Lever författare i en “global republic of letters”? Finns det några gränser för vad författare kan säga? Dessa frågor om konstnärlig frihet har funnits ända sedan Platon förbjöd poeterna från sin ideala republik. Under de senaste åren har tal blivit alltmer omtvistat, med flampunkter som Charlie Hebdo eller hatretorik på Facebook.
Detta forskningsprojekt tar ett steg tillbaka till perioden efter andra världskriget för att förstå hur författare och intellektuella utsattes för en rad juridiska och statliga kontroller över sina övertygelser och skrifter. Genom att undersöka rättsfall och underrättelseutredningar i sex nationella sammanhang (Frankrike, Storbritannien, Irland, Norge, Rumänien och USA), beskriver jag hur skrivande och författarskap blev hårt ifrågasatta efter kriget. Rättegångarna fyllde också en symbolisk funktion genom att utbilda den breda allmänheten om intellektuella plikter i den nya ordningen.
Detta forskningsprojekt visar vikten av författarskap i litteraturvetenskap (trots påståenden om "författarens död") och att en författares avsikt inte kan förbises. Projektet visar också nationalstatens centralitet i litterär produktion, eftersom statliga lagar och statliga myndigheter kontrollerade gränserna för yttrandefriheten. Statlig kontroll över litterär produktion är fortfarande en fortsatt fråga i den nuvarande världen, så genom att förstå tidigare försök att kriminalisera skrivande kan vi bättre förstå hur man arbetar med tal i vår egen tid.