Slutrapport från projektet: VÄLFÄRD OCH RELIGION I ETT EUROPEISKT PERSPEKTIV: En jämförande studie av kyrkors roll som välfärdsaktörer i den sociala ekonomin (WREP).

Projektets syfte är att analysera majoritetskyrkors funktion som aktörer för social välfärd ur ett jämförande europeiskt perspektiv. Bakgrunden till studien kan hämtas i de successiva avregleringar av välfärdens institutioner som blev synliga på 1990-talet. Denna avreglering kan härledas till en rad faktorer varav bl. a. den ökade globaliseringen av ekonomin kom att resa generella frågor om grunden för mellanmänsklig solidaritet och sättet att organisera välfärd och omsorg. Konsumtionssamhället skapade förutsättningar för en s. k. ny fattigdom (utanförskap). Även om åtskillnad mellan religion och politik är grundläggande i en liberal demokrati, kom pågående samhällsförändringar att dra in kyrkor och religiösa organisationer som både lokala sociala aktörer och nationella samhällsdebattörer. Förväntningar på kyrkors närvaro inom välfärdsområdet ökade men också osäkerheten om vilken roll det är önskvärt att religiösa organisationer skall ha inom ramen för ett modernt välfärdssamhälle.
Projektet har arbetat kvalitativt och explorativt. Majoritetskyrkors olika roller (både som aktörer i den sociala ekonomin och som profetiska röster i samhället som helhet) har studerats genom observationer och djupintervjuer med representanter för den lokala kyrkan, kommunala förvaltningar (motsvarande) inom välfärdsområdet och befolkningen i en medelstor stad i vart och ett av åtta västeuropeiska länder. Dessa olika gruppers förväntningar och attityder har jämförts inom respektive stad och mellan de olika städerna. Fyra välfärdsorganisationer och fyra kyrkliga traditioner har studerats, dels det socialdemokratiska välfärdssystemet med nationella lutherska folkkyrkor i Sverige, Finland och Norge, dels det liberala och voluntaristiska välfärdssystemet i England, där den etablerade anglikanska kyrkan dominerar, dels det krist-demokratiska kontinentala välfärdssystemet i Tyskland och Frankrike där den katolska subsidiaritetstanken är stark, dels det rudimentära eller informella välfärdssystemet i Italien och Grekland med dominerande katolska och ortodoxa kyrkor.
Det viktigaste resultatet, som i viss mån har bidragit till en förskjutning av syftet, är tydliggörandet av att europeiska majoritetskyrkor inte har privatiserats på det enhetliga sätt som sekulariseringsteorin har förutsett. Studien visar också att religionens roll inom den offentliga samhällssfären inte bara beror på kyrkors och religiösa organisationers fortsatta och ökade närvaro inom den sociala sektorn utan också på en ökad närvaro av religiösa minoriteter i Europa. Frågan om kyrkors och religiösa organisationers agerande inom den offentliga sfären måste därför vidgas till att inkludera religiösa minoriteters rättigheter och friheter. Båda dessa frågor har varit svåra för sekulära demokratier att hantera eftersom de för in religionen på den samhällspolitiska arenan. Den senare frågan om religiösa minoriteter har studerats särskilt inom projektet Welfare and Values in Europe. Transitions related to Religion, Minorities and Gender (WaVE) (2006-2009), en direkt uppföljning av WREP-projektet. Detta EU-stödda projekt utökades med fyra postkommunistiska länder, dvs Polen, Lettland, Kroatien och Rumänien, totalt 12 länder (www.waveproject.org). 
