Social uppmärksamhet bland barn och ungdomar med social ångest
För att navigera i sociala sammanhang så måste vi människor vara uppmärksamma på komplex och snabbt skiftande information från omgivningen, så som ansiktsuttryck och känslor som andra förmedlar. Forskning inom psykologi och neurovetenskap har visat att de flesta barn är väldigt bra på detta men att individer med social ångest har svårt att styra sin uppmärksamhet på ett flexibelt sätt i just sociala situationer. Det kan visa sig som svårigheter med ögonkontakt och en överdriven vaksamhet mot subtila sociala ”hot” (t.ex. att någon ser arg ut). Sådan avvikande social uppmärksamhet kan leda till svårigheter inom många områden i livet, och kan även vara en förklaring till varför vissa barn utvecklar social ångest.
Avvikande social uppmärksamhet förekommer också bland personer med autismspektrumtillstånd (AST) och generaliserat ångestsyndrom (GAD). I dagsläget vet vi emellertid väldigt lite om social uppmärksamhet bland barn med social ångest, hur de skiljer sig åt från personer med AST och GAD, och om det går att påverka social uppmärksamhet genom behandling.
Vi avser undersöka hur social uppmärksamhet hos personer med social ångest kommer till uttryck, samt om det går att påverka den genom kognitiv beteendeterapi (KBT). Genom s.k. eye tracking-teknik vill vi mäta social uppmärksamhet i en grupp barn med social ångest och jämföra dem med barn med andra kliniska tillstånd som har förknippats med avvikande uppmärksamhet och med en kontrollgrupp.
Slutredovisning
Slutrapport avseende projektanslag P18:0068:1 för studien ”Social uppmärksamhet bland barn och ungdomar med social ångest”
Projektledare: Eva Serlachius
Medverkande forskare: Jens Högström och Johan Lundin Kleberg
Anslagsförvaltare: Karolinska Institutet
Projektets syfte samt utveckling
För att navigera i sociala sammanhang måste vi människor vara uppmärksamma på komplex och snabbt skiftande information från omgivningen, så som ansiktsuttryck och känslor som andra förmedlar. Forskning inom psykologi och neurovetenskap har visat att de flesta barn är väldigt bra på detta men att individer med social ångest har svårt att styra sin uppmärksamhet på ett flexibelt sätt i just sociala situationer. Det kan visa sig som svårigheter med ögonkontakt och en överdriven vaksamhet mot subtila sociala ”hot” (t.ex. att någon ser arg ut). Sådan avvikande social uppmärksamhet kan leda till svårigheter inom många områden i livet, och kan även vara en förklaring till varför vissa barn utvecklar social ångest.
Avvikande social uppmärksamhet förekommer också bland personer med autismspektrumtillstånd (AST) och generaliserat ångestsyndrom (GAD). I dagsläget vet vi emellertid väldigt lite om social uppmärksamhet bland barn med social ångest, hur de skiljer sig åt från personer med AST och GAD, och om det går att påverka social uppmärksamhet genom behandling.
I det genomförda projektet avsåg vi undersöka hur social uppmärksamhet hos personer med social ångest kommer till uttryck, samt om det går att påverka den genom kognitiv beteendeterapi (KBT). Genom s.k. eye tracking-teknik ville vi mäta social uppmärksamhet i en grupp barn med social ångest och jämföra dem med barn med andra kliniska tillstånd som har förknippats med avvikande uppmärksamhet och med en kontrollgrupp.
Det övergripande syftet med detta forskningsprojekt var att kartlägga social uppmärksamhet hos barn och ungdomar med social ångest genom att undersöka social uppmärksamhet med eyetracking. För att jämföra hur uppmärksamhetsprocesser ser ut vid olika tillstånd mätte vi även social uppmärksamhet hos ungdomar med AST, som har vissa symtom som överlappar social ångest, samt i en kontrollgrupp med barn och ungdomar från en icke-psykiatrisk kontrollgrupp. Pupillreaktioner mättes också som ett sätt att ge ytterligare en dimension till eventuell atypisk social uppmärksamhet hos unga med social ångest. Dessutom undersökte vi om vissa mönster av uppmärksamhetsavvikelser predicerade en bättre eller sämre effekt av KBT, och huruvida uppmärksamheten påverkas av en sådan behandling eller inte. Denna forskning har bidragit till bättre förståelsen för uppmärksamhetsprocesser hos unga med social ångest och de vidmakthållande faktorer som föreligger vid tillståndet.
