Genus och nation i kalla krigets spår: Skapandet av ett svenskt militärt kulturarv
Samtida nynationalistiska strömningar, populism och ökande migration aktualiserar frågor om tillhörighet, nationsgränser och medborgarskap. Europa präglas därtill av starkare geopolitiska spänningar och höjd försvarsberedskap i vad som har kallats ett nytt kallt krig. Frågor om nationell identitet ställs nu på sin spets. Vilka är vi, vilken historia delar vi och vilka värderingar ska vi skydda?
I denna politiska situation får konstruktioner av nationella kulturarv och kollektiva minnen av krig och konflikt en stark laddning. I det här projektet undersöks senare års initiativ att bevara minnet av kalla kriget i Sverige. Det övergripande syftet är att undersöka hur nationell tillhörighet, medborgarskap och genus förhandlas när minnen av geopolitiska hot och rädsla etableras som kulturarv. Projektet utgår från fältarbeten på militära kulturarvsplatser som inkluderar offentliga muséer, turistanläggningar och informella bruk av övergivna militära inrättningar.
Två forskningsfält, kritiska kulturarvsstudier och feministiska internationella relationer, kombineras. Kunskapsbidraget rör hur ett ”mörkt” kulturarv etableras och kommersialiseras i en nationell kontext präglad av fredssträvanden och konfliktlösning. Med utgångspunkt i att kvinnors erfarenheter ofta utelämnats i militära historieskrivningar, analyserar detta projekt vilken roll genus spelar i ett militärt kulturarvsskapande. Forskningen ger även kunskap om hur svensk nationell självförståelse länkas till militären.
Slutredovisning
Genus och nation i kalla krigets spår: Skapandet av ett svenskt militärt kulturarv
(siffror i parentes hänvisar till publikationsförteckningen)
Projektets syfte samt utveckling
Med utgångpunkt i senare års initiativ av att bevara minnet av kalla kriget i Sverige undersökte projektet vilka föreställningar om vänner och fiender, vi och dem, manligt och kvinnligt, som blev betydelsefulla när gemensamma minnen producerades och ett nytt nationellt kulturarv tog form. Huvudfrågorna rörde hur föreställningar om nationell tillhörighet och beskydd, samt medborgarskap och genus, förhandlades när tidigare erfarenheter av geopolitiska hot och rädsla etablerades som kulturarv. Teoretiskt har projektet fört samman två forskningsfält, kritiska kulturarvsstudier (CHS) och feministiska internationella relationer (IR), och därmed kunnat belysa hur relationen mellan minnesskapande och nationell säkerhet införlivar föreställningar om genus och sexualitet.
Projektets tvärvetenskapliga metodologi har byggt på gemensamma fältarbeten vid militära kulturarvsplatser runt om i Sverige. Därigenom har forskargruppens olika ämneskompetenser i etnologi, genusvetenskap, statsvetenskap och konst/arkitekturhistoria, brutits mot och berikat varandra i en kollektiv insamlings- och analysprocess. Arbetssättet har genererat nya frågeställningar och teoretiska perspektiv där temporalitet, lek och hemligheter visade sig vara viktiga teman att utforska i kulturarvsgörandet. Såväl officiella, kommersiella/entreprenöriella som informella kulturarvsplatser har undersökts. Urvalet av platser har utökats och justerats något, dels som följd av begränsningar i tillgänglighet på grund av Covid-19 pandemin, och dels som resultat av nytillkomna kulturarvsuttryck, som till exempel en kalla kriget-bunker vid Sveriges försvarsfordonsmuseum Arsenalen i Strängnäs. Därtill beslutades tidigt i projektet att vidga undersökningsmaterialet till att innefatta digitalt minnesskapande och medieringar av kalla kriget. Vi såg att på nätet utvecklades ett intensivt kulturarvsskapande som också återspeglades på andra kulturarvsplatser.
Genomförande
Under projektets första år gjordes fältarbeten på 8 kulturarvsplatser, bland annat i Boden och kringliggande område samt på Gotland. Året efter genomfördes, trots pandemin, återbesök på några platser samt nya fältarbeten vid Batteri Arholma och i Norrtälje. Undre tredje året behövde vi komplettera med återbesök på några särskilt intressanta platser, som Flygvapenmuseum i Linköping. Ett tvådagarsmöte med projektets internationella referensgrupp genomfördes på hösten 2019, därefter har input från gruppen inhämtats digitalt (pga covid-19 pandemin).