Projektets övriga resultat: 1) WREP-projektet visar att de historiska majoritetskyrkornas teologiska och organisatoriska framtoning inte kan tänkas bort då framväxten av det moderna välfärdssamhället analyseras, en teoretisk tanke som ansluter till Max Webers tes om religiösa idéers betydelse för sociala och ekonomiska samhällsförhållanden. Projektet visar särskilt tydligt att den aktuella skillnaden mellan främst den nordiska statsorienterade välfärdsmodellen och den sydeuropeiska informella och familjebaserade välfärdsmodellen inte kan förklaras på ett fullständigt sätt utan att väga in närvaron de historiska kyrkorna. Det gäller dels nordiska lutherska statskyrkor med en tvåregementslära som välkomnade staters roller som en del av Guds frälsningsplan och dels en katolsk kyrka som har motsatt sig ett statligt inflytande inom den sociala (familje)sektorn med starka konflikter som följd (Italien). På detta sätt reflekterar projektet David Martins sekulariseringsteori, som argumenterar för att religionens närvaro i olika länder är beroende av historiska händelser (t ex franska, ryska och amerikanska revolutionerna), men att frånvaron av dessa händelser i Norden är lika viktig. De religiösa och sociala faktorer som har lett fram till nuvarande välfärdsorganisationer kommer sannolikt att vara lika tydligt närvarande då en framtida balans mellan välfärdsstat, kyrka/religion och frivilligsektor skall omförhandlas. 
2) Studien visar vidare att de sociala påfrestningarna har blivit större sedan 1990-talet, trots en högkonjunktur i början av 2000-talet. Det är i det perspektivet man skall se att fria organisationer har ökat snarare än minskat sin aktivitet på alla orter som ingår i studien, men på olika sätt beroende på välfärdsorganisation. I alla länder uppfattas frivilliga organisationer som ett komplement till samhällets omsorgsverksamhet. Tyskland sticker dock ut med diakonala organisationer som står för omkring 60 % av omsorgsvolymen. Det går därför att hävda att en homogeniseringsprocess pågår i Europa som har sin grund i den globala ekonomins effekter, förändrade demografiska förhållanden och ökat EU-inflytande (t ex fri rörlighet och konkurrens). Detta gör sammantaget att den nordiska välfärdsmodellen närmar sig den kontinentala familjebaserade modellen och att vissa kontinentala länder ansluter sig till nordiska synsätt då det gäller barnomsorg och kvinnors möjlighet till arbete. De fyra välfärdsregimerna är samtidigt överraskande stabila på det nationella planet mitt i alla förändringsprocesser. Det går att se att representanterna för de nordiska majoritetskyrkorna starkt förordar den generella nordiska modellen, där kyrkor och frivilliga organisationer kompletterar då staten inte räcker till, medan representanter för katolska och ortodoxa majoritetskyrkor på kontinenten starkt förordar den korporativa socialstatsmodellen, där staten kompletterar då familjen eller de frivilliga organisationerna inte räcker till. Resultaten antyder att social och religiös stabilitet främst återfinns på det nationella planet beroende på tunga religiösa, sociala och politiska traditioner som samverkar. På det lokala planet är situationen mer flexibel. 
3) Studien visar att kvinnor dominerar i hela Europa som aktörer både inom den religiösa frivilligsektorn och inom den sociala samhällssektorn. I södra Europa tar kvinnor genom familjen ett stort ansvar för omsorgen av barn och äldre. I norra Europa återfinns samma omsorg inom samhällets olika institutioner, men utförd av kvinnor. I båda kontexterna uppträder en liknande uppdelning i olika könsroller mellan kvinnlig omsorg och manligt ledarskap. Det faktum att allt fler kvinnor är yrkesverksamma, samtidigt som förväntningar på familjers och fria organisationers engagemang inom vårdområdet ökar, kan leda till motstridiga förväntningar, som i sin tur kan leda till en ökad social stress i samhället som helhet, inte minst genom en ”care deficit” (ett ökande omsorgsunderskott). 
