Projektets syfte är att studera pidginisering ur typologisk synvinkel. Den främsta anledningen till detta är att begrepp som ’enkelhet’, "komplexitet" och "uttryckspotential" har börjat tilldra sig ett allt större intresse. Frågor som "Vad behöver egentligen ett mänskligt språk innehålla för att alls vara dugligt som kommunikationsmedel?", "Finns det företeelser i mänskliga språk som inte har någon kommunikativ funktion, och vad har de i så fall där att göra?" är frågor projektet vill ha svar på. Pidginspråk erbjuder ett ojämförligt studieobjekt som belyser just vad mänsklig kommunikation kan reduceras till. En pidgin bör nämligen inte ses som resultatet av misslyckad andraspråksinlärning. Snarare handlar det om ett lyckat försök att skapa enklast tänkbara mellanfolkliga kommunikationsmedel. Även om en pidgin kan anses sakna en del av normala språks uttryckskraft, är det uppenbart att den enkla strukturen garanterar att dess användare så att säga får mycket för pengarna. Projektet har en viss tonvikt på hur uttryckspotentialen i en pidgin uttnyttjas till sitt yttersta, bl.a. genom polysemi och multifunktionalitet, men också genom att kommunikativt omotiverade företeelser såsom grammatiskt genus och oregelbundna verb obönhörligen kastas över bord. För att undvika en eurocentrisk slagsida kommer projektet också vara noga med att inte fokusera på europeisklexifierade pidginspråk på bekostnad av varianter lexifierade av utomeuropeiska språk, såsom zulu, chinook, malajiska, swahili och arabiska.