Stefan Svallfors. sociologiska institutionen, Umeå universitet

"Välfärdsstatens politiska sociologi" är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram med inriktning på att analysera attitydformering och politiska skiljelinjer i Sverige under de senaste decennierna. Forskarna kommer från de båda disciplinerna sociologi och statsvetenskap och förenas av ett intresse för hur institutioner både grundas i och återverkar på attityder, värderingar och preferenser i befolkningen. Ett övergripande perspektiv har varit att undersöka huruvida och på vilket sätt makro-sociala enheter, som nationella institutioner och strukturella faktorer, inverkar på människors attityder, beteenden och förhållningssätt. Med nationella institutioner menas formella regelverk som skattesystem, pensionssystem, familjelagstiftning etc. Med strukturella faktorer avses t.ex. arbetsmarknad (dess funktionssätt, arbetslöshetstal, etc), ekonomisk utveckling och demografiska mått (t.ex. ålderssammansättning).

Särskilt fokus har fästs vid s k återkopplingseffekter ("feedback effects") på attityder i befolkningen från den offentliga politikens organisering och genomförande. Sådana återkopplingseffekter lägger grunden till en "moralisk ekonomi" kring välfärdsstaten, där föreställningar kring medborgares rättigheter och skyldigheter, liksom om det rimliga och rättvisa i olika samhällsförhållanden, innefattas.

Av särskilt intresse har varit att undersöka hur skillnader mellan olika sociala gruppers attityder, beteenden etc. påverkas av den nationella kontexten.

Forskningsprogrammet har i huvudsak baserats på stora survey-datamaterial, av både jämförande och svenskt slag. De viktigaste är International Social Survey Program (1992-), European Social Survey (2002), Välfärdsstatsundersökningarna (1981-2002), Valundersökningarna (1956-2002), European Voter, The European Election Study samt SOM-undersökningarna (1986-).

I programmet har ett antal empiriska delstudier genomförts, vars resultat redovisas nedan:

*Klass och attityder i jämförande perspektiv
*Politiska skiljelinjer i förändring
*Politiskt ansvarsutkrävande i Europa
*Nationell identitet i förändring
*Könsideologier och balansen mellan arbete och familj
*Flernivåidentifikation, politiskt förtroende och attityder till omfördelning
*Missnöje, politisk handling och välfärdsstatens institutioner
*Lokala kontexter och attityder till välfärdspolitik

Forskningsprogammets enskilt viktigaste publikation är The Political Sociology of the Welfare State. Institutions, Social Cleavages and Orientations (Stanford University Press, 2007). Den bedöms i en kommande recension i Acta Sociologica vara "a major original contribution to the discipline...which sets a new standard for political sociology analysis in the future".

Klass och attityder i jämförande perspektiv

Huvudfrågan för detta delprojekt har varit att studera hur klasskillnader i attityder varierar mellan olika länder och vad som kan förklara dessa variationer. I fördelningsfrågorna är det visserligen så att arbetare genomgående stödjer jälmlikhet, välfärdsstat och omfördelning i större utsträckning än högre tjänstemän och egenföretagare. Skillnaderna mellan klasser varierar dock mycket mellan olika länder. Genom att undersöka hur relationen mellan klass och attityder till statlig välfärdspolitik ser ut i länder som präglas av små materiella klasskillnader respektive stora materiella klasskillnader dras följande slutsatser. Klasskillnader i attityder är mycket mer framträdande i länder med mer jämn materiell fördelning. I länder med stora materiella skillnader är klasskillnader i attityder betydligt mindre. Detta något överraskande resultat påvisas bero framförallt på skillnader i politisk artikulering, d v s det sätt på vilket fördelningsfrågor diskuteras i politiken. Länder där man i politiken pratar mycket om fördelningsfrågor är också sådana där klasskillnader i attityder till fördelningsfrågor är stora. En annan förklaringsfaktor kan sökas i välfärdsinstitutionernas funktionssätt. Där dessa fungerar som omfördelning mellan resursrika och resurssvaga grupper tenderar också klasskillnaderna i åsikter vara stora.

I frågor som rör livsstil och moral hittar man däremot små skillnader mellan länder ifråga om klasskillnadernas storlek. Här är det genomgående så att arbetare uppvisar mer moralkonservativa värderingar än de höre tjänstemännen, något som i huvudsak förklaras av skillnader i utbildningsnivå mellan grupperna.

Politiska skiljelinjer i förändring

Detta delprojekt har främst varit inriktat på olika aspekter av hur olika sociala skiljelinjer påverkar politiska attityder. Ett genomgående tema är relatera samband mellan social position och olika aspekter av politiska attityder och politiskt beteende till politiska faktorer som välfärdspolitik och politisk artikulation. En grundläggande hypotes är att samband mellan social position och politiska attityder inte uppkommer enbart genom individens egna kalkyler eller i det sociala sammanhang i vilket hon lever, utan att individens erfarenheter av sin sociala position politiseras genom hur det politiska systemet förhåller sig till dessa skiljelinjer och grupper.

