’Pedagogiskt hushållsarbete’: En undersökning av utbildningens kroppsliga och sinnliga dimensioner
Vilka är grundförutsättningarna för att angelägna etiska och politiska frågor ska kunna adresseras inom utbildning? Hur kan hållbara utbildningsmiljöer skapas där kontroversiella och svåra ämnen kan diskuteras? Dessa frågor är i fokus i detta projekt och resultaten kommer att presenteras i boken Pedagogiska Grundförutsättningar – om kroppens och sinnenas betydelse för att hantera svåra frågor i utbildning.
Projektet använder empiri från två tidigare forskningsprojekt. Syftet är att erbjuda ett forskningsbaserat språk för det ofta marginaliserade kroppsliga och sinnliga arbete som behöver finnas på plats för att en utbildningsmiljö som kan härbärgera konflikter och spänningar ska kunna skapas. Boken vänder sig till kontinental feministisk filosofi (Judith Butler; Adriana Cavarero) och vardagsspråksfilosofi (Rita Felski; Toril Moi) som metodologi och kritik i sitt utforskande av ritualer och traditioner, kroppsspråk, röst, berättande, tidtagning och takt – små förkroppsligade och sinnliga ’saker’ som har en stor inverkan på den pedagogiska miljön, särskilt i tider av konflikt och polarisering.
Arbetet är akademiskt motiverat av att kroppsliga och sinnliga dimensioner av pedagogisk praktik hittills har getts lite uppmärksamhet i värdegrundsforskningen, trots att livet i skolor och vid universitet genomsyras av just sådant. Arbetet är empiriskt motiverat av den ökande osäkerhet som lärare idag känner inför att ta itu med svåra och kontroversiella frågor i utbildning.
Projektet använder empiri från två tidigare forskningsprojekt. Syftet är att erbjuda ett forskningsbaserat språk för det ofta marginaliserade kroppsliga och sinnliga arbete som behöver finnas på plats för att en utbildningsmiljö som kan härbärgera konflikter och spänningar ska kunna skapas. Boken vänder sig till kontinental feministisk filosofi (Judith Butler; Adriana Cavarero) och vardagsspråksfilosofi (Rita Felski; Toril Moi) som metodologi och kritik i sitt utforskande av ritualer och traditioner, kroppsspråk, röst, berättande, tidtagning och takt – små förkroppsligade och sinnliga ’saker’ som har en stor inverkan på den pedagogiska miljön, särskilt i tider av konflikt och polarisering.
Arbetet är akademiskt motiverat av att kroppsliga och sinnliga dimensioner av pedagogisk praktik hittills har getts lite uppmärksamhet i värdegrundsforskningen, trots att livet i skolor och vid universitet genomsyras av just sådant. Arbetet är empiriskt motiverat av den ökande osäkerhet som lärare idag känner inför att ta itu med svåra och kontroversiella frågor i utbildning.
Slutredovisning
Projektet har resulterat i ett bokmanuskript med titeln A Pedagogy of Everyday Gestures: The Work of Ritual, Time, and Home in Education. Boken ges ut av Bloomsbury Academic i början av nästa år och består av tre delar och sex kapitel:
Part I: Preconditions
Chapter One: Towards a Pedagogy of the Everyday
Part II: Elements
Chapter Two: Ritualization and Appearance
Chapter Three: Time and Rhythm
Chapter Four: Homemaking and Worldmaking
Part III: Implications
Chapter Five: The Tone of Teaching
Chapter Six: The Theatricality of the Teacher
Projektets grundidé har förblivit oförändrad sedan tiden för ansökan men syntesen av tidigare genomförd forskning har koncentrerats till del ett och kapitel ett – Preconditions. I denna del grundläggs också det som är bokens metodologiska och teoretiska utgångspunkter: en spatial analys av utbildning och skola och en feministiskt inspirerad vardagslivsfilosofi med fokus på kroppslighet och sinnlighet. Båda dessa perspektiv är i dagsläget relativt sparsamt använda inom den utbildningsfilosofiska forskning som hämtar inspiration från Hannah Arendts tänkande och som från början har utgjort bokens akademiska hemvist. Boken bidrar med nya perspektiv på vardagsliv, kropp och sinnlighet till den kontinentala pedagogiska forskning som för närvarande intresserar sig för form och formspråk men som sätter studiets former i fokus utan att uppehålla sig särskilt mycket vid kroppen och sinnena. Den bidrar även till den forskning som gjorts om kroppens och sinnenas betydelse i utbildning och undervisning med delvis nya och relativt outforskade teman. Ritualbegreppet, till exempel, har under lång tid ansetts vara konservativt och därför oförenligt med progressiv pedagogik och modern, emancipatorisk utbildning. Att använda det för att analysera kollektiva pedagogiska former i skolans vardagsliv, och samtidigt beakta möjligheten till transformation och förändring, är ett