Anders Sundell

Leder folkligt inflytande över politiken till goda utfall?

Leder folkligt inflytande över politiken till goda utfall? Det är förvånansvärt svårt att säga. I etablerade demokratier hittar vi de högsta nivåerna av mänsklig levnadsstandard. Men väljarnas kompetens har på senare år ifrågasatts av forskare. De menar att de flesta är okunniga om orsakerna till viktiga samhällsproblem, och vem som är ansvarig för dem. Forskning det senaste decenniet har också visat att det är långt ifrån säkert att demokratiska institutioner säkerställer inflytande för genomsnittsväljaren. Studier från en rad länder, inklusive USA och Sverige, har visat att de rikas åsikter får mycket större genomslag i politiken än de fattigas. Om livet nu är bättre i demokratier är det alltså långt ifrån säkert att det beror på att folket styr sig självt på ett kompetent sätt. Istället kan det, som vissa forskare hävdat, vara en konsekvens av andra egenskaper hos demokratier, så som lagstyre eller frånvaro av korruption. Det här projektet kommer tillföra ett faktaunderlag till debatten, med hjälp av en ny och världsledande databas som kombinerar miljontals enkätsvar med information om implementeringen av tusentals politiska frågor i 43 länder. Genom att sätta samma dessa data med politiska och ekonomiska utfall som tillväxt, sysselsättning, ojämlikhet och nöjdhet med demokratin kommer vi för första gången att kunna avgöra om besluten blir bättre när de följer folkviljan.
Slutredovisning
Projektets huvudfråga var om folkligt inflytande över politiken leder till goda utfall. Av de empiriska undersökningar vi gjort i projektet är svaret dessvärre nej. Men det betyder inte att vi bör avskaffa demokratin.

Rent konkret var syftet med projektet att utgå från mätningar av samstämmighet mellan opinion i olika politiska sakfrågor, och den förda politiken i samma frågor. Sådan samstämmighet är positiv, enligt dominerande demokratiteorier. Politikerna måste inte alltid göra som folk vill, men de bör förklara sig när de går emot opinionen, och det får inte ske alltför ofta. Men vad blir konsekvenserna av politik som följer opinionen?

Från ett tidigare projekt hade vi tillgång till en stor datamängd där över två miljoner respondenter uttryckte sina åsikter om hundratals politiska förslag, i över 40 länder. Vi hade dessutom information om huruvida förslagen implementerats inom en femårsperiod. Denna kombinerade vi med information om politiska och ekonomiska utfall såsom valresultat och budgetunderskott, för att göra projektets huvudanalyser. Dessutom gjorde vi flera sidostudier som grävde i kopplingen mellan opinion och förd politik.

Att definiera vad som är ett gott utfall är dock inte så enkelt. I en studie utgick vi därför från väljarnas egna bedömningar av den förda politiken, och undersökte om regeringar som genomförde förslag som fått stöd av den egna befolkningen under mandatperioden också blev omvalda i högre utsträckning. Tidigare forskning har visat att regeringar belönas när tiderna är goda, och om populär politik leder till goda utfall borde det därför synas i valresultaten. Vi fann dock att regeringar som genomförde populära förslag inte hade högre chans att bli återvalda. Våra undersökningar bekräftade tidigare forskning i det att regeringarna fick fler röster när arbetslösheten var låg och tillväxten hög; problemet var att det inte verkade som den populära politik främjade dessa utfall. Inte heller fann vi att väljarna belönade regeringarna för att de genomfört de populära förslagen i sig, vilket också är i linje med tidigare forskning.

Därefter närstuderade vi medborgarnas attityder i ekonomiska frågor. Vi fann att stora majoriteter medborgare i de allra flesta undersökta länder ville ha ökade statliga utgifter, särskilt för hälsa, utbildning, pensioner, miljövård och rättsväsende. Samtidigt vill nästan alla väljare sänka skatten för låginkomsttagare och medelinkomsttagare. Tar man dessa enkätsvar på allvar innebär det att höjda skatter på enbart höginkomsttagare ska finansiera kraftigt ökade offentliga utgifter samt sänkta skatter för alla andra. Vi undersökte sedan i vilken grad majoriteten av befolkningen fick som den ville i fråga om förändringar av utgifter på olika områden och skattenivåer. När medborgarna fick som de ville ökade de offentliga utgifterna samtidigt som intäkterna minskade. Konsekvensen blev ökande offentliga budgetunderskott och växande statsskuld. Inte heller kunde vi se några indikationer på att den populära politiken ledde till minskande arbetslöshet eller ojämlikhet.

I en specialstudie fokuserade vi på en aktuell ekonomisk fråga, nämligen pengapolitiken och inflationsbekämpning. Detta gjorde vi med hjälp av ett stort enkätmaterial från Storbritannien. Enkätsvaren visade att det fanns ett starkt samband mellan graden av inflation och vad folk tyckte att riksbanken skulle göra med styrräntan, men tvärtom mot vad konventionell ekonomisk teori rekommenderar. Ju högre inflation, desto mer ville folk sänka räntan, troligen för att den höga inflationen medförde högre levnadskostnader. Analyserna visade också att gemene man inte verkade ställa upp på det officiella tvåprocentsmålet för inflationen: folk var allra nöjdast med räntenivån när de upplevde att det inte var någon inflation alls. Samtidigt är det sannolikt att räntesänkningar vid hög inflation skulle spätt på inflationen ännu mer, vilket inte kan anses som ett gott utfall.

