Den internationella rättsordningen som ett system av kunskap
Folkrättsjurister är genuint oeniga om hur man rätteligen bör förstå några av folkrättens mest fundamentala ting, som t.ex. begreppen rättsnorm och juridisk tolkning, och förhållandet mellan folkrättens olika regleringsområden. Jurister själva verkar emellertid ofta inte ha mer än en väldigt vag idé om vad som ytterst är upphov till denna oenighet, vilket gör ett fortsatt konstruktivt meningsutbyte mycket svårt. Vårt projekt utvecklar ny kunskap som bör kunna hjälpa till att fylla denna kunskapslucka och på så sätt förbättra förutsättningarna för en mer produktiv juridisk diskurs.
Vad vi vill argumentera för är att jurister konstruerar kunskap om internationell rätt på olika sätt. Juridisk kunskap förutsätter något slags idé om ett rättssystem, ett ideal – en övertygelse om att det är både önskvärt och eftersträvansvärt att enskilda kunskapsbitar organiseras på ett alldeles speciellt sätt. Varje sådant ideal stammar från ett specifikt rättsbegrepp. Vi utgår ifrån den sedvanliga kategoriseringen av folkrättsjurister som försvarare av antingen ett rättspositivistiskt, ett rättsidealistiskt eller ett rättsrealistiskt rättsbegrepp. Det argument som vi vill driva är att jurister konstruerar kunskap om internationell rätt på olika sätt, beroende på vilket av dessa tre rättsbegrepp som de tar för givet. Syftet med vårt projekt är att belägga detta påstående, tillika utforska hur olika konkurrerande idéer om ett internationellt rättssystem manifesterar sig i den juridiska praktiken.
Slutredovisning
Jag inledde det här projektet med att påminna läsaren om det som alla vi som sysslar med folkrätt redan vet, nämligen att folkrättsjurister och folkrättsforskare konstruerar folkrättslig kunskap väldigt olika. En högst berättigad fråga är vad dessa diskrepanser beror på. Jag försökte mig på något av en preliminär förklaring genom att slå fast två fundamentala samband:
(1) All kunskap om folkrätten förutsätter en föreställning om det internationella rättssystemet – en idé om hur enstaka juridiska kunskapsbitar (“propositioner”) ska fogas samman.
(2) Det finns ett oupplösligt samband mellan föreställningen om det internationella rättssystemet och själva begreppet folkrätt. Således har rättspositivisten, rättsidealisten och rättsrealisten olika föreställningar om hur det internationella rättssystemet är sammansatt.
Jag lanserade tanken att det inte skulle vara så förvånande om det var just här som förklaringen ligger till att folkrättsjurister konstruerar folkrättslig kunskap så olika.
Det var syftet med mitt projekt att fastställa sambandet mellan olika sätt att konstruera folkrättslig kunskap på och olika föreställningar om hur det internationella rättssystemet är sammansatt. Jag närmade mig uppgiften genom att i ett första steg identifiera de olika föreställningar om det internationella rättssystemet som följer med en rättspositivistisk, rättsidealistisk respektive rättsrealistiskt syn på begreppet folkrätt. Jag refererade till utfallet av den här inledande undersökningen som “en teori om förutsättningarna för folkrättslig kunskapsbildning”. I ett andra steg demonstrerade jag de praktiska implikationerna av min teori för förståelsen av en serie återkommande teman i den juridiska praktiken: tillskapandet och vidareutvecklingen av folkrättsliga normer, interaktionen mellan regler och principer, individueringen av normer, internationella normhierarki, regelkonflikter, begreppet “special regime” och betydelsen av disciplinära gränser, juridisk tolkning, intertemporal rätt, förhållandet mellan folkrätt och nationell rätt, internationell rättssubjektivitet, kolliderande jurisdiktion, och legalitet och legitimitet i den internationella rätten.
Resultatet av min forskning är betydelsefull såtillvida att det hjälper till att göra folkrättsforskningen mer rationell. Hitintills har forskarsamhället varit oförmöget eller ovilligt att fullt ut kännas vid förhållandet mellan olika juridiska påståenden och en rättspositivistisk, rättsidealistisk eller rättsrealistisk föreställningsvärld. Forskarna ger intryck av att vara i viss mån obekanta med just det här förhållandet. I viss mån verkar de vara obenägna att öppet annonsera sina respektive rättsbegrepp. De gör oupphörligen påståenden som till syvende och sista är beroende av ett speciellt rättsbegrepp, men de uttrycker sig som om just deras rättsbegrepp var det enda möjliga. Allt detta sammantaget har förhindrat ett konstruktivt utbyte av åsikter mellan forskare och en sund utveckling av många rättsområden.
Genom publiceringen av mina forskningsresultat hoppas jag kunna åstadkomma två saker. Först och främst hoppas jag kunna skapa förutsättningar för en bättre förståelse av sambandet mellan olika juridiska påståenden och en rättspositivistisk, rättsidealistisk eller rättsrealistisk föreställningsvärld. Så länge inte folkrättsforskare har detta samband klart för sig, kommer de att vara oförmögna att utveckla en helt motsägelsefri position. Vid varje givet tillfälle kommer de att löpa risken att förfäkta motstridiga ståndpunkter. Förekomsten av sådana ståndpunkter påverkar folkrättsforskningens rationalitet negativt. Forskarkollegor och andra deltagare i den folkrättsliga diskursen kommer att ha svårt att identifiera vad som egentligen är forskarnas ståndpunkter. Ännu värre – de kommer att ha allvarliga tvivel kring huruvida forskarna verkligen förstått premisserna för sina egna ståndpunkter och huruvida dessa ståndpunkter ytterst representerar någon verklig kunskap (i bemärkelsen rättfärdigad sann övertygelse).
