Henrik Enroth

Mot en estetisk teori om politik: Den liberala demokratins kris

Den liberala demokratins kris has varit föremål för mycket uppmärksamhet och oro. Statsvetenskapen har bidragit med värdefull kunskap om denna situation, men vår förståelse av den liberala demokratins kris är ofullständig. För att bättre förstå denna kris behöver vi anlägga ett längre och bredare perspektiv, bortom det snäva fokus på politiska institutioner och processer som dominerat. Detta projekt vill visa att den liberala demokratins kris yttrar sig i en konflikt mellan två grundläggande attityder som vi hittar på många områden av mänsklig verksamhet, i synnerhet det estetiska: en betoning på uttrycksfullhet, autenticitet och omedelbarhet, å ena sidan; och en betoning på form, regler, och mediering, å andra sidan. Projektet utforskar dynamiken mellan dessa två attityder såsom de utlagts av en serie författare och teoretiker i den kontinentaleuropeiska kulturtraditionen, särskilt Friedrich Nietzsche, Thomas Mann, Hannah Arendt och Theodor Adorno. På basis av denna analys konstrueras ett analytiskt ramverk för att förstå bättre förstå den liberala demokratins kris. Projektet är viktigt av två skäl. För det första, genom att analysera dynamiken mellan dessa attityder kan projektet hjälpa oss att träda bortom de låsningar och den polarisering som präglar den liberala demokratins kris. För det andra, genom att uppmärksamma hur denna dynamik förenar politiskt liv med andra områden av mänsklig verksamhet kan projektet ge en mer fullständig förståelse av politikens villkor.
Slutredovisning
Projektet har syftat till att utveckla ett nytt perspektiv på den liberala demokratins kris, genom att i dialog med ett urval författare och filosofer, främst i den kontinentaleuropeiska kulturtraditionen, utarbeta begreppsliga redskap för att bättre förstå denna kris – i estetiska termer. Projektets arbetshypotes har varit att de låsningar och spänningar mellan den liberala demokratins kritiker och dess försvarare som vi ser idag – i såväl politisk praktik som i offentligt samtal och akademisk diskurs – är en specifik manifestation på politikens område av vad jag i projektet analyserar som två generella estetiska attityder: en betoning på uttrycksfullhet, autenticitet och omedelbarhet, å ena sidan; och en betoning på form, regler, och mediering, å andra sidan. Under min sabbatical har jag arbetat med ett manuskript för en monografi på detta tema. Arbetet med boken har bestått av en dubbel uttolkning: att visa hur dessa attityder kommit till uttryck i det historiska material jag behandlar i projektet, och hur detta hjälper oss att förstå hur samma attityder kommer till uttryck i vår samtid, inte bara på politikens område utan i kultur och samhällsliv i stort.

I dagsläget föreligger ett i huvudsak komplett manuskript. Viss redigering återstår innan manuskriptet skickas till förlag. Jag har kontakt med redaktörer på ett antal ledande internationella universitetsförlag. Nedan följer en presentation av projektets resultat, i form av en genomgång av bokens kapitel. Därefter beskriver jag kortfattat övriga aktiviteter under projektet samt kommande aktiviteter i forskning och samverkan till vilka projektet givit upphov.

Kapitel 1. Democracy and Its Discontents. I detta inledande kapitel argumenterar jag för ett estetiskt perspektiv på den liberala demokratins kris samt presenterar bokens ambition, ramverk och centrala begrepp. I den nuvarande versionen av kapitlet sätts de estetiska aspekterna av den liberala demokratins kris i blixtbelysning genom en kort diskussion av stormningen av Kapitolium 2021. Jag för även en kritisk diskussion av befintlig forskning om den liberala demokratin och dess kris.

