Till havet! Tyska havsbad och kustturism 1871-1945
Syftet med sabbatsåret är att avsluta en monografi om tyska havsbad och strandsemester 1871-1945 som syntetiserar flera års forskning. Boken har ett dubbelt syfte: att principiellt undersöka utvecklingen av modern turism och konsumkultur, med havsbad som ett exempel, och att utforska det specifika av havsbad och strandsemester. Den studerar hur havsbad utvecklades under en period av snabba sociala förändringar och hur medicinskt havsbadande som idkades av en liten elit utvecklades till strandsemester för alla. Den behandlar således den period då den moderna strandsemestern, så som vi fortfarande känner den, kom till. Den tyska fallstudien kan å ena sidan belysa havsbadens internationella historia; å andra sidan belyser den den specifika utvecklingen i ett land som under undersökningsperioden hade tre olika politiska regimer med olika nationsgränser. Boken ämnar presentera havsbadens och strandsemesterns historia i dess helhet. Den behandlar både socio-ekonomiska utvecklingar och kulturella representationer och inte minst de historiska aktörernas sociala praktiker. Inom den internationella forskningen kommer den att bli en av få studier som presenterar en omfattande historia av en turistisk huvudform. Delar av manuskriptet är redan skrivna och behöver kortas och redigeras. Väsentliga delar återstår. Jag avser att vistas tre månader vid Amsterdams universitet, vid den tvärvetenskapliga European travel cultures and mobilities research group som är verksam där.
Slutredovisning
Semesterresor är idag en integrerad del av det moderna livet i industrialiserade länder, och turismindustrin är den näst största globala industrin. Men vi har fortfarande lite kunskap om semesterns och turismens historia. Först under det senaste decenniet har turismhistoria väckt intresset av ett växande antal internationella forskare och blivit ett ganska litet, men blomstrande forskningsområde - bortsett från Storbritannien, där det har varit ett etablerat fält i många decennier. Att undersöka turismens historia gör det möjligt för oss att få grundläggande kunskaper om hur vårt moderna samhället utvecklades. Möjliggjord genom ett RJ-sabbatical, bidrar jag till detta forskningsfält med en omfattande bok om tyska havsbad och strandsemestrar mellan 1871 och 1945. Under den perioden utökades turismen och blev ett fenomen av masskultur. Min bok kastar inte bara ljus på denna dynamiska och alldeles för lite undersökta period av turismhistoria, utan även på en formerande period av det moderna konsumentsamhället, som konsumtionen av semestrar var en viktig del av. Internationellt sett är min bok en av få studier som erbjuder en omfattande historia av en av de viktigaste turismformer.
Boken, som jag nästan avslutade under sabbaticalet, har ett dubbelt syfte: (1) att utforska den moderna turismens och konsumentkulturens allmänna utveckling genom att ta strandsemestrar som ett exempel, och (2) att undersöka det specifika av havsvad och strandsemester. Idag har strandsemester blivit en symbol för semester i sig, uppenbar t.ex. inom turistnäringen, som ofta använder strandsemesterns ikonografi i sin reklam. I mitt projekt var jag intresserad av frågan vad som var / är så speciellt med strandsemester, och vad som samtidigt gör dem så generaliserbara. I min bok svarar jag på denna fråga genom att använda det teoretiska begreppet liminalitet, som jag systematiskt använder för att beskriva och teoretisera olika aspekter av havsbad. Jag kan visa att strandsemesterns liminoida kvalitet gjorde dem både speciella och generaliserbara i förhållande till semestrar i allmänhet.
