Silke Neunsinger, ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet

Projektet har varit förlagt till ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet. Projektet påbörjades i januari 2003 och avslutades formellt i juni 2006. Båda FD Silke Neunsinger (projektledare) och fil. dr Pernilla Jonsson har arbetat deltid inom projektet. Projektet har genererat sju artiklar och konferensrapporter, varav alla förutom en är skriven på engelska. Vi har också producerat ett bokmanuskript på engelska som under året kommer att skickas till förlag. Därutöver är vi också redaktörer för en antologi om kvinnors organisering med bidrag från en rad internationella forskare som kommer att tryckas i maj 2007, även denna är skriven på engelska.
Tack vare medel från Riksbankens Jubileumsfond har vi också haft möjligheten att organisera två workshops om kvinnors organisering, en i början av projektet i april 2003 och en i slutfasen av projektet i juni 2006. Projektet har väckt internationell uppmärksamhet, vi har vid ett flertal tillfällen deltagit i internationella konferenser, både i Europa och Nordamerika.

Syftet med projektet har varit tvådelat. För det första att undersöka betydelsen av resurser - både pekuniära och andra - för kvinnors strid för jämställdhet. För det andra att studera på vilket sätt genus och klass har påverkat tillgången till resurser under en period där de flesta kvinnorna i västvärlden saknade politiska och ekonomiska rättigheter.

Vetenskapliga resultat

Projektet har genererat vetenskapliga resultat på tre olika plan: empiriskt, teoretiskt och metodologiskt. Rent empiriskt har vi kunnat visa att resurser spelar roll för kvinnors deltagande i politiken. På ett teoretiskt plan har vi utvecklat sambandet mellan sociala rörelser och resursmobiliseringsteorier och teorier om pengars sociala värde. På ett metodologiskt plan har vi bidragit till att påvisat det vetenskapliga värdet av att bryta den svenska historieskrivningens nationella karaktär inom svensk genusforskning. Våra komparationer har visat att det är ytterst problematiskt om orsaksförklaringar för historiska förlopp enbart söks inom ramen för nationalstater. Det gör att konstrastorienterade komparationer kan ses som problematiska och bör kompletteras med studier av "transfer", eller hur idéer överförs mellan länder och individer.

Teoretiska utgångspunkter och teoriutveckling

Vi har tagit vår utgångspunkt i teorier om sociala rörelser. Vad behövs för att folk ska börja betrakta förhållanden som problematiska, för att samla konsensus kring ett problem? Vad behövs för att mobilisera folk till att yttra sin åsikt, och vad behövs för att bygga upp en fastare struktur som hjälper till att upprätthålla en organisation, men också medlemmarnas solidaritet? Utifrån en modell av Jo Freeman skiljer vi mellan materiella och immateriella resurser. De senare kan delas in i specialiserade och icke-specialiserade mänskliga resurser. Till de materiella resurserna räknas pengar, rum och publicitet. Till de immateriella icke-specialiserade mänskliga resurserna räknas medlemmarnas tid och övertygelse, men även deras kroppar som t ex i demonstrationer. Till de specialiserade medlemmarnas expertis, tillgång till nätverk, tillgång till beslutsfattare, allierade i regeringen, politiska partier, media eller andra inflytelserika organisationer. Även status inom politiken och status inom gruppen, i vårt fall kvinnorörelsen räknas som resurser.

Alla resurser är inte alltid tillgängliga för all form av organisering. Värdet och legitimiteten av användandet av olika resurser är påverkat av den kulturella kontexten i form av förhärskande attityder inom grupper och samhällen. Även den politiska och sociala kontexten spelar väldigt stor roll för tillgång till de olika resurserna. Vi har kopplat tillgång till pengar och de gångbara strategierna för att förvalta och spendera pengarna till teorier om pengarnas sociala värde. Det är inte bara det pekuniära värdet som avgör vad pengar kan användas till utan också varifrån de kommer och för vilket ändamål de är avsedda för. Ett typiskt exempel är filantropiskt arbete som helst inte ska betalas utan utföras gratis och för det andra ska pengar tjänade genom filantropiska arrangemang inte användas för administrativa ändamål utan ska gå direkt till de behövande.

Den viktigaste frågan som vi har ställt oss utifrån denna ansats är på vilket sätt pengar är genuskodade, då män och kvinnor fortfarande idag inte har samma tillgång till pengar. Historiskt har tillgången till pengar bland annat genuskodats genom lagstiftning. Kvinnor har till exempel under långa perioder inte kunnat förvalta sina egna pengar. Därutöver har vissas utbildningsvägar varit stängda för kvinnor som på det viset hindrade de från att utöva yrken med goda inkomstmöjligheter. Kvinnor har också fortfarande idag i snitt lägre löner än män.