Den främsta publikationen i detta delprojekt är Maria Oskarsons kapitel "Social Risk, Policy Dissatisfaction and Political Alienation: A Comparision of six European Countries". Här presenteras en hypotes om att nedskärningar i välfärdssystem leder till att socialt riskutsatta grupper i högre grad än andra vänder politiken ryggen. Detta bygger på ett grundantagande om moralisk ekonomi, alltså att välfärdssystem konstruerar uppfattningar om vad som är legitimt och vad man har rätt att förvänta sig. Vid genomgripande institutionella förändringar riskerar därför legitimiteten att brista och vad som uppfattas som legitima förväntningar inte infrias. Då olika grupper har olika förutsättningar att anpassa sig till förändrade villkor i välfärdssystemen kan detta i sin tur leda till olika typer av reaktioner. Hypotesen här är att alltså att de med sämst förutsättningar att kunna anpassa sig i högre utsträckning än andra grupper uppvisar vad som här benämns politisk alienation, förstått som en kombination av lågt politiskt intresse och lågt politiskt förtroende. Detta samband mellan social riskposition och politisk alienation antas alltså vara starkare i stater som haft kraftiga nedskärningar i socialförsäkringssystemen än i andra. Vidare antas sambandet vara starkare i stater med generösa välfärdssystem, då förväntningarna och tilliten till systemen där kan förväntas vara högst.

Analysen är upplagd komparativt för sex strategiskt valda länder; Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Norge och Sverige. Tre olika regimer för socialförsäkringssystem urskiljs utifrån tidigare forskning, och inom varje regim konstrateras ett land med kraftiga nedskärningar mot ett med mer begränsade, eller inga, nedskärningar. Analysen baseras på European Social Survey 2002. Resultaten visar att det i samtliga länder finns ett samband mellan social riskposition och politisk alienation. Sambandet är vidare starkare i länder som upplevt kraftiga nedskärningar i socialförsäkringarna. Starkast är sambandet i Sverige, känt för generösa socialförsäkringssystem. Resultatet att det finns ett tydligt samband mellan social riskposition och politisk alienation som det definieras här motsäger den forskning som menar att det inte finns samband mellan social marginalisering och politisk.

Maria Oskarsons kapitel "The Social Cleavage Model (2005)" i Thomassen, Jaques (ed) presenterar en longitudinell analys av samband mellan sociala skiljelinjer (klass och religiositet) och partival i sex europeiska länder (Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland). Den gängse kunskapen är att denna typ av samband försvagats över tid. Resultaten motsäger inte detta, men visat att man för att förklara dessa trender för det första måste ta hänsyn till den faktiska skiljelinjestruktur som finns i varje land, alltså om endast klass spelar roll eller om också den religiösa skiljelinjen finns representerad i partisystemet. För det andra bör förklaringar till denna trend sökas inte bara i förändringar i individers förhållningssätt utan bör också relateras till sociala och politiska förändringar. Analysen visar genom en kontrafaktisk analys att en del av försvagningen i sambanden kan hänföras till strukturella förändringar i befolkningens sammansättning. Genom en analys på makronivå visas också att sambanden mellan social position och partival också hänger samman med partiernas artikulation av skiljelinjerna.

En senare uppsats (presenterad vid ECPR"s konferens i Pisa, Italy 6-8 september 2007, "Class and Voting in Europe - The Effect of Politics") är i viss mening en fortsättning på bokkapitlet "The Social Cleavage Model" genom att det syftar till att undersöka betydelsen av olika politiska aspekter på samband mellan klass och partival respektive valdeltagande.

Politiskt ansvarsutkrävande i Europa

Svenska väljares politiska åsikter och partisympatier kan fortfarande beskrivas relativt väl i termer av en konflikt mellan vänster och höger. Välfärdsstaten är en av konfliktens huvudkällor. Det handlar om den offentliga sektorns storlek och generositet, och om skatternas allmänna nivå. Men även om det alltså finns delade meningar om välfärdsstaten på en övergripande ideologisk nivå, så har svenskarnas mer konkreta åsikter om välfärdsstatens faktiska funktionssätt präglats av konsensus. Forskningen har visat att de flesta har varit nöjda med den konkreta service och trygghet som välfärdsstaten har att erbjuda.

Bilden av den tillfredställde svensken har emellertid solkats. Särskilt servicekvaliteten i vissa centrala kommunala välfärdsinstitutioner har i nittiotalskrisens efterföljd kommit att bedömas mer negativt av medborgarna än tidigare. För socialförsäkringssystemen är kvalitetsbedömningarna fortsatt positiva. Ett undantag utgörs emellertid av pensionssystemet där oron för att man inte skall få en adekvat pension är överraskande hög. Liknande trender har rapporterats på olika områden, i olika länder, runtom i Västeuropa.

