En mall för livet: Descartes etiska perfektionism
En mall för livet: René Descartes etiska perfektionism
Syftet är att färdigställa en forskningsmonografi om René Descartes (1596-1650) moralfilosofi. Projektet involverar både en sammanfattning och en vidareutveckling av flera års tidigare arbete med ämnet. Projektet är viktigt eftersom Descartes moralfilosofi, i kontrast till hans epistemologi och metafysik, ännu så länge har utforskats i väldigt begränsad utsträckning, både vad det gäller dess centrala komponenter (t.ex. perfektion, dygd, det högsta goda, fri vilja, ock lycka) och ifråga om hur de relevanta komponenterna hänger samman. I monografin kommer jag att presentera en tolkning av Descartes moralfilosofi i dess helhet och argumentera för att vi däri finner en distinkt och intressant form av etisk perfektionism. Monografin kommer att fylla en lucka i litteraturen om Descartes filosofi. Den torde erhålla uppmärksamhet främst från specialister på tidig-modern filosofi, men även från forskare i moralfilosofi och dess historia i allmänhet. Bland andra förlag har t.ex. Cambridge University Press uttryckt ett starkt intresse för att ge ut den. En månad av arbetet kommer att förläggas vid universitetet i Turku i Finland, där ett utkast till manuskriptet kommer att diskuteras inom ramen för forskningsprojektet The Modern View of Concepts (http://users.utu.fi/valvil/EAS.html).
Slutredovisning
Tack vare det generösa anslaget från Riksbankens jubileumsfond (RJ Sabbatical) kunde jag under höstterminen 2021 och vårterminen 2022 slutföra ett första fullständigt utkast till en monografi om René Descartes (1596-1650) etiska tänkande. Arbetstiteln på monografin är Living well for Humans – A Study in René Descartes’s Ethical Thought. I jämförelse med andra aspekter av Descartes filosofi (i synnerhet med hans metafysik och kunskapsteori) har det skrivits mycket lite om hans etik. Det finns därför goda möjligheter till att monografin kommer att utgöra ett viktigt bidrag till Descartes-forskningen, men även till vår förståelse av tidigmodern moralfilosofi i allmänhet. Jag har vidare ansträngt mig för att skriva på ett sådant sätt att monografin skall kunna användas för undervisning på lite högre nivåer i filosofi.
Flera bokförlag har uttryckt intresse för monografin. Efter att ha fått kommentarer från flera läsare beslutade jag mig emellertid för att arbeta om manuskriptet ytterligare en gång innan jag skickar in det. Min förhoppning är att kunna skicka in en slutlig version under sensommaren eller i början av hösten 2023.
I monografin utvecklar jag en tolkning av Descartes etik sådan den presenteras först i hans omfattande korrespondens med Prinsessan Elisabeth av Böhmen (1618-1680) under mitten av 1640-talet och som sedan kulminerar i den tredje och avslutande delen av hans sista publicerade verk, Om själens passioner (1649), med introduktionen av ett ideal som han kallar för generositet (la generosité). Detta ideal, eller denna dygd som Descartes också hänvisar till det, består dels i en vanemässig kunskap om att det enda som verkligen tillhör oss själva är vår fria vilja och att vi förtjänar beröm eller klander endast på grundval av om vi använder denna viljefrihet väl eller illa; dels i en vanemässig känsla inombords av en fast beslutsamhet att alltid använda den fria viljan väl (d.v.s. att alltid välja att först forma och därefter handla i enlighet med det mest genomtänkta omdöme som vi är förmögna till, om vad som vore bäst att göra under omständigheterna). En generös person är garanterad både att leva moraliskt väl (såsom varje person bör göra) och att leva lyckligt (d.v.s. att åtnjuta ett fullkomligt inre lugn). Det senare beror i stor utsträckning på att generositet, enligt Descartes, medför en fullständig kontroll över ens passioner. Sådan kontroll innebär inte att generösa personer helt och hållet frigör sig från alla passioner, utan i stället att de aldrig har överdrivna passioner. I monografins avslutande kapitel diskuterar jag även hur detta ideal relaterar till de mest kända passagerna i Descartes tidigare verk där han nuddar vid etik (den provisoriska moral (morale par provision) som han presenterar i bok 3 av Avhandling om metoden (1637), samt den så kallade trädliknelsen i förordet till den franska utgåvan av Filosofins principer (1647)).
Arbetet med monografin har varit krävande på flera sätt, inte minst därför att det inte finns så mycket tidigare forskning att luta sig emot. Jag har dock haft den stora turen att flera väl insatta filosofer regelbundet har läst mina utkast till olika kapitel. Några av dem – Martina Reuter, Peter Myrdal, Arto Repo och Valtteri Viljanen – har jag i tillägg träffat regelbundet för närmare diskussioner i Åbo. Deras synpunkter har varit ovärderliga för mitt arbete.
Under arbetet med monografin har jag erhållit åtminstone tre nya uppslag för framtida forskning. Inte minst har det blivit tydligt att det finns ett slags jämlikhetsideal i Descartes etik, vilket vore väldigt intressant att undersöka också på en politisk nivå (något som det inte har skrivits några mer djuplodande arbeten om alls än så länge). En central plats i Descartes etiska tänkande har vidare hans föreställning om människans viljefrihet. Exakt hur denna viljefrihet skall förstås har diskuterats länge av Descartes-forskare, men genom att ta hans etik på allvar erhåller vi nya infallsvinklar på denna fråga som inte riktigt har erhållit den uppmärksamhet de förtjänar tidigare. För det tredje hoppas jag i framtiden kunna utveckla vidare något som jag berör endast som hastigast i monografin, nämligen den betydelse som Descartes ger till att ägna sig åt filosofi för att leva väl. I min läsning framstår Descartes som en klar företrädare för den föreställning om filosofi som ett sätt att leva som inte sällan tillskrivs flera av antikens filosofer.
