Våld och krigföring bland de nordiska Snörkeramiska grupperna: ett tvärvetenskapligt angreppssätt
Nyhetsrapporteringar av våldsdåd och krig avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Det finns olika typer av våld. Våld inom hemmet, mellan rivaliserande gäng, inbördeskrig och krig mellan stater. Olika typer av våld drabbar alltså olika individer olika mycket och det finns mönster avseende vem som drabbas och hur de drabbade är kopplade till varandra. Är det här något nytt, eller har det alltid varit så? I det här projektet undersöker vi hur vanligt förekommande våld varit i de nordiska delarna av det snörkeramiska komplexet (c. 2900-2300 f.v.t.), i relation till kontinenten. Syftet är att förstå hur våld och krigföring var relaterat till sociala roller, släktskap och härkomst. Totalt kommer drygt 100 skelett från Sverige och Danmark att undersökas. Dessa kommer att jämföras med ca. 600 skelett från Tyskland. Projektet är tvärvetenskapligt och genom att studera skeletten och de gravlagda individernas isotopsignaler och DNA kan vi få svar på vilka som blivit utsatta för våld, vilken koppling de har till varandra och till andra grupper inom det snörkeramiska komplexet och kanske också få en inblick i på vilket sätt de här grupperna krigade och vad som låg bakom konflikterna. Den här typen av tvärvetenskapligt angreppssätt ger oöverträffade möjligheter att förstå förhistorisk krigföring, mekanismerna bakom våld och våldets relevans för människor med ett krigarideal och framväxten av ett bronsålderssamhälle.
Slutredovisning
Syftet med projektet har varit att definiera vikten av våld i de nordiska snörkeramiska grupperna samt att undersöka hur direkt fysiskt våld korrelerar med sociokulturella faktorer som ett krigarideal, biologiskt släktskap och mobilitet. Fysiskt våld och konfliktstrategier ämnades studeras genom osteologiska analyser av kvarlevor från gravar tillhörande de nordiska snörkeramiska grenarna i Sydsverige (stridsyxekultur) och Danmark (enkelgravskultur). För att nå djupare förståelse för hur fysiskt våld korrelerat till krigföring och sociala praktiker integrerades även arkeologiska analyser av gravdata, vapen och möjliga försvarsanläggningar samt arkeogenetiska analyser av biologiskt släktskap samt isotopanalyser för att utvärdera människornas mobilitet.
De skillnader i materiell kultur som finns mellan de svenska och danska grenarna av det snörkeramiska komplexet ledde oss till att utöka vår studie till att jämföra nivåer och typer av våld i Sydskandinavien med publicerade data från Tyskland och nya osteologiska analyser av mänskliga kvarlevor från Böhmen och Polen. Vidare ansåg vi det viktigt för projektet att även få inblick i samtida våldsfrekvenser på Själland där typiska snörkeramiska gravar saknas. Vi valde därför att också integrera osteologiska och biomolekylära analyser av kvarlevor från megalitgravar från östra Danmark. På grund av de frekvent förekommande fynd av artefakter av stridsyxekultur i skånska gånggrifter inkluderade vi även skelett från tre sådana i vår analys. För att särskilja individer samtida med det snörkeramiska komplexet från äldre och yngre individer utförde vi en stor mängd kol-14-dateringar av mänskliga kvarlevor.
Inledningen av projektet påverkades något av coronapandemin med reducerade möjligheter att få tillgång till de museala samlingarna. De olika forskningsaktiviteterna delades upp på deltagarna så att Tornberg var ansvarig för osteologiska och biomolekylära studier medan Vandkilde fokuserade på arkeologiska gravdata och övriga arkeologiskt fokuserade analyser. Tornberg utförde osteologiska analyser vid Historiska Museet vid Lunds universitet, Malmö museer, Moesgaard museum i Århus och Panuminstitutet i Köpenhamn. Utöver detta utförde Tornberg, med assistans av Vandkilde, också osteologiska analyser vid Charles universitetet i Prag, Tjeckien, under 2022 och vid museer i Krakow, Poznan och Wroclaw, Polen, under 2023. Biomolekylära analyser av gammalt DNA utfördes vid SciLife-laboratoriet i Uppsala, högupplösta strontiumisotopanalyser utfördes vid Vegacenter vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och kol-14-dateringar har utförts vid geologiska institutionen vid Lunds universitet.