Genom att kombinera dessa teoretiska begrepp har vi fått redskap för att analysera olika kvinnors organisering över tid och i olika politiska och kulturella kontexter. De har gjort det möjligt för oss att förstå hur till exempel kvinnoorganisationer, trots brist på materiella resurser har lyckats etablera organisationer och kunnat driva dem om denna brist kunnat kompenseras med andra resurser. Vi har i förhållande till de socialdemokratiska kvinnornas och de borgerliga kvinnornas organisering arbetat med två idealtyper för finansiering och organisering: centraliserade massorganisationer och notabilitets partier, dvs partier som bärs av kända och erkända medborgare. I massorganisationer utgör medlemskap grunden för finansieringen. Genom medlemsavgifter och bidrag från närstående organisationer kan även resurssvaga vinna materiell styrka. Den här formen av finansiering har också betraktats som ett mera demokratiskt sätt att finansiera en organisation eftersom alla medlemmar betalar bara en liten summa, vilket gör finansieringskonceptet särskilt lämplig för en arbetarklassorganisation, med medlemmar från de lägre samhällsskikten. I detta fall är finansieringen särskilt beroende av mobiliseringen av nya medlemmar. I ett notabilitets parti innehas alla viktiga positioner inom partiet av kända medborgare, som tillhör de ägande välutbildade skikten i samhället och som har uppnått sina positioner genom stort förtroende från den lokala befolkningen. Donationer från inflytelserika medlemmar är här centralt. Organisationen kan även dra nytta av att medlemmarna förfogar över specialiserade resurser och över en personlig ekonomisk situation som möjliggör för dem att arbeta oavlönat för organisationen.

Båda typer av organisationer måste genomgå olika stadier, de måste först mobilisera nya medlemmar för att kunna starta organisationen. I nästa fas blir administration och upprätthållandet av intern identitet och solidaritet mera betydelsefullt. Denna teoretiska periodiseringen har varit utgångspunkt för en jämförelse mellan organisationer som startas vid olika tidpunkter.