Kapitel 2. Apollo and Dionysus. Detta kapitel analyserar begreppsparet det apolloniska och det dionysiska, med utgångspunkt i Friedrich Nietzsches första bok, Tragedins födelse. I det här kapitlet och det nästföljande vill jag visa att detta begreppspar varit en inflytelserik artikulering av de två estetiska attityder jag analyserar i boken. Kapitlet inbegriper en diskussion av bakgrunden till Tragedins födelse samt en tolkning av detta verk med viss originalitet i förhållande till befintlig litteratur. Jag betonar att Nietzsche i Tragedins födelse – till skillnad från i vissa av hans senare verk – inte framstår som en apologet för det dionysiska, vilket är en vanlig missuppfattning. Snarare betonas det dialektiska förhållandet mellan det dionysiska och det apolloniska, i linje, visar jag, med det tankegods Nietzsche tog över från den klassiska filologin och studiet av myt under den tyska romantiken. Kapitlet vill även visa att det nyskapande i Tragedins födelse snarast är det sätt på vilket Nietzsche utökar användningsområdet för begreppsparet apolloniskt-dionysiskt, från det snävt filologiskt-historiska till en bredare diskussion om samtida kultur och samhällsliv, inklusive det politiska, samtidigt som det estetiska framträder som den domän där en sådan bredare diskussion kan äga rum.

Kapitel 3. Apollo and Dionysus, Redux. I det här kapitlet analyserar jag hur det apolloniska och det dionysiska uttolkades i Nietzsches samtid och omedelbara efterföljd, genom nedslag hos ett antal inflytelserika läsare av Nietzsches arbeten, inklusive Carl Jung, Ferdinand Tönnies och – framför allt – Thomas Mann. Jag vill här visa hur olika läsare av Nietzsche har tagit fasta på olika innebörder av begreppen samt olika dimensioner i deras användning, från det psykologiska till det etiska till det religiösa till det politiska, medan tolkningsstriderna utspelas runt den estetiska domän där Nietzsche placerade begreppsparet. Kapitlet avslutas med en diskussion av hur det apolloniska och det dionysiska präglar Manns tidiga noveller, särskilt ”Tonio Kröger” och ”Tod in Venedig.” Jag framhåller – vilket är ett bidrag till forskningen – att Mann i dessa tidiga noveller behandlar inte bara faran med det dionysiska, vilket är ett väl etablerat tema hos Nietzsche, utan framför allt ambivalensen i det apolloniska: den föreställda nödvändigheten av, men också riskerna med, sökandet efter form och regelmässighet.

Kapitel 4. The Polity as Work of Art. Det här kapitlet följer detta spår vidare i en diskussion om den misstro mot det estetiska på politikens område som präglat efterkrigstiden, mot bakgrund av andra världskriget och Förintelsen. Jag diskuterar kritiken av estetikens roll i politiskt liv hos bl.a. Susan Sontag och Philippe Lacoue-Labarthe, och kapitlet avslutas med en ingående kritisk läsning av Hannah Arendts försök att åtskilja det estetiska och det politiska. I en både intern och extern kritik av Arendt vill jag visa att denna ambition är analytiskt och normativt förfelad, och att vi inte kan komma till tals med den moderna demokratin och dess utmaningar utan att uppmärksamma både nödvändigheten av och farorna med det estetiska på politikens område. Specifikt argumenterar jag, i en delvis nydanande läsning, att det Arendt i The Human Condition kallar ”work” – och som jag i boken refererar till som ”fabrication” – är ett oundgängligt inslag i politiskt liv.

Kapitel 5. Presence and Representation. Det här kapitlet behandlar omedelbarhetens och autenticitetens lockelse, med särskilt fokus på förståelsen av representation i vår samtid. Kapitlet tar upp två förändringar: för det första, en ökad uppmärksamhet såväl i akademisk litteratur som i offentligheten på estetiska aspekter av politisk representation; för det andra, en ökad uppmärksamhet i samtida kultur och samhällsliv på politiska aspekter av estetisk representation. Medan dessa processer vetter i synbart olika riktningar visar kapitlet att båda processerna grundar förståelsen av representation i närvaron av det som ska representeras snarare än i dess frånvaro, till skillnad från begreppets historiskt etablerade grundbetydelse.