Den viktigaste nya forskningsfrågan rör betydelsen av en ökad religiös synlighet i alla europeiska länder. Studiet av denna nya synlighet (ett ord som bättre beskriver den religiösa situationen än uttrycket ”religionens återkomst”) är grundläggande inom det Linné-stödsprogram (The Impact of Religion; Challenges for Society, Law and Democracy, 2008-2018) som är en direkt följd av WREP-projektet, och dess efterföljare WaVE-projektet. Det mångvetenskapliga Linné-stödsprogrammet kommer att särskilt fokusera frågan om hur den nya religiösa synligheten i norra Europa utmanar vår förståelse av demokrati, internationellt samarbete, (familje)lagstiftning, sjukvård, välfärdsmodeller och de världsbilder som ger individen identitet (www.impactofreligion.uu.se). WREP-projektet har också bidragit till initiering av ytterligare ett EU-finansierat projekt som aktualiserar behovet av en ”gemensam” akademisk utbildning för religionslärare och religiösa ledare i Europa: Network for Teaching Religon in a European multicultural Society, TRES (2005-2008). Till detta kommer projektet Welfare and Religion in a Global Perspective (WRIGP) - en jämförande studie mellan Sverige och Syd-Afrika finansierad av SIDA (2006-2009).
Projektets två viktigaste publikationer är 1) Bäckström, Anders and Grace Davie with Ninna Edgardh och Per Pettersson: Welfare and Religion in 21st Century Europe: Volume 1: Configuration and Connections; Ashgate Publishing, Aldershot (under utgivning 2009) samt Bäckström, Anders och Grace Davie, Ninna Edgardh och Per Pettersson: Welfare and Religion in 21st Century Europe: Volume 2; Gendered, Religious and Social Change; Ashgate Publishing, Aldershot (under utgivning 2010). Den första rapporten fokuserar själva undersökningen av majoritetskyrkors roller inom ramen för skilda välfärdssystem i Europa. Resultaten från de åtta länderna redovisas i skilda kapitel. Frågan är vilken roll kyrkor kan förväntas spela i samhällen där staten (av olika skäl) inte förmår upprätthålla ett av medborgarna förväntat välfärdssystem. Den andra rapporten analyserar aktuella subtila processer som visar på en pågående omförhandling av värden. Rapporten är tematiskt upplagd genom ett sociologiskt, teologiskt och genus-relaterat perspektiv. Den grundläggande frågan rör religiösa övertygelsers plats inom ramen för det demokratiska samtalet om det goda samhället.
Projektet har resulterat i nya kurser, föreläsningar och konferenser: Vid Teologiska fakulteten i Uppsala finns en kurs om 7,5 högskolepoäng vid namn ”Welfare and Religion in a European Perspective” och en kurs om 30 högskolepoäng i sociala/diakonala frågor. Till detta kommer ett stort antal föreläsningar vid studiedagar och kurser. En svenskspråkig konferens anordnades den 31/3-1/4 2008 med 100 deltagare (Välfärdens utmaningar - kyrka, frivillighet och stat i samverkan). Två större internationella konferenser har anordnats dels den 22-23/11 2005 med 70 deltagare, dels slutkonferensen den 26-28/3 2009 tillsammans med WaVE-projektet, 150 deltagare. Projektets resultat har redovisats vid internationella kongresser, t ex International Society for the Sociology of Religion (SISR) samt vid den nordiska religionssociologiska konferensen. 
Projektets interna arbete har varit inriktat på att hålla samman den stora forskargruppen med en senior och en junior forskare i respektive land, totalt 24 personer. En Coordination committe formerades för detta syfte med projektledaren Anders Bäckström, bitr projektledaren Grace Davie, Exeter samt Ninna Edgardh och Per Pettersson. Barbro Borg och Maria Essunger har utgjort sekretariat. Denna grupp sammanträdde en gång i månaden. Ett informationsbrev har distribuerats varannan månad. Två forskarmöten per år har arrangerats, dels möten med de juniora forskarna för planering och analys av fältarbetet (4-5/12 2003 i Uppsala, 14-16/5 2004 i Paris, 19-22/5 2005 i Aten), dels möten med hela forskargruppen (3-6/4 2003, 19-21/11 2004 och 9-12/2 2006 i Uppsala). En broschyr har tryckts och en Websida har fungerat som ett ansikte utåt: http://web.archive.org/web/20071107195737/http://www.student.teol.uu.se/wrep/.