Under hela projekttiden har forskargruppen kontinuerligt haft möten där den insamlade empirin bearbetats och analyserats gemensamt. Detta har också varit ett teoriutvecklande arbete, inte minst för att de två forskningsfälten har kunnat mötas och bidragit till nya syntetiserande förståelser. I projektets sex internationella vetenskapliga artiklar (2-7) speglas denna teoriutveckling i relation till forskningsfälten kritiska kulturarvsstudier och feministiska internationella relationer. En artikel bidrar särskilt till det större kunskapsområdet konflikt- och säkerhetsstudier genom att utveckla den teoretiska diskussionen om relationen mellan minnesskapande och nationell säkerhet (3).
Det sista projektåret ägnades främst åt att färdigställa den samförfattade projektmonografin (1). Här möjliggjorde två veckors vistelsestipendium till Bergmangårdarna på Fårö ett intensivt kollektiv arbete och utvecklande av arbetssätt för att i skrivandet ta tillvara på forskargruppens olika perspektiv och kompetenser.
Viktigaste resultat och slutsatser
Projektet har samlat in en omfattande empiri och bidragit med en kartläggning och analys av hur ett nytt svenskt militärt kulturarv vuxit fram. Den specifika kombinationen av teoretiska perspektiv och bredden i undersökta kulturarvsuttryck har möjliggjort ny kunskap om såväl kulturarvsskapande som säkerhetspolitik.
I relation till forskningsfältet internationella relationer har projektet bidragit till att utveckla förståelsen av hur historieskapande och säkerhetspolitik hänger samman, inte minst genom analyserna av hur genusnormer i minnesskapandet bidrar till att möjliggöra viss säkerhetspolitik (1, 3). Ett viktigt projektresultat är att kvinnor och feminint kodade uttryck trängs undan i kulturarvifieringen medan en stark ”mono-maskulinitet” tar form. På så sätt utvecklas och nyanseras feministiska förståelser av beskyddslogiker och säkerhet, där det ofta förutsätts att en feminiserad civil sfär eller ”hemma-front” krävs för att legitimera militär upprustning, våldskapacitet och krig (1). Samtidigt har projektet visat att kvinnor kan fungera som känslomässiga identifikationspunkter i militärt minnesskapande och att det heterosexuella paret blir betydelsebärande, särskilt när återupprättad säkerhet signaleras (2, 8, 10).
Fältet kritiska kulturarvsstudier har utvecklats genom att kulturarvsprocesser har analyserats utifrån frågeställningar som rör nationell säkerhet och hur kulturarvsskapandet kan fungera som legitimerande av vissa ställningstaganden och möjliggörande av en bestämd politik. Därtill har projektresultaten kunnat komplicera fältets ofta förgivettagna föreställning att kulturarvsprocesser ”underifrån” har en mer kritisk och emancipatorisk potential (6). När kulturarvifieringarna läses ur ett feministiskt perspektiv, visar sig sådana artikulationer förstärka konservativa genusordningar och nationalistiska tankesystem. Särskilt återskapas kopplingar mellan maskulinitet och militärt våld (4, 5, 9).
Ett ytterligare kunskapsbidrag berör betydelsen av att i studiet av minnesskapande uppmärksamma att det som framstår som neutralt och bortompolitiskt kan ha en politisk dimension. Resultaten visar att kulturarvsuttrycken lägger fast specifika identiteter och maktrelationer, kopplade både till genus, nationell identitet och till säkerhetspolitik. Det är därtill en tämligen likartad berättelse som tar form i kalla krigets olika kulturarvifieringar, där de militära och säkerhetspolitiska valen framstår som nödvändiga och självskrivna (3, 7). På samhällsnivå begränsas därmed möjligheterna till demokratisk dialog och kritisk reflektion kring frågor om hur hot kan hanteras, vad säkerhet är och hur trygghet kan åstadkommas (1, 2).
Nya forskningsfrågor
Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 och den drastiska omsvängningen av svensk säkerhetspolitik har givit frågor om minnesskapande och säkerhetspolitik ny relevans. I projektgruppen noterar vi att referenser till Sveriges militära historia och kulturarv har intagit en central plats i samhällsdebatten när säkerhetspolitiska ställningstaganden legitimerats. Detta förhållande är helt i linje med projektets resultat, men även nya forskningsfrågor väcks: Vad sker med sätten att berätta den militära historien i tider av kris och krig i närområdet? På vilka nya sätt används det militära kulturarvet i de pågående omförhandlingarna av den nationella säkerheten? Hur påverkas starka svenska identitetsmarkörer som neutralitet och jämställdhet? Projektgruppen utarbetar en ny forskningsansökan med syfte att belysa de skiften i minnesskapandet som den säkerhetspolitiska omsvängningen ger upphov till.