Under det år som jag innehade RJ Sabbatical inriktade jag mig i stort sett helt och hållet åt att skriva ett genomarbetat och fullständigt utkast till monografin. Under året publicerade jag emellertid också ett par artiklar samt skrev ett par bokrecensioner (se den separata publikationslistan). En av artiklarna – ”Descartes On How We Should Feel About Death” – har en mycket tydlig koppling till arbetet med monografin (mycket av det som sägs i artikeln används även i monografin). I det andra fallet rörde det sig istället om en samförfattad artikel för Oxford Handbook on Meaning in Life, i vilken diskuteras några olika positioner med avseende på vad som gör en persons liv meningsfullt.
Flera bokförlag har uttryckt intresse för monografin. Efter att ha fått kommentarer från flera läsare beslutade jag mig emellertid för att arbeta om manuskriptet ytterligare en gång innan jag skickar in det. Min förhoppning är att kunna skicka in en slutlig version under sensommaren eller i början av hösten 2023.
I monografin utvecklar jag en tolkning av Descartes etik sådan den presenteras först i hans omfattande korrespondens med Prinsessan Elisabeth av Böhmen (1618-1680) under mitten av 1640-talet och som sedan kulminerar i den tredje och avslutande delen av hans sista publicerade verk, Om själens passioner (1649), med introduktionen av ett ideal som han kallar för generositet (la generosité). Detta ideal, eller denna dygd som Descartes också hänvisar till det, består dels i en vanemässig kunskap om att det enda som verkligen tillhör oss själva är vår fria vilja och att vi förtjänar beröm eller klander endast på grundval av om vi använder denna viljefrihet väl eller illa; dels i en vanemässig känsla inombords av en fast beslutsamhet att alltid använda den fria viljan väl (d.v.s. att alltid välja att först forma och därefter handla i enlighet med det mest genomtänkta omdöme som vi är förmögna till, om vad som vore bäst att göra under omständigheterna). En generös person är garanterad både att leva moraliskt väl (såsom varje person bör göra) och att leva lyckligt (d.v.s. att åtnjuta ett fullkomligt inre lugn). Det senare beror i stor utsträckning på att generositet, enligt Descartes, medför en fullständig kontroll över ens passioner. Sådan kontroll innebär inte att generösa personer helt och hållet frigör sig från alla passioner, utan i stället att de aldrig har överdrivna passioner. I monografins avslutande kapitel diskuterar jag även hur detta ideal relaterar till de mest kända passagerna i Descartes tidigare verk där han nuddar vid etik (den provisoriska moral (morale par provision) som han presenterar i bok 3 av Avhandling om metoden (1637), samt den så kallade trädliknelsen i förordet till den franska utgåvan av Filosofins principer (1647)).
Arbetet med monografin har varit krävande på flera sätt, inte minst därför att det inte finns så mycket tidigare forskning att luta sig emot. Jag har dock haft den stora turen att flera väl insatta filosofer regelbundet har läst mina utkast till olika kapitel. Några av dem – Martina Reuter, Peter Myrdal, Arto Repo och Valtteri Viljanen – har jag i tillägg träffat regelbundet för närmare diskussioner i Åbo. Deras synpunkter har varit ovärderliga för mitt arbete.
Under arbetet med monografin har jag erhållit åtminstone tre nya uppslag för framtida forskning. Inte minst har det blivit tydligt att det finns ett slags jämlikhetsideal i Descartes etik, vilket vore väldigt intressant att undersöka också på en politisk nivå (något som det inte har skrivits några mer djuplodande arbeten om alls än så länge). En central plats i Descartes etiska tänkande har vidare hans föreställning om människans viljefrihet. Exakt hur denna viljefrihet skall förstås har diskuterats länge av Descartes-forskare, men genom att ta hans etik på allvar erhåller vi nya infallsvinklar på denna fråga som inte riktigt har erhållit den uppmärksamhet de förtjänar tidigare. För det tredje hoppas jag i framtiden kunna utveckla vidare något som jag berör endast som hastigast i monografin, nämligen den betydelse som Descartes ger till att ägna sig åt filosofi för att leva väl. I min läsning framstår Descartes som en klar företrädare för den föreställning om filosofi som ett sätt att leva som inte sällan tillskrivs flera av antikens filosofer.
Under det år som jag innehade RJ Sabbatical inriktade jag mig i stort sett helt och hållet åt att skriva ett genomarbetat och fullständigt utkast till monografin. Under året publicerade jag emellertid också ett par artiklar samt skrev ett par bokrecensioner (se den separata publikationslistan). En av artiklarna – ”Descartes On How We Should Feel About Death” – har en mycket tydlig koppling till arbetet med monografin (mycket av det som sägs i artikeln används även i monografin). I det andra fallet rörde det sig istället om en samförfattad artikel för Oxford Handbook on Meaning in Life, i vilken diskuteras några olika positioner med avseende på vad som gör en persons liv meningsfullt.