Ett viktigt resultat av WREP-projektet är framväxten av en forskningsmiljö kallat Diakonivetenskapliga institutet senare Centrum för studier av religion och samhälle ett samarbete mellan Uppsala universitet och Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Denna miljö övergår år 2009 till ett Linné-stödscentrum. Existensen av denna miljö förklarar varför projektet har kunnat genomföras professionellt och expandera framgångsrikt, men också varför alla juniora forskare, som också har varit doktorander, har disputerat, dvs Annette Leis Peters (tyska studien), Annalisa Frisina (italienska studien), Effie Fokas (grekiska studien) Anne Yeung (finska studien) och Martha Middlemiss LéMon (engelska studien, disputerar i oktober 2009). Projektet har kommit att bli en viktig rekryteringsbas för en framtida forskargeneration. Två hedersdoktorer, som också är seniora forskare inom projektet, har utnämnts vid Uppsala universitet, dvs Danièle Herveu-Léger (2002) och Grace Davie (2008). WREP-projektet har inte bara fått stor betydelse för religionssociologins forskningsinriktning i Uppsala, det har också gjort att Uppsala universitet har blivit ett centrum för studier av interaktionen mellan religion, juridik och samhälle. 
Anslaget från Riksbankens jubileumsfond på 12,6 miljoner har i första hand använts för löner till nämnda seniora och juniora forskare (deltid), varav 4,4 miljoner i löner till anställda vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet och 5,6 miljoner i löner genom kontrakt med internationella och svenska universitet. Sex konferenser med hela eller delar av forskargruppen är den andra stora kostanden, 932.000:-. Omkostnader för driften av projektet via Diakonistiftelsen Samariterhemmet är den tredje kostnaden, 1,5 miljoner (Samariterhemmet har bidragit med stöd till dessa omkostnader). Till detta kommer mindre kostnader för framställning av broschyr, trycksaker och rapporter, 220.000:-.

WELFARE AND RELIGION IN A EUROPEAN PERSPECTIVE(WREP): A comparative study of the role of the churches as agents of welfare within the social economy.  Final Report

The aim of this project was to analyse the function of majority churches as providers of welfare in a comparative perspective.  The background to our work can be found in the progressive deregulation of welfare that asserted itself in the 1990s.  This was brought about by a variety of factors:  among them the increasing globalization of the economy, and a gradual change in society from production to consumption.  Taken together these changes have provoked new questions regarding both the values and the organization of welfare; they have led in addition to new forms of poverty, or social exclusion.  A second point runs parallel:  a separation between religion and politics is a key element of a liberal democracy.  The changes outlined above, however, led to a new position for the churches and other religious organizations.  Not only were they drawn into the debate on social issues, they became themselves actors in the social economy.  As a result, expectations of the churches are growing, alongside increasing uncertainty regarding their role:  precisely which tasks should religious organizations undertake in a modern welfare society?
The project is explorative and uses qualitative methods. The various roles of the majority churches (both as actors in the social economy and as a prophetic voice in society as a whole) have been studied by means of careful observation, followed by a series of interviews – with representatives of a) the local church, b) those responsible for welfare in the locality and c) the wider population in a carefully chosen middle-sized town in eight west European societies. The expectations and attitudes of the different groups of interviewees have been compared first within the town in question and second between the countries under review.  Four different welfare regimes and four different Church traditions have been included:  the social-democratic welfare regimes of Sweden, Finland and Norway (with majority Lutheran churches);  the liberal regime in England (which has an established Anglican Church);  the continental welfare regimes of Germany and France (where the Catholic notion of subsidiarity is a dominant feature);  and finally the more rudimentary welfare regimes of Italy and Greece (which have Catholic and Orthodox traditions respectively). 