Empiriska resultat av den svenska delen av undersökningen

Upptakten till att Fredrika Bremerförbundet (FBF) bildades kan ses mot bakgrund av hårda ekonomiska tider för den tidskrift som initiativtagerskan till förbundet Sophie Adlersparre varit redaktör till sedan 1860-talet. En medveten strategi att få med personer med viktiga kontakter ses i det initiala skedet i Adlersparres brevväxling. Personer med plats i riksdag eller med nära kontakter till riksdagsmän, tidningsredaktion och den dåtida kultureliten fanns med i den första styrelsen. Adlersparre nämner också behovet av att ha någon person med förankring inom bankväsendet, vilket hon även lyckades få med. Många i den inre kretsen inom förbundet kände, som Manns och Hammar tidigare visat, också varandra sedan länge och hade stora erfarenheter av att tidigare ha arbetat tillsammans i olika organisationer och projekt. Ekonomi är ett tema som ideligen behandlas i brev och protokoll under de första decennierna. De pengar som drogs in och inte omedelbart användes investerades. Det är tydligt att förbundets ledning var väl förtrogna med modernt kreditväsen. För att förränta pengarna bedrevs låneverksamhet, hölls medel på bankböcker eller som obligationer och ränteintäkter blev en viktig inkomstkälla. Under de inledande åren var dock medlemsavgifter den viktigaste inkomstkällan trots att organisationen främst mobiliserade kvinnor och män ur samhällets övre skikt. Mobilisering av nya medlemmar var inte bara avgörande för organisationens legitimitet utan även ekonomiskt. Medlemsantalet ökade mycket snabbt de inledande åren och låg efter bara några år på ca 1000 medlemmar. En välbärgad målgrupp innebar dock att många kunde teckna livslångt medlemskap. Med tiden växte dock gåvor och donationer i betydelse, vilket vi förväntat i en borgerlig notabilitets parti. Problemet med gåvorna var att de inte kom regelbundet. Dessutom blev med tiden en allt större andel av donationerna bundna till ändamål och villkor som donatorerna satt upp. Detta ledde till akuta svårigheter att täcka de administrativa kostnaderna och hitta medel som styrelsen fritt kunde styra användningen av när medlemsantalet stagnerade och värdet av banktillgångar urholkades under slutet av 1910-talet och början av 1920-talet. Den akuta ekonomiska krisen löstes dock genom att förbundet vid sidan av välbärgade privat personer fann en ny välgörare - staten. Genom att "marknadsföra" sin verksamhet som "apolitisk" och för det allmännas bästa kunde FBF beviljas statsunderstöd i en sådan utsträckning att detta var en av förbundets största inkomstkällor vid början av 1920-talet. En hypotes som vi arbetat oss fram till är att en del av den omsvängning i FBFs verksamhet från "politik" till "praktiskt socialt arbete" som Manns konstaterat för 1900-talets första decennier, kan förklaras med att det var den senare verksamheten som gav donationer och statsbidrag. Under organisationens första år var dock penningflödena mindre och det omgivande samhället fortfarande odemokratiskt och patriarkalt. För att mobilisera och skapa opinion för kvinnors framförallt ekonomiska rättigheter kompenserades brist på ekonomiska medel med andra resurser. Här var samarbete med män och enskilda styrelsemedlemmars nära kontakter med makthavare, som nämndes ovan, av avgörande betydelse. FBF och dess skapare Sophie Adlersparre använde också redan från början pressen mycket systematiskt för att bilda opinion och stärka förbundet. Material sändes till Stockholmstidningar och landsortspress. Redaktör Ernst Beckman, själv styrelsemedlem mottog brev som uppmanade honom att skriva inlägg med instruktioner om innehållet - i för förbundet viktiga ärenden när de aktualiserades av riksdagsmotioner. Styrelsen diskuterade i brev och protokoll hur och när man skulle kontakta tidningsredaktioner. De försökte också utverka fri annonsering i tidningar etc. Den egna tidskriften var också central och dess ekonomi under ständig diskussion. Intressant är att vår hypotes om att de borgerliga kvinnorna kunde skänka sin tid gratis har kommit på skam. Även om flertalet säkert verkade oavlönat eller underbetalt är det tydligt i protokollen att FBF inte ansåg att förbundet kunde få kunniga kvinnor att arbeta gratis. Det var fullt acceptabelt att ta betalt och att betalning diskuteras under de första åren av organisering. Det står i bjärt kontrast till vad som lyfts fram i tidigare forskning, och de studerade borgerliga kvinnoorganisationerna i exempelvis Tyskland och Kanada. De svenska medelklasskvinnorna förefaller ha varit betydligt mer beroende av lönearbete. Kanske förklarar denna relativt fattigare medelklass flitiga samarbetet med de socialdemokratiska kvinnorna, särskilt under 1910-talet. Kanske var inte klasskrankorna så höga här som på kontinenten. Avlönad personal var dyrt men gav fördelar som professionell administration och lobbying. FBF var också som tidigare forskning visat centrala i ett feministiskt nätverk i Sverige. De kvinnliga fackförbunden som FBF hjälpt till att starta, kunde utnyttja FBF:s anställda stab. De tog om och om igen kontakt för att få FBF att skriva skrivelser till riksdag etc. Samtidigt som andra organisationer kunde dra nytta av FBF, kunde förbundet vinna legitimitet genom att deras skrivelser signerades av allt från de kvinnliga fackförbunden till Vita band, kvinnliga religiösa organisationer och socialdemokratiska kvinnoorganisationer. FBF var också med och initierade Svenska kvinnors nationalförbund som i stor utsträckning användes som en samlande plattform för borgerliga kvinnoorganisationer

Till skillnad från det senare kvinnoförbundet, saknade de tidigare socialdemokratiska kvinnokommittéer inkomster från medlemsavgifter och var i stort sett helt beroende av bidrag från arbetarrörelsen. Redan 1908 gjordes de första försöken att bilda ett kvinnoförbund. Alla försök misslyckas dock pga. av brist på pengar. Det var en ständig avvägning om ett nybildat förbund skulle klara av att anställa en person för administrativa uppgifter utifrån inkomsterna från medlemsavgifterna. Fram till 1919 hade man dock för få medlemmar. Till skillnad från vad vi förväntade oss utifrån tidigare studier visade sig att även de första socialdemokratiska kvinnorna vara en grupp med mycket immateriella resurser. De var mycket professionellt och radikalt agerande kvinnor, som hade fått sin skolning i andra kvinnoorganisationer inom arbetarrörelsen. Redan de första mötena motsvarar i alla former ett organisationsarbete. De kvinnorna som samlades i styrelsen förfogade över ett stort och betydelsefullt nätverk inom arbetarrörelsen. De var inte enbart gifta med ledande parti- och fackföreningsmän, några av styrelsens medlemmar var själva ledamöter i Stockholms kommunfullmäktige. De hade kontakter med den socialdemokratiska riksdagsgruppen och fungerade i frågor som nattarbetsförbud och rösträtten som en slags remissinstans för denna grupp. Redan under de första åren fick de regelbundet inbjudningar till konferenser utomlands och stod i kontakt med Clara Zetkin. Detta visar också på det internationella kontaktnätet de hade. Under åren då ekonomin inte tillät större aktivitet användes också internationella händelser för att ge organisationen legitimitet. De användes för att värva nya medlemmar och på det viset byggdes organisationen upp.