Andra centrala frågor syftar på både orterna och deras gäster: Boken undersöker å ena sidan hur havsbad utvecklades under en period av snabb social förändring, industrialisering och modernisering. Å andra sidan analyserar den hur medicinskt badande som utfördes av en liten elitgrupp förvandlades till strandsemester för alla. Detta hände under en period på bara 50 år, mellan 1870- och 1920-talet. I slutet av den perioden var den moderna strandsemestern, som vi fortfarande känner den, fullt utvecklad och har knappt förändrats sedan dess. Detta är ett viktigt resultat av min forskning. Medan det tyska fallet i många avseenden lämpar sig att belysa havsbadens internationella historia, används det också för att lyfta fram de speciella drag i ett lands utveckling som genomgick tre olika politiska regimer och skiftande nationella gränser. Det betraktas emellertid i ett transnationellt perspektiv och relateras konsekvent till utvecklingen i andra europeiska länder.
Min forskning har en helhetssyn som integrerar social- och kulturhistoria. Boken speglar detta omfattande grepp och presenterar badorters och semestrars historia i sin helhet. Den tar upp strukturer och socioekonomisk utveckling samt diskurser och kulturella representationer och inte minst de historiska agenternas sociala praxis. Dessutom, och ganska sällsynt i turismens historia, inkluderar den ett könsperspektiv och visar exempelvis hur badpraktikernas utveckling påverkade män och kvinnor på olika sätt. Forskningen bygger på ett brett utbud av källmaterial: korrespondens, gästlistor, fotografier, filmer, opublicerade handlingar från flera lokala och regionala arkiv, turismstatistik, medicinsk litteratur, guideböcker, tidskrifter, annonser, affischer, vykort, litteratur och målningar.
Boken är uppdelad i tre huvuddelar med olika fokus. Efter ett inledande kapitel anlägger del ett ett perspektiv på social och kulturell förändring under undersökningsperioden på ungefär 75 år. De tre kronologiska kapitlen i första delen undersöker havsbadens strukturella och ekonomiska utveckling i sin växelverkan med badgästernas förändrade sociala praktiker. Kapitel två, som redan var färdig innan jag började sabbatsåret, behandlar den tidiga perioden av havsbad före 1870, då havsbadandet fortfarande var en medicinsk praxis. Kapitel tre, av vilket jag skrev huvuddelar under sabbatsåret, medan vissa delar hade avslutats tidigare, visar hur havsbadandet demokratiserades och förvandlades från ett elitfenomen till ett borgerligt projekt och en nöjesutövning. Till skillnad från Storbritannien, som även hade badorter för arbetarklassen, kom i tyska havsbad både badanläggningarnas ägarna och badgästerna från medelklassen. Det var genuint borgerliga bad- och fritidspraktiker som ägde rum på orterna. De liknade dem i andra länders havsbad, men badpraktikerna skilde sig åt. Jag visar även hur djupt de strukturella förändringarna i badorterna påverkade invånarna som var tvungna att leta efter nya möjligheter att försörja sig, vilket var både en utmaning och en chans. Under det tyska kejsardömet nådde havsbaden sin blomstringsperiod. I kapitel fyra, huvudsakligen skriven under sabbatsåret, diskuteras effekterna av första världskriget och dess efterdyningar på badorterna och deras gäster samt effekterna av nazisternas regering och andra världskriget. Till skillnad från de länder som vann kriget påverkade den tyska ekonomiska krisen efter första världskriget djupt de tyska badorterna. Under hela Weimarrepubliken lyckades de inte anknyta till sin storhet och sina framgångar före kriget. Efter kriget skedde en nationalisering av strandsemestrar i Europa. Antisemitism växte snabbt i många tyska badorter, några av dem utvecklades till kända antisemitiska havsbad, få av dem stannade speciellt judevänliga. Under den nazistiska perioden hade badorterna ett växande antal besökare igen, bland dem många "styrka genom glädje" -turister. Men viktigare än den ofta överskattade ”styrka genom glädje” -turismen var den kommersiella turismen - det är ett viktigt resultat som kastar nytt ljus på forskningen om nationalsocialism.
