de forskare som tidigare engagerat sig inte längre hade möjlighet att delta. En forskargrupp som nyligen publicerat en artikel och var angelägna om att sprida sina resultat tog därför vid. Deras ämne: "Intim omsorg i hemtjänst och personlig assistans - brukares och personalens erfarenheter" stämde väl överens med vårt projekts målgrupp. Vi kontaktade inledningsvis samma kommuner som tidigare visat intresse men fick ingen respons av dem varpå vi i stället vände oss till FoUI Norrbotten. Där deltog vi på två nätverksträffar för chefer inom funktionshinderomsorgen och äldreomsorgen, för att hitta chefer som var intresserade av projektet. Här fick vi god respons, där en chef från Kiruna var mest angelägen och vi bokade en resa dit i början av mars 2023 och det blev ett väldigt lyckat resultat. (Se nedan för utvärdering och reflektioner från detta tillfälle.) Senare under våren visade ytterligare sju chefer från Norrbotten intresse och vi föreslog en digital träff med dessa, dock utan att hitta ett gemensamt datum som fungerade för en träff inom ramen för projektet då det avslutades vid halvårsskiftet 2023, eventuellt blir det en digital träff under hösten i stället.
Besöket i Kiruna
Inför besöket i Kiruna spelade forskargruppen in en 20 minuter lång film där de berättade om sina forskningsresultat på ett för målgruppen relevant sätt samt inkluderade reflektionsfrågor att fundera över och sedan diskutera vid träffen. I inbjudan uppmanade vi deltagarna att förbereda sig med att se filmen innan vårt besök. Genomförandet var lyckat: 11 personer ur baspersonalen samt två chefer kom till den fysiska möteslokalen i Kiruna stadshus, ca 18 personer fanns med på länk. Det var en bra sammansättning av grupp, både från hemtjänst, personlig assistans, och äldreboende. Chefen som bjöd in oss var en engagerad person som också varit behjälplig med att boka lokal på plats, vi hade därför goda förutsättningar rent praktiskt. Det var en lagom stor grupp på plats, diskussionen blev öppen och deltagarna vågade dela sina erfarenheter med oss och varandra. Vår medföljande forskare som också medverkade i den förinspelade filmen såg till att skapa bra förutsättningar genom att samtala med deltagarna när de droppade in och skapade genom att ställa initierade och intresserade frågor till dem ett tryggt rum för dem att vistas i, vilket nog var ett gott skäl till att de sedan ställde frågor och delade sina erfarenheter med oss.
Något som var mindre bra men som vi kan förbättra till en annan gång är hur vi arrangerar träffen när den är i hybridform. Det kräver mer av mötesledaren då interaktion är svårt när det är deltagare både på länk och i rummet. Det blir bättre kvalitet för alla om man har träffen antingen digitalt eller på plats. Samtidigt gjorde lösningen att fler kunde delta. Teknik spelar roll, och om det varit självklart för alla att ha kameran påslagen hade det varit en större känsla av gemenskap om alla kunde se varandra: både i rummet och på länk. Nu hade vi två personer som skötte chatten och vi fick många bra inspel men då utan att vi kunde se varandra. Det blir ett större motstånd att prata och fråga om man sitter med på länk, och därmed svårare för oss i rummet att interagera med dem vi inte såg.
Deltagarnas utvärdering
Endast de 11 personerna på plats gjorde en utvärdering. Den visar att deltagarna var väldigt nöjda med dagen. Många upplevde att de fick lära sig mer om olika intima situationer från olika arbetsområden och att de bär med sig vidare att lära sig mer av varandra och delge egna tips om hur de lyckas med intima situationer inom arbetslaget. Mycket av det vi pratade om möter de i sitt dagliga arbete och det bekräftade också deras erfarenheter, men gav också ny kunskap som de kan ha användning av. Det vi kunde ha gjort bättre var att presentera forskningen (ännu) lättsammare och förklara mer, samt använda färre svåra/akademiska ord, samt burit mikrofoner för bättre ljud. Det fanns också önskemål om fler diskussionsfrågor och mer tid. Det framkom också önskemål om att en annan gång prata mer om brukarna och att ta fram material i form av bilder och video att visa för ny personal och vikarier. Deltagarna reflekterade också över egna sätt att introducera nyanställda, dela erfarenheter sinsemellan och önskemål om mer kontakt med sjuksköterskan och önskemål om mer tid för att hinna ta hand om brukarna och lägga tid på svåra/intima situationer.
Erfarenheter och lärdomar
Att låta vårt projekt ta tid och planera för ett genomförande på två i stället för ett år var en bra strategi (bortsett från att en pandemi förlängde tiden ytterligare) eftersom det tar tid att hitta ett datum för både en pressad omsorgsverksamhet som ska matcha en forskargrupps utrymmen för den här typen av uppgift. Att gå via FoU-enheterna vid Region Västerbotten samt Norrbottens Kommuner var också en framgång, att få lov att sprida information i redan etablerade nätverk gjorde att vårt budskap togs väl emot och vi behövde inte övertyga någon om våra avsikter. Vår projektidé är möjlig att utveckla även inom andra forskningsområden och våra erfarenheter från projektet kom väl till pass när institutionen skickade i en ansökan till Formas kommunikationsutlysning 2021 på temat social hållbarhet där vi sedan fick medel för projektet "Inkluderande social samhällsplanering – samverkan för kunskapsbaserad och hållbar samhällsutveckling".
Framåtblick – hur kan vi använda våra erfarenheter framledes?
Vi har lärt oss att det är viktigt att ta reda på vem man ska träffa, så att man anpassar materialet till målgruppen. Utbytet blir bättre vid en fysisk träff, särskilt om man ska hantera intima och känsliga frågeställningar: att skapa ett tryggt och inkluderande rum ger förutsättningar för ett mer öppet samtal. Ett fysiskt mötesrum ger större möjlighet att skapa diskussioner medan ett digitalt eller hybrid möjliggör för fler att delta men man kan förlora en del av engagemanget i diskussionerna och utbytet mellan oss och målgruppen.
Under vårt besök i Kiruna hade vi förmånen att få tillbringa tid med chefen som bjudit in oss både före och efter vår träff med baspersonalen. Detta möte gav upphov till flera idéer för uppdragsutbildningar (fortbildning för personalen), ämnen för nya forskningsprojekt samt uppsatsämnen för våra studenter. Även efter vårt besök har vårt samtal fortsatt via mejl. Vi kommer att fortsätta berätta om våra såväl goda som mindre bra erfarenheter av vårt sätt att arbeta i projektet. Framför allt kommer vi att verka för att fler på vår institution ska jobba på liknande sätt med sina forskningsprojekt då det är applicerbart särskilt på de som jobbat med intervjuer i sina forskningsprojekt.
Webbsidor
https://www.umu.se/fokombas (Projektets hemsida)