Det gryende missnöjet med vissa välfärdsstatens produkter utgör en utmaning för demokratin. Normativa demokratiteorier stipulerar att missnöjda medborgare på ett informerat sätt identifierar och utkräver politiskt ansvar för uppfattade politiska misslyckanden. Risken att i nästa val bli bortröstad av missnöjda medborgare tvingar enligt teorin i sin tur ansvariga politiska aktörer till att faktiskt lösa de problem som prioriteras av folket. Demokratidebatten visar emellertid att ett väl fungerande ansvarsutkrävande på intet sätt kan tas för givet. Den centrala uppgiften i delprojektet är därför varit att undersöka i vilken utsträckning, och under vilka omständigheter, informerat ansvarsutkrävande underlättas respektive försvåras. Eller annorlunda uttryckt: under vilka omständigheter frodas respektive stryps det samband mellan missnöje och stöd för ansvariga partier som ibland tycks ta för givet? Frågeställningarna har analyserats dels i en longitudinell analys som använder de svenska valundersökningarna och SOM-undersökningarna, och dels i en komparativ studie som utnyttjar European Social Survey.

Har missnöjda svenskars benägenhet att utkräva ansvar av regeringen minskat? Frågan är berättigad då det politiska ansvaret för välfärdsstaten blivit alltmer utspritt över flera politiska nivåer. Under senare decennier har delar av det politiska ansvaret för många sorters offentlig decentraliserats. Parallellt med decentraliseringstrenden inom Sverige har den Europeiska unionens inflytande över viktiga politikområden ökat.

Men trots dessa förändringar visar våra analyser att väljarna idag utkräver ansvar av regeringen i samma utsträckning som i slutet av 1980-talet. Vad gäller välfärdsstatens områden ökar faktiskt sambandet mellan missnöje och partival under perioden. Samtidigt spelar kortsiktiga kontextuella faktorer stor roll. Sambandet är starkare under valår och på områden som för tillfället dominerar den politiska dagordningen. I Sverige finns även ett mönster där välfärdsmissnöje tycks drabba socialdemokratiska regeringar hårdare jämfört med borgerliga regeringar.

Länderjämförande analyser av 16 västeuropeiska länder visar på flera intressanta mönster.
o Den dominerande effekten av välfärdsmissnöje är i inte ett precist ansvarsutkrävande, utan snarare minskat generellt politiskt förtroende. Denna effekt finns i alla undersökta länder och är förhållandevis stark nästan överallt.
o Ett visst, villkorat, ansvarsutkrävande tycks emellertid äga rum. Det elektorala stödet för den sittande regeringen är signifikant lägre bland de välfärdsmissnöjda i fyra av åtta undersökta länder (Sverige är ett av dem). Effekten ifråga påverkas dock starkt av ansvarsspridning i det politiska systemet. Ju mer spritt ansvar, desto svagare effekt.
o I vissa länder påverkas även människors politiska vänster-högerideologi. Riktningen på effekten varierar dock. I vissa länder (framför allt Skandinavien) tycks de missnöjda framför allt vara mer högerrorienterade medan det i andra länder tycks vara fråga om en vänstereffekt. I flertalet länder finns dock ingen ideologisk effekt alls.
o I många västeuropeiska länder samvarierar även välfärdsmissnöje med EU-skepticism. Det tycks alltså som om människor i delvis utkräver ansvar även på den högsta nivån i den europeiska flernivådemokratin. Fenomenet är dock tydligast i de mer generösa välfärdsstaterna, och i länder vars partisystem det finns många partier som samtidigt är EU-skeptiska och positivt inställda till välfärdsstaten.

Nationell identitet i förändring

Detta delprojekt behandlar frågor som rör integration, främlingsfientlighet och nationalism. Detta rör för det första frågan om etnisk integration. För att integrationen av nyanlända till samhället skall vara så bra som möjligt krävs att ett antal faktorer är uppfyllda. Den första faktorn är välfärdsstatens utformning, vilken är avgörande för den övergripande immigrations- och integrationspolitisk som tillämpas men också för hur lätt det är för invandrare att komma in på, stanna kvar samt avancera på arbetsmarknaden och så vidare. Det har till exempel visat sig att invandrare har lättare att komma in på arbetsmarknaden i USA än i Sverige men att deras möjligheter till löneutveckling är gynnsammare i Sverige beroende av skillnader i hur arbetsmarknaden fungerar. Nummer två är lagar, regelverk och praktisk tillämpning av lagar som omgärdar invandringen till landet.

Till exempel när det gäller möjligheterna att erhålla uppehållstillstånd och medborgarskap men även åtgärder för att motverka diskriminering. Den tredje faktorn är vilka personer som faktiskt kommer till landet. Det vill säga invandrarnas kapital i form av språkkunskaper, kunskaper om det svenska samhället, utbildningsgrad, tidigare erfarenheter med mera. Den fjärde och sista faktorn utgörs av den allmänna opinionen gentemot invandrare, flyktingar, flyktingpolitik och så vidare.

Inom ramen för detta har delprojektet fokuserat på utfallet för invandrare där det påvisas konsekvenserna av olika individuella faktorer liksom av välfärdsstatens utformning på sannolikheten för en lyckosam integration. Den tidigare "sanningen" att invandrare i Sverige har svårt att komma in på arbetsmarknaden men väl där är lika framgångsrika som icke invandrare inte är överensstämmande med verkligheten. Även om de kommit in på arbetsmarknaden är deras förväntande inkomstutfall etc. klart sämre än motsvarande grupper av personer som är födda i Sverige. Det visar sig också att lösningen på invandrares problem på arbetsmarknaden inte står att finna att de blir egenföretagare då deras inkomstutfall i genomsnitt är extremt dåligt.