De socialdemokratiska kvinnornas organisationer förfogade också över ett annat kontaktnät, det var den svenska kvinnorörelsen. Under några få år var det svårt att använda sig av det. Rösträtten splittrade kvinnorörelsen då de socialdemokratiska kvinnorna gick in för allmän rösträtt, medan borgerliga organisationer krävde rösträtt på samma villkor som för män. Konflikten eskalerade då den internationella rösträttsalliansen ställde sig bakom det senare kravet. Men redan före första världskriget är konflikten löst och de socialdemokratiska kvinnorna samarbetade med exempelvis rösträttsrörelsen och FBF. Till skillnad från våra förväntningar visade det sig också att de socialdemokratiska kvinnorna från början betalade dagtraktamenten för landsortsrepresentanterna. Redaktören för Morgonbris och ordföranden var från början avlönade. Vi hade förväntat oss en fattig organisation som byggdes upp med medlemmarnas frivilliga oavlönade arbete. I själva verket visade det sig att detta arbete inte hade kunnat bli utfört utan betalning, då medlemmarna inte förfogade över fri tid. Istället behövde de ersättning för arbetsutfallet och lönebortfallet. De socialdemokratiska kvinnorna var länge ekonomiskt beroende av bidrag från arbetarrörelsen fackliga och politiska gren. Inte förrän under 1930-talet finansieras större delen av verksamhet med medlemsavgifter.

Våra resultat visar att organisationerna hade stora likheter i problem och finansiering under den inledande fasen trots olika ideologi och klassbas. Resultaten visar att de mötte liknande problem under den initiala fasen av organiseringen, trots att de bildades vid olika tidpunkter (1884 och 1907). Organisationerna hade ont om pengar var tvungna att kompensera bristen med andra resurser. Bägge satsade stort på medlemsvärvning och var inledningsvis beroende av medlemsavgifter för sin finansiering. SKFF använde sig av agitatorer som bidrog till att antalet kvinnoklubbar ökade över hela landet. FBF använde sig av sin tidskrift, föredragshållare som reste runt i landet och personliga kontakter där brev till vänner som uppmanades att skriva brev till vänner användes för att värva nya medlemmar. Bägge organisationerna hade ett ledarskikt rikt på specialiserade resurser i form av expertis eller kontakter i riksdag, media och andra organisationer. De båda hade från start avlönade anställda samt täta kontakter internationellt och med varandra.

SKFF följer i stor utsträckning finansieringsmodellen av en massorganisation och FBF följer mönstret av en notabilitets organisation, men att de närmade sig de båda idealtyperna först efter några decennier. Bägge organisationerna hade problem med att en stor del av resurserna var låsta och inte kunde användas hur som helst. FBF:s donationer kunde vara tidsmässigt och ändamålsmässigt låsta. Bidragen från arbetarrörelsen var öronmärkta för agitation och fick inte användas för andra ändamål. Men socialdemokraterna var också i stor utsträckning beroende av partiet, vilket särskilt blev kännbart vid medlemsförluster och ekonomiska svårigheter inom partiet.

Det svenska fallet i internationell belysning

Våra jämförelser mellan socialdemokratiska och borgerliga kvinnoorganisationer i olika länder har visat på en rad generella drag i vilka resurser som varit viktiga för kvinnors organisering. Fram till idag har kvinnor mindre tillgång till ekonomiska resurser än män, åtminstone i Sverige. Även så sent som på 1980-talet var kvinnoorganisationer relativt fattiga jämfört med andra organisationer och fram till idag har de haft lägre statsbidrag per medlem än andra typer av organisationer. Bristen på ekonomiska resurser är också kännetecknande för de organisationer som vi har studerat, oberoende av klass, nationell kontext eller tidsperiod. Under den första organiseringsfasen användes mycket tid för att kompensera denna brist med andra resurser. Agitationen för att mobilisera fler medlemmar, men även det interna arbetet prioriterades.

Ett viktigt resultat av jämförelsen mellan olika socialdemokratiska organisationer är att det svenska fallet är unikt. Kanadensiska och Tyska socialdemokratiska kvinnor organiserade sig inte i egna kvinnoförbund. Kvinnor i Brittiska Labourpartiet organiserade sig till en början separat och var på det viset medlem i Labourpartiet, men från och med 1918 blev kvinnorna vanliga medlemmar i partiet utan egen kvinnokommitté. Skillnaden som är avgörande för denna undersökning är att enbart de svenska kvinnorna förfogade över en egen budget. De svenska socialdemokratiska kvinnornas särorganisering gav de ett eget budgetansvar med alla dess för och nackdelar.