Totalt gjordes 135 kol-14-dateringar och 75 strontiumisotopanalyser genom laserablation inom ramen för projektet. Omfattningen av strontiumisotopanalyserna är den största som hittills gjorts i Sydskandinavien. Vi utförde också arkeogenetisk screening på 31 individer från Skåne, varav 22 från flatmarksgravar av stridsyxekaraktär och 9 individer från två olika gånggrifter. Syftet var dels att få information om biologiskt kön och övergripande genetisk härkomst, men främst för att nå kunskap om eventuellt biologiskt släktskap mellan individer begravda tillsammans i gravar och på gravplatser, dels i relation till arkeologiska indikationer på högstatusgravar. Dessvärre visade sig det genetiska materialet överlag väldigt nedbrutet och resultaten av analyserna blev därför små. Könskromosomsammansättning kunde identifieras i 29 individer, medan övergripande genetisk härkomst i form av haplotyper endast kunde bestämmas hos sju individer. Vi gick vidare med en släktskapsanalys hos de individer som hade bäst bevarat genetiskt material (6 individer), men ingen av individer hade något nära biologiskt släktskap.
Projektmedlemmarna har diskuterat resultaten och projektet kontinuerligt under projektets gång genom gemensamma forskningsresor, forskningsbesök och via digitala möten. Tornberg har under kortare perioder arbetat lägre andel i projektet än planerat och Vandkilde har också förlagt delar av databasarbete på assistenter då även hon har varit tvungen att reducera sin arbetstid i projektet.
Även om inte något biologiskt släktskap kunde påvisas i relation till en krigarelit så har projektet lett fram till flera viktiga resultat som samtliga visar på att de nordiska snörkeramiska grupperna skiljer sig från tidigare och senare perioder, här redogjort för som våra tre viktigaste resultat: 1.) Inom ramen för projektet har vi kunnat redogöra för paleodemografin i de här grupperna. Genom att göra en sammanställning av nästan ett tusen gravar har vi kunnat påvisa en substantiell mansdominerad bias bland de gravlagda individerna. I periodens inledningsfas var samtliga gravar mansgravar medan andelen kvinno- och barngravar ökar ju längre fram i perioden som man kommer. Vidare visar statistisk modellering av dödsåldrarna hur risken för att dö som äldre tonåring eller ung vuxen var hög medan spädbarnsdödligheten var relativt låg. Den här typen av demografi är vanlig i samhällen som präglas av relativt hög mobilitet och perioder av dödliga infektioner men framför allt av höga våldsnivåer. Studien visar dock på att ett fåtal individer kunde nå höga åldrar av över 80 år.
2.) En hög mobilitet i de här grupperna bekräftas också av de sekventiella strontiumisotopanalyserna genererade i projektet. Laserablationsanalyser kan identifiera variation i strontiumvärden som ger information om mobilitet genom den period som den studerade tanden mineraliseras och kan således identifiera även mobilitet över kortare sträckor. Våra resultat visar på att individer tillhörande de nordiska snörkeramiska grupperna har signifikant högre variation i sina strontiumnivåer än individer från tidigare och senare perioder vilket pekar på en högre mobilitet i dessa samhällen. Mobiliteten tycks dock främst ha varit lokal och hållit sig inom en radie av 30–50 km. Etnografiska studier pekar mot att det här är distanser som korrelerar till pastorala territorier. Det är möjligt att den här typen av territorier var distinkta och att kränkningar av dem kunde ligga till grund för våldsamma sammandrabbningar.
3.) Att det rör sig om ett våldsamt samhälle kan också noteras genom den höga andelen av våldsrelaterade skador i kvarlevorna från perioden. Vi kan konstatera att ungefär 20% av alla undersökta individer uppvisar spår av våldsrelaterade skador. Detta kan jämföras med tidigare och senare perioder där nivåerna fluktuerar mellan 5–15%, men i regel håller sig omkring 10%. Vi kan också konstatera att en så hög andel som 50% av individerna gravlagda i själländska gånggrifter från den här tiden uppvisar spår av våld. Flera av de våldsutsatta individerna tycks också ha gravlagts samtidigt. De flesta individer som uppvisar spår av våld är män och har överlevt sina skador, men likt andra förhistoriska massgravar har de individer som tycks ha gravlagts samtidigt dött av sina skador och omfattar även kvinnor och barn. Det är rimligt att tänka sig att dessa individer har blivit utsatta för en dödlig räd eller liknande. Våldsnivåerna i Skandinavien är betydligt högre än samtida nivåer i Böhmen och Polen.
Parametrarna som studerats i projektet visar samstämmigt på ett samhälle med hög mobilitet och som tycks högst volatilt med en hög andel våld. Samtliga parametrar visar på hur de nordiska snörkeramiska grupperna skiljer ut sig från tidigare och senare perioder vilket kan vara relaterat till de våldskonnotationer som tidigare forskning har uttolkat ur tidens gravläggningspraxis.