av bokens nydanande bidrag. För att det rituella arbetet i skolans vardag ska ses som pedagogiskt, behövs ett utforskande av tidsbegreppet. Genom att synliggöra hur olika tidslogiker samspelar i en undervisningssituation och hur tempoväxlingar erfars i klassrummet, bidrar boken med ett fördjupat tänkande kring pedagogik som en fråga om rytm och tempo. Ett annat bidrag eller resultat handlar om att lyfta fram skolans hemlikhet som en nödvändig etisk omsorgsdimension, vilken är avgörande för att förbereda eleverna för politiskt deltagande i världen. Att lyfta fram likheten mellan skolan och hemmet som gester av omsorg är också att synliggöra det jag kallar utbildningens och skolans reproduktiva arbete. Skolans hemlikhet har i svensk pedagogikhistoria varit ett framträdande tema, särskilt bland de kvinnliga pionjärerna, men det har under senare år av olika skäl hamnat i skymundan. Boken bidrar därmed med en normativ påminnelse om betydelsen av omsorgshandlingar i fostran av nästa generation, särskilt i en existentiellt utmanande tid som vår. De tre teman som analyseras i del två – Elements – får konsekvenser för undervisningens utformning (som en sinnlig fråga om ton/tonalitet) och för lärarrollen (som ett teatralt rolltagande), vilket diskuteras i bokens sista och tredje del – Implications. Det viktigaste resultatet av dessa två kapitel är den förskjutning de gör från den etiska och den politiska dimensionen av utbildning till den estetiska. Därmed bidrar boken också med en ”grammatik” för pedagogiken som disciplin som rymmer både en etisk, politisk och estetisk dimension. För att formulera den estetiska dimensionen tar jag hjälp av den (ofullbordade) estetik som har utarbetats ur Hannah Arendts tänkande och som mig veterligen inte tidigare har beaktats inom den Arendtinspirerade utbildningsfilosofin. Medel för att göra boken open access söktes inte vid ansökningstillfället men kommer att sökas från Riksbankens Jubileumsfond efter slutredovisning.
Utöver de vetenskapliga resultaten har projektet resulterat i fördjupad komparativ kunskap om den finska lärarutbildningen vis-á-vis den svenska. Den svenska debatten om skolan ser ofta Finland som föregångsland. Vistelserna vid Helsingfors universitet har gett mig värdefull kunskap om den finska lärarutbildningens teoretiska grundvalar och praktiska utformning, och har gett värdefull kunskap att ta med tillbaka till det egna lärosätet och dess lärarutbildning. Att delta i seminarieverksamheten vid den svenskspråkiga avdelningen för didaktik och pedagogik vid Helsingfors universitet gav även fördjupad disciplinär inblick. Särskilt viktiga var insikterna om vad den allmänpedagogiska och allmändidaktiska (kontinentala) disciplinära tillhörigheten innebär för pedagogikämnet och vilka konsekvenser denna tillhörighet kan få för den praktiska pedagogiken och för läraryrket. För det tredje har vistelserna vid HU gett möjlighet till fördjupad kollegialitet med finska svensktalande kolleger, dels om forskningen och undervisningen där, dels om det egna projektet. De akademiska diskussionerna med kollegerna i Finland om den egna forskningen har gjort det möjligt att under hela processen diskutera dess allmänpedagogiska förankring vilket har varit särskilt värdefullt.
Samverkan med kollegerna i Finland har också genererat nya kollegiala relationer med kolleger i flera andra av våra nordiska grannländer. Som en följd av denna samverkan har jag som medsökande, tillsammans med huvudsökande vid Norwegian University of Science and Technology (NTNU) i Trondheim, Norge, skickat in en ansökan till NORDFORSK om att utforska läsandets former i högre utbildning i de fem nordiska länderna. Denna ansökan ligger i linje med de nya forskningsfrågor som den här studien har genererat, och som handlar om att fortsätta bidra med filosofisk analys av den pedagogiska praktiken utifrån kroppens och sinnenas betydelse. Hur kommer det sig, till exempel, särskilt i en tid av läskris och sjunkande läsförmåga bland studenter och unga, att utbildning i väst ofta förknippar läsning med tystnad och enskildhet medan läsandets praktik i många andra kulturer är något som görs högt och tillsammans med andra? Hur kan den pedagogiska repertoaren i nord vidgas och fördjupas med hjälp av sydliga perspektiv och epistemologier? Mer precist vill jag till reflektionen över pedagogiska praktiker som läsning (men också minnespraktiker) använda postkolonial och postsekulär teoribildning för att påminna den nordeuropeiska sekulära och individfokuserade bildningskulturen om delar av dess bortglömda praktiker och tanketraditioner.
