Detta projekt behandlar ’klassikerskyddet’: en särskild bestämmelse i §51 i den svenska upphovsrättslagen som förbjuder återgivning av klassiska verk i bearbetningar ’som kränker den andliga odlingens intressen’ (SFS 1960:729, § 51). Klassikerskyddet utvecklades under 1950-talet för att skydda kanoniserade verk mot förklenande tolkningar, så som populärkulturella inspelningar av klassiska musikstycken. På senare år har det använts för att förhindra återgivning av verk i reklam och i rasistiska sammanhang. Klassikerskyddets tillämpning avspeglar således föränderliga kulturella värden, men det avseglar också en idé om att inte bara individuella upphovspersoner utan också kulturella kollektiv kan göra anspråk på särskilt betydelsefulla verk. Detta gör klassikerskyddet mer besläktad med kulturarvsskydd än upphovsrätt. Samtidigt blir det allt vanligare att olika grupper – från nationalister till ursprungsfolk som motsätter sig kulturell appropriering – gör anspråk på vissa verk som uttryck för deras kulturella identitet. Den växande betydelsen av sådana anspråk gör klassikerskyddet till ett intressant studieobjekt. Detta projekt använder sig av diskursanalys för att kartlägga vilka kulturella värden som format klassikerskyddets utveckling 1956-2020. Därefter relateras klassikerskyddet till internationella kulturarvsregleringar. Slutligen diskuteras om och hur klassikerskyddet kan bidra med nya perspektiv på hur lagen kan hantera kollektiva kulturella anspråk.