Den andra delen av boken närmar sig ämnet systematiskt och fokuserar på geo-kulturella och historiska strukturer: Kapitel fem (färdigt före sabbatsperioden), som handlar om Nordsjöns havsbad och sex (huvudsakligen skrivet under sabbatsperioden), som handlar om Östersjöns havsbad, presenterar olika tyska havsbadsregioner i ett jämförande perspektiv som diskuterar likheter och skillnader både mellan och inom regioner. Då det hittills bara har funnits lokala studier, är detta ett innovativt perspektiv som kastar nytt ljus på badorternas historia. Som ett resultat av min forskning kan jag visa att det i varje region fanns ett brett utbud av badorter för varje smak och plånbok som delade den regionala marknaden mellan sig så att de inte behövde konkurrera med varandra. Ett annat resultat är att de mest besökta orterna var de med de bästa tåg- och skeppsförbindelserna till stora städer, först och främst Berlin, men även Hamburg och Köln.
Del tre slutligen fokuserar på kulturella representationer och sociala praktiker: Kapitel sju, som delvis skrevs under sabbatsåret, behandlar både kulturella representationer av havet och badandet i konst, litteratur och reklam och agenterna som populariserade (läkare, konstnärer, författare) och kommersialiserade (lokala samhällen, havsbadsorganisationer) badorter och strandsemester. Ett överraskande resultat är att den medicinska diskursen fortfarande var inflytelserik i början av 1900-talet, även om havsbadandet hade blivit ett nöje. Jag kan även visa hur Tyska Nordsjöhavsbadens Förbund och Tyska Östersjöhavsbadens Förbund, som aldrig tidigare har undersökts, med framgång bedrev lobbyarbete för sina orter. Kapitel åtta, som skrevs före sabbaticalet, undersöker förändringen av badpraktiker med fokus på historiska agenter.
Under sabbatsåret kortade jag 250 redan befintliga sidor av boken ner till 200 och skrev 150 nya sidor, så att hela manuskriptet nu består av 350 sidor. Inledningen och slutsatsen återstår att skrivas. Boken är skriven på tyska, har titeln ”Till havet! Tyska havsbad och kustturism 1871-1945” och kommer att publiceras av Böhlau förlag, Wien.
Under sabbaticalet skrev jag också ett bokkapitel om sandslott som byggdes av vuxna på tyska stränder sedan slutet av 1800-talet. Det visar att sandslott inte var, som det ibland hävdats, en manifestation av en typisk tysk nationalkaraktär, utan att de kan uppfattas som metaforer för turismens typiska egenskaper och principer, vars huvudsakliga kännetecken är ambivalens. Texten bidrar till empirisk turismforskning samt till teoretiska överväganden om turism.
Jag tillbringade tre månader av sabbatsåret vid Amsterdams Universitet, Amsterdam School for Regional, Transnational and European Studies (ARTES), och samarbetade med den tvärvetenskapliga European travel cultures and mobilities research group som är verksam där. Gruppmedlemmarna diskuterade och kommenterade min forskning och jag hade möjlighet att presentera mitt arbete på deras forskningsseminarium. Den 20 november 2019 presenterade jag där papret ”Liminoid spaces: German and British seaside resorts in the 19th and 20th centuries”. Dessutom presenterade jag resultaten av min forskning på en internationell konferens om europeiska kurorter i Baden-Baden den 6 november 2019, med ett paper med titeln "Health and Leisure in the Seaside Resort: The De-medicalisation of Discourse and Practice".
Boken, som jag nästan avslutade under sabbaticalet, har ett dubbelt syfte: (1) att utforska den moderna turismens och konsumentkulturens allmänna utveckling genom att ta strandsemestrar som ett exempel, och (2) att undersöka det specifika av havsvad och strandsemester. Idag har strandsemester blivit en symbol för semester i sig, uppenbar t.ex. inom turistnäringen, som ofta använder strandsemesterns ikonografi i sin reklam. I mitt projekt var jag intresserad av frågan vad som var / är så speciellt med strandsemester, och vad som samtidigt gör dem så generaliserbara. I min bok svarar jag på denna fråga genom att använda det teoretiska begreppet liminalitet, som jag systematiskt använder för att beskriva och teoretisera olika aspekter av havsbad. Jag kan visa att strandsemesterns liminoida kvalitet gjorde dem både speciella och generaliserbara i förhållande till semestrar i allmänhet.