Our most important finding – which to some extent has led to a shift in the aim of the project – is that the majority churches of Europe were never totally privatized as the theory of secularization had suggested.  WREP also demonstrates that the significance of religion in the public sphere depends not only on the growing activity of churches and religious organizations within the social sector, but also on the increasing presence of religious minorities in Europe. The debate surrounding the place of religion in the public sphere must therefore be widened to include the rights and freedoms of religious minorities.  These issues are, however, difficult for secular democracies to handle as – necessarily – they introduce religion into the political arena.  The question of minorities in particular has become the focus of a follow-up study:  Welfare and Values in Europe: Transitions related to Religion, Minorities and Gender (WaVE) (2006-2009). This EU-funded project also includes four post-communist countries, namely Poland, Latvia, Croatia and Romania – i.e. twelve countries in total.  For more details see www.waveproject.org. 
Further results: 1) WREP demonstrates that the theological and organizational outlooks of the European majority churches are central to the formation of modern welfare regimes, an idea that draws directly on Max Weber’s approach to economic and social change.  Specifically, the project reveals that the contrasts between the Nordic welfare model and the more informal or family-based model of Southern Europe are best explained by taking into account:  the Lutheran state churches, on the one hand, which embrace the doctrine of the ‘two kingdoms’ and welcome the role of the state as part of God’s plan for salvation; and the Catholic Church, on the other, which is more resistant to state intervention within the social (especially the family) sector.  From this point of view, WREP reflects David Martin’s approach to secularization, notably the different ‘pathways’ that secularization takes in different parts of Europe.  These pathways determine the context in which the balance between state, church, religious organizations and the voluntary sector is subsequently worked out – a crucial factor for WREP. 
2) WREP reveals the increasingly evident strains in the welfare systems of Europe, despite the economic boom of the early twentieth century.  This is one reason why voluntary organizations (including the churches) are becoming more, rather than less prominent in all our case studies – they are seen as important complements to state provision.  The process, however, is different in each case, given the nature of the welfare system as such.  Germany is perhaps the most eye-catching example – here the diaconal institutions (both Protestant and Catholic) provide about 60% of care.  At the same time, it is possible to argue that a process of homogenization is taking place across Europe, as all countries respond to similar pressures:  a more liberal economy, demographic changes (an ageing population) and the influence of EU regulations (regarding free competition and the movement of labour).  The Nordic countries, for example, are more ready than they were previously to make use of the voluntary sector.  Conversely, the continental countries are learning from the Nordic model, in terms of the role of women in the labour force and the implications for childcare.  The point should not be exaggerated, however:  the four welfare regimes remain moderately stable at a national level, as do the views of their potential customers.  For example, respondents in the Nordic countries affirm the role of the state in the delivery of welfare – voluntary organizations, including the churches, are there to fill in the gaps.  Further south, the reverse is almost the case:  here the family and the voluntary organizations (including the churches) come first and the state looks after the problems that emerge when more informal systems of care no longer suffice.  Our findings suggest that social and religious stability is more likely to be found at the national level – a situation explained by long-term political, social and religious traditions.  At the local level, there is greater flexibility. 
3) Right across Europe, it is clear that women are the dominant actors in both the welfare system as such and in the voluntary sector.  In Southern Europe, for example, it is women who assume the responsibility for children and the elderly, delivering care within the family.  In the north, women are still responsible for these tasks, but within institutions provided by the state.  In both contexts, moreover, there is a similar division of labour:  men are in leadership whilst women are the day to day care givers.  Important questions follow from this, as women face conflicting demands:  to engage in the labour force and to provide for care.  An increasingly noticeable ‘care deficit’ begins to emerge, which leads in turn to growing levels of stress. 