Det är dock tydligt att kvinnoorganisationernas inkomster inte nödvändigtvis följde klasstillhörighet. Hur man täckte sina kostnader för verksamheten skilde sig åt mellan organisationerna, men framförallt mellan länderna. Trots att medelinkomsten var lägre i Sverige än i de övriga studerade länderna, Kanada, Tyskland och England, så hade de svenska kvinnoorganisationerna oberoende av klasstillhörighet mera pekuniära resurser i sina organisationer. De svenska organisationerna var också mer genomsyrade av ekonomiska diskussioner. Socialdemokratiska och borgerliga organisationer hade dock, som man kan förvänta sig, klasspecifika källor för de resurser som krävdes för den nationella organiseringen. Donationer från förmögna privatpersoner var viktiga inom de borgerliga organisationerna medan de socialdemokratiska kvinnorna var mer beroende av medlemsavgifter och bidrag från andra organisationer inom arbetarrörelsen. Här bildade dock den engelska Women's Labour League ett undantag. Organisationen startades samtidigt som de svenska socialdemokratiska kvinnorna 1906 en egen separat organisation, med egna medlemsavgifter, men finansierades under första världskriget i huvudsak genom donationer. I huvudsak handlar det om att det brittiska Labourpartiet och de organisationer som var medlemmar i partiet också organiserade medelklasskvinnor med tillgång till privat kapital som investerades i organisationen.

Våra resultat hittills visar således att klass inte alltid går före nationella kontexter. Den svenska medel- och överklassen var förhållandevis liten och hade inte råd att finansiera sitt arbete enbart med privat kapital. Donationer var endast den näststörsta inkomstkällan för svenska FBF under uppstartsfasen, medan donationer var den absolut viktigaste inkomstkällan för motsvarande organisationer i Kanada och Tyskland. FBF var istället i hög grad beroende av medlemsavgifter vilket dock gällde i högre grad för Schweiziska och i viss mån den studerade borgerliga brittiska kvinnoorganisationen. FBF utmärkte sig dock genom att de även i stor utsträckning täckte sina kostnader med statsbidrag. Politiskt aktiva kvinnor mötte också olika vardagar. En stor andel av de svenska kvinnorna i FBF:s styrelse var ogifta, eller änkor och därmed i högre grad tvungna att försörja sig själva. Man hade avlönad personal och i de socialdemokratiska kvinnornas fall även kompensation av inkomstbortfall. De kanadensiska kvinnorna var gifta och generellt var förvärvskvoten lägre bland kvinnor i Kanada än i Sverige. Detta bör ha kunna bidra till att de kanadensiska kvinnorna hade större möjlighet att bidra med sin egen tid och obetalt arbete för kvinnopolitiskt arbete. På detta sätt har den nationella kontexten påverkat kvinnors arbete i organisationer, men också takten i vilken kvinnopolitiska reformer har kunnat genomföras. Behovet att tjäna pengar och eget ekonomiskt ansvar kan ha skyndat på ett effektivt kvinnopolitiskt lobby arbete i Sverige. En professionell stab gav ökade möjligheter till politiskt arbete men var kostsam, vilket tvingade de svenska organisationerna att öka sina inkomster. Även brittiska och amerikanska kvinnoorganisationer hade tidigt anställd personal. Medan både de studerade kanadensiska och tyska organisationerna istället, åtminstone under de första åren, förlitade sig på obetalt arbete och privata donationer, ett professionellt lobbyarbete fick vänta tills senare. Såväl de borgerliga som de socialdemokratiska kvinnorna var inga politiska nybörjare i något av länderna. Deras erfarenheter från andra organisationer bidrog inte enbart med kunnande om organisering och administration utan kunde också användas för information, tillgång till lokaler och politiskt samarbete. Under det initiala skedet var samarbete med män och tillgång till makthavare avgörande. Exempelvis hade de kanadensiska organisationerna mindre pengar på central nivå men tillgång till mera exklusiva kanaler till maktens centrum. Här spelar givetvis relationen till Storbritannien som "white dominion" en viktig roll. Ordföranden i den borgerliga organisationen var gift med den brittiska generalguvernören. Mary Sutherland, kvinnosekreteraren i det brittiska Labour partiet, skickades till Kanada för att bilda en socialdemokratisk kvinnoorganisation.
Internationella förändringar som ekonomiska kriser påverkade borgerliga och socialdemokratiska organisationer på olika sätt. Borgerliga kvinnor med kapital placerat på banken eller i obligationer förlorade kapital i tider med hög inflation. Inom det svenska FBF var värdeminskningen av organisationens medel mycket kännbar och tycks ha påverkat inriktningen på verksamheten. Man satsade på verksamhet som var lätta att få externa finansiärer till, såsom praktiskt socialt arbete istället för administration och "feministiska" frågor. Samtidigt kunde ekonomiska kriser med hög arbetslöshet vara mobiliserande för arbetarrörelsen. För socialdemokratiska kvinnor innebar dessa kriser ofta att de förlorade medlemmar och genom detta inkomster från medlemsavgifterna, precis som i Kanada. Lösningen på detta problem var reducerade medlemsavgifter för arbetslösa, senare också för äldre och sjuka. På detta sätt kunde medlemsantalet hållas uppe, vilket var en viktig indikator på partiets styrka.