Andra centrala frågor syftar på både orterna och deras gäster: Boken undersöker å ena sidan hur havsbad utvecklades under en period av snabb social förändring, industrialisering och modernisering. Å andra sidan analyserar den hur medicinskt badande som utfördes av en liten elitgrupp förvandlades till strandsemester för alla. Detta hände under en period på bara 50 år, mellan 1870- och 1920-talet. I slutet av den perioden var den moderna strandsemestern, som vi fortfarande känner den, fullt utvecklad och har knappt förändrats sedan dess. Detta är ett viktigt resultat av min forskning. Medan det tyska fallet i många avseenden lämpar sig att belysa havsbadens internationella historia, används det också för att lyfta fram de speciella drag i ett lands utveckling som genomgick tre olika politiska regimer och skiftande nationella gränser. Det betraktas emellertid i ett transnationellt perspektiv och relateras konsekvent till utvecklingen i andra europeiska länder.
Min forskning har en helhetssyn som integrerar social- och kulturhistoria. Boken speglar detta omfattande grepp och presenterar badorters och semestrars historia i sin helhet. Den tar upp strukturer och socioekonomisk utveckling samt diskurser och kulturella representationer och inte minst de historiska agenternas sociala praxis. Dessutom, och ganska sällsynt i turismens historia, inkluderar den ett könsperspektiv och visar exempelvis hur badpraktikernas utveckling påverkade män och kvinnor på olika sätt. Forskningen bygger på ett brett utbud av källmaterial: korrespondens, gästlistor, fotografier, filmer, opublicerade handlingar från flera lokala och regionala arkiv, turismstatistik, medicinsk litteratur, guideböcker, tidskrifter, annonser, affischer, vykort, litteratur och målningar.
Boken är uppdelad i tre huvuddelar med olika fokus. Efter ett inledande kapitel anlägger del ett ett perspektiv på social och kulturell förändring under undersökningsperioden på ungefär 75 år. De tre kronologiska kapitlen i första delen undersöker havsbadens strukturella och ekonomiska utveckling i sin växelverkan med badgästernas förändrade sociala praktiker. Kapitel två, som redan var färdig innan jag började sabbatsåret, behandlar den tidiga perioden av havsbad före 1870, då havsbadandet fortfarande var en medicinsk praxis. Kapitel tre, av vilket jag skrev huvuddelar under sabbatsåret, medan vissa delar hade avslutats tidigare, visar hur havsbadandet demokratiserades och förvandlades från ett elitfenomen till ett borgerligt projekt och en nöjesutövning. Till skillnad från Storbritannien, som även hade badorter för arbetarklassen, kom i tyska havsbad både badanläggningarnas ägarna och badgästerna från medelklassen. Det var genuint borgerliga bad- och fritidspraktiker som ägde rum på orterna. De liknade dem i andra länders havsbad, men badpraktikerna skilde sig åt. Jag visar även hur djupt de strukturella förändringarna i badorterna påverkade invånarna som var tvungna att leta efter nya möjligheter att försörja sig, vilket var både en utmaning och en chans. Under det tyska kejsardömet nådde havsbaden sin blomstringsperiod. I kapitel fyra, huvudsakligen skriven under sabbatsåret, diskuteras effekterna av första världskriget och dess efterdyningar på badorterna och deras gäster samt effekterna av nazisternas regering och andra världskriget. Till skillnad från de länder som vann kriget påverkade den tyska ekonomiska krisen efter första världskriget djupt de tyska badorterna. Under hela Weimarrepubliken lyckades de inte anknyta till sin storhet och sina framgångar före kriget. Efter kriget skedde en nationalisering av strandsemestrar i Europa. Antisemitism växte snabbt i många tyska badorter, några av dem utvecklades till kända antisemitiska havsbad, få av dem stannade speciellt judevänliga. Under den nazistiska perioden hade badorterna ett växande antal besökare igen, bland dem många "styrka genom glädje" -turister. Men viktigare än den ofta överskattade ”styrka genom glädje” -turismen var den kommersiella turismen - det är ett viktigt resultat som kastar nytt ljus på forskningen om nationalsocialism.