Vi har i dagsläget inte tillräckligt högupplösta data för att avgöra om det finns skillnader mellan samtida individer som gravlagts i kulturtypiska flatmarksgravar och i tidigare megalitgravar. De högra frekvenserna av våld bland kvarlevorna i de själländska gånggrifterna lyfter frågan om dessa individer har tillhört en annan socio- eller biokulturell grupp och att skillnader i våldsnivåer kan peka mot särskilda våldsstrukturer i det snörkeramiska samhället. Fortsatta biomolekylära och osteologiska analyser kan i framtiden bidra till att få ökad insikt i vad som avgjort de olika gravpraktikerna i de nordiska snörkeramiska grupperna.
Projektgruppen har spridit forskningen genom forskarseminarier vid Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet, vid tre internationella konferenser (Vilnius 2022, Budapest 2024, Rom 2024), en internationell workshop (Lyon 2022) och genom en projektsida på Facebook. Vidare har projektet en publicerad artikel i den högt rankade vetenskapliga tidskriften Archaeological and Anthropological Sciences, en artikel som är under granskning i samma tidskrift samt en artikel under arbete som ämnas sändas för publicering i Nature Human Behaviour under 2025. Projektet har också inneburit samverkan med forskare från Köpenhamn och Stockholm, Tjeckien och Polen med sampublikation med de skandinaviska forskarna.
De skillnader i materiell kultur som finns mellan de svenska och danska grenarna av det snörkeramiska komplexet ledde oss till att utöka vår studie till att jämföra nivåer och typer av våld i Sydskandinavien med publicerade data från Tyskland och nya osteologiska analyser av mänskliga kvarlevor från Böhmen och Polen. Vidare ansåg vi det viktigt för projektet att även få inblick i samtida våldsfrekvenser på Själland där typiska snörkeramiska gravar saknas. Vi valde därför att också integrera osteologiska och biomolekylära analyser av kvarlevor från megalitgravar från östra Danmark. På grund av de frekvent förekommande fynd av artefakter av stridsyxekultur i skånska gånggrifter inkluderade vi även skelett från tre sådana i vår analys. För att särskilja individer samtida med det snörkeramiska komplexet från äldre och yngre individer utförde vi en stor mängd kol-14-dateringar av mänskliga kvarlevor.
Inledningen av projektet påverkades något av coronapandemin med reducerade möjligheter att få tillgång till de museala samlingarna. De olika forskningsaktiviteterna delades upp på deltagarna så att Tornberg var ansvarig för osteologiska och biomolekylära studier medan Vandkilde fokuserade på arkeologiska gravdata och övriga arkeologiskt fokuserade analyser. Tornberg utförde osteologiska analyser vid Historiska Museet vid Lunds universitet, Malmö museer, Moesgaard museum i Århus och Panuminstitutet i Köpenhamn. Utöver detta utförde Tornberg, med assistans av Vandkilde, också osteologiska analyser vid Charles universitetet i Prag, Tjeckien, under 2022 och vid museer i Krakow, Poznan och Wroclaw, Polen, under 2023. Biomolekylära analyser av gammalt DNA utfördes vid SciLife-laboratoriet i Uppsala, högupplösta strontiumisotopanalyser utfördes vid Vegacenter vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och kol-14-dateringar har utförts vid geologiska institutionen vid Lunds universitet.
Totalt gjordes 135 kol-14-dateringar och 75 strontiumisotopanalyser genom laserablation inom ramen för projektet. Omfattningen av strontiumisotopanalyserna är den största som hittills gjorts i Sydskandinavien. Vi utförde också arkeogenetisk screening på 31 individer från Skåne, varav 22 från flatmarksgravar av stridsyxekaraktär och 9 individer från två olika gånggrifter. Syftet var dels att få information om biologiskt kön och övergripande genetisk härkomst, men främst för att nå kunskap om eventuellt biologiskt släktskap mellan individer begravda tillsammans i gravar och på gravplatser, dels i relation till arkeologiska indikationer på högstatusgravar. Dessvärre visade sig det genetiska materialet överlag väldigt nedbrutet och resultaten av analyserna blev därför små. Könskromosomsammansättning kunde identifieras i 29 individer, medan övergripande genetisk härkomst i form av haplotyper endast kunde bestämmas hos sju individer. Vi gick vidare med en släktskapsanalys hos de individer som hade bäst bevarat genetiskt material (6 individer), men ingen av individer hade något nära biologiskt släktskap.
Projektmedlemmarna har diskuterat resultaten och projektet kontinuerligt under projektets gång genom gemensamma forskningsresor, forskningsbesök och via digitala möten. Tornberg har under kortare perioder arbetat lägre andel i projektet än planerat och Vandkilde har också förlagt delar av databasarbete på assistenter då även hon har varit tvungen att reducera sin arbetstid i projektet.
