Det transnationella historiska medieminnet av folkmordet i Rwanda
Mellan april och juli 1994 mördades 800 000 människor i Rwanda i vad som har beskrivits som det snabbaste och mest brutala folkmordet i modern tid. Detta ägde rum medan västmakterna och FN såg på utan att göra något för att hindra dödandet. I efterhand lades en stor del av ansvaret på medierna som kritiserades för att inte ha brytt sig om folkmordet alternativt för att de hade rapporterat på ett missvisande sätt. Det här är dock en kritik som bygger på antaganden och inte på genomförd forskning. Svenska medier brukar aldrig heller figurera i kritiken, trots tal om globalisering och att vi lever i ett massmediesamhälle där en lokal nyhet snabbt kan bli en världsnyhet. Detta är utgångspunkten för ett projekt med syftet att undersöka folkmordet i Rwanda som en transnationell mediehändelse på tre nivåer. Först på en nationell nivå genom att analysera svenska tv-nyheter under de 100 dagar som folkmordet pågick med avsikten att undersöka vilket utrymme folkmordet fick, på vilket sätt det rapporterades samt hur det förklarades. Därefter undersöks folkmordet på en global nivå med fokus på den stora internationella produktionen av spel- och dokumentärfilmer om folkmordet som har kommit efter 1994, med avsikten att undersöka hur ett audiovisuellt historiskt medieminne skapas på transnationell nivå. Den tredje nivån återvänder till det nationella och här undersöks hur Rwanda som nation skapar egna bilder av folkmordet och hur dessa bilder införlivas i en ny nationell identitet.
Slutredovisning
Syftet med detta projekt har varit att undersöka folkmordet i Rwanda som en global mediehändelse, både på nationell och transnationell nivå med målet att studera hur folkmordet inledningsvis rapporterades och konstruerades i tv-nyheter, och hur ett transnationellt historiskt medieminne därefter skapades, främst genom produktionen av långfilmer och dokumentärer. Ett annat viktigt syfte har varit att utveckla ett teoretiskt och metodiskt ramverk för studiet av hur audiovisuella historiska mediaminnen skapas på global nivå i dagens digitala massmediesamhälle. Det specifika målet med detta RJ Sabbaticalanslag var att avsluta ett nästan färdigt projekt och publicera det internationellt som en monografi.
Manuset är antaget och kommer att publiceras som monografin, Historical Media Memories of the Rwandan Genocide: Corpses by the Road, av Edinburgh University Press, både i bokform och som Open Access, under 2023.
Denna monografi undersöker det transnationella historiska medieminnet av folkmordet mot tutsierna i Rwanda 1994. Den innehåller tre tolkningsnivåer som går från det nationella till det globala och sedan tillbaka till det nationella igen, analyserat kronologiskt med fokus på förändring och det repetitiva bruket av emblematiska bilder av folkmordet. Det vill säga bilder av lik i olika positioner och på olika platser. Syftet är att analysera hur minnet av folkmordet mot tutsierna har konstruerats, återskapats och använts i enlighet med förändrade estetiska, politiska, rumsliga och tidsmässiga aspekter på nationell såväl som på global nivå. De tre nivåerna är: (1) svenska och internationella tv-nyheter under tiden som folkmordet ägde rum under 100 dagar 1994, (2) den stora internationella produktionen av cirka 180 långfilmer, dokumentärer och kortfilmer om folkmordet mellan 1994 och 2021 , vilket gör det till det näst mest audiovisuellt återskapade folkmordet efter Förintelsen, och (3) samtida film- och tv-produktion i Rwanda om folkmordet, med fokus på hur Rwanda, som nation, skapar sina egna bilder av folkmordet och hur dessa införlivas i en ny nationell identitet.