Ytterligare nya forskningsfrågor har en komparativ ansats. Projektgruppen kommer i juni 2023 att medverka i en konferens i Edinburgh som ska utmynna i en gemensam antologi där den övergripande frågan rör hur kalla kriget musealiseras i olika europeiska länder. En komparativ dimension är även central i en projektdeltagares medverkan i en forskningsansökan om nationella och nordiska betydelsetillskrivningar i relation till kalla krigets lämningar och ”landscapes of protection” runt Östersjön, och hur invasionen av Ukraina påverkar användningen av dessa platser i Sverige, Finland och Danmark.
Spridning av resultat och samverkan
Projektresultaten har spridits till såväl en internationell som en nationell publik. De generella och teoretiska bidragen har publicerats open-access i internationella vetenskapliga peer-review tidskrifter (2, 3, 5, 6, 7). På svenska publiceras en syntetiserande bok med detaljerade beskrivningar och analyser av kulturarvsplatserna (1). Boken är Kriterium-granskad och publiceras open access. På svenska har även två lärobokskapitel (9, 10), två forskningsbaserade populärvetenskapliga texter (11, 12) samt två essäer publicerats (13, 14). Därtill kommer ett lärobokskapitel på engelska som utges på internationellt förlag (8). Projektets resultat har kontinuerligt kommunicerats via en hemsida (15).
Covid 19-pandemin påverkade möjligheten att delta i konferenser under projekttiden. Under 2019 presenterades projektet vid en internationell IR-konferens i London (BISA) samt vid konferensen ”The Thrill of the Dark” i Birmingham. Ett viktigt kunskapsutbyte skedde inom ramen för konferensen ”If the war comes?” som organiserades av Aalborg universitet i maj 2021. På genuskonferensen g22 i Karlstad 2022 presenterades projektresultat inom konferenstemat gränser och gränsskapande.
Projektdeltagarna har även spridit kunskap om sina forskningsresultat på en rad seminarier vid till exempel Försvarshögskolan i Stockholm, Örebro universitet, Centrum för Maritima Studiers seminarieserie, Forum for Security Research, samt på forskarnas olika hemmainstitutioner och forskningsnätverk på Stockholms universitet. Resultaten har också förts in i universitetsundervisningen genom att projektdeltagarna infogat frågor om militärt minnesskapande på kurser i internationella relationer, genusvetenskap och i kulturarvsstudier.
Samverkansaktiviteter innefattar publikationerna 11 och 12 som båda är ett resultat av samarbeten mellan kulturarvsaktörer (Marinmuseum respektive Sjöhistoriska Samfundet). I samband med referensgruppsmötet arrangerades ett erfarenhetsutbyte mellan Armémuseum och forskarna.
(siffror i parentes hänvisar till publikationsförteckningen)
Projektets syfte samt utveckling
Med utgångpunkt i senare års initiativ av att bevara minnet av kalla kriget i Sverige undersökte projektet vilka föreställningar om vänner och fiender, vi och dem, manligt och kvinnligt, som blev betydelsefulla när gemensamma minnen producerades och ett nytt nationellt kulturarv tog form. Huvudfrågorna rörde hur föreställningar om nationell tillhörighet och beskydd, samt medborgarskap och genus, förhandlades när tidigare erfarenheter av geopolitiska hot och rädsla etablerades som kulturarv. Teoretiskt har projektet fört samman två forskningsfält, kritiska kulturarvsstudier (CHS) och feministiska internationella relationer (IR), och därmed kunnat belysa hur relationen mellan minnesskapande och nationell säkerhet införlivar föreställningar om genus och sexualitet.