Även om inte något biologiskt släktskap kunde påvisas i relation till en krigarelit så har projektet lett fram till flera viktiga resultat som samtliga visar på att de nordiska snörkeramiska grupperna skiljer sig från tidigare och senare perioder, här redogjort för som våra tre viktigaste resultat: 1.) Inom ramen för projektet har vi kunnat redogöra för paleodemografin i de här grupperna. Genom att göra en sammanställning av nästan ett tusen gravar har vi kunnat påvisa en substantiell mansdominerad bias bland de gravlagda individerna. I periodens inledningsfas var samtliga gravar mansgravar medan andelen kvinno- och barngravar ökar ju längre fram i perioden som man kommer. Vidare visar statistisk modellering av dödsåldrarna hur risken för att dö som äldre tonåring eller ung vuxen var hög medan spädbarnsdödligheten var relativt låg. Den här typen av demografi är vanlig i samhällen som präglas av relativt hög mobilitet och perioder av dödliga infektioner men framför allt av höga våldsnivåer. Studien visar dock på att ett fåtal individer kunde nå höga åldrar av över 80 år.
2.) En hög mobilitet i de här grupperna bekräftas också av de sekventiella strontiumisotopanalyserna genererade i projektet. Laserablationsanalyser kan identifiera variation i strontiumvärden som ger information om mobilitet genom den period som den studerade tanden mineraliseras och kan således identifiera även mobilitet över kortare sträckor. Våra resultat visar på att individer tillhörande de nordiska snörkeramiska grupperna har signifikant högre variation i sina strontiumnivåer än individer från tidigare och senare perioder vilket pekar på en högre mobilitet i dessa samhällen. Mobiliteten tycks dock främst ha varit lokal och hållit sig inom en radie av 30–50 km. Etnografiska studier pekar mot att det här är distanser som korrelerar till pastorala territorier. Det är möjligt att den här typen av territorier var distinkta och att kränkningar av dem kunde ligga till grund för våldsamma sammandrabbningar.
3.) Att det rör sig om ett våldsamt samhälle kan också noteras genom den höga andelen av våldsrelaterade skador i kvarlevorna från perioden. Vi kan konstatera att ungefär 20% av alla undersökta individer uppvisar spår av våldsrelaterade skador. Detta kan jämföras med tidigare och senare perioder där nivåerna fluktuerar mellan 5–15%, men i regel håller sig omkring 10%. Vi kan också konstatera att en så hög andel som 50% av individerna gravlagda i själländska gånggrifter från den här tiden uppvisar spår av våld. Flera av de våldsutsatta individerna tycks också ha gravlagts samtidigt. De flesta individer som uppvisar spår av våld är män och har överlevt sina skador, men likt andra förhistoriska massgravar har de individer som tycks ha gravlagts samtidigt dött av sina skador och omfattar även kvinnor och barn. Det är rimligt att tänka sig att dessa individer har blivit utsatta för en dödlig räd eller liknande. Våldsnivåerna i Skandinavien är betydligt högre än samtida nivåer i Böhmen och Polen.
Parametrarna som studerats i projektet visar samstämmigt på ett samhälle med hög mobilitet och som tycks högst volatilt med en hög andel våld. Samtliga parametrar visar på hur de nordiska snörkeramiska grupperna skiljer ut sig från tidigare och senare perioder vilket kan vara relaterat till de våldskonnotationer som tidigare forskning har uttolkat ur tidens gravläggningspraxis.
Vi har i dagsläget inte tillräckligt högupplösta data för att avgöra om det finns skillnader mellan samtida individer som gravlagts i kulturtypiska flatmarksgravar och i tidigare megalitgravar. De högra frekvenserna av våld bland kvarlevorna i de själländska gånggrifterna lyfter frågan om dessa individer har tillhört en annan socio- eller biokulturell grupp och att skillnader i våldsnivåer kan peka mot särskilda våldsstrukturer i det snörkeramiska samhället. Fortsatta biomolekylära och osteologiska analyser kan i framtiden bidra till att få ökad insikt i vad som avgjort de olika gravpraktikerna i de nordiska snörkeramiska grupperna.
Projektgruppen har spridit forskningen genom forskarseminarier vid Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet, vid tre internationella konferenser (Vilnius 2022, Budapest 2024, Rom 2024), en internationell workshop (Lyon 2022) och genom en projektsida på Facebook. Vidare har projektet en publicerad artikel i den högt rankade vetenskapliga tidskriften Archaeological and Anthropological Sciences, en artikel som är under granskning i samma tidskrift samt en artikel under arbete som ämnas sändas för publicering i Nature Human Behaviour under 2025. Projektet har också inneburit samverkan med forskare från Köpenhamn och Stockholm, Tjeckien och Polen med sampublikation med de skandinaviska forskarna.