Även den allmänna opinionen i olika länder och kommuner fokuseras. Frågan är varför individer i olika länder och kommuner är främlingsfientliga i olika utsträckning? Resultaten pekar, tvärtemot tidigare amerikansk forskning, på att andelen invandrare inte har någon betydelse för hur främlingsfientliga människor är men att faktorer som den politiska artikuleringen av frågor kring invandring och vilken typ av immigrationslagstiftning som finns i olika länder har stor betydelse för hur främlingsfientliga människor är. Inte heller på kommunal nivå påverkar andelen invandrare i sig hur främlingsfientliga människor är, men samverkar däremot med dålig kommunal ekonomi. Risken att finna främlingsfientliga individer är större i kommuner med dålig ekonomi och som samtidigt har en stor del invandrare. Vidare påvisas betydelsen av olika typer av kunskap och inställningar till det civila samhället för risken att ungdomar är främlingsfientliga.

Den andra delfrågan inom området rör den klassiska frågan om nationell sammanhållning. Inom flera grenar av politisk filosofi har det ofta antagits och i princip tagits för givet att någon form av nationell sammanhållning är nödvändig för en funktionell liberal demokrati. Det måste med andra ord finnas en nation för att den liberala demokratin skall fungera på ett tillfredställande sätt. Detta rör alla former av politiska beslut och inte minst de politiska möjligheterna för omfördelning av resurser inom ramen för en given politisk enhet.

Av denna anledning har delprojektet fokuserat just på dessa nationella sammanhållningar. Här visas på att olika typer av sammanhållningar får olika konsekvenser. Trots hot i form av till exempel maktförskjutningar från nationalstaten till andra enheter såsom EU och ökad globalisering finns det inga tecken på att varken styrkan eller innehållet i den nationella sammanhållningen ha förändrats under senare år. Vidare framkommer att olika typer av sammanhållningar är mer eller mindre bra i bemärkelsen att de riskerar att producera negativa attityder till bland annat invandrare. Människors inställning till politiskt beslutsfattande av EU varierar. Stödet för REU är större i länder ju längre de varit medlemmar i EU, samt där den politiska artikuleringen kring EU frågor är positiv. Egenintresset saknar däremot betydelse för vilken nivå man vill att politiska beslut skall fattas på.

Könsideologier och balansen mellan arbete och familj

Detta delprojekt handlar övergripande om hur välfärdsstaten och dess institutionella arrangemang kan påverka genusrelationer i olika sociala kontexter. I och med kvinnors inträde på arbetsmarknaden har det under de senaste decennierna skett en utveckling av mer genusomfördelande institutioner i många länder - hur tar dessa sig i uttryck i kvinnors och mäns vardagsliv?

Huruvida män och kvinnor upplever en harmoni eller konflikt när det gäller att kombinera arbete och familj skiljer sig åt mellan länder. I länder utanför den västliga-industriella sfären, har par större problem med att kombinera arbete-familj. Könsskillnaden är också mer framträdande i dessa länder, och det är framförallt kvinnor som upplever större problem. Bland industriländerna är könsskillnaderna mindre. Här är problemen mest framträdande i liberala länder som USA. De nordiska länderna samt de Euro-kontinentala länderna uppvisar minst problem när det gäller att kombinera familj och arbete. Faktorer av betydelse för att minska konflikten mellan arbete och familj antas härstamma från allmän ekonomisk utveckling samt organiseringen av arbetslivet och socialpolitik.

En geografiskt mer fokuserad artikel behandlar mäns och kvinnors upplevelser av konflikt mellan arbete och familj i de nordiska länderna. Endast ett fåtal jämförande studier har tidigare gjorts som handlar om detta ämne och resultaten från dessa pekar i viss mån åt olika håll. Vissa kommer fram till att länder som i större utsträckning implementerat policys som uppmuntrar till en tvåförsörjarmodell gör att människor oftare upplever balans mellan arbete och familj, medan andra studier visar på motsatta resultat. Denna diskrepans kan bero på att de olika studierna låter olika länder representera det nordiska klustret av välfärdsstater, vilket i sin tur skulle kunna peka på att det finns skillnader mellan de nordiska länderna i den här frågan.

Sammanfattningsvis visar resultaten att skillnaderna mellan de nordiska länderna när det gäller upplevelser av konflikt mellan arbete och familj i det stora hela inte är så stora. Finland är dock ett undantag där konfliktnivån är lägre än i de andra nordiska länderna och denna skillnad återstår när olika kontrollvariabler gällande både arbetssituationen och hemsituationen såväl som demografiska faktorer tagits i beaktande. En möjlig förklaring till Finlands särart som förs fram i artikeln är ländernas olika fokus på jämställdhet och mäns ansvar för barn. I Finland har debatten om familjepolicys varit mindre fokuserad på jämställdhet, förvärvsfrekvensen bland småbarnsmödrar är lägre på grund av förekomsten av ett vårdnadsbidrag och en mindre andel av de finska barnen går på dagis jämfört med de andra nordiska länderna.