Forskningsresultaten från det här projektet har spridits genom att kapitel ur boken har presenterats och diskuterats vid följande tillfällen:
Mars 2025 (kapitel 4): Educational Homeliness: Rethinking the Reproductive Work of Education Between Durability and Impermanence. Paper presenterat vid NERA:s (Nordic Educational Research Association) årliga konferens i Helsingfors, 5-7 mars 2025.
Mars 2025 (synopsis): Bokprojektet presenterades vid Högre seminariet i didaktik och pedagogik vid den svenskspråkiga avdelningen vid Helsingfors universitet, Finland.
Juni 2025 (kapitel 6): Att bottna som lärare: det autentiska läraridealet under omprövning. Kapitel inskickat till vänbok (Södertörns högskola). Boken är under tryckning och publiceras innan sommaren.
November 2025 (kapitel 1 och valda delar av kapitel 2, 3, 4): Bokprojektet som helhet presenterades på institutionsdag med den svenskspråkiga avdelningen vid Helsingfors universitet, Finland.
Mars 2026 (kapitel 2): Som om världen består: Om de ritualiserade handlingarnas etik och pedagogik. Papret utgjorde min föreläsning vid Barnkultursymposiet, Stockholms universitet, som hade temat ”Andlighet och ändlighet – tro och religion i barnkulturen”, 19-20 mars, Stockholm.
Part I: Preconditions
Chapter One: Towards a Pedagogy of the Everyday
Part II: Elements
Chapter Two: Ritualization and Appearance
Chapter Three: Time and Rhythm
Chapter Four: Homemaking and Worldmaking
Part III: Implications
Chapter Five: The Tone of Teaching
Chapter Six: The Theatricality of the Teacher
Projektets grundidé har förblivit oförändrad sedan tiden för ansökan men syntesen av tidigare genomförd forskning har koncentrerats till del ett och kapitel ett – Preconditions. I denna del grundläggs också det som är bokens metodologiska och teoretiska utgångspunkter: en spatial analys av utbildning och skola och en feministiskt inspirerad vardagslivsfilosofi med fokus på kroppslighet och sinnlighet. Båda dessa perspektiv är i dagsläget relativt sparsamt använda inom den utbildningsfilosofiska forskning som hämtar inspiration från Hannah Arendts tänkande och som från början har utgjort bokens akademiska hemvist. Boken bidrar med nya perspektiv på vardagsliv, kropp och sinnlighet till den kontinentala pedagogiska forskning som för närvarande intresserar sig för form och formspråk men som sätter studiets former i fokus utan att uppehålla sig särskilt mycket vid kroppen och sinnena. Den bidrar även till den forskning som gjorts om kroppens och sinnenas betydelse i utbildning och undervisning med delvis nya och relativt outforskade teman. Ritualbegreppet, till exempel, har under lång tid ansetts vara konservativt och därför oförenligt med progressiv pedagogik och modern, emancipatorisk utbildning. Att använda det för att analysera kollektiva pedagogiska former i skolans vardagsliv, och samtidigt beakta möjligheten till transformation och förändring, är ett av bokens nydanande bidrag. För att det rituella arbetet i skolans vardag ska ses som pedagogiskt, behövs ett utforskande av tidsbegreppet. Genom att synliggöra hur olika tidslogiker samspelar i en undervisningssituation och hur tempoväxlingar erfars i klassrummet, bidrar boken med ett fördjupat tänkande kring pedagogik som en fråga om rytm och tempo. Ett annat bidrag eller resultat handlar om att lyfta fram skolans hemlikhet som en nödvändig etisk omsorgsdimension, vilken är avgörande för att förbereda eleverna för politiskt deltagande i världen. Att lyfta fram likheten mellan skolan och hemmet som gester av omsorg är också att synliggöra det jag kallar utbildningens och skolans reproduktiva arbete. Skolans hemlikhet har i svensk pedagogikhistoria varit ett framträdande tema, särskilt bland de kvinnliga pionjärerna, men det har under senare år av olika skäl hamnat i skymundan. Boken bidrar därmed med en normativ påminnelse om betydelsen av omsorgshandlingar i fostran av nästa generation, särskilt i en existentiellt utmanande tid som vår. De tre teman som analyseras i del två – Elements – får konsekvenser för undervisningens utformning (som en sinnlig fråga om ton/tonalitet) och för lärarrollen (som ett teatralt rolltagande), vilket diskuteras i bokens sista och tredje del – Implications. Det viktigaste resultatet av dessa två kapitel är den förskjutning de gör från den etiska och den politiska dimensionen av utbildning till den estetiska. Därmed bidrar boken också med en ”grammatik” för pedagogiken som disciplin som rymmer både en etisk, politisk och estetisk dimension. För att formulera den estetiska dimensionen tar jag hjälp av den (ofullbordade) estetik som har utarbetats ur Hannah Arendts tänkande och som mig veterligen inte tidigare har beaktats inom den Arendtinspirerade utbildningsfilosofin. Medel för att göra boken open access söktes inte vid ansökningstillfället men kommer att sökas från Riksbankens Jubileumsfond efter slutredovisning.