Kort om genomförandet
En stor del av projektet pågick under Covid-19-pandemin och datainsamlingen stoppades under två längre perioder 2020 och 2021. Detta försenade projektet och rekryteringen av deltagare i AST-gruppen är ännu inte slutförd. Gruppen med GAD kunde inte rekryteras alls. Rekryteringsmålet för SAD-gruppen har dock uppnåtts och målet för den icke-psykiatriska kontrollgruppen har överträffats. Vi har dessutom lagt till frågeställningar som rör undersökandet av ytterligare två aspekter av huruvida social uppmärksamhet skiljer sig åt mellan individer med social ångest och kontrollgrupperna: sackadhastighet och hyperscanning. Utöver dessa har inga betydande avvikelser från den ursprungliga planen gjorts.
De tre viktigaste resultaten från projektet och de slutsatser som kan dras
1. Barn och ungdomar med social ångest uppvisar annorlunda blickmönster när de läser av ansikten, jämfört med icke-psykiatriska personer i kontrollgruppen. Resultatet tyder på att barn med social ångest skannar av en mer begränsad del av ansiktet, potentiellt på ett mer detaljorienterat sätt, i jämförelse med unga utan social ångest. Analyserna visar också att barn med social ångest kan ha svårt att förflytta sin uppmärksamhet mellan olika ansiktsregioner. Detta visar sig genom att de med social ångest tenderar att fixera blicken på ögonen under längre perioder, medan barnen i kontrollgruppen visar en mer flexibel fördelning av uppmärksamheten mellan olika delar av ansiktet. Sådana avvikelser i uppmärksamhetsmönstret skulle kunna bidra till att social ångest utvecklas och/eller vidmakthålls.
2. Barn och ungdomar med social ångest är långsammare på att omorientera blicken från andras ögon än icke-psykiatriska personer i kontrollgruppen. Resultaten pekar således på att fördröjt frigörande av ögonkontakt skulle kunna vara en markör för social ångest. Studier på vuxna med ångestsyndrom har visat att fördröjt frigörande av blicken från hot i omgivningen bidrar till att vidmakthålla symtom. Svårigheter att avleda uppmärksamheten från andras ögon kan potentiellt leda till ökad arousal, vilket i sin tur förvärrar negativa känslor förknippade med ögonkontakt och social interaktion. Det är också möjligt att långvarigt ”fastnande” i ögonkontakt kan få unga med social ångest att missa andra viktiga aspekter av den sociala miljön vilket skulle kunna leda till svårigheter med social interaktion. Detta skulle kunna utgöra en vidmakthållande faktor för social ångest i barndomen.
3. Atypisk visuell uppmärksamhet mot ansikten är relaterad till longitudinell förändring av symtom på social ångest efter antingen kognitiv beteendeterapi (KBT) eller icke-specifik stödbehandling. Våra preliminära resultat visar att unga med social ångest som fördelar sin uppmärksamhet mer inom ett ansikte när de uppmanas att avläsa ansiktets känslomässiga uttryck är mer benägna att rapportera en minskning av social ångest tre månader efter behandlingens slut. Detta tyder på att ett begränsat uppmärksamhetsmönster kan vara en faktor som vidmakthåller social ångest. Vidare, de ungas fördelning av uppmärksamhet förändrades inte över tid, vilket tyder på att även om behandlingarna var effektiva när det gällde att minska symtomen på social ångest, så förändrades inte den visuella uppmärksamheten.
Potentiellt nya forskningsfrågor
Preliminärt bedöms att projektet kommer att leda till fortsatt forskning kring huruvida träning i flexibel uppmärksamhet i samband med ansiktsigenkänning skulle kunna minska social ångest, i synnerhet om denna träning görs inom ramen för en KBT-behandling. Eftersom många analyser återstår och eftersom sociala ångest-gruppen ännu inte har jämförts med AST-gruppen är det troligt att projektet kommer att ge upphov till flera ytterligare forskningsfrågor, eller att den ovannämnda slutsatser kan komma att förändras. Den longitudinella aspekten av projektet, som innebär att deltagare med social ångest följs med eye-tracking tre månader efter behandling (oavsett om det är KBT eller icke-specifik stödbehandling), förväntas också generera nya forskningsfrågor.
Spridning av resultat och samarbeten
Resultaten från projektet har presenterats vid fyra internationella möten
1. Nordic Child and Adolescent Psychiatry (NordCap) Research Meeting, 2020 (Online)
2. European Conference of Eye Movements (ECEM), 2019, Alicante, Spanien
3. Deutsche Gesellschaft fur Kinder und Jugendpsychiatrie (DGKJP), 2019, Mannheim, Tyskland.
4. European Congress of Psychiatry (EPA), 2021 (Online).
Under våren 2020 beslutades att projektgruppen skulle bidra med ett kapitel till en fackbok om social ångest (utgiven av Studentlitteratur, se publikationslista). Detta kapitel fokuserar på social uppmärksamhet och delar av resultaten och slutsatserna från det aktuella projektet beskrivs där. Boken riktar sig till kliniskt verksamma psykologer/terapeuter och psykiatriker, samt till läkar- och psykologstudenter.