När det gäller kön visar analyserna inte så förvånande att oddsen att uppleva konflikt mellan arbete och familj generellt är högre för kvinnor än för män. Dessa könsskillnader verkar vara mycket stabila då de kvarstår genom analysen när hänsyn tagits till olika relevanta kontrollvariabler. Intressant är att när man kontrollerar för individens arbetstid i analysen ökar könsskillnaderna kraftigt. Detta tyder på att kvinnor redan kompenserat för sina upplevelser av konflikt mellan arbete och familj genom att gå ned i arbetstid.

För att utforska dessa länder- och könsskillnader närmare gjordes även separata analyser för kvinnor och män. Dessa visar att upplevelserna av konflikt mellan arbete och familj inte skiljer sig signifikant mellan kvinnor i de nordiska länderna. För män å andra sidan är konfliktnivå signifikant lägre i Finland än i Norge, Danmark och Sverige. Dessa resultat stärker den tolkning som förs fram ovan. Ifrågasättandet av en traditionell arbetsfördelning mellan män och kvinnor på en samhällelig nivå kan påverka individers förväntan på att även deras vardagsliv ska vara mer jämställt. Om de däremot inte uppfattar sitt vardagsliv som jämställt kan man tänka sig att deras upplevelser av konflikt blir mer påtagliga. Om det samhälleliga budskapet om vad som anses vara lämpliga ansvarsområden och beteenden för kvinnor och män generellt inte stämmer överens med individens upplevelser av vardagen kan en situation uppfattas som mer konfliktfylld. Upplevelser av konflikt mellan arbete och familj verkar således vara relativa, beroende av den sociala kontexten.

Flernivåindentifikation, politiskt förtroende och attityder till omfördelning

Detta delprojekt frågar hur människors identifikation med olika nivåer i samhället (lokalt, regionalt, nationellt och Europa) påverkar deras politiska åsikter. Framförallt gäller det förtroendet för politiska institutioner och politiker på olika samhällsnivåer, och attityder till välfärdsstaten och omfördelning. En delfråga rör hur den institutionella kontexten som en människa befinner sig i kan påverka relationen mellan identifikation och politiska åsikter.

Teoretiskt är detta motiverat utifrån teorier på två olika plan, eller abstraktionsnivåer. Det ena är systemnivån, där framförallt statsbyggnadsteorier (Rokkan, Hirschman, Bartolini, Ferrera) har varit en viktig influens. Inte minst relevant har Maurizio Ferreras hypotes om olika utvecklingssteg, eller faser, varit. Han menar att ett territoriums avgränsande (statsbyggnadsfasen) följs av identitetsskapande (nationsbyggnadsfasen), vilket skapar förutsättning för framväxt av ett demokratiskt legitimt samhälle (massdemokratifasen) och till sist även kan möjliggöra välfärdsstatens uppkomst och bevarande (redistributionsfasen). Men med de olika omstruktureringar som pågår i Europa är det inte bara en samhällsnivå (dvs. staten) som är politiskt relevant, utan även både högre (EU) och lägre nivåer (kommuner och regioner). EU kan därmed ses som ett flernivåsystem, och frågan är då hur de här utvecklingsstegen kan fungera (och om de är nödvändiga) i ett sådant system.

En sådan diskussion kan vinna på att skifta fokus från systemnivån till individnivån, dvs. medborgarna. Dessutom är det viktigt att ta hänsyn till alla samhällsnivåer, från de lokala till Europa. På individnivå finns det flera andra relevanta teorier och tidigare forskning om exempelvis hur människor kan identifiera sig med olika sorters territorier och grupper; varför de har (eller inte har) förtroende för politiska institutioner och aktörer; varför de har olika attityder till välfärdsstaten; och på vilket sätt den institutionella kontexten kan bidra till att forma människors åsikter.

Både svenska och europeiska datamängder har ingått i analyserna. De svenska datamängderna (SOM 2004 och den svenska Europaparlamentsvalundersökningen 2004) har givit möjlighet till djupare analyser av fler frågor och framförallt större fokus på de subnationella nivåerna, medan den europeiska (Eurobarometern 2004) har inneburit att jämförelser har kunnat göras med medborgare i alla de då 25 EU-medlemsstaterna. I de svenska datamängderna har vi haft möjlighet att finansiera ett antal egna utformade frågor.

I Linda Bergs avhandling Multi-level Europeans: The Influence of Territorial Attachments on Political Trust and Welfare Attitudes (försvarad den 12 oktober 2007) lyfts fram att flernivåsystemet teoretiskt utmanar systemstabiliteten på tre huvudsakliga sätt (om vi accepterar Ferreras faser för systembyggnad): 1) territoriell identifikation som utmaning, dvs. möjligheten att människors identifikation med andra nivåer än staten kan leda till minskad nationell identifikation; 2) politiskt förtroende som utmaning, dvs. att förtroendet för nationella politiska institutioner och politiker riskerar att minska ifall människor identifierar sig med många olika samhällsnivåer; och 3) välfärdsattityder som utmaning, dvs att människors identifikation med flera olika samhällsnivåer skulle kunna leda till minskat stöd för välfärdsstaten. Dessutom är det rimligt att förvänta sig att dessa olika relationer skulle kunna påverkas av vilken sorts institutionell kontext en individ befinner sig i.