Projektets tvärvetenskapliga metodologi har byggt på gemensamma fältarbeten vid militära kulturarvsplatser runt om i Sverige. Därigenom har forskargruppens olika ämneskompetenser i etnologi, genusvetenskap, statsvetenskap och konst/arkitekturhistoria, brutits mot och berikat varandra i en kollektiv insamlings- och analysprocess. Arbetssättet har genererat nya frågeställningar och teoretiska perspektiv där temporalitet, lek och hemligheter visade sig vara viktiga teman att utforska i kulturarvsgörandet. Såväl officiella, kommersiella/entreprenöriella som informella kulturarvsplatser har undersökts. Urvalet av platser har utökats och justerats något, dels som följd av begränsningar i tillgänglighet på grund av Covid-19 pandemin, och dels som resultat av nytillkomna kulturarvsuttryck, som till exempel en kalla kriget-bunker vid Sveriges försvarsfordonsmuseum Arsenalen i Strängnäs. Därtill beslutades tidigt i projektet att vidga undersökningsmaterialet till att innefatta digitalt minnesskapande och medieringar av kalla kriget. Vi såg att på nätet utvecklades ett intensivt kulturarvsskapande som också återspeglades på andra kulturarvsplatser.
Genomförande
Under projektets första år gjordes fältarbeten på 8 kulturarvsplatser, bland annat i Boden och kringliggande område samt på Gotland. Året efter genomfördes, trots pandemin, återbesök på några platser samt nya fältarbeten vid Batteri Arholma och i Norrtälje. Undre tredje året behövde vi komplettera med återbesök på några särskilt intressanta platser, som Flygvapenmuseum i Linköping. Ett tvådagarsmöte med projektets internationella referensgrupp genomfördes på hösten 2019, därefter har input från gruppen inhämtats digitalt (pga covid-19 pandemin).
Under hela projekttiden har forskargruppen kontinuerligt haft möten där den insamlade empirin bearbetats och analyserats gemensamt. Detta har också varit ett teoriutvecklande arbete, inte minst för att de två forskningsfälten har kunnat mötas och bidragit till nya syntetiserande förståelser. I projektets sex internationella vetenskapliga artiklar (2-7) speglas denna teoriutveckling i relation till forskningsfälten kritiska kulturarvsstudier och feministiska internationella relationer. En artikel bidrar särskilt till det större kunskapsområdet konflikt- och säkerhetsstudier genom att utveckla den teoretiska diskussionen om relationen mellan minnesskapande och nationell säkerhet (3).
Det sista projektåret ägnades främst åt att färdigställa den samförfattade projektmonografin (1). Här möjliggjorde två veckors vistelsestipendium till Bergmangårdarna på Fårö ett intensivt kollektiv arbete och utvecklande av arbetssätt för att i skrivandet ta tillvara på forskargruppens olika perspektiv och kompetenser.
Viktigaste resultat och slutsatser
Projektet har samlat in en omfattande empiri och bidragit med en kartläggning och analys av hur ett nytt svenskt militärt kulturarv vuxit fram. Den specifika kombinationen av teoretiska perspektiv och bredden i undersökta kulturarvsuttryck har möjliggjort ny kunskap om såväl kulturarvsskapande som säkerhetspolitik.
I relation till forskningsfältet internationella relationer har projektet bidragit till att utveckla förståelsen av hur historieskapande och säkerhetspolitik hänger samman, inte minst genom analyserna av hur genusnormer i minnesskapandet bidrar till att möjliggöra viss säkerhetspolitik (1, 3). Ett viktigt projektresultat är att kvinnor och feminint kodade uttryck trängs undan i kulturarvifieringen medan en stark ”mono-maskulinitet” tar form. På så sätt utvecklas och nyanseras feministiska förståelser av beskyddslogiker och säkerhet, där det ofta förutsätts att en feminiserad civil sfär eller ”hemma-front” krävs för att legitimera militär upprustning, våldskapacitet och krig (1). Samtidigt har projektet visat att kvinnor kan fungera som känslomässiga identifikationspunkter i militärt minnesskapande och att det heterosexuella paret blir betydelsebärande, särskilt när återupprättad säkerhet signaleras (2, 8, 10).
Fältet kritiska kulturarvsstudier har utvecklats genom att kulturarvsprocesser har analyserats utifrån frågeställningar som rör nationell säkerhet och hur kulturarvsskapandet kan fungera som legitimerande av vissa ställningstaganden och möjliggörande av en bestämd politik. Därtill har projektresultaten kunnat komplicera fältets ofta förgivettagna föreställning att kulturarvsprocesser ”underifrån” har en mer kritisk och emancipatorisk potential (6). När kulturarvifieringarna läses ur ett feministiskt perspektiv, visar sig sådana artikulationer förstärka konservativa genusordningar och nationalistiska tankesystem. Särskilt återskapas kopplingar mellan maskulinitet och militärt våld (4, 5, 9).