Vi tittade också på hur den politik som folk önskar sig skiljer sig från den som faktiskt genomförs. Generellt sett är det så att de policies som finns på plats har folkligt stöd, och bland nya förslag är det de som har störst stöd som har högst sannolikhet att genomföras. Detta indikerar att det finns en vissa grad av politisk responsivitet till opinionen. Likväl finns det vissa mönster i vad som genomförs och inte. Tidigare forskning har fokuserat mycket på att jämföra vilka grupper som får som de vill, men bilden blir lite annorlunda om man fokuserar på politikens innehåll. I den ekonomiska politiken visar våra analyser att typiska vänsterförslag syftande till mer omfördelning och välfärd inte genomförs i en utsträckning som motsvarar deras folkliga stöd. Detsamma gäller vad som kan betecknas som mer auktoritära förslag, såsom hårdare straff och mer restriktiv invandringspolitik. Detta gör att politiken hamnar närmare det som höginkomsttagare vill, vilket påtalats i tidigare forskning. Men vi visar att även om höginkomsttagare fått bestämma helt så hade vi ändå fått politik som är mer vänster och mer auktoritär än vad vi ser idag. Huruvida det är ett gott utfall eller inte beror på givetvis vilka politiska värderingar man har.

Våra empiriska resultat pekar alltså inte på att politik som följer opinionen leder till goda utfall. Men det innebär ändå inte att folkligt inflytande över politiken är dåligt, i alla fall inte om vi har en vidare syn på vad folkligt inflytande innebär. Visserligen sätter de flesta viktiga demokratiteorier värde på att politiken svarar mot medborgarnas önskemål, men att vara en politisk representant kräver mer än att bara implementera önskelistor från väljarna. God representation kräver självständigt handlande i de representerades intresse, men på ett lyhört sätt.

Dessutom är det inte helt lätt att slå fast vad medborgarna egentligen vill. Enkätmaterialet visar som vi nämnde tidigare att när man får frågor om enskilda utgiftsområden är de allra flesta är för ökade offentliga utgifter. Men samma respondenter svarar också ja på frågan om de tycker att staten borde minska sina utgifter rent generellt. Vilken åsikt är viktigast? Annan forskning visar att åsikter om politiska förslag påverkas starkt av vilka avvägningar som uppmärksammas. Personer som säger sig vara positiva till en satsning på barnomsorg kanske inte är det om man säger att medlen ska ta från pensionerna, och så vidare.

Här kommer vi till den representativa demokratins huvudpoäng: Vanliga medborgare behöver inte göra alla dessa avvägningar, eftersom det är representanternas uppgift. Och faktum kvarstår att politiska system där medborgarna kan ställa sina ledare till svars presterar bättre än de system där medborgarna inte har samma möjlighet.

Utifrån detta väcks flera nya frågor och forskningsuppgifter. Den viktigaste anser vi vara att utveckla en teoretisk modell som visar hur medborgerligt inflytande ändå bidrar till att hålla politiken på rätt kurs, trots att ett strikt följande av opinionen i enskilda förslag ofta skulle leda till dåliga utfall. En kompletterande empirisk uppgift är att undersöka hur politiker upplever opinionen. När anser de att det är viktigt att följa den; vilken sorts åsikter hos medborgarna tar de intryck av; hur god är deras bild av vad folk tycker; hur väger de medborgarnas åsikter mot andra mål, såsom ekonomiskt ansvar, och så vidare.

Resultat från projektet har kommunicerats på flera olika sätt. Flera artiklar är publicerade i vetenskapliga tidskrifter och flera artiklar är just nu under granskning hos tidskrifter. Ett bokkapitel har publicerats i en forskarantologi och ett ytterligare förbereds nu för publicering. Resultaten har presenterats vid flera internationella konferenser: Årsmötena för American Political Science Association 2021 i Seattle (online), i Montreal 2022, Los Angeles 2023 och Philadelphia 2024, European Consortium for Political Research General Conference 2023 i Prag, European Political Science Association general conference 2024 i Köln samt på Statsvetenskapliga förbundets årsmöte i 2023, Göteborg. Vi har dessutom deltagit som inbjudna på Unequal Democracies Workshop, University of Geneva (November 2021), Workshop on Political Inequality: Origins, Effects, and Remedies, Uppsala universitet (December 2023), Workshop on Political Economy and Behavior, Lunds universitet (September 2024), samt presenterat på forskarseminarier på Uppsala universitet (April 2021), Stockholms universitet (November 2021), Oslo universitet (Oktober 2024) och flera gånger på Göteborgs universitet. Anders Sundell har dessutom, inspirerat av projektet, i en serie kolumner för Svenska Dagbladet diskuterat representation, den allmänna opinionens roll och det demokratiska styrelseskickets för- och nackdelar.
Bidragsförvaltare
Göteborgs universitet
Diarienummer
P20-0359
Summa
SEK 3 339 000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Statsvetenskap (exklusive studier av offentlig förvaltning och globaliseringsstudier)
År
2020