Utöver de vetenskapliga resultaten har projektet resulterat i fördjupad komparativ kunskap om den finska lärarutbildningen vis-á-vis den svenska. Den svenska debatten om skolan ser ofta Finland som föregångsland. Vistelserna vid Helsingfors universitet har gett mig värdefull kunskap om den finska lärarutbildningens teoretiska grundvalar och praktiska utformning, och har gett värdefull kunskap att ta med tillbaka till det egna lärosätet och dess lärarutbildning. Att delta i seminarieverksamheten vid den svenskspråkiga avdelningen för didaktik och pedagogik vid Helsingfors universitet gav även fördjupad disciplinär inblick. Särskilt viktiga var insikterna om vad den allmänpedagogiska och allmändidaktiska (kontinentala) disciplinära tillhörigheten innebär för pedagogikämnet och vilka konsekvenser denna tillhörighet kan få för den praktiska pedagogiken och för läraryrket. För det tredje har vistelserna vid HU gett möjlighet till fördjupad kollegialitet med finska svensktalande kolleger, dels om forskningen och undervisningen där, dels om det egna projektet. De akademiska diskussionerna med kollegerna i Finland om den egna forskningen har gjort det möjligt att under hela processen diskutera dess allmänpedagogiska förankring vilket har varit särskilt värdefullt.
Samverkan med kollegerna i Finland har också genererat nya kollegiala relationer med kolleger i flera andra av våra nordiska grannländer. Som en följd av denna samverkan har jag som medsökande, tillsammans med huvudsökande vid Norwegian University of Science and Technology (NTNU) i Trondheim, Norge, skickat in en ansökan till NORDFORSK om att utforska läsandets former i högre utbildning i de fem nordiska länderna. Denna ansökan ligger i linje med de nya forskningsfrågor som den här studien har genererat, och som handlar om att fortsätta bidra med filosofisk analys av den pedagogiska praktiken utifrån kroppens och sinnenas betydelse. Hur kommer det sig, till exempel, särskilt i en tid av läskris och sjunkande läsförmåga bland studenter och unga, att utbildning i väst ofta förknippar läsning med tystnad och enskildhet medan läsandets praktik i många andra kulturer är något som görs högt och tillsammans med andra? Hur kan den pedagogiska repertoaren i nord vidgas och fördjupas med hjälp av sydliga perspektiv och epistemologier? Mer precist vill jag till reflektionen över pedagogiska praktiker som läsning (men också minnespraktiker) använda postkolonial och postsekulär teoribildning för att påminna den nordeuropeiska sekulära och individfokuserade bildningskulturen om delar av dess bortglömda praktiker och tanketraditioner.
Forskningsresultaten från det här projektet har spridits genom att kapitel ur boken har presenterats och diskuterats vid följande tillfällen:
Mars 2025 (kapitel 4): Educational Homeliness: Rethinking the Reproductive Work of Education Between Durability and Impermanence. Paper presenterat vid NERA:s (Nordic Educational Research Association) årliga konferens i Helsingfors, 5-7 mars 2025.
Mars 2025 (synopsis): Bokprojektet presenterades vid Högre seminariet i didaktik och pedagogik vid den svenskspråkiga avdelningen vid Helsingfors universitet, Finland.
Juni 2025 (kapitel 6): Att bottna som lärare: det autentiska läraridealet under omprövning. Kapitel inskickat till vänbok (Södertörns högskola). Boken är under tryckning och publiceras innan sommaren.
November 2025 (kapitel 1 och valda delar av kapitel 2, 3, 4): Bokprojektet som helhet presenterades på institutionsdag med den svenskspråkiga avdelningen vid Helsingfors universitet, Finland.
Mars 2026 (kapitel 2): Som om världen består: Om de ritualiserade handlingarnas etik och pedagogik. Papret utgjorde min föreläsning vid Barnkultursymposiet, Stockholms universitet, som hade temat ”Andlighet och ändlighet – tro och religion i barnkulturen”, 19-20 mars, Stockholm.