Den andra delen av boken närmar sig ämnet systematiskt och fokuserar på geo-kulturella och historiska strukturer: Kapitel fem (färdigt före sabbatsperioden), som handlar om Nordsjöns havsbad och sex (huvudsakligen skrivet under sabbatsperioden), som handlar om Östersjöns havsbad, presenterar olika tyska havsbadsregioner i ett jämförande perspektiv som diskuterar likheter och skillnader både mellan och inom regioner. Då det hittills bara har funnits lokala studier, är detta ett innovativt perspektiv som kastar nytt ljus på badorternas historia. Som ett resultat av min forskning kan jag visa att det i varje region fanns ett brett utbud av badorter för varje smak och plånbok som delade den regionala marknaden mellan sig så att de inte behövde konkurrera med varandra. Ett annat resultat är att de mest besökta orterna var de med de bästa tåg- och skeppsförbindelserna till stora städer, först och främst Berlin, men även Hamburg och Köln.
Del tre slutligen fokuserar på kulturella representationer och sociala praktiker: Kapitel sju, som delvis skrevs under sabbatsåret, behandlar både kulturella representationer av havet och badandet i konst, litteratur och reklam och agenterna som populariserade (läkare, konstnärer, författare) och kommersialiserade (lokala samhällen, havsbadsorganisationer) badorter och strandsemester. Ett överraskande resultat är att den medicinska diskursen fortfarande var inflytelserik i början av 1900-talet, även om havsbadandet hade blivit ett nöje. Jag kan även visa hur Tyska Nordsjöhavsbadens Förbund och Tyska Östersjöhavsbadens Förbund, som aldrig tidigare har undersökts, med framgång bedrev lobbyarbete för sina orter. Kapitel åtta, som skrevs före sabbaticalet, undersöker förändringen av badpraktiker med fokus på historiska agenter.
Under sabbatsåret kortade jag 250 redan befintliga sidor av boken ner till 200 och skrev 150 nya sidor, så att hela manuskriptet nu består av 350 sidor. Inledningen och slutsatsen återstår att skrivas. Boken är skriven på tyska, har titeln ”Till havet! Tyska havsbad och kustturism 1871-1945” och kommer att publiceras av Böhlau förlag, Wien.
Under sabbaticalet skrev jag också ett bokkapitel om sandslott som byggdes av vuxna på tyska stränder sedan slutet av 1800-talet. Det visar att sandslott inte var, som det ibland hävdats, en manifestation av en typisk tysk nationalkaraktär, utan att de kan uppfattas som metaforer för turismens typiska egenskaper och principer, vars huvudsakliga kännetecken är ambivalens. Texten bidrar till empirisk turismforskning samt till teoretiska överväganden om turism.
Jag tillbringade tre månader av sabbatsåret vid Amsterdams Universitet, Amsterdam School for Regional, Transnational and European Studies (ARTES), och samarbetade med den tvärvetenskapliga European travel cultures and mobilities research group som är verksam där. Gruppmedlemmarna diskuterade och kommenterade min forskning och jag hade möjlighet att presentera mitt arbete på deras forskningsseminarium. Den 20 november 2019 presenterade jag där papret ”Liminoid spaces: German and British seaside resorts in the 19th and 20th centuries”. Dessutom presenterade jag resultaten av min forskning på en internationell konferens om europeiska kurorter i Baden-Baden den 6 november 2019, med ett paper med titeln "Health and Leisure in the Seaside Resort: The De-medicalisation of Discourse and Practice".