Projektet är tvärvetenskapligt och internationellt relaterat. Det är även kopplat till tre forskningsfält: (1) Film och historia, (2) Film och folkmord och (3) Minnes- och mediastudier. Monografins viktigaste resultat har inverkan på alla dessa tre forskningsfält. För det första genom att projekt ställer forskningsfrågor som avviker från normen, som kan sammanfattas med frågan vad-är-fel-med-dessa-filmer? Istället ställs frågor såsom: Vilken inverkan har audiovisuell historieskrivning i ett modernt massmediesamhälle; Hur kan denna påverkan kopplas till andra audiovisuella medier som tv; och hur får transnationellt förmedlade bilder och nyheter sina specifika och/eller lokala betydelser när de rör sig mellan det nationella och det globala? Följaktligen måste dessa frågor ses i det större teoretiska perspektivet av historisk kultur, det vill säga en global historisk kultur då både historia och kultur vanligtvis uppfattas som nationella enheter. Skapandet av ett historiskt mediaminne på global nivå bör därför analyseras som en pågående process – en kamp – där bilder, och tolkningen av dessa bilder, studsar mellan det nationella och det transnationella och mellan olika audiovisuella medier som filmer, tv och Internet.
För det andra genom sitt empiriska tillvägagångssätt, med en undersökning av 100 dagars tv-rapportering samt 180 film- och tv-produktioner gjorda i 37 länder mellan 1994 och 2021. Detta unika tillvägagångssätt skiljer sig från de flesta tidigare undersökningar inom alla tre forskningsfält eftersom majoriteten av tidigare studier endast inkluderar ett snävt urval (oftast kanoniserade på olika sätt), som dessutom oftast är nationellt baserade, något som begränsar resultaten, inte minst utifrån ett transnationellt perspektiv. Det empiriska tillvägagångssättet har gjort det möjligt att analysera skapandet och återskapandet av audiovisuella minnen som en pågående kamp, inte minst genom att introducera begreppet emblematiska bilder. Det vill säga bilder som skapades av folkmordet i tv-nyheterna 1994 och som sedan återkommande användes och återskapades i film och dokumentärer på olika nivåer och med olika syftet (nationella, transnationella, politiska, estetiska och historiska) för att skapa ett dominerande mediaminne – och därmed ett globalt medvetande – av folkmordet i Rwanda. Men de emblematiska bilderna användes även för att skapa andra och ibland motstridiga minnen av folkmordet, kopplade till företeelser såsom försoning, kvinnohistoria, historisk revisionism och nationalism.
För det tredje, genom att använda både en nationell och en transnationell nivå har jag kunnat analysera förändringar över tid på ett unikt sätt, relaterat till hur ett globalt medieminne skapas och etableras på global nivå – i detta fall som ofta är fallet, i en västerländsk mediasfär – och hur detta minne och dessa emblematiska bilder därefter används för olika syften beroende på dess producenters intentioner och den avsedda publiken. Ett av de mest intressanta resultaten är hur detta globala minne, baserat som det är på västvärldens dåliga samvete, används av Rwanda som nation, vilket skiljer sig från hur folkmordet skildras och används i den rwandiska film- och tv-industrin, där frånvaron av våldsamma bilder är iögonfallande och istället ersätts av egna bilder av folkmordet och hur dessa i sin tur införlivas i en ny nationell identitet som rwandier.