Ett ytterligare kunskapsbidrag berör betydelsen av att i studiet av minnesskapande uppmärksamma att det som framstår som neutralt och bortompolitiskt kan ha en politisk dimension. Resultaten visar att kulturarvsuttrycken lägger fast specifika identiteter och maktrelationer, kopplade både till genus, nationell identitet och till säkerhetspolitik. Det är därtill en tämligen likartad berättelse som tar form i kalla krigets olika kulturarvifieringar, där de militära och säkerhetspolitiska valen framstår som nödvändiga och självskrivna (3, 7). På samhällsnivå begränsas därmed möjligheterna till demokratisk dialog och kritisk reflektion kring frågor om hur hot kan hanteras, vad säkerhet är och hur trygghet kan åstadkommas (1, 2).
Nya forskningsfrågor
Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 och den drastiska omsvängningen av svensk säkerhetspolitik har givit frågor om minnesskapande och säkerhetspolitik ny relevans. I projektgruppen noterar vi att referenser till Sveriges militära historia och kulturarv har intagit en central plats i samhällsdebatten när säkerhetspolitiska ställningstaganden legitimerats. Detta förhållande är helt i linje med projektets resultat, men även nya forskningsfrågor väcks: Vad sker med sätten att berätta den militära historien i tider av kris och krig i närområdet? På vilka nya sätt används det militära kulturarvet i de pågående omförhandlingarna av den nationella säkerheten? Hur påverkas starka svenska identitetsmarkörer som neutralitet och jämställdhet? Projektgruppen utarbetar en ny forskningsansökan med syfte att belysa de skiften i minnesskapandet som den säkerhetspolitiska omsvängningen ger upphov till.
Ytterligare nya forskningsfrågor har en komparativ ansats. Projektgruppen kommer i juni 2023 att medverka i en konferens i Edinburgh som ska utmynna i en gemensam antologi där den övergripande frågan rör hur kalla kriget musealiseras i olika europeiska länder. En komparativ dimension är även central i en projektdeltagares medverkan i en forskningsansökan om nationella och nordiska betydelsetillskrivningar i relation till kalla krigets lämningar och ”landscapes of protection” runt Östersjön, och hur invasionen av Ukraina påverkar användningen av dessa platser i Sverige, Finland och Danmark.
Spridning av resultat och samverkan
Projektresultaten har spridits till såväl en internationell som en nationell publik. De generella och teoretiska bidragen har publicerats open-access i internationella vetenskapliga peer-review tidskrifter (2, 3, 5, 6, 7). På svenska publiceras en syntetiserande bok med detaljerade beskrivningar och analyser av kulturarvsplatserna (1). Boken är Kriterium-granskad och publiceras open access. På svenska har även två lärobokskapitel (9, 10), två forskningsbaserade populärvetenskapliga texter (11, 12) samt två essäer publicerats (13, 14). Därtill kommer ett lärobokskapitel på engelska som utges på internationellt förlag (8). Projektets resultat har kontinuerligt kommunicerats via en hemsida (15).
Covid 19-pandemin påverkade möjligheten att delta i konferenser under projekttiden. Under 2019 presenterades projektet vid en internationell IR-konferens i London (BISA) samt vid konferensen ”The Thrill of the Dark” i Birmingham. Ett viktigt kunskapsutbyte skedde inom ramen för konferensen ”If the war comes?” som organiserades av Aalborg universitet i maj 2021. På genuskonferensen g22 i Karlstad 2022 presenterades projektresultat inom konferenstemat gränser och gränsskapande.
Projektdeltagarna har även spridit kunskap om sina forskningsresultat på en rad seminarier vid till exempel Försvarshögskolan i Stockholm, Örebro universitet, Centrum för Maritima Studiers seminarieserie, Forum for Security Research, samt på forskarnas olika hemmainstitutioner och forskningsnätverk på Stockholms universitet. Resultaten har också förts in i universitetsundervisningen genom att projektdeltagarna infogat frågor om militärt minnesskapande på kurser i internationella relationer, genusvetenskap och i kulturarvsstudier.
Samverkansaktiviteter innefattar publikationerna 11 och 12 som båda är ett resultat av samarbeten mellan kulturarvsaktörer (Marinmuseum respektive Sjöhistoriska Samfundet). I samband med referensgruppsmötet arrangerades ett erfarenhetsutbyte mellan Armémuseum och forskarna.