För det andra hoppas jag att mina forskningsresultat ska kunna hjälpa folkrättsforskare att mer kritiskt närma sig de djupa åsiktsskillnader som präglar många folkrättsliga teman. Alla påståenden som forskare gör om folkrättens innehåll är ytterst beroende av en teori om vad folkrätt egentligen är för något. Olika teorier kan i vissa fall motivera folkrättsforskare att förstå frågor på samma sätt. I andra fall gör forskarnas olika förfäktade teorier faktiskt skillnad. I dessa fall utgör folkrättsforskarnas olika rättsbegrepp en viktig premiss för deras olika ståndpunkter. En rationell folkrättsforskning förutsätter att dessa premisser blir explicit klargjorda. Om läsare och lyssnare kan ta del av folkrättsforskarnas ståndpunkter, men inte de premisser som ståndpunkterna vilar på, kommer dessa inte att kunna leda till utvecklingen av någon ny folkrättslig kunskap (i bemärkelsen rättfärdigad sann övertygelse).
(1) All kunskap om folkrätten förutsätter en föreställning om det internationella rättssystemet – en idé om hur enstaka juridiska kunskapsbitar (“propositioner”) ska fogas samman.
(2) Det finns ett oupplösligt samband mellan föreställningen om det internationella rättssystemet och själva begreppet folkrätt. Således har rättspositivisten, rättsidealisten och rättsrealisten olika föreställningar om hur det internationella rättssystemet är sammansatt.
Jag lanserade tanken att det inte skulle vara så förvånande om det var just här som förklaringen ligger till att folkrättsjurister konstruerar folkrättslig kunskap så olika.
Det var syftet med mitt projekt att fastställa sambandet mellan olika sätt att konstruera folkrättslig kunskap på och olika föreställningar om hur det internationella rättssystemet är sammansatt. Jag närmade mig uppgiften genom att i ett första steg identifiera de olika föreställningar om det internationella rättssystemet som följer med en rättspositivistisk, rättsidealistisk respektive rättsrealistiskt syn på begreppet folkrätt. Jag refererade till utfallet av den här inledande undersökningen som “en teori om förutsättningarna för folkrättslig kunskapsbildning”. I ett andra steg demonstrerade jag de praktiska implikationerna av min teori för förståelsen av en serie återkommande teman i den juridiska praktiken: tillskapandet och vidareutvecklingen av folkrättsliga normer, interaktionen mellan regler och principer, individueringen av normer, internationella normhierarki, regelkonflikter, begreppet “special regime” och betydelsen av disciplinära gränser, juridisk tolkning, intertemporal rätt, förhållandet mellan folkrätt och nationell rätt, internationell rättssubjektivitet, kolliderande jurisdiktion, och legalitet och legitimitet i den internationella rätten.
Resultatet av min forskning är betydelsefull såtillvida att det hjälper till att göra folkrättsforskningen mer rationell. Hitintills har forskarsamhället varit oförmöget eller ovilligt att fullt ut kännas vid förhållandet mellan olika juridiska påståenden och en rättspositivistisk, rättsidealistisk eller rättsrealistisk föreställningsvärld. Forskarna ger intryck av att vara i viss mån obekanta med just det här förhållandet. I viss mån verkar de vara obenägna att öppet annonsera sina respektive rättsbegrepp. De gör oupphörligen påståenden som till syvende och sista är beroende av ett speciellt rättsbegrepp, men de uttrycker sig som om just deras rättsbegrepp var det enda möjliga. Allt detta sammantaget har förhindrat ett konstruktivt utbyte av åsikter mellan forskare och en sund utveckling av många rättsområden.
Genom publiceringen av mina forskningsresultat hoppas jag kunna åstadkomma två saker. Först och främst hoppas jag kunna skapa förutsättningar för en bättre förståelse av sambandet mellan olika juridiska påståenden och en rättspositivistisk, rättsidealistisk eller rättsrealistisk föreställningsvärld. Så länge inte folkrättsforskare har detta samband klart för sig, kommer de att vara oförmögna att utveckla en helt motsägelsefri position. Vid varje givet tillfälle kommer de att löpa risken att förfäkta motstridiga ståndpunkter. Förekomsten av sådana ståndpunkter påverkar folkrättsforskningens rationalitet negativt. Forskarkollegor och andra deltagare i den folkrättsliga diskursen kommer att ha svårt att identifiera vad som egentligen är forskarnas ståndpunkter. Ännu värre – de kommer att ha allvarliga tvivel kring huruvida forskarna verkligen förstått premisserna för sina egna ståndpunkter och huruvida dessa ståndpunkter ytterst representerar någon verklig kunskap (i bemärkelsen rättfärdigad sann övertygelse).
För det andra hoppas jag att mina forskningsresultat ska kunna hjälpa folkrättsforskare att mer kritiskt närma sig de djupa åsiktsskillnader som präglar många folkrättsliga teman. Alla påståenden som forskare gör om folkrättens innehåll är ytterst beroende av en teori om vad folkrätt egentligen är för något. Olika teorier kan i vissa fall motivera folkrättsforskare att förstå frågor på samma sätt. I andra fall gör forskarnas olika förfäktade teorier faktiskt skillnad. I dessa fall utgör folkrättsforskarnas olika rättsbegrepp en viktig premiss för deras olika ståndpunkter. En rationell folkrättsforskning förutsätter att dessa premisser blir explicit klargjorda. Om läsare och lyssnare kan ta del av folkrättsforskarnas ståndpunkter, men inte de premisser som ståndpunkterna vilar på, kommer dessa inte att kunna leda till utvecklingen av någon ny folkrättslig kunskap (i bemärkelsen rättfärdigad sann övertygelse).