Genom projektet har samarbeten etablerats med dr Jennifer Lau vid King's College, London, och dr Andreas Frick vid Uppsala universitet. Både dr Lau och dr. Frick har varit medförfattare på artiklar som publicerats inom ramen för detta projekt och de bidragit med expertkunskap om eyetracking och social uppmärksamhet. Flera av de experimentella uppgifter som använts i projektet har dessutom använts i ett pågående forskningsprojekt om det sällsynta genetiska tillståndet Williams syndrom, som genomförs i samarbete med dr Ann Nordgren och dr Charlotte Willfors vid Karolinska Institutet. Williams syndrom är förknippat med avvikande sociala uppmärksamhetsmönster och en förhöjd risk för ångest, vilket gör dessa resultat relevanta för de forskningsfrågor som behandlas i det aktuella projektet.
Projektledare: Eva Serlachius
Medverkande forskare: Jens Högström och Johan Lundin Kleberg
Anslagsförvaltare: Karolinska Institutet
Projektets syfte samt utveckling
För att navigera i sociala sammanhang måste vi människor vara uppmärksamma på komplex och snabbt skiftande information från omgivningen, så som ansiktsuttryck och känslor som andra förmedlar. Forskning inom psykologi och neurovetenskap har visat att de flesta barn är väldigt bra på detta men att individer med social ångest har svårt att styra sin uppmärksamhet på ett flexibelt sätt i just sociala situationer. Det kan visa sig som svårigheter med ögonkontakt och en överdriven vaksamhet mot subtila sociala ”hot” (t.ex. att någon ser arg ut). Sådan avvikande social uppmärksamhet kan leda till svårigheter inom många områden i livet, och kan även vara en förklaring till varför vissa barn utvecklar social ångest.
Avvikande social uppmärksamhet förekommer också bland personer med autismspektrumtillstånd (AST) och generaliserat ångestsyndrom (GAD). I dagsläget vet vi emellertid väldigt lite om social uppmärksamhet bland barn med social ångest, hur de skiljer sig åt från personer med AST och GAD, och om det går att påverka social uppmärksamhet genom behandling.
I det genomförda projektet avsåg vi undersöka hur social uppmärksamhet hos personer med social ångest kommer till uttryck, samt om det går att påverka den genom kognitiv beteendeterapi (KBT). Genom s.k. eye tracking-teknik ville vi mäta social uppmärksamhet i en grupp barn med social ångest och jämföra dem med barn med andra kliniska tillstånd som har förknippats med avvikande uppmärksamhet och med en kontrollgrupp.
Det övergripande syftet med detta forskningsprojekt var att kartlägga social uppmärksamhet hos barn och ungdomar med social ångest genom att undersöka social uppmärksamhet med eyetracking. För att jämföra hur uppmärksamhetsprocesser ser ut vid olika tillstånd mätte vi även social uppmärksamhet hos ungdomar med AST, som har vissa symtom som överlappar social ångest, samt i en kontrollgrupp med barn och ungdomar från en icke-psykiatrisk kontrollgrupp. Pupillreaktioner mättes också som ett sätt att ge ytterligare en dimension till eventuell atypisk social uppmärksamhet hos unga med social ångest. Dessutom undersökte vi om vissa mönster av uppmärksamhetsavvikelser predicerade en bättre eller sämre effekt av KBT, och huruvida uppmärksamheten påverkas av en sådan behandling eller inte. Denna forskning har bidragit till bättre förståelsen för uppmärksamhetsprocesser hos unga med social ångest och de vidmakthållande faktorer som föreligger vid tillståndet.
Kort om genomförandet
En stor del av projektet pågick under Covid-19-pandemin och datainsamlingen stoppades under två längre perioder 2020 och 2021. Detta försenade projektet och rekryteringen av deltagare i AST-gruppen är ännu inte slutförd. Gruppen med GAD kunde inte rekryteras alls. Rekryteringsmålet för SAD-gruppen har dock uppnåtts och målet för den icke-psykiatriska kontrollgruppen har överträffats. Vi har dessutom lagt till frågeställningar som rör undersökandet av ytterligare två aspekter av huruvida social uppmärksamhet skiljer sig åt mellan individer med social ångest och kontrollgrupperna: sackadhastighet och hyperscanning. Utöver dessa har inga betydande avvikelser från den ursprungliga planen gjorts.