Resultaten av analyserna visar dock att både den första och den andra utmaningen kan avfärdas. Varken själva identifikationerna med olika samhällsnivåer, eller den påverkar de har på politiskt förtroende, utmanar staten - och inte heller den Europeiska integrationen. För den första utmaningen påvisas att de allra flesta människor har någon form av flernivåidentifikation, dvs. de känner samhörighet med mer än en samhällsnivå, men staten är ändå den nivå som de allra flesta identifierar sig med, vilket gäller över 90 procent av alla européer. Däremot skiljer sig människor år i hur hög utsträckning, och hur många nivåer som de samtidigt identifierar sig med. Man kan därför dela in människor i sex olika grupper: de som saknar territoriell identifikation, de som främst identifierar sig med någon lokal eller regional nivå, de som identifierar sig lika starkt med alla inhemska nivåer, de som främst identifierar sig med staten, de som främst identifierar sig med Europa (även om de eventuellt kan känna samhörighet med någon lägre nivå) och till sist de som är de verkliga "flernivåeuropéerna", dvs. de identifierar sig lika starkt med alla samhällsnivåer. För den andra utmaningen visar resultaten att flernivåsystemet i Europa inte hotar utan snarare stärker förtroendet för politiska institutioner och politiker på alla nivåer. För det är inte bara så att människor som identifierar sig med en viss nivå också har förtroende för institutioner och politiker på samma nivå, utan de som är verkliga "flernivåeuropéer" är faktiskt de som har högst förtroende för alla institutioner och politiker.

Däremot ger den tredje utmaningen större anledning till eftertanke, eftersom den inte kan avvisas. Till skillnad från politiskt förtroende som det är teoretiskt möjligt att ha för flera samhällsnivåer samtidigt, så liknar attityder till välfärdstaten och omfördelning mer ett nollsummespel. En omfördelning från en individ till en annan, eller ett teoretiskt område till ett annat, eller om makt över välfärdspolitiken flyttas från en nivå till en annan, innebär alltid att vissa vinner mer på det än andra. Resultaten visar att även efter kontroller för andra viktiga förklaringar, som t.ex. ideologi, så kvarstår ändå ett visst inflytande av identifikation på vilka åsikter en individ har. Personer med en inhemsk identifikation tenderar att vara mer stödjande av befintliga nationella välfärdssystem än de som har en europeisk identifikation, medan de senare är mer villiga att låta andra EU-medborgare som bor och arbetar i ens land få ta del av de nationella välfärdssystemen. Frågan om att eventuellt överföra ansvar för vissa socialpolitiska frågor till EU är också mycket känslig och möter starkt motstånd hos de med främst inhemsk identifikation, men även bland de s.k. "flernivåeuropéerna" tenderar att vara skeptiska till en sådan förändring. På så vis kan ett europeiskt flernivåsystem ses som en utmaning mot (välfärds)staterna, utan att direkt kunna erbjuda något annat uppenbart alternativ på europeisk nivå. Till sist visar resultaten också att det finns anledning att ta hänsyn till den institutionella kontext en individ befinner sig i, för att få ytterligare en pusselbit till hur sambanden mellan identifikation och politiska åsikter fungerar, inte minst betydelsen av längden och erfarenheten av EU-medlemskap verkar kunna förstärka sambanden på individnivå. Men här behövs mer forskning framöver.

Missnöje, politisk handling och välfärdsstatens institutioner

I detta delprojekt skriver Maria Pettersson avhandling med arbetsnamnet "The Political Reasons for Political Action. An Institutional Approach to the Relationship between Welfare State Targeted Dissatisfaction and Political Action". Syftet med avhandlingen är att undersöka om den institutionella kontexten påverkar i vilken utsträckning ett välfärdsmissnöje leder till politisk handling. Mer specifikt undersöks under vilka institutionella omständigheter missnöje med offentlig service, till exempel skola, sjukvård och äldreomsorg, leder till att medborgarna uttrycker detta missnöje genom en politisk handling. Den institutionella utformningen ska förstås som utformningen hos den institution man är missnöjd med, det vill säga hur skolan, sjukvården och äldreomsorgen är utformad. I avhandlingen jämförs således välfärdspolitiska institutioner i Sverige.

För att undersöka detta syfte måste flera olika forskningsdiscipliner kombineras. Dels bygger avhandlingen å forskning om hur bedömningar av ekonomi och andra sakpolitiska områden påverkar medborgarnas politiska beteende. Dels bygger avhandlingen på forskning om politiskt deltagande, och vad som förklarar varför medborgare utför olika politiska aktiviteter (eller inte). Till sist, men inte minst, används forskning om (välfärds)institutioners betydelse, och mer specifikt hur institutioners utformning ger återkopplingseffekter som påverkar medborgarnas politiska beteende och preferenser.