Kapitel 6. Negative Dialectic, Civil Repair. I det här kapitlet återknyter jag till Thomas Manns författarskap, specifikt Manns kritik mot nazismen och försvar för den liberala demokratin under andra världskriget. Med fokus på Manns Doktor Faustus, och på hur inflytandet från Theodor Adornos arbeten präglar detta verk, behandlar kapitlet den övergripande frågan om hur de två estetiska attityder som diskuteras i detta projekt kan relateras till varandra. I en fördjupning av diskussionen i kapitlen 2 och 3 argumenteras behovet av en dialektisk förståelse av relationen mellan dessa två attityder. Jag diskuterar även den dubbla utmaningen med en sådan dialektisk förståelse, en utmaning som idag ställs på sin spets: att undvika, å ena sidan, att kapitulera inför dagens högljudda och ibland våldsamma anspråk på autenticitet, uttrycksfullhet och omedelbarhet; men också att undvika, å andra sidan, att den liberala demokratins nödvändiga inslag av form, regler och mediering verkar utestängande i relation till de samhällsgrupper och samhällsproblem i vars namn anspråk på autenticitet, uttrycksfullhet och omedelbarhet idag artikuleras mest högljutt och våldsamt.

Kapitel 7. Toward an Aesthetic Theory of Political Life. Det här kapitlet summerar upp boken i dess helhet, presenterar de huvudsakliga resultat som framkommit, och drar slutsatser av dessa i relation till projektets utgångspunkter. På en övergripande nivå framhåller jag i detta kapitel att den kontinentaleuropeiska estetiska diskurs i vilken jag gör diverse nedslag genom boken kan hjälpa oss att bättre förstå den liberala demokratins kris. Nyttovärdet i det avseendet är inte minst möjligheten att se kopplingar mellan olika områden av mänsklig verksamhet som specialiseringen av samhällsvetenskap och humaniora i vår tid bidrar till att osynliggöra. Här återknytes även till de invändningar mot det estetiska och dess betydelse på politikens område som tidigare diskuterats i boken. I mer substantiella termer argumenterar jag att den spänning som boken påvisat mellan uttrycksfullhet, autenticitet och omedelbarhet, å ena sidan, och form, regler, och mediering, å den andra, är ett fundamentalt inslag i den liberala demokratin som vi behöver förstå bättre, men att detta har mindre att göra med den liberala demokratin som sådan än med det områdesöverskridande kulturhistoriska arv som behandlas i detta bokprojekt.

Under projekttiden har jag, förutom att färdigställa manuskriptet, även presenterat projektet och dess resultat såväl nationellt som internationellt. Jag har under min sabbatical vid två tillfällen vistats vid Yale University, Center for Cultural Sociology, där jag är Faculty Fellow. Vid båda dessa tillfällen åtnjöt jag idealiska förutsättningar för skrivandet, och fick utomordentligt värdefulla kommentarer på manuskriptet. Jag har även inom ramen för projektet bjudits in som paneldeltagare till en kultursociologisk konferens vid Uppsala Universitet samt till Södertörns Högskola för ett seminarium om bokprojektet på institutionen för kultur och lärande.

Utöver den monografi som kommer att publiceras har projektet även resulterat i ett kommande bidrag till The Elgar Companion to Hannah Arendt. Dessutom planeras tre separata artiklar på basis av projektets analyser av Arendt, Nietzsche och Mann. Manns försvar för demokratin i ljuset av hans skönlitteratur och essäer är temat för ett planerat projekt som tagit form under arbetet med boken. Förhoppningen är att ett projekt på detta tema kan knytas institutionellt till Thomas Mann House i Pacific Palisades. Genom det bokprojekt som här avrapporterats har jag etablerat kontakt med Benno Herz, Director på Thomas Mann House, som uttryckt intresse för vidare samarbete.
Bidragsförvaltare
Linnéuniversitetet Växjö
Diarienummer
SAB22-0072
Summa
SEK 1 027 900,000
Stödform
RJ Sabbatical
Ämne
Tvärvetenskapliga studier
År
2022