The most important new research question derives from the growing visibility of religion in European societies.  The implications of this visibility (a better word than resurgence) are the driving force for the new Linnaeus research programme established at Uppsala University (The Impact of Religion: Challenges for Society, Law and Democracy, 2008-2018) – a direct development of both WREP and its sister project, WaVE. Specifically, the multi-disciplinary Linnaeus programme will look at how the new visibility of religion in the north of Europe will challenge our understandings of:  democracy, international relations, (family) law, health care, welfare models and world views.  For more details see www.impactofreligion.uu.se.  WREP has also contributed to an EU-funded project, concerned with the training of teachers of religion and religious leaders in Europe: Network on Teaching Religion in a European multicultural Society, TRES (2005-2008). Thirdly WREP is linked to the SIDA-funded project Welfare and Religion in a Global Perspective (WRIGP) – a comparative study between South Africa and Sweden (2006-2009). 
The two most important publications of the project are: Bäckström, Anders and Grace Davie with Ninna Edgardh and Per Pettersson: Welfare and Religion in the 21st Century Europe: Volume I: Configuration and Connections; Ashgate, Aldershot (forthcoming 2009) and Bäckström, Anders and Grace Davie, Ninna Edgardh, Per Pettersson: Welfare and Religion in 21st Century Europe: Volume 2; Gendered, Religious and Social Change. Ashgate, Aldershot (forthcoming 2010). The first of these finds its focus in the eight case studies brought together in WREP and addresses the following question:  what role should majority churches play in societies where the state, for different reasons, cannot meet the expectations of its citizens?  The second volume approaches the same question thematically, using sociological, theological and gender perspectives. The place of religion in the democratic conversation of a modern welfare society is central to these discussions.
The project has resulted in new courses and conferences. The Faculty of Theology at Uppsala University has inaugurated two courses based on the project, one of 7,5 points entitled “Welfare and Religion in a European Perspective” and one of 30 points in diaconal and social studies.  One Swedish language conference on the results of WREP (Välfärdens utmaningar – kyrka, frivillighet och stat i samverkan, 31/3-1/4 2008) has taken place, followed by two English speaking events, 22-23/11 2005 and 26-28/3 2009 (the latter was a major international conference held in conjunction with WaVE). The results of WREP have been widely reported, for example at the International Society for the Sociology of Religion Conferences and at the Nordic Sociology of Religion Conferences.    
The internal organization of the project has been highly collaborative.  Twenty-four people have worked on the project, including a senior and junior researcher from each of the case studies.  The secretariat (Barbro Borg and Maria Essunger) and the Coordination Committee (Anders Bäckström, Grace Davie, Ninna Edgardh and Per Pettersson) have met monthly.  Information has been distributed to the whole team every two months.  Two research meetings have been held each year, one for the junior researchers (to plan and report the field work) and one for the whole group (to discuss the theoretical implications of the results).  A printed handbook and a regularly updated web-site have been the major resources for the project: http://web.archive.org/web/20071107195737/http://www.student.teol.uu.se/wrep/.
It is important to note the very positive research environment surrounding WREP, centred initially on the Uppsala Institute for Diaconal and Social Studies which became the Centre for the Study of Religion and Society.  From 2009, this will continue as a Linnaeus Research Centre at Uppsala University.  The existence of these networks has enabled not only the successful completion of the project, but the professional development of all those involved.  Notably, a number of the junior researchers have completed/ will complete their doctoral theses:  Annette Leis Peters (Germany), Annalisa Frisina (Italy), Effie Fokas (Greece), Anne Yeung (Finland) and Martha Middlemiss LéMon (England/Sweden). Thus the project has enabled significant capacity-building, particularly among the younger generation (most of whom are female).  Uppsala University has appointed two honorary doctors (both senior researchers), namely Danièle Hervieu-Léger (2002) and Grace Davie (2008). More broadly, WREP has contributed in different ways to a wide range of disciplines (especially in the Sociology of Religion) – the work has led directly to the establishment of the multi-disciplinary Linnaeus Research Centre at Uppsala University.