För det fjärde, när det gäller forskningsfältet Film och folkmord så har detta dominerats helt av Förintelsen, det mest audiovisuellt återskapade folkmordet i världen, medan andra folkmord har varit eftersatta. Denna studie förändrar detta på två sätt: (1) tidigare studier har analyserat ett relativt litet urval av filmer och dokumentärer om folkmordet i Rwanda, vanligtvis ”kanoniserade” filmer som Hotel Rwanda (2004) och Ghosts of Rwanda (2004), och vanligtvis utifrån ett kritiskt postkolonialt perspektiv (det vill säga vad-är-fel-med-dessa-filmer?”). Denna studie har dock baserat sina resultat på ett stort empiriskt material och har på så sätt kommit fram till andra resultat och slutsatser, inklusive det unika med att följa ett mediaminne från dess ursprung fram till idag. (2) Det starka fokuset på Förintelsen har skapat föreställningen om att detta är brottet av alla brott, vilket oundvikligt jämförs och mäts gentemot andra folkmord och som i förlängningen ofta medför att övriga folkmord framstår ”mindre viktiga”. En genomgripande studie av mediaminnet av folkmordet i Rwanda har därför förmågan att balansera dessa två historiska minnen utan att väga dem mot varandra. Och naturligtvis är folkmordet i Rwanda, och mediaminnena som omger denna historiska händelse, beroende av en rad olika mekanismer som inte är jämförbara, men som ändå används i film- och tv-produktioner och i diskussionen om folkmordet i Rwanda. En vanlig uppfattning är till exempel att folkmordet i Rwanda var mer ”hänsynslöst” (och därmed mer barbariskt) än Förintelsen på grund av det omfattande bruket av klubbor och machetes istället för det mer industriella (och därmed ”civiliserade”) bruket av gaskammare. Jämförelser som denna är beroende av inarbetade mediebilder och det historiska minnet av Afrika och andra delar av ”tredje världen” som ociviliserade i jämförelse med väst, men det är också ett resultat av det obalanserade förhållandet mellan Förintelsen och alla andra folkmord.
Vi lever idag i en digital tidsålder där information finns i överflöd och där mängder av audiovisuellt material överskrider nationella gränser på ett sätt som var ovanligt före mitten av 1990-talet. Detta förändrade medielandskap har konsekvenser för politiska, historiska ekonomiska, ekologiska, kulturella och sociala frågor, som inte längre utgör avskilda nationella angelägenheter, utan som istället bör förstås som globala frågor. Följaktligen har den audiovisuella massmedieindustrin fått en ny betydelsefull roll i dagens alltmer globaliserade samhälle. Detta projekt om folkmordet i Rwanda har genererat flera nya forskningsfrågor om nya digitala audiovisuella medier. Audiovisuell förmedling av det förflutna innefattar ofta nationella föreställningar om ”vi” och ”dem”, vilket i stor utsträckning påverkar spridningen av kunskap till allmänheten men även för beslutsfattandet hos ett politiskt ledarskap. Mediebilderna av ”tredje världen” skapas inte enbart av aktuella nyheter. Detta bildspråk bygger på konventioner för presentationen av tv-nyheter, tidigare historiska skildringar och, inte minst, på skapandet av globala audiovisuella historiska minnen som i allt högre grad tenderar att vara transnationella till sin karaktär. En ny syn på begreppet globalisering är därför av vital betydelse i den digitala tidsåldern. Hur sprids historisk kunskap i den digitala tidsåldern? Hur transformeras mediebilderna av den ”tredje världen”, av Förintelsen eller andra folkmord, eller av miljökatastrofer och klimatförändringar från aktuella nyheter, över tidigare (främst skriftliga) historiska skildringar, till audiovisuella historiska minnen på transnationell nivå? Detta är frågor som har avgörande betydelse för att förstå dagens och framtidens globala mediavärld.
Manuset är antaget och kommer att publiceras som monografin, Historical Media Memories of the Rwandan Genocide: Corpses by the Road, av Edinburgh University Press, både i bokform och som Open Access, under 2023.