Men även hur staten är organiserad har spelat roll för kvinnors organisering. I de federala Kanada och Tyskland fanns resurserna på delstatsnivå. I Kanada bidrog detta även till större skillnader i organisationen p.g.a. etnicitet, klass och religion. Skillnaderna i lagstiftningen mellan delstaterna försvårade även gemensam nationell mobilisering i frågorna om t.ex. rösträtt för kvinnor. Dessa skillnader tillsammans med den kanadensiska geografin gjorde nationell organisering svår och kostsam. Både i Kanada och Tyskland kom organiseringen underifrån eller var i hög grad decentraliserade. De studerade svenska kvinnoorganisationerna startade i mycket större utsträckning ovanifrån. Resurserna fanns på central nivå och koncentrerat till Stockholm. Att organisera ovanifrån och på ett centraliserat sätt gav här en möjlighet att spara pengar.
Att organisera sig inom ett parti kunde minska kostnader och fungera som modell för organiseringen, men innebar också hinder när pengarna och andra resurser var öronmärkta. För de socialdemokratiska kvinnorna hade partiets ideologiska koncept för att uppnå ett jämställt samhälle ett förhållandevis stort inflytande på partikvinnornas tillgång till ekonomiska resurser. Partikvinnor med en egen organisation, hade också en egen budget, medan partiets kvinnokommittéer för det mesta inte hade egna pengar. Trots att lokala kvinnoklubbar i alla länderna var huvudansvariga för att få in pengar till partiets arbete, betydde det inte att de hade tillgång till pengar för kvinnofrågor. En mindre jämförelse mellan det svenska socialdemokratiska partiets finansiella strategier och det socialdemokratiska kvinnoförbundet visar skillnader som kan ses som genusrelaterade. Här spelar medlemskåren en avgörande roll. Medan de flesta av SAP:s medlemmar var kollektivanslutna, var medlemmarna i SSKF hemmafruar. Uttaxering var till en början en gångbar väg för att finansiera utomordentliga kostnader, eftersom avgiften för medlemmar var relativt låga. För medlemmarna i SSKF var medlemsavgifterna från början väldigt höga och de betalade dessutom en avgift till partiet, uttaxering var därmed inte möjligt utan hade inneburit en medlemsförlust för SSKF. Även i fallet med de äldre självständiga borgerliga kvinnoorganisationerna var andra organisationer viktiga, men relationen var mycket lösare och utan liknande möjligheter till pekuniära bidrag.

Komparation och transfer

Även om vi i stor utsträckning har varit tvungna att använda jämförelsen mellan de olika länderna i första hand för att belysa det svenska fallet, så har det varit en stor fördel att använda sig av ett stort antal länder i undersökningen som har lett till relevanta metodologiska resultat. Undersökningarna tyder också på någonting som ifrån början inte var en utgångspunkt för vår studie, nämligen betydelsen av kvinnorörelsens transnationella kontakter.

Med transnationell menar vi interaktionen mellan individer, grupper, organisationer och stater, som handlar över nationella gränser och formar strukturer som går utanför nationalstater. Transnationella sociala rum refererar till olika former av gränsöverskridande och inte bara till de transnationella områden som migration eller organisationsstrukturer för multinationella företag eller organisationer. Det refererar också till andra utbytesprocesser som överskrider nationell integration som religion och nya former av kunskap.