För att kunna undersöka hur den institutionella utformningen påverkar sambandet mellan välfärdsmissnöje och politisk handling används begreppet Institutionalized Citizen Empowerment (ICE). ICE ska förstås som en maktrelation mellan individen och institutionen man är i kontakt med. Ju mer makt individen har, desto högre grad av ICE och motsatt, desto lägre grad av makt individen har visavi institutionen, desto lägre ICE. För att kunna uttala mig om grad av ICE, eller institutionaliserad egenmakt, jämförs skolan, sjukvården och äldreomsorgen i Sverige efter en rad dimensioner som tillsammans ger en uppfattning om graden av ICE. Dessa dimensioner är universalism, behovsprövning, påverkansmöjligheter, exit-möjligheter, individuella rättigheter samt ansvarsutkrävande.

För att jämföra institutionerna används utredningar, resultat från undersökningar från ex Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, lagtext samt tidigare forskning som diskuterat institutionell utformning.

Resultaten av denna kartläggning visar att skolan är den välfärdspolitiska institution där den institutionaliserade graden av egenmakt är störst. Sjukvården intar en mellanposition medan äldreomsorgen uppvisar lägst grad av institutionaliserad egenmakt. Kartläggningen används sedan för att ställa upp hypoteser om hur den institutionella utformningen ska påverka sambandet mellan välfärdsmissnöje och politisk handling. Hypotesen för den fortsatta undersökningen i avhandlingen är således att sambandet mellan missnöje och politisk handling bör vara starkast för skolan, svagast (i relativa termer) för äldreomsorg och mittemellan för sjukvård (sjukhusvård respektive vårdcentral).

För att undersöka själva sambandet mellan välfärdsmissnöje och politisk handling används den svenska Riks-SOM-undersökningen från 2004 respektive 2006. I båda undersökningarna har vi finansierat frågor utformade för avhandlingens syfte. Missnöje undersöks på två sätt, dels genom att fråga om hur nöjd/missnöjd man är med servicen, dels genom att fråga hur nöjd/missnöjd man är med tillgängligheten. Politisk handling mäts genom att fråga om man framfört synpunkter på verksamheten (skolan/sjukhusvård/vårdcentral/äldreomsorg) genom att kontakta politiker, kontakta tjänsteman, kontakta massmedia, arbeta i politiskt parti, arbeta i organisation, skriva under namninsamling eller demonstrera.

Genom att använda dessa survey-data kan två specificeringar av syftet undersökas: dels om sambandet mellan missnöje och politisk handling (ett sammanfattat mått) ser olika ut mellan de olika välfärdspolitiska institutionerna, dels om missnöje leder till olika former av politisk handling mellan de olika välfärdspolitiska institutionerna.

Resultaten - så här långt - visar att sambandet mellan missnöje med service och politisk handling är starkast inom skolan och svagast inom äldreomsorg. Vårdcentral och sjukhusvård intar en mellanposition. Med andra ord innebär detta att missnöje (med skolan) i högre grad leder till politisk handling inom skolan, än vad missnöje med sjukvård respektive äldreomsorg gör för politisk handling inom respektive område. För att prata i termer av sannolikhet är sannolikheten att en person som är missnöjd med skolan utför en politisk handling ca 30 procent, medan motsvarande sannolikhet för sjukhusvård är cirka 19 procent, för vårdcentral ca 16 procent och för äldrevård ca 13 procent. Med andra ord är chansen att ett skolmissnöje leder till att man utför någon politisk handling, ex kontakta politiker, skriva under namninsamling, dubbelt så stor jämfört med ett missnöje med äldreomsorgen.

Resultaten så här långt bekräftar således hypotesen att den institutionella utformningen hos välfärdsinstitutionen påverkar i vilken utsträckning ett missnöje leder till handling. Ju högre grad av institutionaliserad egenmakt, desto starkare samband mellan missnöje och politisk handling. Med andra ord är en slutsats från avhandlingen att det onekligen går att prata om återkopplingseffekter, och att välfärdsstatens utformning påverkar hur medborgarna agerar politiskt.

Lokala kontexter och attityder till välfärdspolitik

Attityder till välfärdsstaten har ofta studerats med utgångspunkt i hur individanknutna egenskaper och nationella kontexter strukturerar människors attityder. I Ingemar Johansson Seväs avhandlingsarbete fokuseras ytterligare en faktor som har potential att påverka hur människor ser på välfärdspolitik och välfärdsstaten, nämligen den lokala miljön. När förklaringar till attitydmönster sökts på lokal nivå har det tidigare ofta handlat om hur mindre enheter som t ex bostadsområden har betydelse för individers attityder och handlingsmönster. Mindre avseende har fästs vid frågan om förhållanden på kommunal nivå kan bidra till att förklara attitydmönster. Syftet med min avhandling är därför att undersöka om det finns ett samband mellan faktorer på kommunal nivå och svenskars attityder till välfärdsstaten.