De tre viktigaste resultaten från projektet och de slutsatser som kan dras
1. Barn och ungdomar med social ångest uppvisar annorlunda blickmönster när de läser av ansikten, jämfört med icke-psykiatriska personer i kontrollgruppen. Resultatet tyder på att barn med social ångest skannar av en mer begränsad del av ansiktet, potentiellt på ett mer detaljorienterat sätt, i jämförelse med unga utan social ångest. Analyserna visar också att barn med social ångest kan ha svårt att förflytta sin uppmärksamhet mellan olika ansiktsregioner. Detta visar sig genom att de med social ångest tenderar att fixera blicken på ögonen under längre perioder, medan barnen i kontrollgruppen visar en mer flexibel fördelning av uppmärksamheten mellan olika delar av ansiktet. Sådana avvikelser i uppmärksamhetsmönstret skulle kunna bidra till att social ångest utvecklas och/eller vidmakthålls.
2. Barn och ungdomar med social ångest är långsammare på att omorientera blicken från andras ögon än icke-psykiatriska personer i kontrollgruppen. Resultaten pekar således på att fördröjt frigörande av ögonkontakt skulle kunna vara en markör för social ångest. Studier på vuxna med ångestsyndrom har visat att fördröjt frigörande av blicken från hot i omgivningen bidrar till att vidmakthålla symtom. Svårigheter att avleda uppmärksamheten från andras ögon kan potentiellt leda till ökad arousal, vilket i sin tur förvärrar negativa känslor förknippade med ögonkontakt och social interaktion. Det är också möjligt att långvarigt ”fastnande” i ögonkontakt kan få unga med social ångest att missa andra viktiga aspekter av den sociala miljön vilket skulle kunna leda till svårigheter med social interaktion. Detta skulle kunna utgöra en vidmakthållande faktor för social ångest i barndomen.
3. Atypisk visuell uppmärksamhet mot ansikten är relaterad till longitudinell förändring av symtom på social ångest efter antingen kognitiv beteendeterapi (KBT) eller icke-specifik stödbehandling. Våra preliminära resultat visar att unga med social ångest som fördelar sin uppmärksamhet mer inom ett ansikte när de uppmanas att avläsa ansiktets känslomässiga uttryck är mer benägna att rapportera en minskning av social ångest tre månader efter behandlingens slut. Detta tyder på att ett begränsat uppmärksamhetsmönster kan vara en faktor som vidmakthåller social ångest. Vidare, de ungas fördelning av uppmärksamhet förändrades inte över tid, vilket tyder på att även om behandlingarna var effektiva när det gällde att minska symtomen på social ångest, så förändrades inte den visuella uppmärksamheten.
Potentiellt nya forskningsfrågor
Preliminärt bedöms att projektet kommer att leda till fortsatt forskning kring huruvida träning i flexibel uppmärksamhet i samband med ansiktsigenkänning skulle kunna minska social ångest, i synnerhet om denna träning görs inom ramen för en KBT-behandling. Eftersom många analyser återstår och eftersom sociala ångest-gruppen ännu inte har jämförts med AST-gruppen är det troligt att projektet kommer att ge upphov till flera ytterligare forskningsfrågor, eller att den ovannämnda slutsatser kan komma att förändras. Den longitudinella aspekten av projektet, som innebär att deltagare med social ångest följs med eye-tracking tre månader efter behandling (oavsett om det är KBT eller icke-specifik stödbehandling), förväntas också generera nya forskningsfrågor.
Spridning av resultat och samarbeten
Resultaten från projektet har presenterats vid fyra internationella möten
1. Nordic Child and Adolescent Psychiatry (NordCap) Research Meeting, 2020 (Online)
2. European Conference of Eye Movements (ECEM), 2019, Alicante, Spanien
3. Deutsche Gesellschaft fur Kinder und Jugendpsychiatrie (DGKJP), 2019, Mannheim, Tyskland.
4. European Congress of Psychiatry (EPA), 2021 (Online).
Under våren 2020 beslutades att projektgruppen skulle bidra med ett kapitel till en fackbok om social ångest (utgiven av Studentlitteratur, se publikationslista). Detta kapitel fokuserar på social uppmärksamhet och delar av resultaten och slutsatserna från det aktuella projektet beskrivs där. Boken riktar sig till kliniskt verksamma psykologer/terapeuter och psykiatriker, samt till läkar- och psykologstudenter.
Genom projektet har samarbeten etablerats med dr Jennifer Lau vid King's College, London, och dr Andreas Frick vid Uppsala universitet. Både dr Lau och dr. Frick har varit medförfattare på artiklar som publicerats inom ramen för detta projekt och de bidragit med expertkunskap om eyetracking och social uppmärksamhet. Flera av de experimentella uppgifter som använts i projektet har dessutom använts i ett pågående forskningsprojekt om det sällsynta genetiska tillståndet Williams syndrom, som genomförs i samarbete med dr Ann Nordgren och dr Charlotte Willfors vid Karolinska Institutet. Williams syndrom är förknippat med avvikande sociala uppmärksamhetsmönster och en förhöjd risk för ångest, vilket gör dessa resultat relevanta för de forskningsfrågor som behandlas i det aktuella projektet.