Denna monografi undersöker det transnationella historiska medieminnet av folkmordet mot tutsierna i Rwanda 1994. Den innehåller tre tolkningsnivåer som går från det nationella till det globala och sedan tillbaka till det nationella igen, analyserat kronologiskt med fokus på förändring och det repetitiva bruket av emblematiska bilder av folkmordet. Det vill säga bilder av lik i olika positioner och på olika platser. Syftet är att analysera hur minnet av folkmordet mot tutsierna har konstruerats, återskapats och använts i enlighet med förändrade estetiska, politiska, rumsliga och tidsmässiga aspekter på nationell såväl som på global nivå. De tre nivåerna är: (1) svenska och internationella tv-nyheter under tiden som folkmordet ägde rum under 100 dagar 1994, (2) den stora internationella produktionen av cirka 180 långfilmer, dokumentärer och kortfilmer om folkmordet mellan 1994 och 2021 , vilket gör det till det näst mest audiovisuellt återskapade folkmordet efter Förintelsen, och (3) samtida film- och tv-produktion i Rwanda om folkmordet, med fokus på hur Rwanda, som nation, skapar sina egna bilder av folkmordet och hur dessa införlivas i en ny nationell identitet.
Projektet är tvärvetenskapligt och internationellt relaterat. Det är även kopplat till tre forskningsfält: (1) Film och historia, (2) Film och folkmord och (3) Minnes- och mediastudier. Monografins viktigaste resultat har inverkan på alla dessa tre forskningsfält. För det första genom att projekt ställer forskningsfrågor som avviker från normen, som kan sammanfattas med frågan vad-är-fel-med-dessa-filmer? Istället ställs frågor såsom: Vilken inverkan har audiovisuell historieskrivning i ett modernt massmediesamhälle; Hur kan denna påverkan kopplas till andra audiovisuella medier som tv; och hur får transnationellt förmedlade bilder och nyheter sina specifika och/eller lokala betydelser när de rör sig mellan det nationella och det globala? Följaktligen måste dessa frågor ses i det större teoretiska perspektivet av historisk kultur, det vill säga en global historisk kultur då både historia och kultur vanligtvis uppfattas som nationella enheter. Skapandet av ett historiskt mediaminne på global nivå bör därför analyseras som en pågående process – en kamp – där bilder, och tolkningen av dessa bilder, studsar mellan det nationella och det transnationella och mellan olika audiovisuella medier som filmer, tv och Internet.
För det andra genom sitt empiriska tillvägagångssätt, med en undersökning av 100 dagars tv-rapportering samt 180 film- och tv-produktioner gjorda i 37 länder mellan 1994 och 2021. Detta unika tillvägagångssätt skiljer sig från de flesta tidigare undersökningar inom alla tre forskningsfält eftersom majoriteten av tidigare studier endast inkluderar ett snävt urval (oftast kanoniserade på olika sätt), som dessutom oftast är nationellt baserade, något som begränsar resultaten, inte minst utifrån ett transnationellt perspektiv. Det empiriska tillvägagångssättet har gjort det möjligt att analysera skapandet och återskapandet av audiovisuella minnen som en pågående kamp, inte minst genom att introducera begreppet emblematiska bilder. Det vill säga bilder som skapades av folkmordet i tv-nyheterna 1994 och som sedan återkommande användes och återskapades i film och dokumentärer på olika nivåer och med olika syftet (nationella, transnationella, politiska, estetiska och historiska) för att skapa ett dominerande mediaminne – och därmed ett globalt medvetande – av folkmordet i Rwanda. Men de emblematiska bilderna användes även för att skapa andra och ibland motstridiga minnen av folkmordet, kopplade till företeelser såsom försoning, kvinnohistoria, historisk revisionism och nationalism.
För det tredje, genom att använda både en nationell och en transnationell nivå har jag kunnat analysera förändringar över tid på ett unikt sätt, relaterat till hur ett globalt medieminne skapas och etableras på global nivå – i detta fall som ofta är fallet, i en västerländsk mediasfär – och hur detta minne och dessa emblematiska bilder därefter används för olika syften beroende på dess producenters intentioner och den avsedda publiken. Ett av de mest intressanta resultaten är hur detta globala minne, baserat som det är på västvärldens dåliga samvete, används av Rwanda som nation, vilket skiljer sig från hur folkmordet skildras och används i den rwandiska film- och tv-industrin, där frånvaron av våldsamma bilder är iögonfallande och istället ersätts av egna bilder av folkmordet och hur dessa i sin tur införlivas i en ny nationell identitet som rwandier.