Det finns ett antal aspekter hos svenska kommuner som kan tänkas ha betydelse för människors attityder till välfärdsstaten. En betydande del av välfärdstjänsterna organiseras på kommunal nivå och varierar därför i omfattning och utförande mellan kommuner. En källa till variation är här i vilken omfattning marknadsinslag som t ex olika former av privatisering förekommer när dessa tjänster levereras. Vidare kan förekomsten av sociala problem som exempelvis arbetslöshet, socialbidragstagande och långtidssjukskrivningar variera mellan kommuner liksom också de politiska styrkeförhållandena. Omständigheter som dessa kan förväntas påverka vilka observationer och erfarenheter människor gör i deras lokala miljö. En huvudfråga som ställs i avhandlingen är om sådana skilda lokala förhållanden medför att individer med liknande individanknutna attribut (som t ex kön, ålder, social klass, inkomst) skiljer sig åt när det gäller deras attityder till välfärdspolitik beroende på vilken lokal kontext de befinner sig i.

De attityder som studeras rör alla synen på välfärdsstaten och kan delas in i fyra olika dimensioner. En dimension utgörs av attityder som rör misstankar om att välfärdstjänster överutnyttjas och missbrukas medan en annan handlar om synen på vem som är bäst lämpad att leverera servicetjänster. En tredje dimension berör finansieringen av välfärdsstaten: bör välfärden betalas kollektivt via skatter eller i större utsträckning individuellt? Slutligen undersöks också människors attityder till huruvida det bör satsas mer eller mindre på de välfärdspolitiska utgifterna.

En sammanfattning av de viktigaste resultaten visar att lokala kontexter i flera fall har betydelse för människors åsikter kring välfärdspolitik. När det gäller misstankar om att bidrag och tjänster missbrukas visar resultaten på intressanta samband: såväl förekomsten av sociala problem som lokalpolitisk miljö tycks ha betydelse för människors attityder. En lokal kontext präglad av sociala problem i form av arbetslöshet, socialbidragstagande och höga ohälsotal ger upphov till mindre misstanke om fusk. Samtidigt tycks den lokalpolitiska miljön vara av mindre betydelse för misstänksamhet mot missbruk, förutom i de fall sociala problem förekommer i borgerliga kommuner vilket istället resulterar i ökad misstanke om fusk och överutnyttjande. Detta kan ses som ett tecken på att politisk artikulering kan vara betydelsefull i den mening att liknande fenomen, i det här fallet sociala problem, kan ge upphov till skilda attityder beroende på den lokala politiska miljön. Ett annat resultat som också pekar på betydelsen av den lokalpolitiska omgivningen är min studie som visar att människors åsikter kring finansieringen av välfärdspolitiken tycks påverkas av den politiska närmiljö de vistas i. I de kommuner som präglas av starka borgerliga partier uppvisar individer i större utsträckning en positiv syn på individuell finansiering av välfärdsstaten. Detta samband kvarstår när hänsyn tagits till individanknutna attribut, som t ex kön, ålder, social klass, inkomst etc., såväl som till individers partisympatier. Med andra ord kan en socialdemokrats eller moderats attityder till finansieringen av välfärdspolitiken variera beroende på den lokala politiska miljö de befinner sig i.

När det gäller attityder till offentlig service däremot tycks den lokala kontexten vara av mindre betydelse. Inställningen till privatisering av välfärdstjänster eller synen på vem som är bäst lämpad att sköta offentlig service uppvisar inget samband med den kommunala kontexten. Här struktureras inte attityderna på något påtagligt sätt utifrån den lokala service miljön eller den politiska närmiljön. Sammantaget visar mina studier att den kommunala kontexten, i form av sociala problem och politisk miljö, kan bidra till att förklara varför individers attityder varierar när det gäller misstänksamhet om fusk och finansiering av välfärdspolitik. Däremot tycks den lokala kontexten ha mindre betydelse för attityder som rör organisering och privatisering av offentlig service.

Avslutning

I den projektansökan som ligger till grund för det nu avslutade projektet angav vi att vårt mål var att publicera en gemensam bok, 10-15 publicerade artiklar, samt 3-4 avhandlingar. Vår bok publicerades i juni i år och vi har till dags dato publicerat 15 referee-granskade tidskriftsartiklar, med ytterligare två antagna för publicering. Ytterligare en monografi har publicerats (Svallfors 2006 i engelsk och svensk version). En avhandling försvarades i oktober i år, ytterligare två kommer att läggas fram under 2008, samt en fjärde under 2009. Därutöver har vi publicerat ett antal kapitel i antologier, samt några populärvetenskapliga artiklar (se publikationslistan). Målsättningen för vårt forskningsprogram har alltså mer än väl uppfyllts.

Tre av de fyra disputerade forskarna inom programmet har under projekttiden antagits som docenter i sociologi eller statsvetenskap (Jonas Edlund, Mikael Hjerm och Maria Oskarson). Den fjärde disputerade medarbetaren (Staffan Kumlin) kommer under våren 2008 att antas som docent i statsvetenskap. Projektledaren Stefan Svallfors erhöll 2004 Vetenskapsrådets sexåriga "Långsiktigt stöd till ledande forskare". Forskningsprogrammet har alltså gett avtryck inte bara i en mängd publikationer utan även i personlig meritering för programmets medarbetare.