Kvinnors organisering har i hög grad varit ett transnationellt fenomen. Under 1800-talet mobiliserades kvinnor i många länder världen över. Den första vågens kvinnorörelse startade inte bara pga transnationella processer utan skapade också transnationella rum och överförde idéer och strategier mellan olika länder. Benedict Anderssons nationsbegrepp som förställda gemenskaper har även lett till ett ifrågasättande av den nationella orienteringen inom genushistoria, dock inte inom tidigare svensk forskning. Historiska jämförelser har varit ett första steg mot transnationella koncept i europeisk historieskrivning. Utvecklingen kan ses som ett resultat av den politiska utvecklingen i Europa, som också har lett till en transnationell nyorientering inom historievetenskapen. Inom histoire croissée har man försökt kombinera överföringar och jämförelse. Trots att nationalstaten enbart kan förstås genom studier av överföringar, menar man att nationalstaten fortfarande är viktig för studier av överföringar. I transnationella studier behövs det jämförelser inte bara mellan två nationalstater utan ett plurilateralt tillvägagångssätt för att jämna ut svagheter och styrkor mellan transnationella och komparativa studier. Varken svensk historisk forskning, och i synnerhet svensk genushistorisk forskning, har i någon större utsträckning tagit hänsyn till dessa diskussioner.

Tack vare jubileumsfonden har vi haft möjlighet att organisera en workshop på temat i juni 2006. Workshopen gav oss en möjlighet att få kvalificerade synpunkter på resultaten i vårt projekt. Därtill gav de internationella kontakter vi fått under projektets gång oss möjlighet att lyft fram ett i Sverige tidigare nästan helt förbisett forskningsområde. Workshopen lyfte fram det transnationella perspektivet och effekterna av överföring av idéer och gränsöverskridning för kvinnors organisering. En rad framstående forskare från Kanada, England, USA och Sverige deltog. Bland deltagarna fanns professor Joan Sangster, verksam vid Trent University i Peterborrough, Kanada. Hon presenterade ett bidrag om de ukrainska kvinnors betydelse för socialistiska kvinnors organisering i Kanada. Etnicitetens betydelse i form av överföringar från Ukraina lyftes därmed fram och kunde kontrasteras mot bilden av den kanadensiska arbetarrörelsen som i historisk forskning har dominerats av den brittiskt influerade delen av arbetarrörelsen.

Professor Karen Hunt, verksam vid Keele University i Staffordshire, Storbritannien presenterade en undersökning om Dora Montefiori, en av de mest framstående kvinnosakskvinnorna i England. Dora Montefiori korsade både klass- och nationsgränser. Hon var verksam inom den socialistiska och den borgerliga rörelsen, och influerade kvinnorörelsen i en rad olika länder, bland dem Australien och Sydafrika. Fokus riktades på vilken betydelse Montefiori hade för den brittiska rörelsen genom att överföra erfarenheter från andra länder.
Dr Lisa Tetrault, verksam vid Carnegie Melon University i Pittsburg, USA, presenterade en undersökning om de amerikanska rösträttskvinnornas egen historieskrivning. Ett viktigt resultat av hennes undersökning är att dessa kvinnor aldrig nämnde pengar i de egna historikerna. Hon visade att många av rösträttskvinnor levde av sina inkomster från rösträttsagitationen och att de t o m kunde försörja sina familjer på detta sätt. Tetraults forskning anknyter inte enbart till vårt finansieringsperspektiv utan hon visar också att kvinnor från andra länder åkte till USA för att tjäna pengar som aktivister.

Professor Ulla Wikander, verksam vi ekonomisk historiska institutionen vid Stockholms universitet bidrog med en presentation om hur begreppet feminism har använts i olika länder och i olika kvinnoorganisationer. Franska arbetarkvinnor var under 1800-talet bland de första som använde sig av begreppet, medan det dröjde långt in på 1900-talet i Sverige innan begreppet användes av svenska kvinnoorganisationer. I våra egna bidrag belyste vi dels transnationalism som en viktig resurs för resursfattiga nationella organisationer utifrån den socialistiska internationalens kvinnokommittés arbete under mellankrigstiden. Dels presenterade vi en jämförelse av kvinnors organisering och finansiella strategier i Sverige, Kanada, England och Tyskland. Professor Linda Briskin som tidigare hade tackat ja till deltagande hade fått förhinder och kunde inte delta.
Workshopen har utmynnat i en antologi där alla bidrag förutom Tetraults finns med. Antologin beräknas komma ut i juni 2007.