För det fjärde, när det gäller forskningsfältet Film och folkmord så har detta dominerats helt av Förintelsen, det mest audiovisuellt återskapade folkmordet i världen, medan andra folkmord har varit eftersatta. Denna studie förändrar detta på två sätt: (1) tidigare studier har analyserat ett relativt litet urval av filmer och dokumentärer om folkmordet i Rwanda, vanligtvis ”kanoniserade” filmer som Hotel Rwanda (2004) och Ghosts of Rwanda (2004), och vanligtvis utifrån ett kritiskt postkolonialt perspektiv (det vill säga vad-är-fel-med-dessa-filmer?”). Denna studie har dock baserat sina resultat på ett stort empiriskt material och har på så sätt kommit fram till andra resultat och slutsatser, inklusive det unika med att följa ett mediaminne från dess ursprung fram till idag. (2) Det starka fokuset på Förintelsen har skapat föreställningen om att detta är brottet av alla brott, vilket oundvikligt jämförs och mäts gentemot andra folkmord och som i förlängningen ofta medför att övriga folkmord framstår ”mindre viktiga”. En genomgripande studie av mediaminnet av folkmordet i Rwanda har därför förmågan att balansera dessa två historiska minnen utan att väga dem mot varandra. Och naturligtvis är folkmordet i Rwanda, och mediaminnena som omger denna historiska händelse, beroende av en rad olika mekanismer som inte är jämförbara, men som ändå används i film- och tv-produktioner och i diskussionen om folkmordet i Rwanda. En vanlig uppfattning är till exempel att folkmordet i Rwanda var mer ”hänsynslöst” (och därmed mer barbariskt) än Förintelsen på grund av det omfattande bruket av klubbor och machetes istället för det mer industriella (och därmed ”civiliserade”) bruket av gaskammare. Jämförelser som denna är beroende av inarbetade mediebilder och det historiska minnet av Afrika och andra delar av ”tredje världen” som ociviliserade i jämförelse med väst, men det är också ett resultat av det obalanserade förhållandet mellan Förintelsen och alla andra folkmord.
Vi lever idag i en digital tidsålder där information finns i överflöd och där mängder av audiovisuellt material överskrider nationella gränser på ett sätt som var ovanligt före mitten av 1990-talet. Detta förändrade medielandskap har konsekvenser för politiska, historiska ekonomiska, ekologiska, kulturella och sociala frågor, som inte längre utgör avskilda nationella angelägenheter, utan som istället bör förstås som globala frågor. Följaktligen har den audiovisuella massmedieindustrin fått en ny betydelsefull roll i dagens alltmer globaliserade samhälle. Detta projekt om folkmordet i Rwanda har genererat flera nya forskningsfrågor om nya digitala audiovisuella medier. Audiovisuell förmedling av det förflutna innefattar ofta nationella föreställningar om ”vi” och ”dem”, vilket i stor utsträckning påverkar spridningen av kunskap till allmänheten men även för beslutsfattandet hos ett politiskt ledarskap. Mediebilderna av ”tredje världen” skapas inte enbart av aktuella nyheter. Detta bildspråk bygger på konventioner för presentationen av tv-nyheter, tidigare historiska skildringar och, inte minst, på skapandet av globala audiovisuella historiska minnen som i allt högre grad tenderar att vara transnationella till sin karaktär. En ny syn på begreppet globalisering är därför av vital betydelse i den digitala tidsåldern. Hur sprids historisk kunskap i den digitala tidsåldern? Hur transformeras mediebilderna av den ”tredje världen”, av Förintelsen eller andra folkmord, eller av miljökatastrofer och klimatförändringar från aktuella nyheter, över tidigare (främst skriftliga) historiska skildringar, till audiovisuella historiska minnen på transnationell nivå? Detta är frågor som har avgörande betydelse för att förstå dagens och framtidens globala mediavärld.