Forskningspresentationer

Vi har presenterat vårt projekt och dess resultat vid en rad nationella och internationella konferenser och har bland annat medverkat i media.
- Presentation av projektet på Nordiska historikermöte i Göteborg, augusti 2002.
- Presentation av projektet samt organiserat en workshop om finansiering och organisering, Centrum för Genusvetenskap, Uppsala universitet, april 2003.
- Presentation av projektet vid Ekonomisk historiska institutionen, Uppsala universitet, maj 2003.
- Presentation av teoretiska utgångspunkter vid Centre for Feminist research, York University, Toronto, November 2003.
- Hearing, utredning om statligt stöd för kvinnoorganisationer februari 2004.
- Presentation av pågående arbete vid Ekonomisk historiska institutionen, Uppsala universitet, januari 2004.
- Presentation av råmanus till publikation om FBF och SK:s finansiering av verksamhet och strategier vid Ekonomisk historiska institutionen, Uppsala universitet, maj 2004.
- Presentation av "The prize of turning women into socialists" vid konferensen "Labouring Feminism", Toronto, Canada September 2005.
- Presentation av "Feminine Finances: Funding the process of initial mobilizing. A comparison of socialist and bourgeois women's organizing in Sweden and Canada 1880-1950", The Berkshire Conference, Claremont, US , juni 2005.
- Presentation av "Transfer of resources and comparison - a methodological approach to the initial process of mobilizing the first wave of the women's movement" vid Nordiska kvinno- och genushistorikermötet i Turku, augusti 2005.
- Silke Neunsinger deltog även i panel diskussionen "Future perspectives on gender research in history in the Nordic countries" Nordiska kvinno- och genushistorikermötet i Turku, augusti 2005.
- Presentation av "Swedish Bourgeois Women's Movement and the International Scene 1885-1916" (Pernilla Jonsson & Lovisa af Petersens) vid workshoppen "Communication - Mobility Networks: The International Dimension of the Women's Movements c. 1830-1960s", Bremen University, Germany, September 2005.
- Presentation av "Comparison and transfer a fruitful approach to national history?" vid European Social Science History Conference, mars 2006.
- Presentation av "On the women's account - the finances of 'bourgeois' women's organisations in Sweden, England, Germany and Canada, 1885-1924" (Pernilla Jonsson) och "Creating the international spirit of socialist women. Women in the Labour and Socialist International 1923- 1939" (Silke Neunsinger) samt organiserat workshopen "Crossing borders - new perspectives on women's organizing", Uppsala universitet, juni 2006.

Publikationer

Pernilla Jonsson & Silke Neunsinger (opublicerat manus): Gendered Money. Organizing and funding of women's movements. (ca 250 sidor)

 Pernilla Jonsson & Lovisa af Petersén. (forthcomming), "Resources and Swedish Women's Organisations' Participation on the International Scene, 1885-1916", i Communication - Mobility - Networks. The  International Dimension of Women's Movements, 1830-1960 (Eds.) E. Schöck-Quinteros, A. Schüler, & A. Wilmers, Bremen University, Bremen.

 Pernilla Jonsson, Joan Sangster, Silke Neunsinger (eds.) (under utgivning), Crossing boundaries, new perspectives on women's organizing in Europe and the Americas. Uppsala 2007 (190 sidor)

 Pernilla Jonsson (under utgivning) "On the women’s account – the finances of ‘bourgeois’ women’s organisations in Sweden, England, Germany and Canada, 1885-1924",  in Jonsson, P. Sangster, J., Neunsinger, S., Crossing boundaries, new perspectives on women's organizing in Europe and the Americas. Uppsala  (ca 30 sidor)

 Silke Neunsinger(under utgivning)"Creating the international spirit of socialist women. Women in the Labour and Socialist International 1923- 1939",  in Jonsson, P. Sangster, J., Neunsinger, S., Crossing boundaries, new perspectives on women's organizing in Europe and the Americas. Uppsala (ca 40 sidor)

Pernilla Jonsson & Silke Neunsinger (Submitted): “Feminine Finances? Funding feminist collective action in Canada and Sweden 1880-1950” Uppsala papers in Financial History (ca 40 sidor)

Pernilla Jonsson & Silke Neunsinger (under utgivning): “Comparison and transfer a fruitful approach to national history?”  Scandinavian Journal of History 2007/3(ca 30 sidor)

Jonsson, Pernilla/ Neunsinger, Silke (2004): „Organizing at Any rate. Resources in Founding Bourgeois and Socialist Women’s Movements”, Centre for Feminist Research York university Working Paper Series, Vol. 9 (1) spring 2004. (ca 15 sidor)

Neunsinger Silke & Pernilla Jonsson (2002): ”Feminina Finanser. Om finansieringens  betydelse för svensk kvinnorörelses verksamhet på 1920-talet” i Eva Helen Ulvros (red.) Konferensrapport från det sjunde nordiska kvinnohistorikermötet 8-11 augusti 2002, Göteborg. (8 sidor)